View tracker

Varje dag känns som en oändlig kamp, jag va ju absolut inte den som ville ha barn. Jag har alltid varit fri! Men jag mötte en person som kunde sätta även mig på jorden, livet har inte stannat bara tagit en liten paus tills jag är redo igen typ så kändes det som! Jag är dock väldigt trött på att höra att jag aldrig kan för att jag har barn nu.. Sen när stannar livet? Jag tog bara en paus i 9 månader.. Men va ute ändå med vänner som fortfarande såg att jag kan va lika kul ändå!
Jag må ha en väldigt liten människa i livet men denna unge älskar jag massor. Jag offrar gärna alkoholen för att få umgås med honom.. Men ja jag har familj.
MEN jag kan väl leva som innan?
Eller? Nej glömde.. Det är då man blir en dålig mamma eller? Inte tillräckligt vuxen? Nej vuxen vem är det? Jag är 23 år gammal och bara för att jag väljer att umgås med vänner trots att jag har barn så är jag ingen dålig mamma.. Jag vill väl ha ett liv ihop med min pojkvän även om lilleman finns? Kanske resa bort utan barn.. Oj nej vad säger jag... Nej han måste inte vara med Överallt! Vårat ansvar? Ja självklart är han det men vill farmor och farfar passa honom eller mormor och morfar så varsågod! Jag säger inte NEJ till att va ensam med mannen i mitt liv jag älskar ju Leos pappa!
Varför skulle jag? För att det ser bäst ut mot allmänheten? Vet ni jag har längtat varje dag att få börja jobba ändå sedan Leo kom! Inte för att jag inte värderar varje stund med honom. Utan för att jag vill kunna ge honom ett liv jag inte fick tillgång till! Och för att jag är alldeles för rastlös och hatar att sitta fast.. Stressa inte njut säger ni! Njut?? Prova leva i min kropp du så ska du se att detta med att va hemma och mammaledig inte riktigt är min grej! Hemmafru? Aldrig! Inte ens om vi hade miljarder!!

Har jag stillat frågetecknen?
Äh vem bryr sig? Du?
Ja inte jag iaf!


Puss och godnatt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Måndag! 

Ja, som rubriken lyder Måndag igen,
Nu är det snart JUL igen, men detta året har jag sluppit sitta gravid och tung,
Året har gått fort säger alla, men folk anar inte vad sakta dagarna går när man verkligen hatar att sitta hemma.

Jag känner ett sug efter häst ryggen, men efter problemet i benet vågade jag mig inte upp på häst igen,
Nu dock känner jag bara att jag vill göra något igen upp på häst ryggen och bara få vara mig själv,
Inte lätt när man inte känner någon med den sortens djur, och jag avskyr ju sådana där jävla ridskolor.

Jag har en väldigt bred hobby men som det ser ut får jag inte göra en enda!
LÅST?
nej, jag har bara valt att leva mitt liv som en liten tyst flicka i hemmet xD


ÄH sluta klaga var det ja!
Jag har ju trots allt väldens underbaraste pojkvän och finaste barn!
Dags för lunch sen får jag nog ta tag i detta med att plocka och städa.



PussHej!





Saknar emebus! 

Likes

Comments

View tracker

Bara för att jag kan! 

Överflöd av löjliga kommentarer.
Jag måste skriva av mig!
Här krävs inte några kommentarer för jag kommer ändå inte förklara mig! :)
Det är bara mina tankar som flödar.

Dags att växa upp lite kanske, jag menar vore ju på tiden.
Jag är trött på att bli överkörd för att göra rätt för mig.
Kvittar när jag öppnar munnen, oavsett vad så har du valt.
Personerna du borde brutit kontakten med var ju inte oss,
Speciellt inte oss eftersom vi/Jag alltid varit den som plockat upp dig.
Jag har alltid valt dig framför något annat, även min pojkvän har valt din sida i alla lägen.

Sanningen kommer fram och ska du välja det såhär så tycker jag synd om dig.
Jag önskar absolut inget ont men nu har det gått för lång!
Var det för att du vet vad jag tycker?
Ni ber mig att inte ta åt mig när ni tycker som ni vill!
Ja, men då så. lär av vad ni säger!

Bara för att jag tycker en sak betyder det ju inte att jag väljer att vända dig ryggen.
HAR JAG NÅGONSIN GJORT DET?
Nej, exakt.

