Sumie Nagano.

Med ett ursprung från Göteborg och Japan så trollbinder hon dig från första ton.

När man lyssnar på henne finner man ett lugn och försvinner in i en annan värld.

En värld av mystik.

2013 släppte hon sitt debutalbum som innehöll fantastiska låtar som "Hunting Sky" och "Spells You".

Efter det så har det inte blivit så många nya releaser.

Fram tills i år.

Hennes senaste singel är "Leave Me".

Precis som hennes övriga verk så trollbinder den dig och du vill verkligen inte lämna henne.

Du vill ha mer.

Och mer kommer.

10 November.


Leave Me

Vilka hjälpte dig med låten? Text, melodi, produktion...

Jag skrev den på gitarr och melodin kom samtidigt. Texten fanns där också men i början ganska ostrukturerad, men jag visste vad jag berätta om. För ovanlighetens skull så kom den klara texten sist.

Hur lång tid tog det från idé till färdig?

Spelade in den i min hemma studio först sen kommer det alltid lite ändringar på vägen i både form och text. Jag villa ha stråk i låten och spelade upp den till min vän Emma Strååt för att se om hon kunde hjälpa mig med få till ett stråk arrangemang och det kunde hon. Låtarna brukar vara klara relativt snabbt sen är det allt annat som tar tid. Hitta producent och studio sen att få låtarna att leva som man dom gjorde från första början. Jag spelade in allt med Filip Leyman (producent) i hans studio i Göteborg sedan gick det fort.

Mötte ni några hinder under arbetet?

Ibland kan skissen till en låt vara bättre, när man får den första iden och blir tagen av den och sätter sig med en gång och bara spelar in den. Ingen mer tanke än att jag måste spela in den och se vad jag känner om några dagar… Det är något rått och vackert med den första tagningen. Det gäller att behålla den känslan tycker jag. Just i det här fallet med ”Leave me” så var det en av de första låtarna som spelades in i den riktiga studion och att hitta rätt med en större ljudbild på bara min gitarr och sång utan få den att ”drunkna” kan vara en utmaning. Filip är en otrolig duktig producent och orädd att prova nya saker och det var nog det som krävdes för att hitta rätt, vilket vi gjorde. Sen rullade allt på och bara klickade.

Vad är inspirationen bakom den?

Känslan av att man vill kunna behålla en tid, få den att stanna av eller att man får en till chans att få den att ändra sin gång… När livet ställs på sin spets och hur man hanterar eller uttrycker kärleken till dom som betyder mest för dig.

Vad är dina känslor nu när den är släppt och klar?

Det är väl en bra känsla. Man kan inte göra så mycket nu. Den finns där.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hon har "Det".

Något som väldigt få har.

När jag möter henne under den molntäckta himlen så är det svårt att missa stjärnglansen.

Janice är självsäker och vet precis vad hon vill.

Men trots det så är hon jordnära.


Hennes debutsingel, "Don`t Need To" utsågs som en av förra årets bästa låtar av P3.

Och DN utsåg henne som ett av fyra kulturhopp inför detta år.

Den positiva kritiken har haglat och hon har fortsatt att leverera!


Janice håller på att gå från en tjej man bör se och lyssna på om tiden finns till någon man planerar sitt schema runt.

Hon kan leverera känslor och har en röst som innehåller soul, r&b och pop.

Hon har egentligen alla ingredienser som krävs för att slå internationellt.

Men innan dess måste hon börja med Sverige.

Något hon är på god väg att erövra....


Du har precis som flera andra artister en bakgrund i Tensta Gospel, hur kom det sig att du började sjunga där?

Jag ville börja där men vågade inte först. Jag var på konserter och folk var så sinnessjukt duktiga, så jag backade lite. Men så såg Sabina Ddumba mig på ett klipp när jag sjöng från nian, så hon tvingade med mig, jag hade liksom inget val. Så då sökte jag och kom in.

Har tiden där format dig som artist?

Ja, jättemycket! Jag tycker att det var där som jag hittade min röst, hur jag ville uttrycka mig och att det verkligen landade för mig att jag är duktig. Det hade jag jättesvårt att se förr! Sen har det även utvecklat vilka känslor jag vill leverera, så det har hjälpt mig jättemycket!

Du är som sagt nära vän med Sabina Ddumba, brukar ni stötta varandras karriärer och ge varandra positiv kritik eller kan ni vara hårda mot varandra också?

