Ett gästinlägg från barnmorskestudenterna
När vi tänker tillbaka på det vi varit med om upptäcker vi hur många upplevelser vi vill vidarebefordra. Men det känns omöjligt få ner allt på ett blogginlägg så har vi valt ut ett axplock
Idag är det snart tre månader sedan vi landade på flygplatsen i Lilongwe. Fulla med förväntningar och taggade på att än en gång kliva ur vår comfort-zone. Vilket var någonting vi absolut gjorde under våra första veckor tillsammans.
Vår första prövning inträffade första natten utan myggnät. Visst hade vi malariaprofylax men bruksanvisningen understryker hur viktigt det är att undvika myggsstick. Vi hade smörjt in oss med myggmedel innan vi somnade, men vaknade svettiga och helt bombsäkra på att båda fått malaria av den mygga som kommit in i rummet. Man kan ju dö av malaria, eller få encefalit..
Oron försvann morgonen därpå då vi förstod att ungefär alla i Malawi har haft malaria och om man får behandling så utvecklas varken hjärnhinneinflammation eller kramper.
Vi blev varmt välkomnade av lärarna på universitetet (KCN), som förövrigt inte hade någon aning om att vi redan var på plats. Efter en stunds väntande fick vi en rundtur av två malawiska studenter och de bjöds på te och kakor. Vi fick introducera oss för deras nyfikna klass som var minst sagt glada åt vårt besök.
Innan vi kunde börja förlossningspraktiken gick vi igenom en lite omständlig byråkratisk process, men med erfarenheten vi nu har så tycker vi båda att det var ganska smidigt. Dessutom så tog Rose, en av professorerna, oss ut på lunch i en lokal container-restaurang. Där äter man med händerna och take-away kostar mer, eftersom man betalar priset av lådan (men priset är ändå superbilligt, typ 15kr). Det hade antagligen tagit oss mycket längre tid att våga oss in på en container-restaurang utan Rose, eftersom standarden inte är särskilt hög.. Maten som serveras där är däremot bland de bästa vi ätit! Nsima och chambo brukar det bli! (kolla bilden!)
Första dagen på förlossningen…
Vi möttes av en frän lukt som är svår att beskriva, infektion blandat med avföring. Golvet i korridoren in till ”labour ward” var full med kvinnor som väntade på att få komma in till förlossningen. Vi såg kackerlackor och blickar fyllda av panik.
Vi följde med en barnmorska till rapportering från nattpersonalen, där vi knappt kunde förstå ett enda ord. De pratade på en blandning mellan chichewa och engelska. När rapporteringen var över sa någon av oss, förstod du någonting? Naee, eller BP 175/90, det var nog blodtrycket.. Vi hinner tänka ’det här kommer inte gå’.
Samma barnmorska visar oss runt på kliniken, vi blev visade neoavdelningen, nursery. Rummet är proppfullt med barn, det är varmt, det piper överallt. Var är personalen? Vi tre barn ligga i en platstbalja och tänker wow trillingar.
Väl på förlossningen förklarar barnmorskan på knacklig engelska hur vi ska dokumentera födslar i den söndertrasade boken. Genom ett fönster in till ett av förlossningsrummen ser vi en kvinna bli slagen av en barnmorska. Kanske för att hon inte orkar krysta ordentligt. Vi känner en ny klump i halsen och hinner än en gång tänka ’det här kommer inte gå’.
När vi går för att tvätta händerna upptäcker vi att det inte finns något rinnande vatten. En plasthink med kran fanns tillgänglig, ingen tvål. Barnmorskan som visat oss runt har försvunnit. Vi hamnar i ett förlossningsrum tillsammans med en annan student och två unga födande. En kackerlacka tittar fram mellan de hanskrivna papperspartogrammen på bänken. De påminner om partogramet i obstertix som vi är vana vid och vi förstår att båda kvinnorna är i aktiv fas.
En utav de blivande mammorna börjar krysta och där står vi utan handledning. Tanken vi haft hela förmiddagen ändras snabbt till ’det här måste gå’ vi har inget val. Vi samlar på oss mod och tar emot miraklet. Den andra kvinnan börjar krysta strax därpå och vi tar emot denna pojke också. Han behöver hjälp med andningen, vi går ut till barnbordet och ventilerar med mask och blåsa. Sedan går vi vidare till Nursery, pojken placeras bredvid ett annat barn och vi förstår då att barnen, vi tidigare trott var trillingar inte är det. Här delar man på sängarna och barnen märks med tejpbitar som har mammans namn. Efter första dagen lämnade vi förlossningen skakiga och glada över att alla överlevt.
Andra erfarenheter från förlossningen inkluderar elavrbrott under aktiv krysnting, suturering i de mest oergonomiska positioner utan bra belysning och en del jobbiga upplevelser. Men också många starka kvinnor och många små starka mirakel! Det har varit underbart!
Något som på senare tid slagit oss båda är hur mycket våran uppfattning om hur förlossningsavdelningen förändrats. En smutsig och illaluktande håla, har visat sig vara en fullt fungerande institution (dock med stort utrymme för förbättringsmöjligheter).
Är tre månader tillräckligt för att en upplevelse ska bli verklighet
Våra känslor om att vara här har växlat. När vi har sett under vilka omständigheter människor lever och föder barn i Malawi så har vi slagits av den tur vi själva har. En känsla av skam infinner sig när vi inser att den här erfarenheten, som endast utgör ett kort stycke i vårt liv, är en ofrånkomlig verklighet för de som lever här. Vi har insett att förlossningsvården i Sverige inte kan jämföras med den i Malawi.. Här finns ett minimum av resurser och personal. Men vi har upplevt hur fullt av kärlek, glädje och vänskap det här landet är!
Förutom förlossning och sjukhus har vi också hunnit resa runt lite i detta underbart vackra land. Vill ni ha resetips så är det bara att fråga! Vi har dansat på flyktingläger, vi har sett elefanter, vi har lärt oss att prata lite chichewa, vi har sovit med kackerlackor och malariamyggor, vi har åkt minibuss med 30 personer, vi har träffat många nyfikna barn, trevliga bybor och lärt oss att pruta ordentligt. Våra mammor skulle vara stolta.. eller kanske fundera på varför vi ens prutar när det redan är superbilligt..
..Men det kanske bästa av allt är att vi har blivit bästa vänner, for ever ever!
Vi vill slutligen tacka KI för att ha gett oss möjligheten att genomföra den här resan! Vi är båda säkra på att vi ska tillbaka hit en dag… Men nu måste vi fortsätta skriva klart vår magisteruppsats så vi äntligen kan bli barnmorskor!

