För inte så länge sen tog mitt ex kontakt med mig och bad mig om att vi skulle börja snackar och bli kompisar för att han påstår att han vill ha mig i sitt liv. Dessutom säger han att han har blivit en ny människa och han vill att jag ska lära känna honom igen. Men varför tror han att jag skulle vilja lära känna den ''nya'' han när jag var döds kär i den killen han var innan? Jag kommer aldrig kunna glömma bort vad han gjorde mot mig så hur ska jag då kunna förlåta det? Han förstörde min själ, jag litar inte på killarna som skriver till mig. Dom kan omöjligt vara bra nog att dom skulle älska mig och stanna hos mig även om jag är en extremt jobbig människa att leva med. Så jag får aldrig längre upp förväntningarna för någon. Att någon skulle vara den rätta, den risken finns inte i mitt huvud längre. Och de är tack vare honom.

Men trotts det så behöver jag erkänna att även om jag inte längre älskar honom eller är kär i honom så är detta fakta. För mig, är kärlek fortfarande han. Om ni förstår vad jag menar? Det kanske låter konstigt och sorgligt och det är inte så jag menar, liksom allt jag vet om riktig kärlek är ju han. Tills jag hittar någon annan så kommer det vara så. Och det är inget sorgligt med det, det bara är så och för mig är de okej.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag krossade en killes hjärta, inte vilken kille som helst utan den killen jag kallar för mitt livs kärlek. Jag brukar säga att jag inte ångrar att jag gjorde det för att det var bäst för stunden, men ärligt talat. Som jag ångrar att jag krossade hans hjärta. För hur hade mitt liv sett ut om jag inte hade gjort så? Han var min första största kärlek. Han lärde mig självrespekt. Han lärde mig hur mycket kärlek jag förtjänar att få. Och han älskade mig som ingen annan människa någonsin har älskat mig. Han stod upp för mig. En gång när jag hade gått på lunchrast gick han till killarna i min klass som kastade onödiga kommentarer på mig som jag hade blivit upprörd av och konfronterade dom så att de nästan ledde till ett bråk. När jag fick reda på det i matsalen flög jag upp, och sprang för att leta upp honom. Rakt in i hans armar, rädslan av att nått skulle ha hänt honom gjorde mig nästan arg. Men det var de finaste någon har gjort för mig.

Han har alltid varit min ''We're supposed to end up together''. Efter att jag jobbat ett tag, rest och upplevt allt man ska som ungdom så skulle han vilja ha tillbaks mig, jag skulle flyttat till honom vart de än skulle varit. Vi skulle förlovat oss tidigt och sen rest och upplevt massa grejer ihop Sen när tiden kom skulle vi gift oss ute i skogen, när han skulle se mig gå emot honom skulle han sätta sig ner på knä och bli överrumplad av alla känslor, vi skulle läsa våra egna löften. Efter några år skulle vi få två döttrar. Bo i ett fint gammalt hus och leva lyckliga i alla våra dagar.

Men nu är han istället förlovad med någon annan. Och mitt hjärta brister igen. Sanningen har kommit ikapp mig han har lämnat mig bakom, han är så långt bort nu. Och han kommer aldrig mer tillbaks.

Likes

Comments

Ett brev till mitt ex

Kära ex, vi var vad alla andra önskar att ha. Vi var det där paret som andra älskade att vara med för att vi två hade det så roligt ihop. En kompis sa till mig en gång ''Sådär gullig skulle min pojkvän aldrig vara mot mig'' och för mig var det självklart. För när jag tog tillbaks dig så var det villkoret, att du skulle vara mer kärleksfull. Och du levde verkligen upp till kraven. Aldrig har någon älskat mig så mycket som du gjorde. Trodde jag, för nu känns all den kärleken som lögn. För att jag kommer ihåg när jag mådde dålig och vi bråkade mycket så föreslog jag att ta en paus. Men du reagerade så känslosamt, du grät så mycket och bad mig att aldrig lämna dig. Du fick mig att lova de. Jag hade många dagar då jag funderade mycket på vad jag ville men kom alltid fram till att du var värd att kämpa för, de kändes som att jag var skyldig dig det efter all den kärleken du gav mig. Så jag lämnade inte dig utan jag fortsatte kämpa för oss. Sen när du lämnade mig kunde jag inte förstå hur, fören det kom fram ifrån mina vänner att du hade snackat med en tjej bakom min rygg i två veckor. Där krossade du mitt hjärta inte när du lämnade mig, men när du ljög för mig.

Du var alla mina framtidsplaner, och när dom rycktes ifrån mina händer visste jag inte vem jag var längre och vad JAG ville. Men nu vet jag vem jag är och vad jag vill med mitt liv. Jag vill se nya platser, träffa nya människor, hitta på nya saker och inte vara instängd i en bubbla med dig. För jag förlorade så många vänner i vårt förhållande och jag vill inte göra det i nästa. Därför träffar jag nu en kille som vet hur man har roligt med sina vänner, någon som vill se nya platser, träffa nya människor och hitta på nya spännande saker. Och ja jag vet att du sa sist vi var ute att om jag någonsin skulle prata med honom skulle du sluta prata med mig, men gör det då. För att jag tänker precis som jag gjorde med dig ge honom en ny chans att ändra på sig, för kanske blir han bättre än dig. Och om han inte blir det tog jag iallafall chansen att prova.

