godkväll allihopa. Måndag igen och ny vecka, och som grädde på moset en riktigt GRÅ sådan. inte vad jag bad om, om jag minns rätt. idag har jag inte gjort ett jota mer än bassängträning, som är höjdpunkten i mina veckor då jag får socialisera mig lite.

idag är bebis 80% bakad och jag får en känsla av att de sista 20% kommer kännas som en evighet. Jag tror att min sjukskrivning var de bästa och det sämsta som kunde hända mig. Jag HATAR det, men min kropp älskar det. Det känns som jag är konstant tjurig här hemma.. men egentligen är jag bara så fruktansvärt rastlös och otålig. Så fort jag öppnar sociala medier har någon fött sin bebis och jag blir galen av avundsjuka. Kan komma på mig själv med att bli riktigt jävla deppig och ännu mer rastlös. Jag vet att jag borde ta mig tid till att göra sånt jag inte kommer ha lika mycket tid till sen och alla säger åt mig att vila. Men herregud min kropp får ingen ro till vila.. de måste liksom börja hända saker. Så kul är de inte att kolla på desperate housewifes, sex and the city och lyxfällan. blir arg på min kropp som inte klarade av att jobba mer. Då hade kanske tiden gått liiite fortare.

ni som känner mig är nog inte ett dugg förvånade över att jag känner såhär. min själ behöver konstant aktivitet för att fungera, men vårat samarbete fungerar inge vidare just nu och att va hemma är det ända rätta för både kropp och knopp. Men de känns liksom ibland som att jag kommer växa fast i mitt soffhörn med mossa på.  de har till och med gått så långt att jag blir arg på Micke när han kommer hem helt slut från jobbet och vill vila 1 timma. Jag tycker han borde ägna all sin tid åt att roa mig 😂 vad tycker ni? 😉

hur som helst så är det just nu sportlov vilket betyder att min syster är ledig. mamma har även hon tagit lite ledigt nu tisdag och onsdag, så imorn ska jag få rastas lite. LOVELY. på onsdag ska vi dessutom till barnmorskan, jippiiiii. annars ser de jäkla tomt ut på schemat den här veckan.

men 80% bakad bebis!!! vilket betyder v.33 imorn. oh my! det firade vi med att jag plockade fram lite wife-materials och bakade chokladbollar som vi smaskade i oss till En annan del av köping som äntligen är tillbaka i TV-rutan. im so happy!

​FÖRRESTEN! ​förra veckan var jag på mitt första möte hos psykologen. Kan säga att de va ett ​halleluja-moment. ​Fick lära mig ett o annat om mig själv. Men vill ni veta mer om detta så stay tuned. Tänkte skriva om de imörra!

På återseende fellas 🖖 

Likes

Comments

tyckte väl de börjat kännas tungt senaste tiden. förstår varför de helt plötsligt gör förbannat ont i ryggen och varför jag har svårt att andas konstant 😏

Likes

Comments

äntligen fredag! eller hur?

jag som bara går hemma och trampar älskar fredagar för de betyder att jag får sällskap på dagarna, hihi. Jag älskar dessutom att solen börjat titta fram mer och mer, är så trött på det gråa vädret. Får lite mer motivation att ta mig ur pyjamasen när solen lyser ute.

idag hade jag lunchplaner med mamma. Senaste tiden har jag tagit cykeln ner då de inte känns lika mycket som att gå, men idag kände jag verkligen för att promenera till stan. Så jag satte på mig en lite tunnare jacka då jag nu blir väldigt lätt varm, en halsduk, solglasögon & hörlurar och gick tidigt så ja hade gott om tid att gå lugnt i min takt. En promenad från oss till stan tar vanligtvis ungefär 7-10 minuter, skulle möta mamma halv 12 och gick 11.05, så ja va lagom framme till halv. ni förstår ju då hur mycket långsammare allt går nu😂 men de va härligt. Jag riktigt njöt när jag som en pingvin tog mig fram i solskenet!

