Header

Jag vaknade igår morse av en minnesbild.

Jag va 17 eller 18, gick på gymnasiet och hade nyligen blivit dumpad av, va jag då trodde var, min stora kärlek.

Jag va olycklig, rakt igenom. Försökte liksom bara att överleva hjärtesorgen.

Jag minns att jag hade festat med mitt vanliga kompisgäng. Där fanns en kille jag tyckte bra om och kände mig trygg med. Vi flörtade lite, jag försökte väl fylla mitt brustna hjärta med någon annans uppmärksamhet.

Jag minns att han hjälpte mig hem, jag var full och trött. Jag minns att jag lägger mig på kanten av sängen och har svårt att hålla mig vaken. Jag däckar av men vaknar korta ögonblick. Då han knäpper upp mina byxor och drar av mig dom. Då han drar av mig mina trosor. Jag vaknar till av att han är på mig, i mig. Jag kan inte hålla mig vaken och förstår inte riktigt vad som händer.


Tiden efter detta är jag väldigt förvirrad. Jag vet inte riktigt vad som hände men tog för givet att vi hade sex. ”Vi”.


Jag ångrade det, var ju fortfarande kär i mitt ex och var nog inte redo för att ligga med någon annan. Men jag kände aldrig att det var hans fel. Han som drog av mig mina kläder för jag var för full för att kunna göra det själv.

Jag klandrade inte honom för att jag mådde dåligt, för jag ansåg att jag fick skylla mig själv. Vi hade ju flörtat.


Jag har aldrig tänkt på den här händelsen som något annat än ett dåligt beslut. Även fast det inte ens var mitt beslut så tog jag själv skulden.


Jag har inte tänkt på den här händelsen på många år. Men när jag vaknade av denna minnesbild igår morse slog det mig - om jag hade varit med om detta idag, hur hade jag reagerat då?

Hade jag ansett att detta var ett dåligt beslut? Att jag fick skylla mig själv för jag va full och flörtig? Eller hade jag insett att den här killen, som jag ansåg vara en vän, utnyttjade situationen av att jag var för full för att varken säga ja eller nej?


Jag har inte kunnat sluta tänka på detta. Att jag vid denna tidpunkt inte riktigt visste hur många nivåer och lager av övergrepp och övertramp det finns. För en våldtäkt var det ju inte, detta var ju ingen främling som hoppade på mig och tvingade mig till att ha sex. Det här var ju en vän och jag sa inte nej. Han hotade mig inte, jag skrek inte och kämpade emot.

Men att vara för full för att kunna säga nej betyder inte att det är ett ja.

Det vet jag nu.


#metoo

Likes

Comments

Likes

Comments