Ta vara på varje minut
Varma hälsningar från Felicia och Afrah (Africia)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Den här skylten hänger utanför Barnkliniken. De varnar för att dricka dessa drycker! Problemet, det är superbilligt med läsk. Vatten dyrt och här hämtas ju vatten i brunnar så det är bristvara. Dilemma.

Så idag fick jag komma till detta sjukhus! Det är ett privat sjukhus som är byggt via foundations. Maternity wing öppnade 2010. Det är ett Referral hospital som alltså tar emot de svåraste fallen. Man kan välja att föda där men då kostar det ca 500 kr. Här är det en halv månadslön, för vissa en hel månadslön. Vilket fall som helst så kändes detta väldigt västerländskt. Ctg apparater, Doppler, övervakning, mediciner tom kateterpåsar. Här hade de eget rum med dusch och toalett! Idag var det Preeclampsi kvinnor som var inne! Spännande, härom natten tre säten och en tvilling! Vad gäller säten så är det sectio på alla förstföderskor!
Det ni ser på bilderna är Kangaroo Ward! Den minsta född i V 26, efter tre dagar så kunde den andas själv och fick kangaroo nu vägde den 1 kg och var så nöjd, för att inte tala om mamman som var stolt som bara den att sköta sitt barn så fint! Den var så liten men väldigt vital!
Lärorikt och självklart här med denna vård för barn födda för tidigt!
På eftervården idag träffade jag på en kvinna som gjort ett kejsarsnitt på ett mindre sjukhus tvillingar. Hon kom hit två veckor efteråt i väldigt dåligt skick. Infektion i ärret de släppte på stygnen men det började då blöda. Fick göra en ny operation. Tyvärr förlorade hon sin livmoder då den gått i Nekros alltså bestod till stor del av död vävnad usch o fy! Men hon överlevde och mådde okej idag. Här arbetar många obstetriker och Läkarutbildningen ligger vägg i vägg.


