View tracker

HALLÅÅÅÅÅ BLOGGEN!

Just nu sitter vi å chillar här i lobbyn på vårt hotell. Väntar på att bli upplockade för att få en ride till bussen. Känner mig som ett barn på julafton, ska bli så jävla kul att komma tillbaka till Koh Tao och få träffa alla goingar igen! Lite Lotus, Fishbowl, Fizz och givetvis bästa Rasta!

Koh Tao har ju helt klart varit vår favorit på resan, känns lite som hemma. Alla favoritminnen verkar ha utspelat sig på denna fantastiska underbara ö. Flaktaxi, bungalowliv och Nicks magiska gin fizz ska bli fantastiska att uppleva igen. Förhoppningsvis kan vi flörta in oss i vår älskade bungalow c5!

Vad vi har gjort de senaste dagarna vet ni ju redan, så vi hörs från älskade Tao istället! TUSEN PUSSAR

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hallå bloggis!

Paula här, igen! Klockan är 09.38 och jag sitter och fångar morgonen på vår balkong här på Koh Lanta.

Koh Lanta är fruktansvärt härligt! Vi lyxade till det med ett boende för 106kr per natt istället för de 50kr vi brukar ligga på och fyfan vad det känns! Lyx för oss är en varm dusch, en skön säng, ett svalt rum och nätter där vi slipper jaga kackerlackor och ödlor. Vilket vi slipper för tillfället! AMAZING!

Sist vi hördes var när Fidde låg magsjuk på PhiPhi, senare samma kväll smittades även jag... Natten gick i kaskadspyans tecken... Men men, härligt att få uppleva en magsjuka. Resan verkar vara komplett...!

Vi kom slutligen iväg till Koh Lanta och här har vi vilat upp oss ordentligt i 4 nätter. Vi har en pool och tre minuter till havet. Somnar vid 12 varje kväll. Rehab efter de senaste intensiva månaderna...

På fredag åker vi till phuket och stannar där i två nätter för att sedan åka tillbaka till älskade underbara koh tao på söndag! LÄNGTAR.

Om 13 dagar står vi åter på svensk mark. Kan fan inte fatta att detta börjar lida mot sitt slut...

Hörs senare!

Likes

Comments

View tracker

Hallå bloggis!

Paula här. Idag på balkongen 87 trappsteg upp på Phiphi. Egentligen skulle vi suttit på en överfull båt till Koh Lanta nu, dessvärre har stackars älskade Frida åkt på en matförgiftning.

Lider verkligen med min fina vän. ❤️❤️❤️ Tråkigt att skiten skulle komma nästan på dagen tre månader efter vi lämnade Svea Rike. Vi har tidigare gått runt och briljerat med att vi sluppit magsjukan. Inatt kom karman ikapp oss. Eller iallafall Fridis.

Nu när Frida (för första gången på resan) ligger utslagen i sängen kan jag inte låta bli att tänka på mina favorit-Fridamoments på den här resan.

1. När jag fick lura bort Frida från festen genom att locka med mat
En klassiker när det gäller min kompanjon. Klockan var sent, promillen lite hög och Frida var absolut inte redo för att gå hem. Förrän jag berättade att 7/11 stänger om fyra minuter. Toast före fest. Alla gånger. Helst korv dock.

2. När Frida faceplant'ade på Rastabar
Egentligen ett av de roligaste minnena. Efter ett lyckligt toabesök på Rastabar skuttar hon sjungandes och glädjefyllt tillbaka till puffarna vi sitter på - snubblar på ett trappsteg och fullkomligt dyker ner i golvet. När jag vänder mig om ser jag henne liggandes som ett kors över marken, fnissandes och helt illröd i ansiktet. ❤️❤️❤️

3. När Frida skällde ut läkarna när jag var sjuk
Ni minns väl när jag hade öroninflammation efter dykningen? Mina absolut värsta dagar på dessa tre månader. Cirka 6 läkarbesök med diverse olika tabletter utskrivna varje gång. Till slut fick Frida nog, tog mig i handen, följde med mig till läkaren och skällde ut dem efter noter för att de fullkomligt drogat ner mig. Sedan fixade hon lift och hjälp till det stora sjukhuset för riktig vård. Älskade vän.

