View tracker

Jag önskar så att jag låg under täcket i min säng. Att jag inte behövde bry mig om någonting alls. Jag känner mig så jävla färdig som människa.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag.
Jag Beatrice. Jag har fallit i tusen bitar.
Jag är trasig. Så in i helvete jävla trasig. Överallt.
Allt är knas. Jag har bekommit den människan jag alltid sagt att jag aldrig ska bli. Jag har bekommit den människan jag skällt på mina nära när dom varit i samma sits. Vad fan är det som händer. Jag blir rädd. Jag fattar fan ingenting längre.
Jag är så jävla trött på mig själv.

Beatrice.

Likes

Comments

View tracker

Precis. Up and downs, det är precis vad mitt liv ser ut som just nu. Det har vart så sjukt mycket den senaste tiden. Jag känner att mitt psyke bryts ner mer och mer. Jag klarar inte av någonting alls längre. Jag jobbar, lagar mat, städar och sover. Jag lever liksom aldrig dör emellan. Jag hinner knappt och orkar för den delen inte heller. Jag orkar inte känna längre. Vill helst bara va. Helst av allt skulle jag bara vilja stänga av så fort jag satt mig i bilen på väg hem från jobbet. Sen sätta på igen när det är dax. Jag vill hinna ikapp mig själv för just nu känns det som jag sprungit i förväg lite men ändå lämnar kvar mig själv så långt bak att jag inte längre syns. Låter säkert jävligt konstigt och invecklat men jag vet ärligt talat inte hur jag ska förklara.
Allt har varit så påfrestande för mig.
Familjen. Kärlek. Liv.
Det är inte förens hjärnan är på högvarv som hjärtat värker.
Fan för allt.

Beatrice.

Likes

Comments

Och på två sekunder ändras ta mig fan allt!
Från helt okej till värdelöst.
Jävla skit.
Livslusten är totalt bortblåst ännu en gång och jag är bara arg. Arg så in i helvete. Trött på varenda jävla människa. Ilska är den enda känslan jag känner just nu. Ingenting annat.
Förbannade jävla skit.

Beatrice.

Likes

Comments

Upp och ner, ner och upp och sen en sju helvetes jävla loop mitt upp i allt. Sen fortsätter det, upp och ner, ner och upp.
Ungefär sådär skulle jag beskriva min vardag, mitt humör och mitt tankesätt.
Ena stunden är jag lycklig, kär och mår förbannat jävla bra.
Andra stunden vill jag inte ens finnas. Jag vill inte dö, det är inte det jag menar för jag vill leva. Fick jag bestämma själv skulle jag leva tillsammans med Peter pan föralltid!
Det jag menar är att jag vid vissa tillfällen bara vill stanna. Försvinna lite. Sen kan jag komma tillbaka fast utan massa frågor och krångel.
Tänk vad skönt det hade varit.
Den senaste tiden har hela jag varit kaos. Jag har varit känsligare än vanligt, surare än vanligt och vissa gånger har lyckorusen gett mig fetaste käftsmällen någonsin.
Men det varar inte speciellt länge.
Jag undrar om det kan ha blivit såhär när jag slutade med mina antidepressiva. När jag åt dom var jag aldrig ledsen, men jag var heller aldrig glad. Jag kände liksom ingenting.
Nu har jag inte käkat dom på säkert 5 månader och nu känner jag allt fast lite för mycket känns det som..
Vad knepigt det kan bli.
Nu vet jag inte ens vad fan jag babblar om.
Från det ena till det andra.

Beatrice.

Likes

Comments

Jag är en dålig människa och jag vet om det.
Det är fan ingenting jag är stolt över eller mår bra av att veta. Men jag är en dålig människa på många sätt och vis. Folk kanske varken märker eller ser men jag vet. Fyfan.

Likes

Comments

Jag har aldrig tidigare älskat en människa på det här sättet. Klart jag älskar min familj och mina vänner. Men aldrig tidigare har jag älskat såhär.
Det gör nästan lite ont skulle jag vilja säga. Det känns som jag älskar denna individ alldeles för mycket om det nu är möjligt? Man kan väl inte älska någon för mycket?
Det här är fortfarande en skräckblandad förtjusning.
Jag är så nyfiken samtidigt som jag är livrädd. Jag vet ju inte alls om det här går vägen. Är jag redo för det här? Jag borde vara det efter 1 år tycker jag men samtidigt så vet jag faktiskt inte..
Allt är så komplicerat hela tiden och helst av allt önskar jag att jag kunde pausa lite lite grann bara så jag hinner snappa upp allt som hänt och kanske allt som kommer hända.

Beatrice.

Likes

Comments

Sitter på jobbet, pass 10/10 har dragit igång och i eftermiddag går jag på ledigt i fem hela dagar.
Ska bli så otroligt jävla skönt. Jag ska träffa mina vänner och även endel gamla vänner som jag inte sett på jättelänge! Jag ska vara full och kär. Jag ska sova länge och äta frukost i sängen och framför allt. Jag ska leva. Jag ska leva eftersom jag inte hunnit med någonting dom senaste veckorna. Jag ska ta igen all tid jag missat och försöka varva ner.
Det har varit alldeles för mycket skit nu den senaste tiden. Mycket jobb, stress hemma. Tjafs och bråk från alla möjliga håll! I eftermiddag stänger jag av allt och bara är.
Om fem dagar återkommer jag till verkligheten och förhoppningsvis är batterierna laddade och starka nog för att driva mig framåt några veckor till!

Beatrice.

Likes

Comments

Tacka fan vet jag för dom där dagarna då allt flyter på. Dom där dagarna då man känner att precis allt går vägen. Ingenting känns jobbigt eller värdelöst. Idag är en sån dag, hittills!
Jag vill inte säga att jag känner mig varken lyckligare eller gladare än jag varit dom senaste veckorna men jag känner heller inte av allt det jobbiga. Jag är varken ledsen eller känner mig speciellt nere idag. Jag känner helt enkelt inget speciellt. Hellre det än att jag går runt och har hjärnan på högvarv och tänker negativt om allt. Då har jag hellre en paus från verkligheten och bara får va mig själv.
Kanske låter konstigt och frustrerande för er när jag säger att jag inte känner någonting men det är en lättnad för mig. Idag är helt enkelt en bättre dag!

Beatrice.

Likes

Comments

Jag älskar dig.
Tre ord som etsat sig fast i skallen på mig. Aldrig tidigare har jag älskat en annan människa på det här sättet. Aldrig tidigare har jag sagt det med det här syftet.
Men nu. Nu står jag här, 22 år och fortfarande lika vilsen och älskar en annan människa.
Jag har alltså gett en annan individ makten att förstöra mig helt samtidigt som jag gett individen makten till att få mig att vilja leva livets alla microsekunder fullt ut.
Aldrig trodde jag det här om mig själv och det är en skräckblandad förtjusning i det hela måste jag säga.
Jag älskar honom och jag skulle kunna säga det tio tusentals gånger om.
Varje gång jag hör honom säga det är det precis som att hjärtat hoppar över ett slag. Det vet inte riktigt om det ska stanna eller slå fortare. Som sagt, skräckblandad förtjusning.

Beatrice.

Likes

Comments