Nej, bara positivt! Jag tror att vi kvinnor bara gynnas av att lyfta upp varandra för det finns redan tillräckligt mycket med konkurrens där ute. Folk som ska jämföra varandra och så, det finns ingen vinst i att göra det, så det är bara positivt!

Whitney Houston är en stort förebild för dig, vad tycker du är så speciellt med henne?

Jag tror att första gången jag såg ett klipp med henne så förstod jag verkligen inte hur en sådan liten människa kunde få ur sig så mycket, det var det sjukaste jag hört! Hon sjunger som ingen annan! För mig var det också så mäktig att se att hon var en svart kvinna precis som jag. Det var så himla stort, hon kunde få en hel värld att gråta och berörde även mig. Hon fångade mig direkt och efter det så har hon varit en musikalisk inspiration!

Vad försöker du själv att vara för förebild?

Jag försöker att vara en förebild för alla möjliga, kanske främst för unga tjejer som vill ta sig fram på ett eller annat sätt. Det behöver inte vilja bli artister men att de ser att allt är möjligt! Jag tror mycket på att man själv berättar vad man har gått igenom så att dem har något att relatera till. Vilka situationer man har mött och hur man hanterade dem.

Du släppte tidigare i år låten "Answer" som är ganska personlig, skulle du vilja berätta bakgrunden till den?

Ja, den handlar om saknaden till min bortgångna pappa. Det är idag ungefär 6 år sedan men när jag skrev den så var det 4. Han tog sitt liv 2011 och den handlar egentligen om min sorg och hur jag gick igenom det.

Hjälpte den här låten dig att gå vidare?

Det var nog en sorgbearbetning för min del, det var något som jag hade velat få ur mig ganska länge men inte riktigt hade vågat. För det var väldigt jobbigt när jag skrev låten men när den var klar kändes det väldigt befriande. Ett år senare när vi släppte den kändes det som det även som att något mer hände med mig. Jag märker hur folk blir berörda av låten även fast en är så personlig och det tycker jag är väldigt fint!

Förra veckan släppte du "I Got You", vad är inspirationen bakom den?

Jag hade varit i studion och jobbat med min producent HYENA och Javeon McCarthy, som är en låtskrivare från England. Vi hade jobbat med en låt som jag hade jättemycket problem med att sjunga, jag fick liksom inte till det. Jag var arg och irriterad på mig själv, jag var trött! Så dem sa "Vet du vad, vi lägger undan den här låten ett tag och börjar på något helt nytt", bara refresha hjärnan. Så då tänkte jag på att vi kunde skriva något glatt, jag har fan inga glada låtar. Jag är en så deppig människa, haha. Näe, men jag kände att allt behöver inte vara så jobbigt och känslosamt hela tiden. Det kan vara något lättsamt och kärleksfullt. att man lyfter upp alla dem som finns omkring en. Så det är en hyllningslåt till alla som finns omkring mig. Min familj, mina vänner och min kärlek! Att jag bryr mig om dem och att när dem inte orkar så gör jag det!

Du har pendlat ganska mycket mellan Stockholm och London där du jobbat med Two Inch Punch, Ben Ash. Hur är det att arbeta med honom?

Fantastiskt! Jag älskar Ben! Han är så jävla bra, skitduktig och en underbar människa! Det var verkligen en ära att jobba med honom och skriva låten som kommer att vara med på mitt nästa album.

Han har ju jobbat med flera stora artister som exempelvis Sam Smith, Jessie Ware och Ty Dolla Sign. Känner du själv att du snart är lika framgångsrik som dem?

Absolut, haha! Det är många artister som han har jobbat med som faktiskt är inspirationer till mig. Jessie Ware och Sam Smith exempelvis. Kanske inte musikaliskt på Sam men hans röst är så jävla bra! Jag själv känner att jag inte har några gränser, the sky is the limit. Så jag vill dit, absolut!

Nästa år släpper du ditt debutalbum, vad kan vi förvänta oss av det?

Allt! Jag tror att man kommer få en helhet om vem jag är som artist. Det är ju mitt första långa projekt och album. Så jag tror verkligen att folk kommer få en rättvis bild om vem jag är och vad jag vill förmedla. Det kommer att vara mycket berättelser om vad som har hänt och påverkat mig. Kraft skulle jag vilja säga!

Kommer den att ta dig till Madison Square Garden?

Jag skulle inte vilja säga att det här albumet nödvändigtvis kommer att ta mig dit men mitt tredje album då, haha. Jag har gett mig själv fem år ungefär, haha. Vi får se, jag tycker det är lite roligt att prata om det för det började på skämt men nu är det en riktig vision som jag har. Jag kommer att jobba så hårt som jag bara kan för att komma dit! Men jag känner ingen stress, jag har så mycket att utforska innan jag är där.