4. När Frida flippade på dykinstruktören
Glöm faceplanten. Det här är helt klart den bästa. Jag har skrivit om det förut men här kommer det igen.

Dag 1 på dykarskolan. Jag och Frida har haft en rackarbajsarkväll kvällen innan. Funderar på att skita i dykningen men går ändå. Genomlider en 3h lång teorilektion och fantiserar hela tiden om toastolen. Får sedan reda på att vi ska ut och dyka om 2h, får ett mindre sammanbrott och påbörjar bakfyllekuren 2.0.

Väl ute till havs går det utmärkt. Vi simmar runt båten, sätter på oss vår utrustning, polar med Felipe och njuter av tillvaron. Första minutrarna går mot förmodan bra. Det är givetvis lite svårt att behärska regulatorn och undervatten-andningstekniken. Vi hankar oss fram och simmar lugnt och sansat efter vår instruktör.

På grunt vatten inleder vi sedan skillträningen. Att tappa regulatorn går bra, att byta regulatorn går bra, att tömma masken går bra, att chilla på mage på botten går bra.

Till slut kommer det avgörande skillet - att ta av sig masken under vattnet. Först ut är ingen mindre än Frida Johannesson. Hon drar av sig masken, håller andan, sätter på sig masken, tömmer masken och ser sedan hur cool ut som helst.

Iallafall tills Felipe är halvvägs in i sin skillshow och Fridas ögon blir stora som handbollar, en undervattensbrottningsfajt mellan henne och instruktören bryter ut och hon med våld tvingar sig upp till ytan.

Kvar på botten blir jag och Felipe som chillar och övar lite skills. Efter att ha tagit mig vatten över huvudet (see what I did there? ;-)), fått 16 kallsupar och andnöd simmar jag upp till ytan för att skratta lite åt Frida. Tyvärr håller jag på att drunkna då jag inte kommer ihåg hur man "floats the BC", så mitt i ett hektiskt argument med instruktören blir Frida tvungen att rädda livet på mig genom avancerade dykargester till instruktören som fick blåsa upp min BC.

Väl över ytan bevittnar jag hur Frida argt berättar för instruktören att hon inte vill dyka mer, hatar att göra skills och tänker simma tillbaka till båten. Efter att ha slutit fred med älskade dykarMAN (som han faktiskt hette) och ett löfte om att slippa fler skills lyckades Koh Taos Gandhi (även kallad Frida) faktiskt ta sitt dykarcert till slut. Utan fler mask-skills!

5. När Frida lurade instruktören att hon nästan hade slut på syre för att hon var trött på att dyka runt samma berg
Ett annat dykarminne. Som dykarinstruktör har man ansvaret att se till så att ens elever inte blir utan syre under vattnet. Detta kollar man var 10e/15e minut genom ett forma ett T-tecken med händerna mot sina elever.

Vi hade dykt hela dagen, sett samma sjögurkor, nemofiskar, koraller, sjöborrar och fiskstim i flera timmar. Benen började bli trötta och huvudet likaså. Pulsen hade precis lagt sig efter att Man blivit attackerad av en stor fisk.

Äntligen signalerade Man om syret: "Hur många bar har ni kvar?". 80, visade jag, 90 visade den andra och 70 visade Frida finurligt. (Vid 60 bar bör man nämligen påbörja uppstigningen ifall man dyker relativt djupt). "👌🏽" signalerade Man och simmade vidare.

