I tisdags hade jag en tid på synverksamheten i Skövde där jag fick träffa en optiker. Han undersökte och gjorde synundersökning ungefär som vanligt som hos ögonläkaren och jag fick sedan världens chock när han sedan tog fram rätt glas och jag fick prova och kolla på bokstavstavlan igen. Äntligen såg jag och jag tror aldrig jag sett så bra. En helt fantastisk och overklig känsla att kunna se ordentligt! Snabbt och lätt skulle jag, där och då, också välja ett par bågar som jag ville ha, inte det enklaste tyckte väl jag som vanligtvis får enorm beslutsångest bara över småsaker. Så nu längtar jag ihjäl mig efter att jag ska få mina glasögon, vilket förhoppningsvis blir innan jul.

Jag och mamma firade detta med en fika på stan och gick sen i några butiker innan vi tog oss hem och jag satte mig med lite plugg.

Har även tagit mig korta stunder till skolan i veckan, klasskompisarna har varit hjälpsamma och mött upp mig och jag har färdigställt några uppgifter som jag hade som mål att lämna in innan jul. Nu fokus på de resterande.



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag fick vi glada svar från ögonläkarna när de sa att inflammationen nästan var helt borta och att synnerven bara hade några vätskeblåsor kvar som bidrog till liten svullnad. Så fick trappa ner doserna med ögondroppar och ska nu under de kommande 7 veckorna sänka kortisonet från 20 mg till 17,5 mg. Långsamt och säkert.

Gick bra även när jag var på vanliga kontrollen. Eftersom blodvärdena låg okej valde vi att göra en blodtappning denna gången också, även fast det bara var 20 dagar sedan sist. Så det är positivt att värdena hållit sig så bra trots att jag ätit antibiotika till och från de senaste 1,5 månaderna.

Nu är jag väldigt, väldigt trött, så risken, eller kanske chansen att jag somnar snart är väldigt stor.

Likes

Comments


Hjälp vad veckorna går fort! Även fast dagarna här hemma går superlångsamt så har jag inte hunnit med och inse att det är mindre än en månad kvar till julafton. Jag brukar faktiskt kunna hålla mig julbakningen fram till första advent men i år struntade jag i det och jag gjorde första satsen knäck nu i lördags.

Förra veckan var jobbigare då mitt humör spökade lite mer med mig än innan, men jag har försöket att hitta på saker och hållit mig sysselsatt vilket gjort att det gått bättre. Jag har pluggat kortare stunder och försökt släppa pressen att jag har mycket som behöver bli gjort, träffat kompisar och Kristian nu när han varit hemma i helgen, bakat en hel del och promenerat.

På onsdag har jag tid hos ögonläkarna i Mölndal och månadskontroll i Göteborg igen. Eftersom jag fortfarande, efter 5 veckor med kortison, inte själv märker av någon förbättring med synen hoppas jag innerligen på att läkarna ser en förbättring på bilderna som de ska ta. Har nästa vecka fått en tid till synverksamheten där jag ska träffa optiker, så äntligen är även det på gång. Då kommer jag sen kunna gå och prova ut ett par bågar för att sen förhoppningsvis kunna skaffa mig ett par glasögon som jag faktiskt ser okej i.
Hoppas ni får en fin vecka, jag hör av mig efter sjukhusbesöken imorgon.

Likes

Comments

I torsdags förra veckan var mamma med mig till Göteborg igen, först ett besök hos ögonläkarna i Mölndal och sen åkte vi vidare på vanlig månadskontroll på Sahlgrenska. Trots att min syn är densamma och inte har förbättrats såg läkarna på bilderna som de tog på ögat att synnerven nu börjat återhämta sig och gå ner i svullnad. Äntligen går det kanske åt rätt håll igen! Näthinnan låg på sin plats, vilket också är goda nyheter, och jag skulle fortsätta med 30 mg kortison/dag i en vecka till och sen sänka till 20 mg/dag, samt kortison-och antiinflammatoriska-ögondroppar fram till näst återbesök om 3-4 veckor.

De vanliga besöket på Sahlgrenska gick också bra. HB hade nu gått upp över gränsvärdet igen så den här gången kunde jag bli tappad på ett par dl blod för att fortsätta att sänka mina höga järnvärden. Fick även två vaccinsprutor och hade sedan samtal med en av mina läkare.

Var förra veckan och gjorde ett prov i skolan och har ett till prov plus ett möte med en lärare inplanerat nu i veckan som kommer. Annars håller jag mig hemma och pluggar bäst jag orkar och kan här ifrån. Kortisonet har nu börjat upplysa mig om sina fantastiska biverkningar i form av sömnlösa nätter, växlande hunger, svullnad, än så länge hanterbara skakningar, att jag tappar ord och yrar i fel/konstig ordföljd. Inget har i alla fall inte varit värre än vad jag varit beredd på , så jag försöker hantera det bäst jag kan genom att acceptera att det är så det är och att det kommer vara såhär ett tag framöver. Men självklart är jag less och väldigt frustrerad över att min kropp reagerar på olika sätt som jag i de flesta fall inte kan kontrollera och styra över. Eftersom jag behöver kortisonet för att bli bra så tar jag det och gör mitt bästa för att gilla läget.