Men visst du får mer än gärna välja att utesluta mig, och min familj.
Är ju mest synd om det som kommer i framtiden.

Du ska veta att vi är extremt besvikna.
Men denna gången behöver du inte komma tillbaka.
Jag är trött på att plocka upp er!
Jag klarar mig ensam.

ENSAM ÄR STARKAST!
Jag har min familj!


Ja jag är bitter. för mina "vänner" är precis lika.
De få vännerna jag verkligen har kan jag ju vara stolt över.
Dags att lyssna på den visa pojkvännen man har!
Over and Out

Likes

Comments

Han gör mig mer än lycklig! 

Ja, jag kan inte låta bli, han gör mig så mycket mer än bara lycklig.
Jag är så glad att jag faktiskt vågade ta steget att leva ihop med min bästa vän!
Fast som flickvän och pojkvän.
Efter alla år som gått fram och tillbaka så har mitt hjärta tillhört honom hela tiden.
Idag har vi levt ihop i 1 år och 3 månader och 5 dagar.
Jag är verkligen sämst på att hålla reda på sådant där, därför är det väl tur att vi passar lika perfekt som handen i handsken.
Jag kan fortsätta kärleks förklaringen hur mycket som helst men då blir inlägget väldigt lång. ( Haha )

Idag kan vi nöja oss med att NI HADE RÄTT!
och ni som vet vad jag menar kan ta åt er! För ni har haft rätt i alla dessa år!

Våran Leo Kim Juhani Rahm 

Testade mig 28 Mars 2015, den dagen var chocken stor!

15 Juni 2015 kände jag första riktiga rörelsen.

Den 9 Juli 2015, kl 14.30 - Var det dags för RUL
Som jag hoppats och trott på en liten pojke.
Känslan när vi fick veta var enorm.
Idag var dagen HAN fick smeknamnet "Gunvald".

3 December 2015
Nu var våran lilla Gunvald beräknad!

17 December 2015 klockan 20.38
3826 gram och 53 cm lång.
Känslan var obeskrivlig när han väl kom till världen!

5 Mars 2016 kl 13.00
Döptes våran son till
Leo Kim Juhani Rahm.
Han fick även 3 extremt underbara människor till faddrar!
Kricke, Sara & Eme


Jag är glad att jag har den pojkvännen jag har, efter det otroliga stödet som han gav mig under och innan förlossningen.

Han är en kille som betyder så extremt mycket för mig!
Du är bäst älskling! <3


Likes

Comments

Mannen i mitt liv. Skulle jag kunna säga men jag har ju faktiskt två män i mitt liv. 💕

Denna tiden känns helt hemsk men ändå helt underbar.
Jag är dock väldigt trött på att känna mig som jag gör.. Det är hormonerna som gör det säger alla.. Ja, men roten till allt kanske inte är hormonerna. Inte vet jag.
Jag känner mig bortglömd, trött, otillräcklig, ensam och extremt värdelös.
Samtidigt som jag är helt totalt nerkörd i en massa kärlek från alla håll och kanter. Ibland är det bara jag som duger och ibland inte..
Om detta är hormonerna som spökar vet inte jag för det är helt nytt för mig.
Jag vill känna att jag duger igen och att jag är prio 1 ibland. Känslig japp där satte du rätt liksom. Men allt är av en gnutta sanning om hur mitt liv känns. Tydligen så det ska vara.

Men jag har ju självklart mer bra stunder även om det inte känns så. Jag har ju en fantastiskt fin unge att luta ögonen mot. En underbart snygg pojkvän. Och en väldigt underbar men tråkig hund!
Så kanske slutar jag känna mig så en vacker dag..
Men med lite sömn och för lite ensamtid så tar det nog en stund. 😑

Likes

Comments

Underverket kom den 17 december 2015 klockan 20.38
Han vägde 3826g och va 53 lång!