Tre minuter senare känner jag hur något kittlar till mig vid fenan. Med panik i ögonen vänder jag mig om och får se Frida med ännu mer panik i ögonen som signalerar att hon bara har 55 bar kvar. Aldrig i mitt liv har jag simmar så snabbt och avancerat fram till instruktören, nästan ryckt av honom hans fena, slagit mig med näven på bröstet och signalerar att Fridas luft nästan var slut. Mentalt förberedde jag mig på att ge min octopussy(lol, den där gula andrahandsregulatorn) till Frida, rädda hennes liv och stå utanför tryckkammaren och vänta på hennes tillfrisknande.

Uppstigningen påbörjades och hela tiden fingrade den ena handen efter extraregulatorn. När vi väl kom upp och hängde av oss våra grejer viskade hon finurligt i mitt öra. "Hehe, egentligen hade jag 70, jag orkade bara inte simma mer. Tihi."...

För att inte göra det här inlägget för långt... Min insjuknade fantastiska vän är en fruktansvärt speciell och originell människa. Jag är ytterst glad att jag delat den här resan med henne och tror helt ärligt inte att jag hade stått ut dessa tre månader med någon annan. Framförallt tror jag inte att någon annan hade stått ut med oss två i mer än 48 timmar.

Jag längtar tills du är frisk igen Fidde, så jag får våndas till din inte så ljuva stämma, utmana dig i diverse aktiviteter och ha vilda diskussioner med starka argumentationer igen. Puss.

Minns ni vad jag skrev i mitt förra inlägg angående tatueringar? Vi råkade tatuera oss i förrgår...

Likes

Comments

Hallå igen!
Då wifit har knasat har dessvärre förgående inlägg inte kunnat publiceras förrän nu...

Paula här igen. Idag från en säng 87 trappsteg upp någonstans på Koh Phi Phi. Frida ligger och sover jämte mig. Det har varit ett par hårda nätter här på phi phi...

Vi kom hit i fredags, hittade ett helt ok guesthouse och drog sedan till stranden för lite press å gött häng. 3 chang och en pad thai senare tog vi oss upp i djungeln igen för lite vila.

Efter powernap på 3h, sura miner vid uppvaknandet och en välbehövlig dusch satte vi oss och beskådade solnedgånen i frid och fröjd när vi plötsligt avbröts av ett par sliriga stockholmare som visade sig vara våra grannar.

För att göra en lång historia kort har vi lyckats beta av riktiga thaipangkvällar med diverse onyktra äventyr. Vi har tack och lov inte fylletatuerat oss än och siktar på att inte göra det heller.

Efter tre månader på resande fot och lite för mycket öl är vi alldeles snart redo att lämna phi phi som helt och hållet tar musten ur en. Det känns ungefär som jag skulle kunna tänka mig att en suparresa till rhodos är. Folk dricker buckets till frukost!

Phi phi är en fruktansvärt kul ö men dessvärre inte lika vacker. Stranden kryllar av krabbjävlar, feta, röda, jobbiga brittjävlar, luktar prutt och har bajsvatten.

Går man ut i havet har ens kroppsbehåring blivit brun av äckel när man kommer upp ur vattnet. Vidrigt som fan. Man får dock ta i beaktning att vi varit fruktansvärt bortskämda med fina vatten sedan boracay... Det finns säkert människor som älskar att bada i phiphis bajsvatten.

Lite roliga uppdates! Shit thats been down:
1. Jag förstörde en hängmatta på Gili T.
Skulle ta min lilla morgongungning när hängmattan brakade ihop och jag trillade i marken framför alla grannar. De goa gubbarna på Kharisma Homestay var riktigt oroliga för hur det gick med min stackars rumpa och kom senare tillbaka för att hänga upp den med det starkaste rep de kunnat hitta och typ 78 superavancerade knopar. "LOOKIE LOOKIE, NOW YOU CAN ALSO JUMP IN HAMMOCK" ropade ägaren och hoppade loss i hängmattan.

