View tracker

"Första gången är aldrig bra, det betyder inte att det är våldtäkt. De kan göra ont"


"Min man tar mig på brösten, de kallas för kärlek Bea"


"Du vill förstöra hans liv"


"Klart att alla tror dig, du skriver och pratar så bra"


"Du har hittat på allt och fantiserat ihop när du läst om andra som blivit våldtagna"


"Du är livsfarlig och har hjärnspöken"


"Hon hittar på detta för att han har ny flickvän"


"Du gör dig själv en björntjänst för ingen kille kommer våga vara med dig"


"*förövaren* ska till mansjouren idag, det är faktiskt fler än du som mår dåligt!"


"Jag känner min son, han hade aldrig gjort något sånt"


"Min kvinnliga intuition säger att du ljuger, jag bara vet det"


"Jag har hört er ha se,x, och Bea, du tyckte det var skönt"

(Bara för att man haft sex med samtycke, så utesluter inte det vad han gjort)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Jag förväntade mig inget annat än att han skulle skylla ifrån sig, eller blåneka hela händelsen. Alla som blivit påkomna skyller ifrån sig. "Hon gör det för att jag har ny flickvän". Jo, för att jag bryr mig verkligen om att mannen som förgrep sig på mig har ny flickvän. Han gör hela min upplevelse till att handla om honom. Enligt honom så går jag ut med min fruktansvärt jobbiga berättelse för att han har ny flickvän. 

Oh Jesus... Var ska man börja? Våldtäkt, sexuella övergrepp, tjatsex, utnyttjande - ja allt inom det känsliga ämnet är inget man skämtar om. Det är inget som är roligt att prata om. Speciellt inte i dagens samhälle. För jag tror att alla är medvetna om vilket stort steg det är att våga prata om det. Om jag hade velat ha uppmärksamhet, så hade jag sökt till Big Brother eller något - inte ljugit om våldtäkt.  Jag som har brunnit för jämställdhetsfrågor ett bra tag nu är den sista som skulle ljuga och hitta på saker som rör detta allvarliga ämne. Jag dumpade inte honom så att jag nu, 6 månader senare, skulle underhållas av att skriva om våldtäkt. Vad är det för sjuk konspiration?

Har tjejerna du gjort samma sak mot ljugit också? Har alla vi varit arga för att du skaffat ny flickvän? Varför betalar jag 200 kr per gång för terapi när jag ändå ljuger? Blev jag deprimerad, samt led av panikångest när vi var tillsammans för att jag ljuger i talande stund? Går jag på antidepressiva och har gjort i över 1 år för att jag ljuger? Eller de kanske ingick i min plan? Så att jag idag, när du har ny flickvän, skulle ljuga ihop denna historia? Jag skulle inte lägga ner så mycket energi på en man, ursäkta, pojke som gjort något så fruktansvärt mot mig. Nej, att du har flickvän är inget jag bryr mig om. Du är ingen jag bryr mig om. Jag bryr mig om att hjälpa andra tjejer, att göra min röst hörd och att upplysa människor om detta ämne då vi jämt tystas ned. För att de jämt beror på att vi är hämndlystna, är fulla eller själva valde det. Vet ni vad det beror på? Männen som våldtar, tafsar och utnyttjar. Detta handlar inte om dig. Det handlar om mig och om alla andra individer som blivit utsatta, oavsett vilket kön man är.

Män som honom behöver kanske ljuga för sig själva och inbilla sig något knäppt för att må bättre. Det sorgliga är att han aldrig kommer förstå. Han kommer aldrig förstå vad han gjort. Han kommer aldrig erkänna. Han kommer aldrig förstå att varken jag, eller dem andra 4 tjejerna inte ljuger. Han kommer aldrig förstå att det är han det är fel på, och inte vi som är lögnare. Vi kämpar tillsammans mot orättvisan 

Likes

Comments

View tracker

Föreställ er att samla allt mod man har för att berätta något man länge skuldbelagt sig själv för. Tänk er sedan att bli kallad för lögnare, farlig och att ingen kommer att våga vara med mig i framtiden.