väl hemma igen kunde jag inte låta bli att sätta mig på balkongen. Vi har sol nu fram till 14-tiden men i sommar kommer vi ha sol nästan hela dagen. 7grader visade termometern men solen värmde så skönt så inga tjockkläder behövdes. helt underbart. hoppas de här vädret håller i sig nu!!

hoppas ni haft eller kommer få en lika trevlig fredag 🌞

Likes

Comments

​Jag har tänkt ett tag att jag skulle vilja skriva ett inlägg om hur jag ser och tänker om uppfostran. Det är liksom en tanke som flera gånger om dagen snurrar i min skalle. Jag undrar VARJE dag hur jag ska göra och bete mig för att mitt barn ska växa upp till en stark, självständig, snäll och kärleksfull individ. Och hur lätt är de och veta? OMÖJLIGT. Jag tänker hela tiden att följa magkänslan, vad anser jag är rätt och fel? Sen försöker jag alltid tänka tillbaka på hur jag växte upp och hur mina föräldrar uppfostrat mig. Och det gick ju bra eller hur? ;) 

Det första jag tänkte på innan jag bestämde mig för att skaffa barn var att jag och Micke låg på ungefär samma linje tankemässigt när de gäller uppfostran. Självklart är man kanske inte helt 100 överens på alla punkter och det kan va bra på sitt sätt. Att se saker ur olika perspektiv är oftast faktiskt bara en fördel. Men det var viktigt för mig att tänka på, för jag vill inte sitta där med ett barn i världen och inse att jag och Micke inte alls har liknande tankar och åsikter om uppfostran. 

De här inlägget handlar alltså om MINA TANKAR och FUNDERINGAR. Inte vad jag anser är rätt eller fel. Det finns väl inget facit och alla föräldrar uppfostrar sina barn så som dom anser fungerar och är rätt för dom, och det bör man respektera även om man inte alltid håller med.

Här är iallafall en lista på saker som jag tycker är extra viktigt:

  • Kärlek. Nu kanske många tänker "ja, men de är väl självklart". Men det är inte det.. Det finns otroligt många barn som växer upp utan den kärleken som dom kanske behöver. Finns barn som sätts till världens utan att ens vara önskade. Jag däremot tycker att kärlek är bland det viktigaste som finns. Pengar är något som är en bra förutsättning att ha för att underlätta vardagen, men KÄRLEK är det som jag tror ett barn behöver allra mest av. Om jag fick välja skulle jag alla dagar i veckan hellre va arbetslös och fattig för att ge mitt barn kärlek. Jag känner inte att jag är sån som person som skulle lägga mer energi på mitt jobb och min karriär än mitt barn.


  • Uppmärksamhet. Att ge mitt barn min uppmärksamhet. För mig är det viktigt att mitt barn känner sig sedd och uppskattad. Detta för att jag tror att det har en stor inverkan på hur barnets självkänsla kommer att bli. Jag vill bekräfta mitt barn så att han vet att jag ser honom och bryr mig om vad han säger och gör. 


  • Regler och gränser. Detta är något som alltid varit en stor del av min egna uppväxt. I vårt hem fanns alltid regler att följa och de blev konsekvenser när man inte följde dom. Tack vare detta har jag lärt mig mycket om rätt och fel. Även om jag testat dessa gränser MÅNGA gånger. Men GUD vad jag lärt mig mycket av att testa dom också. Jag menar inte att jag ska STRAFFA mitt barn på ett hemskt sätt när han gör fel, men jag vill att han ska växa upp och veta att det finns regler och gränser i livet som man bör följa, och om inte så får de konsekvenser. Man kommer aldrig helt att förstå konsekvenserna av ens handlande, de gör inte jag alltid idag heller. Men för mig känns det viktigt att mitt barn förstår de grundläggande kring rätt och fel.