Har du några delmål innan dess?

Först och främst vill jag få ut så mycket musik som möjligt. Jag vill att folk ska få en helhet om mig. Jag vill att albumet ska komma ut och sen vill jag ut i Europa och spela. Jag är ju signad i Tyskland så jag skulle vilja vara där och känna på publiken. Jag vill turnera och fortsätta att jobba. Jag skriver ju redan nu och jobbar med låtar som förhoppningsvis hamnar på mitt andra album. Så jag vill bara fortsätta att jobba och leverera förväntningarna så gott som jag kan!

Hur brukar processen vanligtvis se ut när du skriver låtar?

Väldigt olika, vanligtvis beror det på vilken känsla eller tanke jag har för dagen, eller hur jag mår. Jag gillar att skriva från scratch. Att bara komma till studion och ha ett ledord, en melodi eller kanske ett beat. Ibland skriver jag kanske en trudelutt hemma på pianot som jag tar med och spinner vidare på. Men jag gillar att bara komma till studion och känna hur jag mår för dagen, att idag skriver vi om det eller det. Men min inspiration och mina idéer kommer oftast från melodierna, så jag brukar egentligen sen bara sjunga, haha.

Hur känns det att vara här på Way Out West?

Det är en av mina favoritfestivaler, jag har var här sen 2012. Förra året spelade jag på en dagsfest som Nöjesguiden hade och då hade jag ett litet internt mål med mig själv att jag i år skulle spela på festivalen. Så det känns skitkul att jag ska få spela på Bananpiren, det var precis där jag ville vara också! Jag tycker det är en nice festival som alltid levererar artister och en bra line- up. Det känns som att hela Stockholm är här, haha. Det är nog kanske sommarens event, bara musik och kärlek!

Likes

Comments

Uppvuxen i Portland, USA.

Men flyttade till Sverige som 10 åring.

Något vi ska vara väldigt glada över.


Två singlar.

Det är vad hon har släppt.

Trots det så står det redan klart att hon har alla möjligheter att bli Sveriges nästa stora export.

Efter att förtrollat ingen mindre än Jörgen Elofsson med sin karisma så var ett nytt samarbete fött.

Med en igenkännbar, magisk röst så är det verkligen inte svårt att förstå varför Jörgen fastnade för henne.

Med texter som berör så når hon sina fans som få.

Har man chansen att se henne live så bör man ta den chansen.

För hon kan snart vara förlorad för den svenska publiken.


Nu i helgen så är Rhys på plats i Göteborg för Way Out West.

Att missa henne vore ett stort misstag.

00.00 Natten till söndag.

Bananpiren.

Jag kommer att vara på plats.

Och det kommer förhoppningsvis du med.


Du har ju jobbat tillsammans med Jörgen Elofsson ett tag nu, hur har han hjälpt dig att utvecklas som låtskrivare och artist?

Han har verkligen hjälpt mig på alla sätt! Innan jag träffade honom så kunde jag inte skriva låtar. Han har verkligen hjälpt mig att utvecklas som artist och person!

Du släppte tidigare i år "Last Dance", skulle du kunna berätta lite om den?

Den handlar om sista dagarna innan förhållandet tar slut, hur den tiden är. Jag har själv varit med om det och kan därför relatera till det.

Hörde att du hellre skriver låtar som berör på djupet och får dina lyssnare ledsna istället för glada, är det för att du själv har lättare att relatera till det eller för att du har en deppig röst som du själv beskriver den?

Det är nog en blandning. Självklart har jag lättare att relatera till vissa saker men det är inte så att jag är deppig. Jag är en väldigt glad person! Men det är lättare att få feeling och skriva om tyngre saker.

Har du några nya releaser på g snart?

Ja, det har jag! Det kommer snart.

Du har ju starka kopplingar till USA, är målet att slå igenom där så snart som möjligt eller vill du erövra Sverige och Europa först?

Alltså, det är inte så att jag stressar. Jag behöver inte komma dit så fort som möjligt, det är lugnt på det viset. Men på sikt så är det USA jag siktar på.

Din karriär har hittills gått ganska spikrakt, har den gått för snabbt?

Näe, ganska lagomt skulle jag säga. Det är inte så att jag inte hänger med, utan jag är nöjd med tempot. Hade det inte skett någonting under den här tiden så hade jag självklart varit lite besviken.

