Läkaren upptäckte inte bara att jag hade nedsatt äggstocksfunktion utan min sköldkörtel var också påverkad. Det förklarade den otroliga tröttheten jag hade känt under hösten och vintern. Eftersom det här med sköldkörtel hänger ihop med så mycket annat i kroppen sa min läkare att det kan vara en orsak till mitt låga AMH. Han sa till och med att det skulle vara farligt för fostret om jag blev gravid nu. Okej ingen bebis nu, först ska jag må bra så att bebisen också kan må bra!

Under resten av vintern tog jag olika prover och gick på undersökningar och till slut fick jag svaret att jag hade en sköldkörtelinflammation. Äntligen nu kan jag få medicin mot min sköldkörtel och AMH stiger och vi kan bli gravida, tänkte jag. Nej för när jag till slut fick svar på vad felet var såg man på mina prover att sköldkörtel hade börjat återhämta sig av sig själv. Så ingen medicin utan bara vänta, vänta och vänta på att den skulle bli frisk av sig själv. Om det är något man får lära sig under denna resa är att vänta.

Sköldkörtel återhämtade sig sakta men säkert och mitt AMH steg men ändå inte till det normala. Min läkare började prata om IVF. Eftersom vi ändå hade försökt att få barn i över ett år sa min läkare att vi kunde förbereda alla papper och provtagningar inför IVF och sen kunde vi själv välja när vi ville att han skulle skicka in remissen. Vi kanske skulle lyckas på egen hand nu när min sköldkörtel mådde bättre och mitt AMH stigit? Vi valde ändå att göra allt klart så fort som möjligt och skicka in remissen pga långa kötider till IVF-kliniken. Remissen skickades in våren 2016. Läkare sa att det är många par som i väntan på att få gör IVF lyckas på egen hand och jag hoppades, hoppades och hoppades att vi skulle vara en av dem.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

På väg hem från läkaren ringde jag min man och berättade. Jag behövde inte säga mycket för att han skulle förstå att jag var helt förkrossad. Han visste att detta var en mardröm för mig. En liten stund efter att jag hade kommit hem hörde jag en nyckel vridas om i låset och där står min man! Han hade slängt sig i bilen och åkt från jobbet för att han visste att jag behövde honom. En underbar trygg famn att gråta i! Att jag valde rätt man att dela mitt liv med är det ingen tvekan om. För trots att det har stormat runt oss har vi alltid stått stadiga tillsammans. Han är den som lyssnar, förstår, torkar mina tårar, håller om mig och får mig att tänka på annat när det känns jobbigt. Trots att denna resa är ett helvete så finns det ingen annan än just honom jag vill göra denna resa med. För det vi bestämde den dagen jag fick beskedet var att tillsammans klarar vi allt!

Likes

Comments

De flesta flickor/kvinnor drömmer om att få barn och att bli mamma och jag hör till dem. Men för mig har det inte känts som en självklarhet att få barn och denna oro har funnits hos mig en längre tid. Jag drömde om att bli en ung mamma, såklart med rätt person. Den rätta personen hittade jag när jag var 26 år och vi förlovade och gifte oss inom 1,5 år. Eftersom båda ville ha barn beslöt vi att jag skulle sluta med mina p-piller innan bröllopet, eftersom jag fick höra av mina kompisar att det kan ta ett år innan man blir gravid när man äter p-piller. Denna pirrande känsla när vi beslöt att nu ska vi bilda familj är obeskrivlig. Vi hade inga planer på att bli gravid innan bröllopet utan tänkte händer det så händer det. Månaderna gick och trots att vi inte planerade att bli gravida fanns ändå besvikelsen där när mensen kom varje månad så efter bröllopet hade min ångest, känslan av att jag inte kan bli mamma, vuxit och blivit ganska så stor. När jag hade varit utan p-piller i ett år och vi inte hade lyckats beslöt jag att gå till läkaren och kolla upp om det var något som inte stämde. Detta mest för att få svaret "Det är inget fel" och då skulle spärrarna släppa och vi skulle bli gravida. Läkaren undersökte och jag fick svaret "Allt ser bra ut". Underbart!! Han ville ändå ta lite prover och när jag kom för att träffar honom nästa gång blev det inget ”Allt ser bra ut”. Proverna visade lågt AMH, vilket innebär nedsatt äggstocksfunktion. I min ålder ska det normal ligga på 2 och mitt prov visade 0,7. Allt blev nattsvart! Det var den värsta dagen i mitt liv. Den känslan jag hade burit på i så många år var alltså på riktigt! Vad skulle hända nu?

Likes

Comments