Likes

Comments

Jag är inte ledsen för att jag valde att älska honom, för att de VAR fantastiskt, de VAR bra. Och för första gången i mitt liv kunde jag sluta att planera precis allting för att vi två var den finaste planen som jag någonsin hade sett. Det kändes som att för första gången i mitt liv kunde jag leva på riktigt. Men sen såg jag det, efter att vi hade varit på julbord med hela släkten så låg vi i min säng och pratade och då såg jag det. This was it. Detta var hej då. Och då tänkte jag, aja om det är över nu är detta sättet att göra det på. Detta är vad jag vill komma ihåg. Det fantastiska. Jag vill avsluta där vi började, i en säng med ögonkontakt som skulle kunna döda allting som kom emellan oss, kära. Och jag ville bara ha kvar de minnet i en minut och njuta av allting fint vi gått igenom tillsammans. Det var inte där mitt hjärta krossades. Inte heller när han på riktigt lämnade mig, inte när jag lämnade honom på en bänk utanför skolan och inte heller när jag skakade på huvudet och bröt ihop i mina vänners armar. Det var efteråt, tre dagar efter när jag fick reda på hur han hade haft kraften till att lämna mig. För då slog det mig, hans kraft hade aldrig räckt till att lämna mig, han tog kraft ifrån henne och där ifrån kunde han göra det. Lämna mig.

Likes

Comments

Så, här är det. Nu kommer det, Nu är det på allvar.

Jag förlät dig, efter många om och men så förlät jag dig. Inte bara förlät jag dig utan jag lämnade också en helt felfri kille för att vara med dig och spendera resten utav mina dagar med dig. Jag ångrar det inte, men de var så jobbigt att se honom stå öppet i skolan gråtandes och be på sina bara knä att jag inte skulle lämna honom. Jag kommer aldrig få ur den bilden ur mitt huvud. Men saken är den att de var du som fick mig att ta tillbaks dig, det var du som gjorde så att jag förlät dig, de var du som fick mig att släppa in dig igen och de var du som fick mig att älska dig och sen lämnar du mig. Vem gör så?

Du inte bara fick mig att älska dig och sen lämna mig men du ljög för mig om det också. För jag frågade dig så många gånger om du hade träffat någon ny och du kollade mig i ögonen och sa att du aldrig skulle kunna göra så mot mig. Så vad du än säger för att ditt samvete ska må bra är det bara skit. För jag stod upp för dig, jag skyddade dig för mina vänner när dom tyckte det var konstigt att du gjorde slut för att du mådde dåligt. Och de fick mig att se ut som en jävla idiot. Du säger att allt är ditt fel och allting är verkligen ditt fel.

Men nu ha jag fått ut min ilska så nu ska jag försöka säga något positivt också. Jag ångrar inte nånting, inte en sekund. Vår tid ihop var de finaste jag varit med om. Så om jag ser dig på stan om några år kommer jag inte vara ledsen, jag kommer minnas tillbaks på våra sommar utflykter, våra mys kvällar och alla våra skratt. Tack för att du gav mig allt jag någonsin kunnat önska mig. Jag fick i alla fall vara din i 420 dagar, och det är bättre än inga dagar alls. Men jag är rädd för att jag aldrig ska känna mig så trygg som jag var när jag sov i din säng medans du satt uppe och spelade. Jag är rädd att ingen någonsin ska få mig att skratta när jag gråter. Jag är rädd för att ingen kommer passa så bra i mina armar som vad du gjorde. Och jag är rädd för att jag aldrig kommer vara lika lycklig. Men det är inte jobbigt att se dig, för allt jag kan se är allt de fina jag fick av dig så det är okej. Jag är okej.

Men jag har ett nytt svar på din fråga. Jag kommer inte kunna ta tillbaks dig, jag hade velat de. Men jag kan inte de. Det kommer aldrig bli vi två i framtiden igen. För att du kommer inte lämna henne någon gång snart, och jag tänker inte vänta på dig. Så Sebbe, det är över på riktigt. De kommer aldrig bli du och jag. Våra liv kommer gå vidare, och vi kommer vara lyckliga. Vi kommer bara inte vara det ihop. Men tack Sebbe, tack för allt vi upplevt ihop. Men nu fortsätter mitt liv, jag har en hel framtid framför mig med förhoppningsvis massa roliga grejer och resor. Och nån gång kommer jag bli kär igen, och han kommer krama om mig så att mitt brustna hjärta läker. Men tills dess ska jag må bra och leva mitt liv och jag hoppas att du gör samma sak.

