Hejsan alla fina.

Denna helgen har de vart full rulle, har flyttat typ hela helgen så är helt slut i mina stackars pinnar till ben.
Bor i ett litet hus med mamma nu, i ett lila rum verkligen.... Det är typ konstiga tapeter i hela placet, de enda som är okej är typ köket, annars ser det fan förjävligt ut med konstiga kombinationer.. Så nu tänkte jag sätta mig och få lite inspo av tapeter så mitt lilla rum blir mysigt. Iof så måste ju mamma acceptera det också då detta kommer bli hennes arbetsrum/gästrum när jag väl flyttar härifrån.

Saknar ju självklart att bo i värnamo med henko, men samtidigt känns de skönt att "bo hemma" igen, för jag måååste verkligen lära mig att spara pengar hahha, helt värdelöst.

Har dessutom sagt upp kontakten med energitjuvar. Liksom jag behöver inte någon i mitt liv som bara gör mig på dåligt humör ist för att hjälpa mig. Är redan trött på gislaved med dessa hala ormar, menmen hoppas att det inte är så långvarigt att bo här.

Har inte bloggat på ett tag pågrund av massa olika anledningar, och det kommer förmodligen inte heller bli så mycket bloggande nu 2 veckor framöver heller. Men om 2 veckor så går jag på semester vilket känns jäävlit skönt.

Peace and love fuckers.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Uppdateringen här är ju inte på topp direkt, men ska försöka bli bättre på de.
Nu sitter jag i soffan och tar det lugnt, ska snart fixa lite mat. Jobbar eftermiddag denna veckan vilket är skönt så jag inte kan försova mig 😂
Äntligen börjar de bli varmt ute också, längtar som fan till sena sommarkvällar med grill och alkohol.

Får sätta lite fart nu så jag inte kommer försent iaf. puss och kram alla fucktardz

Likes

Comments

Godmorgon. Just nu är jag på jobbet, har frulle nu så tänkte passa på att skriva ett litet inlägg.
Fick nyss en fråga av en chef här om hur jag mår, så vill ba säga att sbälla fråga mig inte de. De kan se ut som att jag mår bra och att allt nästan är precis som det ska vara. Men så är det inte, frågan "hur mår du?" knäcker mig. Jag vill helst inte ens svara på den för jag tvingar mig själv att ljuga och säga att allt är bra vilket det inte ens är.
Jag bygger upp en fasad och låter er tro att det är bra så jag ska slippa följdfrågor om varför det inte är bra för det är ingenting jag är redo att prata om direkt.
Allting sker av en anledning och alla svar kommer inom sin tid.

Den dagen jag mår bra kommer ni märka de och då behövs ingen dum fråga om hur jag mår.

Likes

Comments

Jag har absolut inget att skriva om, denna helgen har vart så jävla dålig. Har knappt fått i mig någon mat, gick över 48 timmar innan jag fick i mig lite yoghurt ens, min aptit har sprungit iväg nånstans och gömt sig och jag är aldrig hungrig ens.
Min kropp är helt förstörd och jag käner mig helt ärligt mer död än levande.
Jag vill också be om ursäkt till mina vänner att jag är sånt jävla vrak, men också tack till er som vill mig väl och stöttar mig.
Numera är jag gislavedsbo igen, tragiskt men sant.
Ska dejta kudden nu och försöka få mig lite sömn så jag pallar kliva upp imon å dra t jobbet.

Juste, tack till er alla som tog sig tid att läsa mitt förra inlägg, det betyder jätte mycket. Även att jag inte ville få massa kommentarer o sympati så va de massa fina männisnor som gav mig lite ljus! Tack så himla mycket! ❤

Likes

Comments

Detta är något av de jobbigaste jag kommer göra på denna bloggen, men jag vet att de kommer hjälpa mig att få skriva av mig angående detta så att fler får förståelse om mig och hur jag kan vara.

Såhär är det iaf, som rubriken lyder år 2007 den 23 maj så hände något som inte ska hända någon.