Jag kom hem från skolan och mamma berättar då någonting som ger mig en klump i magen. Hans mamma hade ringt min mamma. En vuxen mans mamma. De funderade på att anmäla mig för grovt förtal, och som de uttrycktes till min mamma "du känner ju..., du vet att han inte gjort detta". Jag blev upprörd, arg och ledsen. Slår sedan en signal. Samtalet varar i cirka 30 min. Inte en enda gång får jag en fråga om vad som hände. Inte en enda gång blir jag trodd. Så fort samtalet börjar så är hon fast besluten på att jag ljuger. På dessa 30 min blir jag kallad för "livsfarlig" flertal gånger. Hon vänder alltså all skuld från förövaren direkt till mig. Ni som gått i skolan vet exakt vilken försvaramekanism detta är. Projektion. Jag förstår att det måste vara fruktansvärt att få reda på en sådan hemsk sak om sin son, men att lägga skulden på offret gör det inte bättre. Samtalet består mest av fraser som "så du säger att du blev våldtagen? Han höll för din mun, slet av dig kläderna och hade sex med dig?" - jag hoppas ni alla kan se problemet här. Här har personen inte ens en aning om vad som klassas som våldtäkt. Våldtäkt är att ha sex med någon mot personens vilja. ​Det behöver inte utföras med våld. ​Jag fick ta en hel del skit under det samtalet. Saker som ingen ska behöva ta. Saker som att jag ljög för att jag ville förstöra hans liv, att det kallas för kärlek och inte för sexuella övergrepp, och att de kontaktat bloggportalen för att ta bort mitt inlägg. Det värsta av allt var "du gör dig en björntjänst, för ingen kille kommer våga vara med dig i framtiden". Jag känner mig stark som trots all skit jag fick ta fortfarande är fast besluten om att det inte är mitt fel. 

Att man ens har hjärta, och hjärna, att totalt blåneka en sådan händelse och peka ut mig som lögnare fast man inte har en aning. För saken är den, du har ingen aning om något så länge du inte varit närvarande. Det som gör mig mest arg är att det är såhär många behandlar tjejer som blivit utsatta för sexuella trakasserier. Man skuldbelägger den utsatta. I rättegångar och förhör blir tjejerna frågade vad dem hade på sig och om dem gjorde tillräckligt med motstånd. Som tur är fick jag ett väldigt bra bemötande inom det området. Sanningen är att de flesta som anklagas för våldtäkt är skyldiga. 

"Ja men inte min son" "Inte min bror" "Inte min pappa" Jo! Det är just dem som våldtar. Det är dem snälla killarna som lirar fotboll och pluggar till polis or whatever. Man vill gärna tro att den bilden man har av en våldtäktsman ska stämma, men den hårda sanningen är att de flesta våldtäktsmän är de snälla, roliga och charmiga killarna i din omgivning. De har ingen skylt i pannan där det står "våldtäktsman". Sanningen är att de flesta killar som våldtar själva påstås hata våldtäktsmän och våldtäkter. Problemet är att killarna som våldtar inte ens själva förstår att de utfört en våldtäkt. 

Jag har blivit ombedd att "ligga lågt" och helst inte säga något alls. I början respekterade jag det, men jag tänker inte vara tyst längre. Under 1 år anmäldes 18000 sexualbrott, de flesta anmäler inte ens. Varför? Har ni läst mitt inlägg så fattar ni varför. Ingen vill genomlida detta helvete jag fått göra.

Likes

Comments

Jag är totalt överväldigad över vilken respons jag fick efter mitt inlägg. Jag var så nervös för att få negativa kommentarer. Jag har endast fått en massa kärlek, stöttning och fina kommentarer skickat till mig. Tack till alla som skrivit så fint, det gör mig genuint glad. Tusen tack!

MEN. Det finns folk som är väldigt fega. Speciellt i en stad som Trelleborg. Jag förväntade mig att folk skulle snacka, prata skit och sprida rykten. Trots det blir jag arg och ledsen. Min fina vän Lisa ringde mig. Hon var och åt sushi när hon hörde ett par tjejer prata om mig och mitt inlägg. "Hur kan man skriva ut något sånt? Det var ju hennes pojkvän! Stackars ****. Alla fattar ju vem det handlar om. Det har inte ens hänt." Hur kan jag skriva ut något sånt? Jo, det ska jag förklara för er som har samma tankar som dessa tjejer. Jag skrev det inlägget för alla som andra tjejer som är/varit i samma sits. Jag skrev det inlägget för min skull. Jag skrev det inlägget för att hjälpa andra. Ingen är ensam, och detta ämnet är SÅ viktigt att prata om då de har blivit så tabubelagt. Jag tänker inte vara tyst.

