Fredagsmys. Idol. Skördefest. Hamburgare i hamnen. Den blev en fin fredagskväll. Lite extra fin.

För vi var tillsammans.

I onsdags kväll vid läggdags såg vi att Lasses kind inte följde med när han log. Efter ett tag var hela vänster ansiktshalva förlamad.

1177 bad oss omgående åka till barnakuten.

Läkarna ställde den preliminära diagnosen borelia men var inte helt säkra. Borelia var något vi anat i flera veckors tid men inte fått gehör för och tester vi bett att få gjorda inte gjorts.

Men. Nog. Om. Det.

Igår kväll efter ryggmärgsprov med lustgasen på öppna spjäll konstaterades borelia och aldrig har väl ett sånt besked känts så befriande.

Penicillin, lördagsgodis, bus och kramar ska nog få hans vackra, smittande leende tillbaka!

God natt världen och tack för att vi fick hänga med en dag till 💛


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

10 år som gifta. Det skojar man inte bort. Och vi har bestämt att köra 10 till. Jag och Martin. Tro ja det!

Vi slog på stort och drog till Växjö och PM hotell för att fira..


Det var vansinnigt bra. En receptionsdisk i öländsk kalksten, (där hade de mig), risotto, ostron, inredning to die for (eller to copy) och vansinnigt bra satt kakel och klinkers - precis rätt inspiration till oss som är i servicebyggarfasen.


Å så lite gatsten på det!

Sen var vi nöjda med jobbinspiration för denna gång och kunde bara foka på att jubilera.


Efter Växjö följde Vimmerby.

Och möte på Astrid Lindgrens värld med ett gäng företagare inom regionförbundet. Vansinnigt kunnig och inspirerande grupp må jag säga.

Sån här portal till Böda Sand nästa sommar. Jojo!

Och jag kände att min inre Pippi var i sitt rätta element - ge mig en plättlägg så kör vi. Lite så.


Här står Jocke som är vd på Astrid Lindgrens värld och berättar lite om hur Astrid jobbade om bygglov. Praktiskt och bra må jg säga. Heja Astrid!


De är sååå duktiga på ALV. Allt är genomtänkt, fullt genomarbetat, gjort med hjärta och engagemang in i minsta detalj.

Och Jocke plockar skräp vart han än går (det är väldigt få skräp vill jag tillägga) och jag myser lite och hummar gillande och plockar jag också.

Ser ni så fint. Detta är Lilla Staden. Bo där om ni ska till Astrid Lindgrens värld. Som att bo i en saga.


Jobb och inspiration i alla ära men vi kan väl nöja oss med konstatera att både Pippi Långstrump, ostron och kalkstensbänkar känns hyfsat oviktiga när livet och skolan inte riktigt fungerar. Den här söta björnen har haft en alldeles väldans tuff skolstart.

Men nu är vi på rätt väg (knack, knack Opa). Sakta men säkert håller skolan på att förvandlas från mardrömmar till något riktigt roligt.

Vi håller tummarna och hoppas!


Och jag. Nyss hemkommen från stallet där jag hade min första hopplektion. Jag flög över.

Så. Grymt. Nöjd.

//Anna Bayard.

Likes

Comments

Vi hade en gång ett hus.

Ett rött, sött hus på gården som vi med enkla medel tänkte renovera upp och få det en aaaning mindre fuktigt.

Vi började med att måla i falu rödfärg. Hela familjen. Som värsta von Trapp där alla hjälptes åt.

Så. Fint. Älskar ladukänslan.

Vi nickade nöjt och konstaterade att det här med målning gör ju underverk.

Japp.

I planen ingick att gjuta ett golv. Och för att gjuta ett golv behöver man öppna upp en aning. Och när man öppnar upp en aning kan det lätt te sig så att man inser att det nog är bäst att bli med nytt hus istället för att renovera det gamla.

Så nu ska vi inte renovera.
Vi ska typ bygga upp ett HELT HUS!!!

Och för att spä på cirkusen ytterligare befinner vi oss mitt i orkanens öga vad gäller beslut om Böda Sands nya servicehus.

En hyfsat stor investering.
Med 1000 val.
Men det ska nog bli åka av där också ska ni se!


Kräftor från Dödevi. Smack så gott!

Jag har som bekant 4 helt grymma svägerskor. En av dem älskar kräftor så till den milda grad att vi helt sonika får tina ett paket eller två när hon kommer på besök. Men nu råkar det ju vara kräftsäsong så håll grytan kokande.

Så himla roligt att bjuda någon på middag som så fullkomligt älskar det man bjuder på.

Vi kör igen snart Ellen!


Lovis verkar inte lika förtjust.


Greta kör upp flotten för vintern. Det ultimata beviset på att "winter is here"!

Och så har det regnat i fyra dagar i streck på Öland.

När. Hände. Det. Senast.

Typ för evigheter sen. Men med närmare 2000 hundar på besök på Böda Sand så tänkte väl vädergudarna att nu, nu slår vi till med ett riktigt regnkalas.


Men innan regn kom sol och jag tyckte det var en förfärligt bra idé att köpa ett baliparassol och en torkvinda - ifall sommaren skulle hålla i sig.