2007 va året som jag skulle fylla 11, nästan exakt 2 månader senare. Jag hade slutat att gå till fritids efter skolan för att jag inte tyckte att det va speciellt kul där längre och jag kände mig "för gammal". Min mamma och pappa hade delad vårdnad av mig och jag bodde i en lägenhet i Henja med min mamma, det låg nära min skola så jag gick ju alltid hem dit efter att skoldagen va slut. Min mamma jobbade skift, så när hon jobbade natt eller eftermiddag var jag hos min pappa, men eftersom att jag inte gick på fritids så fick jag lov att gå hem till mamma och vara där tills pappa slutade jobbet så han hämtade mig där.

Den 23:de maj va en onsdag, slutade 14:10 varje dag typ så jag va hemma runt 14:20-14:25. Som vanligt hade mamma skrivit en lapp till mig som låg på köksbordet så jag klädde av mig och slängde ner väskan på golvet och gick till köket för att börja läsa. På lappen hade hon bland annat skrivit att mormor skulle komma till oss för att hon skulle klippa gräset.

Bara någon minut efter att jag läst klart lappen så hör jag att dörren öppnas och att någon kliver in, stänger och låser dörren, jag ropar "hallå" eftersom att jag trodde att det var mormor, fick inget svar så jag ropar 2 gånger till, "hallå???! HALLÅÅ??" Fortfarande inget svar. Jag reser mig från stolen för att gå och titta i hallen, inbillade jag mig att någon gick in eller vad är det frågan om liksom? Precis när jag sticker fram huvudet genom köksdörröppningen så möts jag av en pistol mitt framför näsan. Alla tankar som hann flyga genom mitt huvud på den sekunden va helt sjuka. Självklart blev jag jätte rädd och började "springa" mot altandörren i köket. Jag hinner fram till dörren och får precis upp handtaget, sen kommer han bakom mig och tar tag om mig. Känner att mina ben blir som spagetti och faller ner på golvet och tårarna sprutar åt både höger o vänster. Han bröt ganska mycket och ville helst prata engelska med mig, förmodligen för att jag inte skulle känna igen hans röst tror jag. Där flög flera olika tankar igenom mitt lilla huvud också, "vad tänker han göra?" "vem är han?" "är detta ett dåligt skämt?" "försöker någon att skrämma mig?".

Han förklarar tydligt att jag inte får berätta för någon att han är hos mig, varför undrar jag? Därför. Han sätter mig sen på köksstolen och försöker lugna ner mig, plockar fram tejp ifrån sin ryggsäck och tejpar ihop mina anklar och handleder.
Han fortsätter att säga att jag inte får säga till någon och hotar mig med pistolen att döda mig. Min mobil ringer, det är mamma. Han upprepar några gånger att jag inte får säga något för så kommer han skjuta mig. Han klickar på svara och sätter mobilen vid mitt öra och pistolen... den är mot mitt huvud. Mamma frågar lite om skolan och dagen i sig. Tillslut börjar jag gråta för att jag inte längre kan hålla mig, hon frågar då vad som är fel varpå jag svarar att jag är ledsen för att jag hade "missuppfattat" något som hon skrev på lappen. Sen frågar jag henne om jag ska städa kaninburen, då säger hon att det inte behövs men att jag kan göra det ändå om jag vill, jag säger då "okej mamma jag städar buren nu då", jag tror att jag hoppades på att hon skulle fatta att något inte stod rätt till men de gjorde hon tyvärr inte. Vi lägger på och jag säger till mannen som står framför mig med svarta kläder och "rånarluva" att min mamma bad mig att städa kaninburen. Då sa han okej, men jag hoppades på att han skulle dra.

Han följde med mig mot mitt rum, då plötsligt ringer det på dörren, det är mormor. Han säger åt mig att vara tyst och gömmer mig med honom bakom soffan, mormor ringer då till min mobil och han säger åt mig att säga att jag inte är hemma. Ljög för henne och sa att jag va hos en kompis men att jag kunde ringa sen när jag va hemma, hon säger okej och vi lägger på och hon åker hem.