Festligt att sista dagen komma till ett ställe där man känner igen sig med rutiner och också utrustning.

På em rätt sent så åkte vi på en tur till Dedza ett krukmakeri med ett kafé med god cheesecake. Det smakade underbart. 
Så nu är klockan halvtio och jag är så trött! Vaknar här till tuppen, ljuset och fåglarna.
Ha en fin helg alla😊

Likes

Comments

Idag har vi varit ute på landsbygden på det de kallar ett district Hospital. Det ligger ca 1,5 timme från Lilongwe. Vi hade tänkt studiebesök och se oss omkring på sjukhuset. Men vi hamnade förstås till slut med de födande kvinnorna. De har ca 5000 födslar här, de svårast sjuka kommer inte hit och behöver de flytta någon till annat större sjuklus så är det ca en timmes transport om ambulansen är nära förstås annars kan de få vänta länge på transport.
Här finns en operationssal och de har två narkosläkare och en kirurg som kan utföra kejsarsnitt. Det är fattigt och otroligt enkelt. Jag bli väldigt imponerad av deras organisation. De gör allt på det sjukhuset. Har alla mottagningar som kan tänkas. På barnkliniken vårdades idag en hel del sjuka barn Malaria och undernäring vanliga åkommor hos barnen som kräver sjukhusvård. De hade STI mottagning HIV mottagning Familyplanning och mycket annat de uppmuntrade partners att vara med på besöken.

De har inte mycket personal här underbemannade bara några stycken Barnmorskor. På En mödravårdsdag har en Barnmorska 60 besök hemma har vi ju ca 10 vilket vi tycker är många. Vilken arbetsbörda.

På eftervården när de skulle hem har de en fin utbildning med de nyblivna mödrarna ni ser dem sitta på golvet. Felicia och Afrah hjälper till att kolla barn. Själv höll jag till på förlossningen. Ett rum med 8 bäddar och skynken mellan. Inga Guardians här. Kvinnorna är helt själva förutom att de har varandra. Här var det tufft och jag kan säga att vi var behövda. Det var till att börja med en Barnmorska på dessa födande. Ni ser henne på bilden glad men tuff. Så åter igen blir man väldigt ödmjuk inför vad kvinnor klarar av starka starka. Efter en stund kom även de Malawiska studenterna och då var vi ju fler som arbetade bland kvinnorna.

Idag hade de slut på sina papperspartogram så dokumentationen skedde på lösa blad. Dokumentationen sköts minutiöst ändå och varje barn och Mor registreras i olika böcker. Vi som jobbat ett tag vet ju när vi skrev journaler för hand och alla olika ställen vi skrev i när födseln skett. En av bilderna ser ni en lösning på kateterpåse en tom dropppåse! Annars kopplar man på en handske! Uppfinningar.

Det är speciellt. Jag är så glad att ge dubbel dos Oxytocin här efter födseln. Här vill man inte ha några större blödningar på något sätt. De flesta barn är små under 3 kg väldigt smart. Men en av de som vi bistod idag vägde 3,9kg riktigt stor och knubbig liten en. Föddes i segerhuva.

På det här sjukhuset ska man nu jobba för att bli ett Baby friendly hospital. Så planschen vi hade med oss om hud mot hud barnets nio steg mot sin första amning togs så gärna emot. Trötta törstiga och hungriga blev vi. Vi gav bort vårt vatten och bröd vi hade med oss idag till de födande. De behövde det mer än oss.


Likes

Comments

Idag fick vi tre ett pass tillsammans på Bwaila Hospital! Felicia och Afrah vilka blivande barnmorskor! De jobbar helt fantastiskt i denna enkla miljö! De får verkligen en erfarenhet med sig som jag blir avundsjuk på! Felicia och jag hade en födsel tillsammans. Barnmorskan som var ansvarig tyckte det var udda att hon låg på sidan. Men det gick ju bra. På vårt andra rum hade vi två förstföderskor som båda var fullt öppna när vi var tvungna att gå. Kl 17.00. Den ena fick vi bassning på av läkaren vi skulle gjort hål på fostervattnet mkt tidigare! De skulle göra ett kejsarsnitt på henne. Det lilla barnet kom inte ut för trångt bäcken. Här gäller active management of Labour. I varje fall idag! Afrah och Felicia kommer berätta om sin tid här de har mkt att berätta. Dessa kvinnor som föder oj vad starka och modiga. När vi reflekterade efter dagens långa pass sa vi alla att vi pausade för lite. Vi är ju vana att vara nära kvinnorna. Men i denna värme man behöver pausa utanför dessa trånga rum med två födande i.
Här är det två skift från 07-17 eller 16.30 till 07.00.