... Helt plötsligt blir det mitt fel för att jag valt att öppet prata/skriva om det. Ni måste förstå att skulden inte ska läggas på den som blivit utsatt, utan på förövaren. Det spelar ingen roll vilka kläder personen hade, eller hur mycket alkohol som fanns i blodet - det är aldrig offrets fel. Det spelar ingen roll om det var min pojkvän, eller vem det var till mig - det är aldrig offrets fel. Det ändrar inte vad han gjort. Jag har skuldbelagt mig själv så länge. Det tog mig allt mod jag hade att skriva det inlägget och publicera det, och sen tror några tjejer - som jag inte ens vet vem det är - att dem har rätten att förminska mig och min händelse? Jag tappar verkligen allt hopp när inte ens tjejer kan backa varandra. Jag förstår inte hur dessa två tjejer kan ha mage till att tala om en annan tjej på det viset och ännu mindre på en plats där alla hör. HUR kan man ha mage till att tycka synd om och backa personen som utsatt mig för sexuella övergrepp?

Ni tjejer som sa dem sakerna... Ni backar våldtäktsmän. Jag fick bara bekräftelse på att jag gjorde helt rätt beslut att skriva det inlägget. Jag fick en påminnelse om varför detta ämne är så viktigt. Jag vill få alla att förstå att skulden inte ska läggas på den utsatta. Detta skriver jag inte för att hänga ut någon, jag vet inte ens vem tjejerna är. Jag skriver detta för alla som också blivit totalt förnedrade och inte trodda på när de har tagit sig mod till att dela deras berättelser, vi är inte ensamma. Vi har inte fel.

Det är 2016 och vi lägger fortfarande skulden på offret. Att vi år 2016 fortfarande inte tror på offret. Till er tjejer på sushi restaurangen - det är inte synd om honom. Inte ett dugg. Det handlar inte om honom, det handlar om vad jag fått uppleva och vad andra upplever hela tiden. Männen som gör detta inser inte att de gjort fel, eller så kommer de med klassikern "hon ljuger" eller "de har aldrig hänt". Det handlar om att göra skillnad för andra. Detta händer hela tiden. Lägg inte skulden på offret. Försvara inte en våldtäksmän.

Någonting som också gjorde mig så himla ledsen och som är SÅ vidrigt, är att många av tjejerna som skrev till mig, berättade att de upplevt samma sak. Vissa hade till och med blivit utsatta av samma person. Det är så sorgligt och hemskt. Kom ihåg tjejer, oavsett vad någon säger så är det aldrig ert fel. Det är aldrig synd om honom. Det är ALDRIG synd om honom. Sluta inte prata om detta. Var aldrig tysta, oavsett vad någon säger till er. Jag tänker aldrig vara tyst. Och som Emmy Winther uttryckt sig: "Det är inte bara våldtäktsmän som är problem, det är män som inte förstår problemen. Så länge ni inte stöttar kvinnor, så stöttar ni mannen bakom varje historia.." I mitt fall gällde det tjejer, och fy fan vad sorgligt det är.

Likes

Comments

Jag var 15. Jag hade aldrig fått den typ av uppmärksamhet av en kille förr. Jag var oskuld och allt var nytt för mig. Andra gången vi sågs kysstes vi i hans säng, som tonåringar gör och han börjar ta på mig. Innanför tröjan och innanför trosorna. Jag sa gång på gång nej. "Jo, kom igen" blev hans svar. Jag knuffade bort honom flertal gånger, och bad honom att sluta, men det verkade bara trigga igång honom mer. Jag gav till slut upp och hans fingrar var starkare än mina ben som jag försökte knipa igen. Det var första gången någon rörde mig. Dagen efter får jag ett sms där han skriver "så sexig du va igår när du sa 'snälla sluta *hans namn*'. Kalla mig dum och att "jag får skylla mig själv", men helt ärligt visste jag inte bättre. Jag blev kär och fortsatte träffa honom. Nästa gång vi låg där i sängen och kysstes och hans händer hamnade innanför byxorna så ville jag, men jag var inte beredd på att förlora oskulden än. Han tjatade. Jag sa nej. 