Vi går in på mitt rum där min kaninbur står och väntar på att få bli städad, jag sätter mig på knä och börjar lassa ut all skit, börjar gråta igen för att jag är så himla rädd.

Nu säger han åt mig att ta av mig mina byxor, försöker komma med en till undanflykt och jag svarar att jag inte har några byxor på mig (hade leggings). Då pekar han på mina leggings och säger att jag ska ta av dom. Jag försöker fortfarande komma undan men tillslut så hotar han mig igen med att skjuta mig om jag inte gör som han säger.

Sakta drar jag ner leggingsen med en stor klump i halsen och tårarna i ögonen rinner ner för mina kinder. När dom är av så säger han att jag ska ta av mig mina trosor också, jag vill verkligen inte. Skakar nu av rädsla av vad hon kommer göra, jag skäms ihjäl och gråter ännu mer. Han säger åt mig nu att ställa mig på alla 4, fortsätter att hota mig tills jag gör det han säger... vad som händer nu vill jag inte skriva egentligen, för jag skäms så mycket, men om DU som läser vet vad som händer i mitt rum så räcker det för mig, du har förtjänat att höra det för att jag litar på DIG.

Efter att han är färdig med övergreppen så ska han gå ut genom altandörren och försvinna in i skogen, innan han öppnar dörren och ska gå så kramar han om mig och säger att jag har varit en duktig flicka (spyr på dom orden än idag). Han har också upprepat flera gånger att om jag berättar för någon så kommer han tillbaka och dödar mig och min familj.

När jag ser att han har försvunnit in i skogen så springer jag till min mobil och ringer pappa, försöker vara lugn när jag pratar med honom.

Jag - Hej pappa, kan du komma?
Pappa - Nej jag kan inte, har en viktig sak på jobbet, vad har hänt?
Jag - Det har varit en man här
Pappa - JAG KOMMER NU.

Vi lägger på och inom 3 minuter står pappa utanför dörren och knackar, jag är fortfarande så rädd att mannen ska komma tillbaka så jag skriker och frågar vem det är, han svarar "det är pappa, öppna dörren!". Låser upp dörren och pappa kommer in och kramar om mig direkt och vi börjar gråta, sen berättar jag lite kort vad det är som har hänt och han kommer till chocktillstånd och har absolut ingen aning om vad han ska göra eller säga. Vi går över till min granne som pappa var vän med, berättar allting för henne och hon tyckte så synd om mig så hon gav mig saft och bullar (vilket va dåligt inför kommande DNAprover) hon säger till pappa att han måste ringa till polisen. Vi ringer mamma och hon kommer på direkten, sedan väntar vi på polisen.
När polisen kom så fick jag gå runt i lägenheten och visa alla ställen han hade varit vid, och berättade allt som hade hänt, de hade med sig en hund som fick upp ett spår in i skogen men som tyvärr plötsligt försvann. De fick ta min mobil, mina kläder och lite annat.

Efter detta så fick jag och mamma bo hos min moster, för vi ville ju verkligen inte vara hemma. Jag gick inte heller till skolan på ett bra tag.

När vi valde att flytta hem igen så började det komma lappar i trädgården, kortlekar med ord som sug kuk och hora osv på, fick hem vykort där det stod t.ex "jag saknar dig, kommer snart och hälsar på igen."

Han stod till och med utanför mitt fönster två gånger, en kväll runt 21-22. Jag och mamma låg i soffan och kollade på någon film, sen hör vi hur det knackar jätte hårt på mitt fönster, vi blir livrädda och ringer pappa som kommer i full fart med basebollträ, går till baksidan och kollar, då fanns det fotspår i jorden under mitt fönster.
En annan gång så sov en kompis hos mig, runt klockan 4 på natten så knackade det igen, exakt lika hårt och lika många knackningar, då fanns de nya fotspår.


Det finns så mycket mer att skriva om detta, men det är redan långt som det är så får runda av lite här.