Afrah och Felicia har gjort en hel del natt vilket ena bilden visar! Långa pass.

Ja hörni förhållanden ser olika ut i denna värld! I morgon ska vi ut i distriktet alltså ut på landsbygden till ett mindre sjukhus!

Likes

Comments

Så blev det dags att åka till Lake Malawi. Resan dit gick med minibuss som är deras svar på kollektivtrafik där packas det in så många det går och lite till allt bagage ska med. Bussarna är klart slitna men de rullar! Kändes ganska läskigt men Afrah och Felicia är vana resenärer här så jag höll mig lugn! Den vackra platsen som första bilden är tagen är utanför marknaden alldeles innan den sk busstationen. En soptipp helt enkelt ja stanken var allt annat än god!
Resan var helt ok och landskapet här är så vackert!

På vägen stannade vi också i Salima och fick handlat mina första tyger här. Felicia och Afrah har inte bara köpt en tygbit här det är så vackert och förstås billigt! Vi stannade också vid afrikanska träsniderier och shoppade loss. Afrah kan pruta expert och på ett väldigt respektfullt men bestämt sätt!

Malawisjön är stor som en ocean! 587 Km lång och 84 km bred! Otroligt vackert solnedgång och soluppgång och även månuppgång var helt fantastiska. Stjärnhimmel underbar! Vi bodde på ett enkelt ställe maten god men rummen skitiga varma och en hel del annat mysigt men myggnät fanns. Jag är ju inte lika van ännu vid den standarden som Felicia och Afrah är. Kan säga att jag första natten inte sov så mycket men andra helt okej. Var ganska trött efter en heldag på sjön med snorkling och sol.
Det är ju påsk och det är festligheter här det dricks friskt bland männen både det ena och det andra. Inte så charmigt.

Sjön används till allt fiske tvättmaskin diskmaskin badrum. Men framförallt fiske och den är mycket god. Inte tal om att bada från stranden för min del men väl ute vid en ö som kallades Lizzard Island därav ödlan blev det bad och snorkling!

Senga Bay är en liten by sa de men där bor 100000 människor enkla förhållanden på två av bilderna ser ni toalett och en dusch! Vi fick hälsa på i ett hem/hydda. Mörkt litet pyntat med pappersblommor. Har en filmsnutt inifrån ser om den går att lägga upp här!

När man rör sig runt här så kommer alltid ngn dom vill visa runt förstås inte gratis men guidning behövs så det är bars att betala för tjänsten. Att jag är inne i bushen beror på en av våra guider som tog oss med på en genväg som hette duga.
Kroppsdofter är också väldigt vanligt här man förstår det inte direkt fokus på Deo. Här gäller det att få mat för dagen.

Idag har jag varit i kyrkan, tre timmar med underbar musik i en rytm som jag inte är van vid! Flera olika körer. Vilket drag och även glädje för dagen. Inte som hemma direkt. Jag är ju ingen van kyrkobesökare men är så glad att jag gick. Hörde musiken igår kväll från mitt Hotel gick dit och fick komma in och lyssna på repetitionen utav en av körerna. Det var fullsatt och den hölls på chichewa och engelska! Helt suveränt.

Nu har det just regnat massor! Ska ta en promenad till sen när mörkret kommer stannar man hemma. Här går man inte ut efter mörkrets inbrott speciellt inte som kvinna. Så jag somnar tidigt och går upp när solen går upp.

Bilder inifrån lilla huset! Filmen går inte att ladda upp. Ni får en aning om mörkret och enkla förhållanden.

Likes

Comments

Jodå jag hade riktigt roligt när jag höll min presentation! Faktiskt studenterna också jag fick en massa frågor efteråt! Det var roligt men svettigt!
Det jag är förvånad över är att KCN har ett så väl utrustat college. Det finns projektorer som funkar träningsrum. Massor av dockor och bäcken. Så standarden är hög på deras utbildning. De som nu går tex år 3 är 269 stycken i kursen så kurserna är stora. Hur går det till? Vissa sov i sina stolar! På bilden ser ni två av lärarna undervisa i Normalförlossning. Det var fruktansvärt roligt och det var high life i salen riktig stand up comedian så himla bra. Jag skrattade så tårarna rann. Imorgon har de tenta i normalförlossning. Vi får se hur det går för alla.