Vi hade långa sms-konversationer där han försökte få mig att ha sex med honom. "Du är ju trygg med mig, de är bara att göra det". Varje gång vi låg där i sängen och kysstes så frågade han mig "får jag?" medan hans penis försökte pressa sig in i min slida. Jag sa nej, men jag kände hur han fortsatte pressa in sig i mig. Jag var inte upphetsad och som ni kanske förstår så gjorde det ont, speciellt för en oskuld. Jag sa "aj, sluta det gör ont" och han slutade. Dagen efter fick jag ett sms där det stod att det kommit blodfläckar på hans vita lakan. Det var från mig. 

Någon gång tog jag upp det med honom, att det inte kändes bra att han gjort så mot mig och att det räknas som sexuella övergrepp alternativt våldtäkt. Jag fick tillbaka något i stil med "skojar du med mig, säg aldrig så igen. Det får mig att låta jättehemsk. Du vet att jag inte är sån". Han hade rätt, det fick honom att låta jättehemsk och han hade väl inte kunnat våldta mig? Jag var ju kär i honom. Han manipulerade mig till att tro att jag var den som hade fel. "Han älskade mig och hade aldrig kunnat göra mig illa." Jag bad om ursäkt och tog aldrig upp det igen.

Men så en natt slog ångesten till för första gången på 3 månader. Då kom allt tillbaka och jag fattade. det slog ner som en blixt i magen. Säger hon nej, eller på annat sätt visar att hon inte vill och du ändå har sex med henne... Då är det en våldtäkt.  Eftersom att sexuella övergrepp, våldtäkt och tjatsex inte direkt pratades om i min närhet så såg jag inte detta som någon fel/olagligt utan bara att det var jag, en mesig oskuld som var konstig och borde "släppa till". Detta hände fler gånger, han försökte pressa in sin penis i mig fast att jag sa nej. Till slut gav jag upp. Jag var ju ändå skyldig honom det. Han bjöd ju mig på middag.

"Världens snällaste kille som älskade mig sååå mycket och som aldrig skulle vilja mig illa". Under vår relation skedde det ofantligt många situationer där han tog sig friheten att ta på mina bröst, min rumpa och kropp fast att jag klart och tydligt sa "nej" eller "jag vill inte". Oftast fick jag tillbaka ett leende medan hans hand fortfarande var på mitt bröst. Andra gånger skällde jag ut honom och han sa ångerfullt "jag vet, jag vet, de är fel. Förlåt!". Kär och korkad som jag var så släppte jag det. Jag fattade inte. Vi var ju tillsammans? Han ville väl inte mig något illa? De var väl inte så farligt? Jo, det är jävligt farligt och inte okej någonstans. Det önskar jag att alla kunde förstå.. Det önskar jag att jag kunde förstått. Män som kvinnor. Ingen har rätt till din kropp. Inte ens om han köper smycken, bjuder på middag, ger dig massage eller om du lovat sex, men sen ångrar dig. Du är inte skyldig någon din kropp. Du är aldrig skyldig din pojkvän sex. "Schyssta" killar bidrar också till våldtäktskulturen. Tar man på en tjej som säger nej, eller på annat sätt visar att hon inte vill. Då är man en av dem. "Om du tycker ett nej  är ett kanske eller att det bara är en utmaning, så tänker du som en våldtäktsman."

Kl 00:40 slår det mig i panik. Jag har aldrig räknat det som sexuella övergrepp. Jag har aldrig trott att även detta räknas som våldtäkt. Även fast det är personen du är kär i, din kk eller bästa kompis, så betyder inte det att det inte är sexuella övergrepp/våldtäkt. Har han sex med dig mot din vilja, eller tar på dig fast du inte vill, då är det sexuellt övergrepp. Dem snällaste killarna, din bror, klasskompis eller son som du aldrig trodde skulle göra detta - det är just dem som gör det. Och snälla... Det är jobbigt nog att inse vad som hänt, och ännu värre att prata om det, så tro inte för 1 sekund att någon skulle ljuga ihop en historia. Tro alltid på offert. Alltid. 

Jag har än idag svårt att inte anklaga mig själv. Jag har svårt att sluta se detta som mitt fel, då jag stannade hos honom, men det förändrar inget. Jag har inte fel. Jag är offert. Tjejen han har gjort likadant mot är offert. 

Likes

Comments