2. Frida blev bestulen på sitt smink
På flyget mellan Denpasar och Kuala Lumpur försvann Fridas blommiga necessär innehållandes hennes safety sexykit spårlöst. Först ut på bandet kom Fridas fina Haglöf, pimpad med rosa och röda band, utrullandes helt majestätiskt. Dessvärre med hela topplocket upprivet. Till Fridas stora förtret saknades TVÅ prydnadsugglor och hela sminknecessären. Som tur var fanns fortfarande necessären med alla bajsmedicinerna kvar! Skulle kalla den här stunden top 3 Fridas argaste moments på den här resan. Hon skällde ut Malindo Air efter noter och planerade en vendetta mot väskhanterarna. Magiskt!

3. En apa tjuvar dryck och chips på vår balkong.
Ni vet hur det är. After beach på balkongen. Lite god dryck, några salta chips å lite himmelskt wifi - allt som oftast uppföljt med en liten nap. Döm av min förvåning när jag kom ut på balkongen efter napen, sugen på lite hot n spicychips och hela röret var slut (bortsett från de smulor som täckte hela bordet). Satt och planerade diverse comebacks mot mölätaren Frida när hon yrvaket kom ut och irriterat anklagade mig för att ha druckit upp hennes festis. I en vild och hetsig diskussion om vem som ljög röt plötsligt en av våra stockholmska grannar till. "AEH FÖRREEESTÄN, apårrna nöp åt seh era chieps ååh en fääästis" (Ja förresten, aporna stal era chips och en festis). En kvart senare höll jag på att få en hjärtinfarkt när en apa lika stor som ett genomsnittligt fyraårigt barn seglade ner för vårt balkongräcke två meter ifrån mig.

Nä, nu ska jag väcka Frida. Jag är hungrig och rastlös. Kramisar! Hörs från Koh Lanta.



Likes

Comments

Hej bloggen!

Guess who is back? Back in black. (Borde vara back in svett i mitt fall...)

Iallafall! Det är jag! Paula Warkki! Notorious P, tunalover, lady gaga, miss strong legs oh la la, Pau to the Pau La La La.

Just nu befinner vi oss på en färja någonstans i västra Thailand, påväg till Det beryktade Koh Phi Phi eller Phi Phi-öarna på ren svenska.

De senaste veckorna (kanske rent av månaderna-ish) har varit glädjefyllda och livfulla. Sedan sist vi hördes har vi bockat av Indonesien - fantastiskt! Fruktansvärt kul! Vackert! Härligt! Vi har solat, badat, ätit gott, bott gott och mindre gott och gått ner i vikt!

Sista dagarna på Bali unnade vi oss en trenätters hotellvisit där vi hängde en del i fitness centret, fläkte upp oss vid poolen och blev utskällda av vår arga grannryss mitt i natten.

Jag måste säga att det känns skönt att vara tillbaka i Thailand, landet där allt för snart tre månader sedan började.

Sedan den 7e Januari 2016 har vi hunnit med mycket. Våra gigantiska huvuden har bollat runt i hela sex länder. Vi har fått vänner från hela världen. Ätit fruktansvärda mängder tonfisk och pad thai. Sett och känt jag-vet-inte-hur-många hav. Skapat vänner och ovänner. Skällt och blivit skällda på. Druckit mängder med asiatisk öl. Sett bergstoppar och havsdjup. Blivit attackerade av gigantiska fiskar (och arga tjejer på nattklubbar).

Det bästa jag har lärt mig är dock lukten av Fridas fisar. Jag tror med säkerhet att jag skulle kunna urskilja en Fridaprutt bland MINST 45 personer utan de minsta svårigheter.

Detsamma gäller dessvärre inte Frida angående mina pruttar. Igår när jag släppte väder på planet från Bali till Kuala Lumpur höll hon på att kräkas och anklagade veganen framför för att vara risig i kistan. Tihi.

För att återkomma till ämnet: Vi är som sagt påväg till Phi Phi för att spendera ett par dagar där. Kul! Amelia har tipsat om mycket roligt! Det ser vi fram emot!