Hur gör du för att hålla fötterna på jorden?

Det är nog kompisarna som hjälper mig med det. De är inte i musikbranschen så det är skönt. De kan vara elaka och säga till mig att jag inte är så bra som jag tror, haha. Inte för att jag har hybris, eller jag tror i alla fall inte det, haha.. Men att vara med mina kompisar hjälper mig mycket!

Läste att du lyssnat på Jessie Reyez ganska mycket, åtminstånde tidigare i år, hinner du kika på henne i helgen?

Oj, ja, hur visste du det?? Haha, ja det ska jag. Jag ska lyssna på henne, Léon, Ary och fler. Så det blir kul! Det jag gillar med henne är att hennes texter är så ärliga. Första gången jag hörde henne så hade hon precis släppt "Figures" och nu har hon massvis med följare! Så jag är lite stolt över det, haha.

Hur känner du annars inför Way Out West?

Det ska bli kul! Jag har många kompisar där som jag kommer att träffa så det blir skoj. Alltid roligt med festivaler!

Likes

Comments

Med en röst som få personer besitter så tog han en andra plats i USA:s första säsong av X Factor.

Men det var knappast första gången han intagit en scen.

Han började redan som 16 åring inta publikens jubel överallt han fick en spelning.

Trots det så dröjde det 14 år innan han slog igenom för den breda massan.

Med en ärlig och helt fantastisk röst så är det svårt att inte bli uppslukad av det han ger oss.

I maj släppte han "Oblivion", en låt och ett album som inte har fått den uppmärksamhet det förtjänar.

Stäng ögon, luta huvudet bakåt och njut.

Det är allt jag begär.


Oblivion

Vilka hjälpte dig med låten? Text, melodi, produktion...

Jag måste ge mycket cred till min medproducent, Bill Patterson. Han hjälpte till mycket och utvecklade det sound jag ville ha i albumet och han är en fantastisk låtskrivare också. Jag hade även min kompis, Gran Bel Fisher, som kom in ibland för lite bakgrundssång. I slutändan blev det precis som jag ville, men det skulle inte kunnat ske utan deras hjälp.

Hur lång tid tog det från idé till färdig?

Det tog längre tid än det skulle från start till mål. Jag vet inte hur många timmar men troligen ett år. Jag tror att jag måste snabba på processen, haha.

Mötte ni några hinder under arbetet?

Det största motståndet var budgeten. Den här var gjorde helt självständigt, så både Bills och min tid togs från fritiden. Det var en underbar och ödmjuk upplevelse. Ganska fritt på många sätt.

Vad är inspirationen bakom den?

Död och förlust för det mesta. Jag tror att ju äldre vi blir desto mer medvetna blir vi om dödligheten. Men det är inte bara dödlig död jag tänker på. Döden av idealer. Döden av kärlek. Rädsla för att glömma. Det är alla ganska tunga saker... men jag tror att det finns lite hopp i skivan, hur mörk den än verkar.

Vad är dina känslor nu när den är släppt och klar?

Jag är väldigt stolt över den, jag hoppas andra gillar den. Det var ett arbete fullt med kärlek. Om du ursäktar clichén, så tycker jag även att den är väldigt ärlig.


Likes

Comments

Andrew Galucki.

Precis som många andra så söker han framgången i Nashville.

Och jag ser ingen anledning till att han inte skulle hitta den där.

Fortsätter han att producera låtar som "You Won´t Go It Alone" och "I Know The Way Home" så ser han sitt mål väldigt snart.

Med en stil av singer/ songwriter och country som blandas med influenser från pop så skapar han något som går hem hos de flesta.

Hans låt angående känslorna till hem är en låt som alla kan känna igen sig i.

Så lyssna, höj volymen och sätt den på repeat!

Du kommer inte att ångra dig.


I Know The Way Home

Vilka hjälpte dig med låten? Text, melodi, produktion...

Så, jag har arbetat tillsammans med ett företag, Sorted Noise, som specialiserar sig på att skapa musik för TV/ Film/ Reklam osv.

Vi hade en förfrågan skapa en låt angående känslorna av "Hem". Så det slutade med att jag skrev en melodi och text som jag bollade fram och tillbaka med killarna på företaget för att hela tiden få feedback. Stilen och produktionen var en kombination från företagets idéer. Så låten blev ungefär som min original demo men trummorna var killarnas idé. Texten, melodin och strukturen kom jag annars på i stort sett helt själv.

Hur lång tid tog det från idé till färdig?