Jag hoppas att ni som läser förstår att detta har format mig ganska mycket till den jag är idag, jag trivs inte i stora folkmassor, jag gillar inte att ha ögonkontakt med främlingar. Jag tycker att det är svårt och jobbigt att träffa nytt folk, jag är ganska ofta rädd på kvällarna när jag rastar hunden, jag har "fobi" för skogen. Listan är lång med saker jag inte är bekväm med men ni förstår nog ändå.
Jag önskar att jag och mina föräldrar hade pratat om sånt här och bestämt något slags kodord för när man är i fara, jag tror att det hade hjälpt ganska mycket faktiskt. Så därför ber jag er, snälla när ni har barn eller om ni har barn, tjej eller kille spelar inte någon roll, SNÄLLA prata om olika faror och försök komma fram till något kodord eller en mening. Det kan rädda så mycket och förhindra så många saker.


Ställ gärna frågor, jag är ganska öppen. Blir de för privat och inte vill svara så kommer jag förmodligen försöka ge så gott svar jag kan.


Kram på er, och tack för att du tog dig tiden att läsa, det betyder mycket för mig.

Likes

Comments

Yaadåå, de va ju dehör med att börja blogga igen.
Har faktiskt inte haft något speciellt att blogga om helt enkelt, har bara jobbat och umgåtts med vänner och pojkvän. Hängt i garaget lite i helgen oså.
Nu ligger vi i sängen för att sova, imorn har jag dock sovmorgon vilket känns så jävla skönt. Ska till vc för en undersökning och sen därefter åka till anderstorp o jobba!

När jag har den tiden jag vill ha och behöver så kommer jag slänga ut ett ganska jobbigt inlägg på bloggen men jag känner att de kan vara bra för mig själv och för er som läser att få ta del av den historian. Säger redan nu att jag tänker inte skriva de inlägget för att jag vill att folk ska tycka synd om mig eller liknande, utan vill bara ge er en insikt på hur livet faktiskt ser ut för många tjejer tyvärr.

Puss och kram 🐝

Likes

Comments

Ligger i soffan och försöker samla ork till att slänga mig i dusch.
Igår va vi på elmia, många fina bilar och även fordon som va mindre intressanta.
Imon är de måndag igen, men jag har inte redigt greppat att det är ledigt 😂
Känner mig som en helt ny människa, e så jävla glad att jag kan börja använda mitt fina löshår! Det är ju lite ovant men jag trivs så mycket bättre i långt hår 😍
Blev en fin påskmiddag igår också, på donken med min plutt, pappa och robban! Haahaha det va välbehövligt iaf.

Vi ses, vi hörs. HAAJDOOO

Likes

Comments

Nu är det äntligen lite långhelg, de tycker jag att jag förtjänar. Har varit så himla trött och sliten i både kropp och sinne.
Igår åkte jag & Henko till halmstad för att han ville köpa ny bil, vi kom hem med en golf! Helt okej bil och sjukt mycket bättre än den jävla clion (eller rääzerklittan).
Är ganska seg i huvudet så har inte orkat göra speciellt mycket idag, va en snabbis på biltema innan men gick upp direkt å slänge mig i soffan, så Henko får stå och pilla med bilen själv i kylan hihi.

Ikväll blir det tacomys med chibbe å diääppp o kanske någon mysig film.

Vi ses i marschallens skugga, amen.

Likes

Comments

Nu är de som så att jag har bestämt mig för att börja blogga, igen. Tror detta blir typ 4de eller 5te bloggen nu.
Det jag kommer blogga om är mest min vardag, tankar och åsikter kring saker som händer i världen och min egna utveckling.

Detta blir ett kort första inlägg, men det är ju iallafall en bra början!
Just nu sitter jag i soffan med 112 på liv och död på TVn, kollar inte så mycket egentligen. Hade lätt kunnat lägga mig i sängen o somna nu direkt men måste samla ork till att ge Shaco en sista pissrunda, och fixa frukost till imorgon.
Har inte något speciellt planerat för helgen än sålänge förutom att de förmodligen blir Elmia på lördag!

Puss o kram, hoppas du stannar kvar här och läser mer framöver! ❤

Likes

Comments