Vi tänkte ta lite longtailturer till olika små öar i krokarna. Sedan tänkte vi arbeta oss runt på lite andra öar här omkring, besöka turistförlorade Phuket och slutligen sätta oss på en buss och båt Koh Tao tur och retur innan vi beger oss hemåt igen. Den 25e smäller det! (Som Magnus Uggla brukar säga)

Vi förväntar oss blommor, choklad, en hel välkomstkommitté, kokt ägg, kaviar och lite ostrullar när vi klockan 08.10 vandrar ut i Landvetters ankomsthall. Glöm fan inte det!

Stora kyssar!

/Paula Warkki, med W och inte V som det dessvärre råkar stå i mitt pass.

Min mobilkamera har dessvärre gått sönder. Därav en liten egobildsbomb!

Likes

Comments

Sama sama mamma! (Betyder varsågod på indonesiska)

Nu kommer ditt efterlängtade inlägg här. Det är nämligen så att mamma Nina är ivrig att se bilder och tycker att jag och Paula har tappat bloggen lite. Men det är så det är. Vi är så himla upptagna hela tiden, vi har ingen tid..... Skoja.
Bloggen har blivit lidande med anledningen brist på fantasi. Så nu kommer jag bara slänga ihop en kort text och en bildbomb.

Vi är i alla fall nu på Gili T, en liten ö på 5km. Detta gjorde mig och Paula (i början) motiverade till att träna, eller ta morgonpromenader runt ön VARJE morgon sa vi. Tror ni vi har gjort det en gång?:-) nej. Men vi har cyklat flitigt. På vårt guest house kan man hyra cyklar vilket vi gjort varje dag utan en. Då det var oväder. Att cykla på Gili T är lite utav en spänning och adrenalinkick. Man får zick zacka sig igenom folkmängderna, alla häst och vagnar och dessutom andra cyklister. Det är läskigare att cykla på Gilis gator än köra motorväg under rush. Dock har vi klarat oss oskadda, vilket vi inte trodde första dagen då Paula nästan körde på tre asiater som var upptagna med diverse saker, enligt dom viktigare saker än att inte bli påkörda. Asiater är ett roligt folk att iaktta. Ville jag bara säga nu när jag ändå var inne på det. Dom är som fem år i sinnet. Sitter och plockar stenar och snäckor på stränderna i sina kläder köpta på typ polarn och pyret. Medans Paula läser sin feta bok brukar jag sitta och fnissa för mig själv.

I alla fall. Under dessa dager här på ön har vi hunnit med: cyklat runt ön, simmat med sköldpaddor, myst med dom vi bor hos, Paula har lyckats göra sönder en hängmatta, gått på full moon, krökat med olika människor, svettats och badat. Alltså väldigt lugnt. Nu till bildbomben. Mamma håll i dig!!

Stranden vi har hängt på alla dagar vi solat.

Vi hittade getter med utklädnad. Den kallad Bambi.

Jag och Paula på full moon.

Här bara lite olika på oss och andra.

  • 416 readers

Likes

Comments

Waddup homeboys!

Vi är nu på Bali och älskar det. Kan vara en utav den finast platsen vi varit på. Inte för att det är sol och bad utan för den kryllar av moderna caféer, restauranger, barer och snygga indoneser (JA. Indoneser är faktiskt jättefräscha). Våra två första dagar har endast handlat om mat, shopping och lite festande. Skygarden är ett uteställe som vi båda älskar. Tre våningar men feeeeeeeeta dansgolv. Dessutom har vi träffat på massor utav igenkända ansikten. Detta har naturligtvis gjort vår vistelse väldigt mycket bättre. Det enda vi kan klaga på, som vi båda är överens om, är vårt boende som uttalade sig vara ett rum med air condition och varmdusch. Istället har vi fått duschvatten som luktar prutt, bokstavligen prutt. Och vår air condition är ingen air condition. Vi har konstant bastu på rummet vilket gör att man helst vill duscha 24/7, men tyvärr hindrar lukten av prutt från duschen oss att ens ta en svalkande minut. Så vi luktar kroppsväska och smuts hela tiden. Vilket vi faktiskt hellre gör än den odören från duschen. Låter sick, men det är vår prioritering. Något vi har märkt på resan, nu när jag ändå är inne på äckliga lukter, är att svetten här luktar inte som i Sverige. Vi har fått en annan svettlukt vilket inte är en positiv sak. För svetten här luktar surt och varmt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Ni måste vara med om det själva för att ens få en hum om det. Dessutom svettas man på platser man aldrig kunde tänka sig göra på. Paulas vanliga svettställen: överläpp, magen, smalbenen. Mina vanliga svettställen: nacke, bröst, ben. Det kan bokstavligen rinna.