Den här låten var unik då själva idén redan var klar, sedan tog strukturen en minut att fixa och halva låten satt på ungefär en och en halv minut därefter. Inspelning tog ett par veckor med finslipning och lite av den resterande texten.

Mötte ni några hinder under arbetet?

Eftersom det var en specifik förfrågan av en sång från företaget, så jag var tvungen att ta en dag för att sätta mig ned och skapa den oavsett om jag ville det eller inte. Det tog mig faktiskt ett tag att hitta den perfekta melodin som kunde passa. Det var en dag då inget verkade stämma till en början men efter en löprunda för att rensa skallen och många slängda idéer så tog det fart.

Jag skrev den första versen och refrängen och var till en början inte helt säker på vad jag kände. Jag visste att jag gillade det mer än de andra idéerna men jag var trött och kunde inte säga vad som var bra. Men när jag skickade min idé till företaget så älskade dem den. Så när jag kom tillbaka till den med en rensad skalle, så kom motivationen.

Vad är inspirationen bakom den?

Den här låten handlar om känslorna till sitt hem. För mig så triggar det upp minnen från barndomen och varma sommardagar. Det är något som bara du kan känna och det är inte lika för alla. Men jag tycker att det verkar som att hemma är någonstans där säkerhet och varma känslor finns.

Vad är dina känslor nu när den är släppt och klar?

Det här var en av de första gångerna jag experimenterade med röster lagrade på varandra och eftersom det gick så bra så har jag redan spelat in några låtar med samma teknik på rösten.

Jag gillar hur låten har fyllig vibe men samtidigt en känsla av fart och att den samtidigt går någonstans. Mitt naturliga jag skulle gjort den till en vanlig "build up" låt, men jag är glad att vi behöll den ganska dämpad rakt igenom. Jag tycker den har den här fylliga och varma känslan som även påminner om texten. Väldigt stolt över den.

Likes

Comments

Från lilla Vermont till stjärnornas Los Angeles.

Pierce har skött övergången ganska bra.

Han har legat på första platsen på Billboard´s Emerging Artists.

Det räcker ganska långt.

Men Pierce är inte nöjd med det utan han vill längre.

Och längre kommer han att komma.

En av de främsta talangerna i sin genre, EDM.

Hans "Kuaga" var bara ett smakprov.

För tre veckor sedan släppte han sitt album, "Better Places".

En låt som verkligen sticker ut därifrån och borde lyssnas på är "Life in Letters".

Gör det bara.

Du kommer inte att ångra dig.


Life in Letters

Vilka hjälpte dig med låten? Text, melodi, produktion...

Jag skrev melodin och texten till "Life in Letters". Men efter att jag spelat in min röst så insåg jag att det var en stor pusselbit som fattades när det gällde de högre tonerna, så jag frågade min flickvän Noosa om hon också kunde sjunga på den.

Hur lång tid tog det från idé till färdig?

Den här sången var väldigt intressant när det gällde dess tajming. Själva idén kom VÄLDIGT snabbt... Jag hade hyrt en studio i Burbank, Kalifornien, ett tag och min partner hade den här Casio keyboarden som han hittade i en container. Det första ljudet som laddar när du sätter på den är detta underbara digitala piano och det är faktiskt det ljudet från pianot på "Life in Letters". Jag satte igång keyboarden, ändrade inte några inställningar och det första jag spelade var melodin till sången. Det är ungefär fem intervall på alla svarta tangenter, så det är väldigt pentatoniskt och enkelt, vilket jag gillar.

Mötte ni några hinder under arbetet?

Ett hinder jag hade var att jag började hela idén på Ableton, efter att producerat på Logic Pro X i 6 år... Jag hade använt Ableton till några saker förr men aldrig gjort en hel sång med programmet. De flesta dataprogram som används för att göra musik är ganska liknande med det är fortfarande väldigt många enkla saker som är VÄLDIGT annorlunda på varje program. Jag gjorde ungefär 50 % av "Life in Letters" med Ableton innan jag överförde arbetet och började med det i Logic. Det var ett lyckosamt hinder för det gjorde att jag behöll låten fräsch i minnet istället för att hålla på och öppna gamla projekt i veckor. Jag planerar att använda Ableton, och andra DAWs mer i framtiden då jag tror det kan ge mycket ny inspiration att använda nya program då det är som att lära sig göra musik på nytt. Det är därifrån de bästa idéerna kommer, från början.

Vad är inspirationen bakom den?