  • Att inte alltid få som man vill. Den här punkten skulle man ju kunna diskutera i EVIGHETER. Särskilt när man ser på dagens generation barn. Jag som jobbat i skolan har märkt att barn ofta får som dom vill vilket gör att när dom inte får det.. så bryter helvetet ut. Och de kommer ske, även med mitt barn I know that. MEN jag vill att mitt barn tidigt ska förstå att man kan inte alltid få som man vill. Och de kanske är lätt att säga nu, men jag vill vara bestämd med att inte alltid ge med mig bara för att det känns som den lättaste vägen just där och då. Om mitt barn skriker och härjar på ICA för att han veeeeerkligen vill ha den glassen så VILL jag vara den föräldern som inte ger med sig för att det är ett enkelt sätt att få han tyst. Jag själv har nog fått skrikit mig hes och skämt ut mina föräldrar MÅNGA gånger för att jag inte fått som jag ville. Och jag kan bli sur än idag om ja inte får som jag vill. Men de gör ingenting, jag blir hellre sur över småsaker än att ta för givet att allting ska komma till mig på ett silverfat bara jag ber om det. Jag hoppas någonstans att de kan få mitt barn att uppskatta allting mycket mer, och framförallt de små sakerna i livet.


  • Respekt och omtanke. Alla föräldrar drömmer väl om ett barn som respekterar alla människor oavsett kön, ålder, etnicitet osv? Min första tanke när jag låg där på britsen med gelé på magen och fick veta att vi väntade en pojke var "oh herregud, HUR ska vi uppfostra den här lilla pojken till att bli en bra kille som tar hand om tjejer och respekterar dom". Ni kanske tycker att de här låter URLÖJLIGT och trams att tänka så. MEN jag har själv mött en hel del killar som behandlat mig som SKIT, och ja.. jag har väl inte alltid varit guds bästa barn. Men detta är ett hett ämne i vårt samhälle idag och är det något jag vill så är det att min lilla pojke ska växa upp till en man som ser upp till och respekterar kvinnor. Det är viktigt för mig att min son inte ska se kvinnor som ett sexobjekt, och att han tror att han kan behandla dom som han vill och göra det han känner för. Tycker såklart att det är minst lika viktigt att han har respekt för alla individer, så som vuxna och personer med annan religion och hudfärg. 

Det finns ju så otroligt mycket mer man ska lära sina barn under deras uppväxt. Men detta är det jag kan komma på såhär i skrivandets stund att jag känner är extra viktigt. Jag vill återigen TRYCKA PÅ att det här är mina tankar. Jag säger inte att det är rätt, eller att någon annan gör fel. Det finns nog massor med människor som inte tycker som jag, och det är helt okej. Men de här är vad jag kommer vilja att sträva efter, och både jag Micke kommer göra fel och det är okej det med. Man kan omöjligt kunna allt men jag tycker det känns viktigt att ha något att sträva efter. 

Kommentera gärna vad ni tycker är viktigt eller hur ni tänker. Jag är öppen för åsikter och vill gärna höra av folk som HAR barn tycker och hur ni uppelever det. De känns som att det är så lätt för mig att sitta här och skriva vad jag känner medan verkligheten ser helt annorlunda ut. I slutändan handlar väl allting egentligen om magkänsla och sunt förnuft? Är jag helt ute och cyklar? 


Likes

Comments

möttes av detta när jag kom hem från psykologen. världens finaste sambo, vad jag älskar dig ❤

Likes

Comments

godkväll allesammans.

igår gick vi in i vecka 31. vilket betyder att vi gått 30 fulla veckor och 1 dag idag och nu börjar de bli tungt och jobbigt. trots att jag går hemma varje dag så får jag kämpa. ryggen som jag annars inte haft så mycket problem med tidigare har nu börjat göra sig påmind varje dag. jag får nu också oftare och oftare en känsla av att jag kommer svimma, även om jag ligger ner. det sjuka är att jag verkligen kan förklara det som att man kommer hem på natten och är onykter. ni vet den där känslan av att om man bara får lägga sig ner och blunda så blir allt bra, men när man gör de så snurrar hela rummet och tillslut vill man kräkas. det är exakt så.. ja känner att nu kommer ja tuppa av, ja lägger mig i fosterställning och blundar men jag mår precis lika dåligt. allt snurrar och tillslut måste jag springa till badrummet, ibland måste ja kräkas och ibland inte. de är som att få blodtrycksfall, blodsockerfall och influensan på samma gång. ja blir kallsvettig, svimfärdig och illamående. tre mindre bra saker att kombinera😂 hur som så ser iaf både mitt blodtryck och blodsocker alltid bra ut hos barnmorskan.