Men nu för ett mer normalt inlägg. På lördag eller fredag, drar vi oss till gili för att sola bada och se ön, sen kommer vi att åka tillbaka till Bali för en sista shoppingtur och för att se risfälten och dricka det omtalande BAJSkaffet. Ja ni hörde rätt. Kaffet är gjort på bajs. Och sen efter Bali tillbaka till Thailand. En liten pirrig känsla eftersom det är verkligen slutet av resan nu. Ungefär en månad kvar vilket gör en liten små nojig. För snart är vårt PANG liv slut. Men det är blandade känslor. Ska bli skönt men samtidigt tråkigt. Vi ska göra allt för att ta vara på denna sista månad i vårt lilla drömliv.

I brist på bilder på ipaden får ni en twerk video på mig från Bangkok. Pussar mina kära! Frida

  • 494 readers

Likes

Comments

Hej familj, vänner och människor vi stött på!

Idag är det på dagen 2 månader sedan våra fötter för första gången rörde asiatisk mark! 2 månader och 1 dag sedan vi senast såg våra nära och kära.

Sorglig men samtidigt fantastisk tanke! Vårt äventyr är precis i sin mitt, vilket vi dagen till ära firat med 300 gram ost, serranoskinka och salami milano tillsammans med Amelia.

De senaste dagarna har fullspäckade! Vi har partajat, gråtit, kämpat, slagits, trängts, upptäckt och givetvis älskat! (Inte i form av älskog utan i form av vänskaplig och familjär barnvänlig kärlek)

Vi har upptäckt fantastiska stränder, dansat arslet av oss på Epic, solat pattarna på en flotte vid Balinghai Beach, tt varsin antibiotikakur, blivit utskälda, utkastade och dumförklarade av en filippinsk gubbägare till ett hostel och delat djupa givande diskussioner.

Senast idag var vi på utflykt med b
åten Princesa Magdalena. Vi gjorde en såkallad Island Hopping, där vi snorklade med stora fiskar, två svenska killar och vår nya kompis Emma. Dessutom badade vi och lekte lite vattenlekar och gjorde vattenakrobatik vid Crocodile Island i svinhöga vågor. Härlig dag!

Sen vi hördes senast har jag även lärt mig att dyka, tack vare Fidde å Amme som med mycket tålamod instruerade och peppade mig till att våga ta steget! Nu mer är man inte bara open water dykare, utan även ickecertifierad flottdykare likaså!

Dagsplanen för imorgon involverar Balinghai Beach, vår nya favvobeach för 100%iga stranddagar. Morgondagen l
är bjuda på zipline och möjligtvis fyrhjuling beroende på hur brända vi är.

Två månader på resande fot och en framtid som ofrivilliga systrar. Vad hade man varit utan Fritjiof Johannesson? Tack Nina och Ted!

Ps. Folk tror verkligen att jag och Frida är systrar. Vi får helt ärligt höra det dagligen? Förstår fortfarande inte. (Vi hör dock även att vi ser ryska ut. Eller tyska.) Ds.

Ps
2. Ursäkta att det här inlägget är skrivet i både kursivt och understruket typsnitt. Min telefon lever lite av sitt eget liv när jag skriver.

Pussar och kramar!

Likes

Comments

Hola suecos!