Inspirationen bakom låten är faktiskt om det första band jag var med i under mina år i High School och mina tider som tonåring i tysta Vermont. Bandet jag var med i kallades just Life in Letters och vi spelade många covers från Dispatch, Coldplay, Radiohead och låtar från musikalen "Once". Det var en underbar grupp av vänner jag verkligen behövde under den tiden i livet, likasinnade musiker som var genuint snälla och roliga. Hela texten i låten är typ om mina interna problem som tonåring genom att gå ut och utforska världen med nya äventyr, och den här gruppen av vänner som bildade Life in Letters hjälpte mig verkligen att komma ut ur skalet. Jag saknar dem tiderna väldigt ofta och mycket av mitt albums texter handlar om den perioden i mitt liv.

Vad är dina känslor nu när den är släppt och klar?

Lika mycket som jag vill säga "Jag är helt lyrisk! Jag är överlycklig! Jag kan inte tro det!", så är verkligheten att jag känner mig extremt lättad. Självklart är jag lycklig, glad och spänd men att göra mitt första album i stort sett själv, med lite hjälp från Noosa och NVDES, tog verkligen mycket på mig. Jag släppte också albumet helt själv, inget bolag involverat, så hela projektet drivs av mig och min bror som också är min manager. Det har varit roligt och vi har lärt oss massvis under processen, men det var också stressigt att pressa sig så mycket och ha allt ansvar på sig själv. Nu känner jag mig dock helt lugn, det var några månader då jag trodde jag skulle förlora min laptop eller något liknande så hela albumet skulle försvinna. Jag drömde till och med att jag var i en sjunkande båt med endast min laptop i händerna, hahaha... att göra musik kan verkligen bli galet.

Likes

Comments

Sex Grammynomineringar.

En av de största jazzgitarristerna.

En fantastisk inspirerande man.

Snart släpper han även ett album där i stort sett alla sina jazzvänner är med.

Ett album som jag skulle vilja ha nu.

Men det är inga problem, jag väntar.


Tiden är slagen, halv fem.

Ingen är här och turnémanagern, Paolo, förklarar att de behövde sova lite mer då dem kom fram till Göteborg tidigt på morgonen.

De kommer om en halvtimme.

Inga problem, jag väntar.


Klockan slår fem och in stiger en trött Mike med sina lika trötta kompanjoner.

Vi hälsar och han undrar om vi kan snacka efter hans soundcheck.

Inga problem, jag väntar.


De tar fram sina instrument, repar och leker.

Allt ser ganska chill ut men vilken perfektionist han är.

Han går från hörn till hörn inne i Nefertitis historiska lokal och lyssnar så att ljudet är bra överallt.

Allt för den där känslan.


Att jag missade spelningen som var några timmar senare gör egentligen inte så mycket, jag fick se och uppleva ren magi innan showen startade.

En och en halv timme senare, halv sju så är han klar och vi sätter oss på scen och tar några ord.


Hur har turnén varit hittills?

Fantastisk! Det är så underbara personer som jag omges av så det kan inte bli tråkigt. Jag har varit med Randy och Teymur förr men det är första gången jag är ute med Lenny (White), otrolig kille!

Om vi börjar från början då, hur kom det sig att du fick en gitarr mellan händerna?

Det var tack vare mamma. Jag började faktiskt spela på piano men sen gav mamma mig en gitarr. Jag var nog 12 år... nej, 11 år var jag! Jag tog 4 lektioner sen började jag spela på gehör. Jag visste direkt när jag började spela gitarr att det var det rätta för mig. Juste, jag tog några lektioner när jag var 17 år igen. Det var när jag ville lära mig jazz, jag fastnade för det direkt. Dessutom så spelade mamma piano, inte professionellt men hon var riktigt bra. Så det var lika bra att ta något annat instrument, haha.

Jag hörde att du bröt armen förra året, hur gick det till om jag får fråga?

Jadu, jag var ute och gick på gatan i New York och såg inte verktygen och sånt som byggnadsarbetarna hade lagt på gatan, så jag snubblade och tog emot mig på något konstigt sätt. Jag bröt humerus (överarmen) på fyra ställen. 11 Skruvar satt dem i. Dessutom skadade sig en nerv som går ner till handen så mina fingrar är förstörda. Det var tydligen jätteovanligt. Läkaren jag hade var jättebra och specialist på överarmen men.... han kunde inte hela armen lika bra. Så jag fick göra en operation till så att inte nerven skulle orsaka mer skada. Den andra läkaren var kanon! Hade jag vetat om att han fanns så skulle jag gått till honom direkt. Han jobbade ju till och med på samma sjukhus men ingen refererade mig till honom....