Så kommer man till sjukhusen och där är standarden allt annat än hög. Om barnmorskestudenter hemma tycker utbildning och klinik är olika så är det ingenting mot här för här ställs allt på ända! Fick inte ta bilder inne på Bwaila hospital men det blev en på tavlan och ett rum som precis var tomt. Kvinnor och barn överallt på Neo hade 60 barn vårdats totalt i natt. Här blir det aldrig fullt.... Nästa bildserie är ett litet sjukhus som är privat ligger nära skolan. Vi gjorde ett besök där på em. Där var det tomt det är en väldigt låg avgift för att få vård där men vägen dit är för lång att gå! Här har man tankar på att starta en Midwifery led unit. Vi har pratat och diskuterat hur. En sak är att man måste ta fram en väg så kvinnorna slipper går runt hela kvarteret när de ska komma. Varför kvinnorna inte söker sig dit är också att de vill ha vård på sjukhus där det finns operation. Ja man undrar det är ju inte direkt rent här på de överfulla sjukhusen. God vård nja..

Inatt gjorde min mage uppror men det blev en kort nattlig upplevelse så dagen har varit bra och innehållsrik igen.

Ja man får sig en tankeställare när man är här men känner ännu mer hur viktigt att vi barnmorskor fortsätter kämpa för en god reproduktiv hälsa över världen. Oj vad många som verkligen kämpar för det. Heja oss. På återseende mer bilder kommer.

Bwaila hospital födelserum. Ser ni pallen den används inte på rygg föder man.

Likes

Comments

Hej så var det kväll igen och Internet är ganska bra här.

Igår åkte Helena hem så nu får jag stå på egna ben. Igår blev det frukost och en härlig eftermiddag med Linda som är amerikansk barnmorska och jobbar på KCN i Blantyre. Linda är 60 År arbetar i Maine i USA på en liten lågrisk klinik. Hon har varit Barnmorska länge och har också en ganska stor erfarenhet av Afrika. Hon födde sitt första barn här i Lilongwe på slutet av 70-talet. Tufft men det gick. De andra barnen födde hon USA. Linda har varit med om mycket men nu undervisar hon blivande barnmorskor både teoretiskt och kliniskt. Hon tycker att det är svårt och hon fick vänta länge innean hon fick komma igång med arbetet närmare bestämt i Fem månader. Men nu är hon igång, hon försöker få in mer reflektion i undervisningen men det är svårt här lär man sig utantill och följer regelboken. Som hon beskriver det är det långt från oss Barnmorskor i Sverige där vi hela tiden reflekterar och utvärderar det vi gör. Här gör man som man blir tillsagd utan att tänka själv.

Jag ska dra ett exempel. De hade ett fall där kvinnan fått en stor postpartumblödning. Alla kunde handläggandet perfekt i den akuta situationen men ingen funderade på varför kvinnan börjat blöda?? Då var hennes bakgrundshistoria denna. Hon hade sökt till ett hälsocenter i en by långt från större sjukhus. Hon väntade andra barnet och med första Sectio. Detta innebar att Barnmorskan nekade henne tillträde till hälsocentret utan hon skulle till Distriktssjukhuset. Tyvärr fanns ingen transport men hon kunde få vänta på Centret. Det var kväll nästa transport skulle åka 06 på morgonen. Så hon väntade på Sk. waitingarea. Under natten så födde hon sitt barn på waitina arean gick in till födeavdelningen med sitt barn och Barnmorskan blev mycket arg då hon ju skulle transporteras till Distriktssjukhuset vi kan inte hjälpa dig här då du ju skulle föda på andra stället. Så kvinnan blev rädd lindar sitt barn fick fatt på en transport som körde henne till Distriktssjukhuset. Märk väl placenta kvar. Så kvinnan anlände till sjukhuset runt 2-3 timmar efter barnets födelse. Där fick de ut plantan men kvinnan fick en stor glödni Det finns mycket tydliga regler för allt vilket gör att Barnmorskorna har svårt att själva tänka och reflektera. Det tog ett tag för studenterna att lägga ihop pusselbitarna men Linda berättade att hon var mycket nöjd med sin undervisning den dan. Vi hade massor att prata om förstås.