jag tror mest min kropp reagerar såhär pga att jag knappt får någon sömn. jag vaknar oftast 3 på natten, vrider o vänder på mig till 5. sen ger jag upp och pillar med telefonen tills Mickes klocka ringer halv 6. 5.50 börjar nyhetsmorgon och det glor jag på i sängen till cirka halv 8 och då somnar ja om till 10-11 ungefär. då går jag upp, försöker äta något och sätter mig sedan i soffan och glor på TV. de är ungefär så mina dagar ser ut. att va sjukskriven är alltså inte så kul som de låter😉 men ja är glad att jag är sjukskriven för i de här tillståndet hade jag inte kunnat sitta framför en dataskärm ens då jag typ svimmar om jag bara sitter på en stol 😂

annars då..? dom här veckorna nu händer de inte så mycket med bebis i magen. han växer till sig, samlar på sig fett och organen utvecklas mera. han gör sig påmind om att han finns därinne genom sina kullerbyttor som tar död på min mage. de är inte riktigt lika "mysiga" rörelser längre utan nu gör de mer ont. tror ibland att huden ska spricka och ut kryper en liten bebis. men de gör inget för så fort han inte rör sig så undrar jag om han lever. så rulla på där inne min lilla gymnast, så ja vet att du lever.

om inte annat så börjar jag få extreeeemt svårt att andas. ja tror mina lungor och magsäck får lika stor del av magen som en njure typ. de känns så iaf😂 får i mig en halv hamburgare till mat och jag flåsar som en valross. de positiva är väl att man får äta oftare. men jag blir otroligt sur när jag äter något gott och inte orkar mer än 4 tuggor. plus att de känns som man bara slänger massor av mat jämt.

Men till något positivt så har ångesten inte tittat fram så mycket senaste tiden. Och jag tror de är för att jag inte längre behöver stressa när jag vaknar på nätterna över hur jag ska överleva dagen. Jag tar allt i min takt och vissa dagar får jag saker gjort och vissa dagar inte. Foglossningen har även den lugnat ner sig och även det beror nog på att jag dragit ner på tempot rejält senaste veckorna. Jag börjar nog mer och mer acceptera att jag inte kan leva just nu som ja gjorde för ett år sen, och de gör inget. Inget ont som inte har nått gott med sig eller hur? Tror också att jag börjar nu se ett ljus i tunneln, ungefär 10 veckor kvar. Jag vill att dom ska gå i ett nafs. dels för att ja vill ha bebis på utsidan men också för att de ska bli vår 🌸 ser fram emot att kunna gå på soliga och långa barnvagspromenader.

nu får de va slutsnackat. Jag och bebis har lagt oss i sängen och inväntar papa bear som är och tränar . gnight

Likes

Comments

I fredags tog vi ett sista farväl av Mickes farfar. Det känns i hjärtat, vi alla hade hoppats på att Mickes stora hjälte i livet skulle få uppleva sitt efterlängtade barnbarnsbarn.Tyvärr finns han inte här bland oss mer men jag är helt säker på att en del av honom kommer tillbaka till oss i April. Och han finns i våra tankar och i våra hjärtan hela tiden ❤

Vila i frid, Åke. Du fattas oss ⚘

Likes

Comments

redan söndag.. veckorna går för sakta och helgerna för fort. jag som inte jobbar längre har ju däremot ingen söndagsångest vilket är skönt. behöver ingen mer ångest än de jag redan lider av. meeeeen ja hatar o va ensam på dagarna och räknar alltid ner tills Micke kommer hem.