Likes

Comments

För exakt två år sen idag tillät jag mig själv att älska en kille, jag tillät mig själv att förlåta en kille som hade sårat mig. Jag lät mig själv lita på honom, och jag lät mig själv lita på att hans kärlek för mig var äkta. Och det var den. Han älskade mig och jag älskade honom och så enkelt var det, tills han inte längre kände så. Men det är okej. För jag fick ändå känna hans kärlek i 420 dagar. Och det är mer än inga dagar alls. Men precis som Hazel Grace ifrån the fault in our stars säger. Jag skulle velat ha mer dagar med honom. ''Some infinitys are simply bigger then other infinitys.'' Jag ångrar inte för en sekund att jag förlät honom och tog emot hans kärlek, för jag har aldrig kännt mig så älskad utav någon i hela mitt liv. Jag tänker inte ångra något fantastiskt fint.

Men de är klart att jag saknar honom. Inte hela tiden, 90% utav mina vakna timmar mår jag jätte bra. Men under de sista 20% saknar jag honom för hela dagen som har gått, allt kommer liksom samtidigt. Jag förlät honom för att de var han jag såg mig själv med i framtiden. Och nu är min framtid oklar.

Men jag ångrar absolut inte att jag älskade honom.

Likes

Comments

​Jag försöker alltid hitta på saker för att undvika att bara sitta på mitt rum med tankar jag inte vill ha. För om jag börjar tänka då blir jag ledsen, och när jag blir ledsen då gråter jag och om jag börjar gråta är jag inte säker på om jag kan sluta. 

Idag vaknade jag upp och det första jag kände när jag satte mig på sängkanten och tänkte stig upp var att, jag saknar honom. Jag har intalat mig själv att jag inte gör det, men ibland gör jag det. Jag saknar han så jävla mycket. Jag saknar tryggheten av att somna i hans säng när han sitter och spelar. Jag saknar hur han höll om mig och hur det kändes att världen kunde gå under för så länge jag var i hans armar skulle allt vara okej. Jag saknar att varenda gång jag grät fick han alltid mig att skratta. Jag saknar hans humor. Jag saknar hur vi låg i sängen och jag fick hålla om honom. Jag saknar hur arg och ledsen han blev varje gång jag pratade med den där killen som han inte gillade. Jag saknar hur han gosade ner sitt ansikte i min hals.  JAG SAKNAR HONOM SÅ JÄVLA MYCKET.  

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera mig själv. Jag mår så bra, men samtidigt så dåligt. Är de möjligt att vara båda två? Under de senaste tre månaderna när jag har varit ensam har det hänt så mycket skit. Och jag vill bara berätta allt för honom så han kan torka mina tårar, som han brukade göra förut. Men jag är ensam och jag är samtidigt skit stark ensam. Men jag är ensam.

Den första månaden gick ganska bra, eller de var ju verkligen inte bra. Men jag har börjat sakna honom mer, för varje dag som går om de änns är möjligt. Jag saknar honom som mest på eftermiddagen, för de var han som brukade ge mig energi och nu är jag alltid helt slut på eftermiddagen. Jag saknar honom. Men jag är lycklig ensam. Jag har bara dagar som är lite jobbigare än andras jobbiga dagar.

Men han ser lycklig ut, mina vänner säger att en dag kommer jag också vara det. Jag kan försöka le och dölja sanningen, men jag vet att jag var lyckligare med dig.


Likes

Comments

Detta året har jag bestämt ska bli grymt, och det har verkligen börjat bra. Jag försöker tacka ja till alla nya möjligheter jag får att göra nånting som jag aldrig gjort innan. Jag uppskattar mina vänner mer och jag försöker umgås mer med dom för det är med dom jag mår som bäst. Detta året ska jag sträva efter att bli den människan som jag drömmer om att bli jag vill bli mer självsäker i mig själv och jag vill bli gladare och sprida mer glädje till människorna omkring mig. Jag vill kunna klara mig på egen hand också och inte vara beroende utav andra människor vilket jag har väldigt lätt för.

Jag vill älska mig själv mer än någon annan.

Likes

Comments

Nu i efterhand så inser jag vad som saknades i min förra relation. Vi saknade passion, äventyr och spänning. Visst vi hade det skit bra, vi älskade varandra, vi hade roligt ihop och vi var båda bra på att visa våra känslor öppet vilket inte många killar kan. Men det blev långtråkigt och de ledde till att jag tappade sexlusten. Jag vill bli överraskad och hitta på nya saker i en relation. Jag vill ha det som de är på film, jag vill att min kille ska kunna visa att han älskar mig varje dag. Och inte bara genom att säga det eller ge mig en kyss, jag vill ha mer!

Jag vill träffa en kille som fortsätter kämpa för mig även om jag säger att han ska sluta. Någon som aldrig ger upp och är bestämd om att han ska ha just mig. Jag vill ha någon som kan ta tag i mig när jag är på väg att gå där ifrån och bara kyssa mig. Jag vill ha en kärlek som är intensiv, jag vill ha äventyr. Jag vill ha en blandning mellan Blair&Chuck och William&Noora. Jag vill ha någon som stirrar på mig när vi är bland massa människor. Jag vill ha mer!

Likes

Comments