Idag på morgonen kom jag med bussen till Lilongwe startade tidigt hade ingen biljett då allt var slutsålt igår närjag skulle köpa den. Det var att armbåga mig fram men jag hade hjälp av Colin en kille från Hotellet som hjälpte mig. Skönt på plats. Fem timmar senare i Lilongwe så åkte jag till KCN skolan där de visste att jag skulle komma. Blev sittande på Kontoret och fick vänta då de jag skulle träffa var i Möte. Möte möte möte. Fyra timmar senare kom de och nu har vi gjort en planering för kommande veckor men de gillar att ta allt från dag till dag det gillar inte jag.

Ja man får lära sig att ha tålamod och anpassa sig till villkoren här men väldigt ineffektivt. När man väl träffas så är det översvallande trevligt alla skrattar och kramas och håller kvar handen länge. Så idag har dagen mest gått ut på att transportras och att vänta. Nu på kvällen har jag träffat Afrah och Felicia och pratat om allt de gjort. De kämpar med sin Magisteruppsats det är inte lätt att skriva med ett internet som hackar.

På KCN går det ca 2500 studenter så den är stor. Imorgon ska jag föreläsa och berätta om Sverige i en klass på runt 40-80 studenter. Wish me luck.

Likes

Comments

Så tog vi ett beak från sjukhusen och tog oss ut på Safari. Vi åkte till Majete Nationalpark som låg ca två timmar från Blantyre med vår snabba guide Colin. Han körde så vi fick punktering. He he. Vi har haft det fantastiskt en kvällssafari under kvällen det blev mörkt under tiden! Vi såg en hel del djur men inga lejon eller någon Leopard. Det är ju väldigt grönt här och det beror på att regnperioden är snart slut. Så det är väldigt bördigt. Inte bästa tiden för Safari djuren gömmer sig i gräset/ träden så de är väldigt svåra att se! Men oj det var spännande och väldigt fint! Väl tillbaka så fick vi mat! Även det en upplevelse men de hade Gin Tonic så vi tog varsin ganska stark då blev livet lättare igen! Sen sova i denna miljö det är fantastiskt lyxigt att få bo i väl inredda tält. Man hör varenda ljud ute men ligger ändå skyddad inne i tältet. Tidigt i morse tog vi en morgon tur och då såg vi massor av fina elefanter som vi kom nära.
Frukosten efter tre timmar i skumpig jeep smakade mycket bra! Scrambled eggs med typ bacon och toast. Massor med kaffe också.(Helena dricker mycke kaffe)
Nu är vi tillbaka i Blantyre igen och med internet som ni förstår! Som sagt imorgon träff med Linda och sen åker Helena hem så då får jag stå på egna ben! Värme till er alla från oss!

Likes

Comments

Först av allt vill vi hälsa till alla med värme och kramar. Det känns märkligt och hemskt att oroa sig över Sverige och det som händer när man är i ett så fattigt land som Malawi. Vilket fruktansvärt onödigt meningslöst dåd så många helt oskyldiga som lider av en dåres dumhet. Vi känner oss vemodiga och har suttit och gråtit tillsammans över detta hemska. 

Så var det dags att vara i denna glada Klass. Dessa studenter går direktutbildning till Barnmorska de går sitt andra år av fyra. Det här Campuset var helt nybyggt ock låg väldigt vackert det ligger utanför Blantyre. Det var för tillfället två klasser med blivande Barnmorskor där Åk 1 och Åk 2.

I Malawi finns det flera olika vägar att bli Barnmorska nu. Direktutbildning har de precis startat. I den klassen vi var så var det ett ungt gäng. De var mellan 18 och 23 år. De var väldigt glada och de flesta hade egen dator. I Malawi kostar det att läsa till Barnmorska men inte så mycket sägs det.(ska ta reda på mer)Det här Campuset var väldigt fint ock som ni ser på ena bilden så hade de ett stort lårandrum som på KTC med dockor.

I den andra klassen visade sig det vara en amerikansk Barnmorska som arbetade för en organisation vet ej vilken. Hon heter Linda och imorgon blir det frukost med henne. Spännande möten när man är ute på det här sättet.