idag har vi iallafall överraskat en av mina fina vänner Jenny med en Babyshower. de är första babyshowern jag varit på och de var så lyckat och mysigt😍 det är så sjukt att hon bara är någon vecka från att föda. de känns som de va alldeles nyligen vi satt och tjatade om ägglossningsstickor och tecken på graviditet 😂 ni ser förmodligen på färgen att hon väntar en liten kille precis som jag och de vore så kul och mysigt om dom blev homies en vacker dag. är helt säker på att hon kommer bli en toppenmamma 💙

just nu ligger jag i ett varmt bad och försöker varva ner. det har varit en jobbig helg psykiskt. hur mycket jag än vrider o vänder på vissa saker så kommer jag aldrig förstå, tyvärr. och det gör mig både arg och ledsen. det är TUR jag har världens bästa sambo att krama om❤

hoppas ni haft en bra helg, kram Bea

Likes

Comments

​hur mycket jag än rotar i min garderob har jag nu insett att de finns inte mycket där för mig. allt är för smått och de som är tillräckligt stort för att passa gör istället att jag ser ut som ett tält vilket inte är så smickrande. så nu har jag börjat gå rota i Mickes garderob. och igår kunde jag ju tack vare honom till och med känna mig lite fin med skjorta och allt 😉

och jag har ju supersköna mammabyxor.. som jag allvarligt skulle kunna bo i och som jag mer än gärna använder sen även om magen är borta, haha! MEN.. ja de finns ett men med dom också. då jag har storlek 34 på dom så sitter dom PERFEKT runt benen o låren och allt.. men mudden som ska sitta över magen börjar nu bli för tajt och jag tycker mest det är obekvämt och vill gärna dra ner mudden. jag kan heller inte gå upp en storlek på byxor för då blir dom förstora. jo ja vet.. dagens ilandsproblem.. tur jag inte behöver klä upp mig så mycket nu när jag är sjukskriven. en för liten pyjamas funkar de med😂 men hur som helst.. för att lösa de där byxproblemet drog jag därför på mig mickes gamla jeans idag. de gick hur bra som helst o dom sitter som en smäck nu. inte för tajta i midjan och precis lagom baggy i benen. Har ingen bild på hur byxorna sitter men nu kan man ju iallafall säga att jag tagit boyfriend-clothes till en helt ny nivå 😉 man får vid sånna här tillfällen tänka lite kreativt och utanför boxen. utbudet på mammakläder är så jäkla dåligt att jag helt seriöst funderar på att börja designa egna. Tycker det är lite tråkigt att man inte ska kunna få känna sig snygg bara för att man har en mage som ställer till de för de "vanliga" kläderna. jag menar det är ju inte så det är svårare att designa mammakläder så varför kan man inte designa liknande som vanliga utbudet även om jag förstår att de kanske inte kan vara lika stort. Men varför skulle man vilja gå runt ständigt i en prickig t-shirt bara för man e gravid, och ja om du inte tror mig ta ett varv på HMs mammaavdelning så får du se att de antingen är prickigt, randigt eller nån mörk tråkig färg. Ingenting klatschigt alls om du frågar mig.. kan tycka att de är mer värt att ha snygga och stilfulla kläder till en gravid som kanske redan känner sig obekväm och inte lika snygg som innan. jag har ju varit tvungen att ändra stil helt för att inte behöva gå naken. Sen tycker jag också att en kvinna är aldrig så fin som när hon är gravid, jag personligen tycker att en kvinna med en gravidmage är bland det finaste som finns även om jag själv inte alltid känner mig så. SÅ desto ännu viktigare att man ska kunna framhäva det fina i att va gravid och på ett fint och vackert sätt bära upp det finaste man skapat med sin kropp. sen så är de faktiskt bara H&M som har en mammaavdelning i butik, de finns vissa som säljer på nätet men det är ju omöjligt att veta vilken storlek man ska ha och oftast så är de lite dyrare också. OCH när vi ändå pratar om de så är ju amningskläderna nästan ännu mindre smickrande. helt ologiskt för mig att de ska va så, kan de inte va både bekvämt, praktiskt OCH snyggt? Jaja de va bara en liten tanke jag hade.så om jag känner någon därute som kan sy så kan vi ju slå våra kloka hjärnor ihop, hit me up ;)

Likes

Comments