Warkki igen, idag från regniga Boracay! Man skulle nästan kunna tro att det är svensk sommar. Det må vara varmt men regnet öser ner och begränsar oss något från att carpa diem denna härliga lördag.

Vi har dessvärre inte hunnit utforska boracay så mycket då jag legat sjuk (igen) och vi varit utslagna efter helvetesresan från Vietnam.

Vi checkade ut 11.30 från hostelet, dödade 10 timmar i HCMH city innan vår flight äntligen gick 01.00. Framme i Manila väntade vi i ytterligare fem/sex timmar innan vi flög vidare till Cebu där vi bodde i en fett obehaglig del av stan, full med knepiga locals. 06.00 nästa morgon begav vi oss åter till Cebu Airport för att flyga till Boracay (Caticlan) och höll på att missa planet. På två dygn sov alltså cirka 6h. Gott!

Den enda fördelen med nattresor är att man slipper undan boendekostnaden. Flyg suger serious ass men bussar är att rekommendera sålänge det inte är sovbussar och man delar säng med andra sällskap.

Då jag inte har så mycket upplevelsemässigt att uppdatera er om tänkte jag sammanställa ett litet inlägg om vad man saknar därhemma och delar av vad vi lärt oss på resan! Häng med!

Ni som följt vår blogg kanske minns den lilla toaincidenten första timmarna i Bangkok då det blev stopp i toan. Hygienproblemen startade första timmen och följer oss än.

1. Svensk hygien.
Att kunna spola papper i toan, att ens ha toalettpapper, att duscha varmt, att bli ren efter duschen, att ha rena kläder, att lukta gott.

2. Bilen
En punkt både jag och Frida som nyblivna racerförare är mycket enade om. Volvon, den sålda älskade lilla aygon och den nya blixtsnabba Hondan. Herrejävlar vad jag ska slira koppling och bränna däck när jag kommer hem.

3. Rutiner
Vi har helt seriöst inte gjort något vettigt på två månader nu. Man vaknar när man vaknar, somnar när man somnar, äter när man är hungrig och upptäcker, solar, badar och festar. Det är med lite pirr i magen man tänker på väckarklockar, arbetstider och måndag-fredag.

4. MATEN
Kanske den mest viktiga punkten. Vårt hetaste samtalsämne många gånger. Svensk tacos, ost, ägg, kaviar, leverpastej, leverkorv, lax, kött, potatis, lösgodis, spaghetti och köttfärssås, bröd, mejeriprodukter!!!

5. Familj och vänner (mest dogge och douglas)
... Duh


Sakerna vi lärt oss är många. Nästan uteslutande har vi fått lära oss den hårda vägen. Man kan exempelvis inte festa i bangkok, utan att vara säker på när bussen går och sen tro att allting ska gå som smort.

1. Festa inte innan resorna
Vet inte hur många gånger man testat detta. Bästa exemplet är ändå när vi skulle ut ur Thailand till Laos, drog av en rackarbajsardag på Khaosan Road, sov en timme, kom till Lomprayahkontoret och det visade sig att bussen gått när vi var upptagna med att dricka öl. 12h tills bussen gick, bakfulla, trötta och utan någonstans att sova. Toppen!

2. Lita aldrig på taxichaufförer
Fyfan vad jag hatar taxichaufförer...? De har lurat oss sen första början. Heta tips till nyblivna backpackers: Åk aldrig med en man som approachar dig utanför flygplatsen (överpris deluxe), tro aldrig att ett fast pris är billigare än taxametern, håll alltid koll på sedeln du ger fram så du kan smälla hen på käften när hen försöker lura dig, håll alltid koll på när du ska av så att chauffören inte kör för långt, bli inte chockad när ni är 20 pers i en taxi för 8.