Så jag fick ställa in lite spelningar under denna period och kunde inte spela gitarr alls på 2 månader vilket var riktigt tråkigt. Men som du ser så går det nu, haha. Men jag kan ju inte hålla i ett plektrum än, utan jag har dubbelhäftande lim på det så jag inte tappar det.

Du har ju spelat med alla de största under dina år som exempelvis Miles Davis, hur var det att lira med honom?

Fantastisk! Vi var båda galna så vi kom överens perfekt, haha. Det jag lärde mig mest av honom var att spela från hjärtat. Det var något han verkligen gjorde, speciellt efter hans stroke, det var som en ny Miles efter det. Han körde på som att varje spelning var hans sista. Alltid från hjärtat! Men tyvärr gick han bort alldeles för tidigt.

Om vi kollar bak sedan den tiden, hur har du utvecklats sedan dess?

Jag är samma jag förutom att jag tagit in lite nya melodier. Jag tar alltid inspiration från andra musiker och härmar det dem gör. Men jag gör ingen kopia. Jag lyssnar på deras låt EN gång och försöker sedan efterlikna det och få in mitt eget sound.

Förutom min utveckling så har vi även musikens utveckling. Jag skulle vilja säga att det är svårare att lyckas med sin musik idag. Jag är redan etablerad och har mina fans, så jag klarar mig bra. Men dem nya som kommer har det mycket svårare då det är så många som kan slå ut idag tack vare sociala medier. Visst, man kan bli viral och ha sin "one day of fame" men att bli etablerad på sikt är mycket svårare. Dessutom lägger man ner så många timmar på sina album så är det ingen som köper dem, utan man lyssnar på en låt sen är man klar. Det suger...

Du är idag på turné med Randy Brecker, Lenny White och Teymur Phell, hur är din roll som bandledare?

Jag ser mig inte som bandledare, vi kommer alla så bra överens. Jag och Randy delar på låtarna, så det viktigaste är att alla kan melodierna.

Randy har jag ju arbetat med förr med det är första gången jag är ute med Lenny, han är helt fantastisk! Eller vad sägs som Tey (Teymur) som drar ner genomsnittsåldern rejält, haha. Jag träffade han för några år sen och han frågade om han fick jamma lite med mig och han var ju fan bra! Sedan dess har samarbetet bara växt och blivit helt perfekt.

Du är ju ute på turné en hel del, är det inte jobbigt att vara så mycket hemifrån?

Jo, men frugan (Leni) är ju också ute och spelar. Hon är helt underbar på alla sätt och vis, hon är min diamant. Vi har varit tillsammans i 37 år nu och gifta i 35. Vi vet var vi har varandra, när jag kommer hem så är hon där. Hon är fantastisk!

Likes

Comments

Kimié Kauikeolani Miner.

Född och uppväxt vid Hawaiis stränder.

Hon påbörjade sin underbara karriär vid 19 års ålder, 2004, när hon upptäcktes av reggaeartistsen Barrington Levy som ville att hon skulle agera förband åt honom på hans turné.

Sedan dess har hon växt ut till en magnifik artist vars musik verkligen får dig på humör.

Förra året vann hon Nā Hōkū Hanohano awards, vilket är som Hawaiis Grammy.

Med en röst som hennes så är det svårt att undvika succé.

En röst vi får räkna med att höra mer av i framtiden.

Något som jag är väldigt tacksam över!


Vad gör du för att hålla fötterna på marken när allt går så bra?

Jag går ner till vattnet. Havet är min spelplats och påminner mig om att varje våg tillhör havet. Vi är alla en del av något större.

Du har ett ganska unikt sound som jag verkligen uppskattar, vilka har inspirerat din musikstil?

Lauren Hill, Eva Cassidy, Israel Kamakawiwo’ole, India.Arie, Sade och Bob Marley.

Vad handlar din nya singel "Bamboo" om?

Jag bor på North Shore of O´ahu och kör mycket in till staden. Inspirerad av den fantastiska skönheten på östra delen av O´ahu, så skriver jag nya låtar.

En dag när jag körde så började jag sjunga "bam bam booooo" och jag kunde verkligen inte få det ur huvudet. Jag samarbetade med singer/ songwriter Jesse Epstein och Izik. Vi tog lite inspiration från mina personliga erfarenheter av ett distansförhållande som stod sig tiden ut, vilket gjorde det starkare än Bambu.

Vad håller du på med för tillfället?