Likes

Comments

I torsdags var jag hos ögonspecialisterna i Göteborg och de kom fram till att jag har en inflammation i högerögat som gör att det bildats vätskeblåsor kring synnerven, vilket gör synnerven svullen. Detta i sin tur gör att synen försämras. Under de 5 senaste veckorna har mitt öga utstått en operation där de satte fast en plomb mot näthinnan, och sedan två laserbehandlingar efter ingreppet, förändringar och irritationer i ögat har gjort att det bildats grumliga "fläckar" som också gör att skärpan försämras.

Men eftersom läkarna i torsdags tyckte att näthinnan såg ut att ligga på plats för stunden valde de att fokusera på inflammationen och därför satte de åter igen in en högdos kortison. Kortison är i detta fallet det som hjälper för att hämma inflammationen och minska svullnaden i synnerven. Även fast kortison är bland det värsta jag vet, vet jag samtidigt att det är något av det mest effektiva och det som nästan varje gång räddar upp situationen.

Så där är vi idag. Ligger just nu på 40 mg prednsiolon/dag och hoppas och väntar på att synen snart sakta ska komma tillbaka. Jag har skaffat mig ett par tillfälliga glasögon som jag nu behöver använda nästan hela tiden när jag är stilla, men eftersom det inte är rätt styrka blir jag yr när jag är uppe och går med dom på, och så som på tv'n är det för svaga för att jag över huvud taget ska kunna se text eller skärpa.

Födelsedagen blev på sjukhuset som vanligt men annars är jag glad och tacksam över alla som har firat mig. Fått jättefina presenter och det har gått bra trots att jag några gånger fått ställa in och haft svårt att göra allt jag velat.

Likes

Comments

För er som undrar vad som har bakats mest här hemma de två senaste månaderna kan jag meddela att det är bullar. Kanelbullar, nutellabullar och vaniljbullar. Alla storlekar och former, säkert 4, 6 kanske 8, 10 satser deg bara på några veckor. Ingen tackar ju nej till en bulle.

Likes

Comments

Skämt åsido.
Mina veckor efter operationen har varit okej men det är så sjukt (j*vla) irriterande att inte se ordentligt.
Smärtan var värst i en vecka och försvann sen successivt, var nästan helt borta efter ungefär två veckor. Jag känner fortfarande av lite skav från stygnen men det är bara ibland och är ingenting om man jämför med frustrationen av att inte se som vanligt. Mobilen ser jag okej på och jag har ett par glasögon tillfälligt som gör att jag kan se någorlunda på tvn.

Jag har fått en del skolarbete gjort hemifrån men har ej kunnat varit så mycket i skolan. Svårt att ta sig dit själv, jag kan inte se vilka det är jag möter/vart folk är och så ser jag ju absolut inte vad som står på tavlan heller för den delen.

Så jag mår bra men är less på detta. I och med en snabb kortisonhöjning med 20 mg vid operation och sen en hyfsat snabb sänkning, då jag idag 3v senare är nere på 7,5 mg känner jag mig ostabil i humör, kropp och sömnrytm. Ingen bra kombo.
Inte nog med det tycker jag nu de senaste dagarna att jag synen försämrats så därför ringde jag idag till både ögonläkarna i Göteborg och i Skövde. Så imorgon, på födelsedagen och allt, har jag fått en jourtid till ögon i Skövde.

Ibland tycker jag faktiskt att livet är rätt så orättvist.
Idag är jag sur, vresig och ledsen, men jag är säker på att det är en ny dag imorgon.
Ja, födelsedag och allt.

Likes

Comments

Operationen gick bra men den tog dubbelt så lång tid än beräknat. Fick första dygnet mycket smärtstillande och har nu kunnat trappat ner det något men har fortfarande väldigt mycket värk. All vita i ögat är rött , rinner en del, jag har världens blåtira och jag är väldigt svullen, och hur lång tid det sitter i vet man inte riktigt.
Som det är nu ser jag bra ca 30 cm fram och sen är allt väldigt suddigt, jag har för varje dag kunnat öppna ögat lite mer men det tar emot och jag blir lätt yr om jag flyttar blicken eftersom omgivningen är väldigt suddig. Detta kan tydligen sitta i i ett par veckor och man vet redan nu att jag kommer så småningom behöva skaffa ett par glasögon då operationen gör att ögat ändrar form något, och att jag blir närsynt.
Nu gäller det bara att fortsätta hålla hoppet uppe att det snart blir bättre.

Likes

Comments