3. Nöj dig aldrig med första försäljaren/priset
Vid shopping i asien ska man aldrig nöja sig med första bästa pris och försäljare. Ett bra exempel: Vi hittade fina matchande adidas-set vi efter nån öl tyckte var fantastiskt fina och praktiska att resa i. Försäljaren ville ha 600 bath för två men vi lyckades stolt pruta ner dem till 400, för att sedan traska 600m upp på gatan å hittade samma set för förstapriset 400 bath :-)

4. Nudelsoppa smakar skit
Nudelsoppa är det vidrigaste man kan äta. Så jävla vidrigt. Speciellt när man får glasnudlar, varmt vatten och rå sallad att lägga i.

5. Alla tjänstemän som är trevliga vill oftast ha något från en
Alla trevliga taxichaufförer har försökt lura oss. Alla trevliga bartenders har försökt äga oss. (Utom Ben och Deisha). Alla läkare har lurat på mig sjuka piller för att få mer pengar.

6. Lita på hotellen och travel agencies
Många gånger är hotellpersonal och resebyråarbetare bättre att vända sig till än att boka själv, trots eventuella överpriser. Med deras kunskap och hemliga små sidor blir priset oftast billigare och resan bättre, trots den eventuella avgift de tar utöver priset.

7. Att man inte blir brun efter 2 veckor som på solsemester
Kanske den viktigaste lärodomen. Som backpacker har man fullt upp och allting kan hända. Trots pressdagar på stranden kommer ofta livet emellan. I asien regnar det fett mycket dessutom. 15h bussar och flyg är inte heller bra för brännan.

8. Skydda dig mot myggen
... Den som har sett fridas fötter och ben vet.

9. Säg hej till människor du inte känner
Livet blir mycket roligare då och man får kompizar från hela världen.

Under två månaders tid har vi levt tillsammans och lärt oss, mött och upplevt så mycket kul, vackert, fantastiskt, hemskt, fint och roligt i form av människor, städer, länder, platser och resor!

Aldrig slut med finska ligan!

Likes

Comments

Hej kära blogg och förlåt att vi inte uppdaterat er på ett tag!

Vi har inte direkt haft fullt upp, snarare motsatsen. De senaste veckorna har kantats av sjukdom, trötthet och elände. Vårt hårda leverne har helt enkelt tagit ut sin rätt efter två månader på resande fot.

Sedan två dagar tillbaka är vi åter på benen och fit for fight!

Resan hit från Vietnam var ett enda skitnerjobb, för att vara riktigt ärlig! 10h på vandrande fot i HCMH för att fördriva tiden, 2h på flygplatsen, 5h i Manila och en natt i Cebu innan vi slutligen hamnade här, på loftet ovanför en liten veterinärklinik bakom en kyrka i Boracay!

Boracay är dock fantastiskt. Fruktansvärt vacker ö, kanske det finaste stället vi varit på hittills. Havet är kristallblått (precis som mina ögon ;-)) och stränderna är många och vita.

Vi bor nära white beach, en av öns kanske finaste och största stränder, som dessvärre är erövrat av algblomning för tillfället. Därför har vi spenderat de senaste dagarna på Diniwid Beach, där vi bränt sönder våra enorma pannor och spenderat ändlöst med pengar på olika sorters fruktshakes.

Idag är planen att ta första duschen på 3 dygn (hallelujah), besöka D-Mall för lite svensk laxpasta och gott kaffe, köpa snoppsouvenirer och vykort samt att möta upp min kära vän Amelia som ska hänga me oss ett tag framöver! Kul!

På senare tid har jag och Frida nämligen märkt att samtalsämnena är ganska... vad ska man säga... icke-givande. Vi gör allt ihop och har gjort under 2 månaders tid, vilket har resulterat i att vi avslutar varandras meningar och kommunicerar via blickar och naturliga kroppsljud. :)

Intressant och härligt, men det ska helt klart bli kul med lite nytt blod i gruppen!

Nu kom Frida ut från duschen, väldoftande och som en helt ny människa. Min tur! Vi höres med ett längre inlägg senare, som fortfarande ligger och väntar på att bli färdigskrivet. Ha de gött!

Likes

Comments