Jag arbetar med ett album som kommer att inkludera både "Bamboo" och "Sea of Love". Vi har gjort ungefär hälften! Vi kommer snart att annonsera när det släpps.

Är det möjligt att se dig i Sverige snart? Eller Europa...?

Jag kan verkligen inte vänta tills jag kommer till Europa! Det har varit en dröm sen länge att komma dit en dag.

Likes

Comments

Från drömmarnas stad, Los Angeles.

Där gör Luna verkligen sitt för att nå sina drömmar.

Hon har börjat utvidga sina spelningar utanför Kalifornien och snart kommer hon att hitta sin stora språngbräda som tar henne dit hon vill.

Hon har tidigare släppt sina framgångsrika, sköna låtar "Cry Wolf" och "Waves" som förtjänar en peak.

Och nu har hon släppt "Thorns" som hon skrev för två år sedan men inte har släppt förrän nu.

Så in och lyssna bara!

Den gjorde inte mig besviken.


Thorns

Vilka hjälpte dig med låten? Text, melodi, produktion...

Jag skrev texten och melodin själv. Jag producerade den tillsammans med min långvariga samarbetspartner Thomas Powers, mest känd som gitarrist/ producent åt The Naked & Famous.

Hur lång tid tog det från idé till färdig?

Hela låten skrevs på ca 1 dag, men produktionen fick genomgå flera makeovers under en tidsperiod på 6 månader till 1 år. Den låter ganska annorlunda jämfört med originalversionen. Originalet var lite mer trans, lite mer digital och osammanhängande.

Mötte ni några hinder under arbetet?

Att få till de rätta valen under produktionen var det som tog tid. Jag var tvungen att sova på många saker. Jag ville göra den mer poetisk och och intressant, men jag ville även att låten skulle vara förstående för den genomsnittlige lyssnaren.

Vad är inspirationen bakom den?

"Thorns" handlar om att hålla kvar vid saker som ändå en dag kommer blekna bort. Personer, platser, ögonblick, idéer... allt egentligen. Personligen så tycker jag att jag kan vara en väldigt känslig person som har svårt att släppa taget om ting, och den här låten är en meditation av den känslan.

Vad är dina känslor nu när den är släppt och klar?

Den är rolig att sjunga live, speciellt bryggan. Jag är alltid lättad när nya projekt släpps ut i världen, äntligen. Jag skrev låten 2015, så att ha fått väntat två år för att släppa den (jag valde att släppa andra låtar först) är alltid svårt, det kräver mycket tålamod och därför känner jag en stor lättnad över att äntligen få dela med mig av den.

Likes

Comments

Vem minns inte Simons resa i Idol, 2015?

Med sin fantastiska röst och scennärvaro så vann han röst efter röst och tog sig hela vägen till Top 3!

Efter resan gick han sin egen väg och har fortsatt bygga på sin framgång.

Bland annat så har han släppt en mycket bra EP!

Men hans senaste verk "Ego Avenue" är ett måste att lyssna på.

Med en skön, chill melodi där hans röst får lysa igenom och visa sitt rätta jag.

Simon kan mycket väl bli vår nästa stora export om han själv vill.

Han har som sagt en underbar röst, bra scennärvaro och har visat att han klarar av dem flesta stilarna.

Det är han som sätter ribban.


Ego Avenue

Vilka hjälpte dig med låten? Text, melodi, produktion...

Jag och David Mårtensson gjorde allt arbete på låten, text, melodi, prodd. Vi utgick textmässigt utifrån saker som jag går och tänker på just nu.

Hur lång tid tog det från idé till färdig?

Arbetet gick ganska snabbt ändå, då vi väl hittade låten. Några sessions, sedan så har vi bouncat den fram och tillbaka lite innan den hamnade i slutgiltiga mixen.

Mötte ni några hinder under arbetet?

Jag gillar ganska många olika stilar och genrer men är ändå rätt picky när det kommer till det som känns som "it", så det tog ett litet tag under sessionen att hitta fröet till låten.

Vad är inspirationen bakom den?

Inspirationen är textmässigt, "sociala" världen 2017, att vara en del av den och förespråka den trots att man egentligen kanske inte håller med om alla bitar "posing anti-poser". Musikaliskt så har vi tagit influencer från 80tals gitarrer/synthar och lite Francis and the Lights stuk.

Vad är dina känslor nu när den är släppt och klar?

Jag känner en otrolig glädje att få släppa själv, som independent-akt, och att det känns som att man kommit ett steg närmare igen (närmare vad vet jag inte än, men det går framåt).

Likes

Comments