Likes

Comments

Dag 4! Idag tog vi en promenad till sjukhuset där också Midwiferyschool är belägen på sjukhusområdet. Vägen dit är fylld av vackra blommor som ni ser på bilden. Sjukhuset heter Queen Elisabet central hospital in Blantyre och är det största och mest moderna i Malawi! Sjukhuset byggdes under kolonialtiden av britterna 1957. Sjukhuset har 1000 bäddar och är ett sk. referral hospital vilket innebär att de svåraste fallen transporteras hit från distrikten på landsbygden. Det är ett statligt sjukhus.
Vi var på Förlossningskliniken. Vi startade med Neonatalen där de sjukaste barnen befann sig uppdelningen där inne var Asfyxibarn, kirurgiska barn , prematurer och de barn som ej kunde vårdas med känguruvård. Barnen var sjuka men de hade rätt mycket utrustning och personal runt dem. Men oj vad varmt. Vi såg ett barn med en stor gastrochisis och ett barn med ett stort ryggmärgsbråck de barnen väntade på operation, hon berättade att de den sista tiden hade blivit mer vanligt att de fick in dessa barn till kliniken. De låg i varsin "låda" som ni ser på bilden det är en värmebädd som också användes till barn som solade eller behövde värme inga kuvöser fanns. De har många barn med gulsot. Det var 70 platser i denna sal och mödrarna fick komma in varannan timme. Barnen delade på alla sängar men de barn som hade infektioner vårdades på en egen Sk spot. Prematura barn vårdades från 1,5-2,5 kg enligt Kängurumodellen sedan 10 år tillbaka och de var vid en annan area. Barnen var riktigt små! När de vägde 2,5 kg så fick de gå hem. Där fanns två Barnmorskor som arbetade för amning vilket är väldigt promotat även bland de sjuka barnen, tyvärr ibland lite väl långt då vissa mammor var väldigt sjuka och kunde ju inte få igång ngn produktion dessa sjuka barn fick då ingen näring. Här är man rädd för ersättning både på gott och ont för de sjukaste barnen. Efter den miljön gick vi vidare till Eftervården. Friska barn och mödrar gick hem efter 24 h annars blev de kvar på sjukhuset längre tid. Det var stora salar och de hade varsin bädd i de flesta fallen. Allting är väl organiserat och med detta stora antal så krävs det en enorm struktur i kaoset. Vi träffade på Bm studenter som hade ansvaret idag för ca 21 inneliggande mammor och barn. Såg ingen annan personal där. Sedan vidare till förlossningen även den uppdelad i komplicerat och lågrisk. Det var en hel del väntande i korridoren. Man var i ordentligt värkarbete för att få plats. Här fanns också en privat förlossningsavdelning och det kostade där ca 7000kr att föda därinne. Men där var det sällan fullt så de använde det utrymmet när allmänna var fullt. Ingen smärtlindring finns. Kvinnorna fick ha med sig en Sk Guardian när de födde så de hade stöd. På den här kliniken föds ca 10000 barn per år. Lite statistik 23-32 % kejsarsnitt fick ej se årsstatistiken utan månadsvis. På deras tavla fanns även hur många barn som dog och även mödrar! Tyvärr så fanns det siffror i alla dessa kolumner varje månad. Men det såg ni igår.
Det sista vi besökte var mödravården där träffade vi på en fantastisk barnmorska som var chef där. Hon var själv gravid med sitt andra barn i V 20. Snacka om att ha koll. Jobbade Måndag till fredag 12 timmar/ dag. Kvinnorna väntade överallt och några blivande pappor fanns med. Salen hade informativa målningar och på ena bilden ni se visar de säker hud mot hud. Kvinnorna har fyra besök under sin graviditet. Barnmorskan träffar runt 40 stycken/ dag. Varje Torsdag var det specialistmödravård där så då fanns läkaren på plats för de komplicerade fallen.
Sjukhuset låg väldigt vackert med stora träd som gav skugga åt alla som väntade utanför.

Ikvälll fick vi komma på Middag till En svensk barnläkare som bor här i Blantyre och arbetar på Queen Elisabeth. Hon driver ett spännande forskningsprojekt här i Malawi. Så vi fick inblick i att bo här med hela sin familj. Tack för ikväll och nu godnatt. I morgon väntar mer saker att lära och se.
.

Likes

Comments