Världen har nog inte skådat en varelse som är så lik sin far! 😘

Våran lilla Leo Rahm! ❤️😍😘

Likes

Comments

Tröttnat rätt bra nu!
Trött på att känna mig så där orkeslös, sova har jag ju absolut inte problem med längre. Kan ju sova stående, nu är det bara 10 dagar kvar, eller ja 9 dagar om exakt 27 minuter. Men känslan säger att bebis inte riktigt vill stanna där, då bebis varit djupt fixerad i x-antal veckor. Min kropp har börjat bli öm, vilket är rätt skönt, för nu äntligen får jag känna lite av att vara gravid. Men mest trött på det och vill att det ska vara över. Då jag vill återgå till mig själv igen, eh ah utan mjukis kläder. För annars mår jag ju lika bra som jag alltid gjort! Stackars människor som går igenom fasa till graviditet, medan det enda jag haft är lite halsbränna någon gång.

Jag har fått höra att jag ska lägga ut bilder på bloggen av min vännina, så genom pistolhot mot huvudet typ känns det som 😜😂
Nej då, men lite kan jag väl dela med mig av 😅☺️

Likes

Comments

071108

Idag är dagen som för 8 år sedan exakt förändrade hela mitt liv.. Att förlora en förälder i ung ålder är absolut inte lätt, och jag talar från ren erfarenhet! Från att ha en helt frisk och kry Pappa, som på bara några sekunder ändrades och det kom i hastighet!
7 November 2007, en helt vanlig dag trodde iaf jag när jag kramade, pussade och sa jag älskar dig. innan han skulle iväg.. En helt vanlig dag förändrades snabbt till en dag i kaos. Jag minns verkligen hur skärande det var att prata med min syster den dagen..
Att se min mosters gubbe i ögonen när han talade om för mig att pappa inte kommer hem. Jag kommer aldrig kunna beskriva känslan av de där orden.. Det enda som kändes va tomhet. Timmar gick och min bror talade om att det va dags att komma och säga hej då till pappa på sjukhuset..
Den upplevelsen är något som aldrig lämnar min hjärna. Men den blir lättare att bära med tiden. För mig va pappa redan borta, fanns inget kvar mer än ett tomt skal. Kommer knappt ihåg de sista bitarna av kapitlet.
Det som tydligast sitter kvar är när beskedet om att Pappa var helt borta på sista andetaget.. 8 November 2007.
Värsta dagen i en 14 årings liv!

En händelse som skakade en heldel av vår familj, släkt och vänner. Och det kan hända den allra friskaste personen i din omgivning..
Precis som med min pappa. Så ta hand om varandra oavsett vad!

Idag är jag ganska nöjd över livet, jag har bra kontakt med "de" mina och jag har en fantastisk familj. Men ibland önskar även jag att saker och ting vore annorlunda.

Men det gör vi nog alla!

Vila i frid Pappa!
- Laaksonen Juhani, 071108
Älskar dig nu och för alltid! ♥️🌹
R.I.P

Likes

Comments

Kärlek helt klart! 

Har en sådan där jätte lustig känsla i hela kroppen.
Kan inte riktigt beskriva den men jag tror iallafall det är riktig kärlek!
Det är skillnad på att må bra och att må bra.
Jag mår varken eller jag mår väl typ väldigt bra.
Tur jag har världens bästa sambo/pojkvän han är helt klart den bästa.
Här har ni en kille som kommer bli en otrolig pappa!

Det är mycket som händer just nu, mycket funderingar och även en hel del "pyntande".
Önskar så fruktansvärt att min pappa fick vara med om allt detta underbara som händer i våran lilla familj.
Men livet är orättvist ibland, det är tyvärr så att man inte kan ha allt.
Men bebis kommer ha vetskapen om att Morfar alltid finns oavsett vad!
Tur bebis har en fantastisk "morfar" kvar i livet ändå, även om det inte är samma för mig så kommer lillen inte ha den vetskapen morfar Janne kommer ju alltid finnas där! Vilket vi är väldigt glada över! :)

På onsdag den 7 oktober är det även dags för Andreas att skriva på Faderskaps intyget.
Sen är det även dags för ett BM besök nästa vecka igen!

Senast så såg ju alla värden kanon ut, och vi kan ju hoppas allt är precis lika bra denna gången.
Bebis växer och blir stark, livlig är h*n ju iaf, men allra bäst när pappa är i närheten.
Det är ju precis som att pappa känns av lite extra mycket. ;)

Nu håller även köket på att bli färdigt.
Bilder på det kommer när det är helt i ordning!


För tillfället får ni leva med lite vardags bilder!


/ BeatriceLaaksonen


Love You A <3

Likes

Comments