Och somrar som höll i sig var somrarna med Eva. Min barnflicka under flera år från det att jag var fyra. När mina egna barn haft Moa under somrarna och jag fått följa deras resa tillsammans med kärlek och minnen för livet väcktes flera minnen hos mig.

Och när mamsen och jag hängde i Linköping i våras och pratade om livet då och nu bestämde jag mig för att kontakta Eva. Hon fanns där ute på Facebook och i söndags fick jag träffa henne på riktigt och berätta att hon betytt mycket för mig. Träffa henne efter 30 år. Det kändes lite som "Spårlöst" när vi träffades på Böda Sand - där vi sågs sist!

Så himla fint.

Dessa två.

Mamsen och Stormoster på hundutställning.

Så vansinnigt roliga.

Så med renoveringar, förskoleklassbarn som tycker skolan är sådääär, häst och en hejdundrandes massa jobb känns det som om vi skulle behöva varsin superherodräkt!

Swush.

Likes

Comments

Ok. Jag gillar mat. Ibland kan det dock gå lite över styr. Som ikväll. Skulle ta en enkel bild och skicka till en vän (som också älskar denna smäktande broccolipaj) men lyckades liksom inte squeza in både mig och broccolipajen i samma bild. Så jag ber förste bäste servitör att "är du snäll och ta en bild"

Han: Excuse me - english?

Jag: Ehh - jo, can you take a picture of me and the broccolipaj.

Han utförde uppdraget med en blick som sa att den där tjejen är inte helt rätt ute.

Nåja. Man får bjuda på sånt.

Vilken kväll sen. Lammet & Grisen med Långsvedarna. Som för att ringa in sommaren och livet gick vi "all in" kan man säga.

Och avslutade där på stocken där
allt började för sisådär 22 år sedan.

Fantastiskt och alldeles underbart.

Lotta och jag hann under eftermiddagen skapa ytterligare ett mästerverk när årets personalsång skulle spelas in.

Anders skötte spakarna och försökte med alla medel få oss att hålla tonerna rätt. Ett svettigt uppdrag kan man säga.

Å Lotta bibabelobade som om det inte fanns någon morgondag.

Och jag - jag kände mig som en ung Carola.

Efter inspelningar, blomsteranalys och byggmöte men innan festligheter blev jag, John och Julia intervjuade av fantastiska Ruth om hur livet på Böda Sand fortsätter i augusti och in i september!

Ni som vill läsa riktigt bra artiklar om livet på Böda Sand! Följ Ruth på Facebook.se/bodasand

Och för er som vill smaka på en riktigt bra broccolipaj. Åk till Lammet & Grisen.

Likes

Comments

Papsen och jag är ute på en okulärbesiktning av strandvallarna. Vi får säga att vi är rätt nöjda förutom att pappa vill göra lite fler "yngelgropar" som han kallar det.
Gropar som man på dagen kan ligga och sola i och på natten kanske kramas lite extra i om det blir för trångt i vagnen så att säga.

Så det kan födas fler Happy Campers!

Min lilla yngling och jag hoppade på tåget mot
Göteborg för att möta upp resten av familjen på Liseberg!

Vi plankade på tre spårvagnar innan vi kom fram. Omöjligt att veta hur man ska betala.

Förlåt Göteborgs Stad.

Lovis som är en rättskaffens tjej blev rosenrasande över vårt kriminella upptåg.

Så ändring på det.

Liseberg är ju magiskt och jag slutar aldrig imponeras. Förstå vilket maskineri bakom kulisserna på denna jättekarusell.

Jag fotade, gapade, hummade, fastnade i sockervadd och skrek som en dåre i Lisebergsbanan. Det är så farligt det blir för min del. Mer hisnande att planka spårvagn.

Ser ni ljusbågarna. Jag tror jag åker dit och skruvar ner dem helt sonika. Skulle passa perfekt i Böda Sands centrum.

Vaknade upp i ett blåsigt Varberg och även om denna semester enbart varar två dagar känns det vansinnigt lyxigt att dricka kaffe i morgonsolen och sen traska ner till stranden för att se när dottern tar våg efter våg.

Hon är så lik mig. Stark, bra balans, smidig.

Typ så.

Å här är ju mammas hjärtegull.

Fatta feelingen att göra något man egentligen inte vågar! Göra det om och om igen är vad denna tjej gör!

Det är mod det.

Heja. Heja. Heja.

Å här kör vi lite thai- style!

Like it.

Mer chill till folket.

Undrar lite vad som skulle ske om vi dunkade upp en skylt som denna på Böda Sand?


Och som vi saknat denna pingla och hennes familj!

Så fina själar!

Hon ska undervisa detoxinspirerade yogaklasser i helgen och då gäller det att vi grundar ordentligt med moule frites!

Så det blir balans vill säga!

Som grädde på moset fick vi även en kort kväll med Kate och Farah som driver Oasis Yoga på Koh Lanta. Där jag yogade mina 30 dagar i streck för er som hängde med i januari!

De var i Varberg för yogaretreat som de håller och jag passade på att fråga allt om deras nya projekt - Oasis Yoga Bungalow!

De har blivit med bungalowby och flyttar hela yogastudion en halv strand ungefär. Dessutom inreder och bygger de om 18 gamla små hyddor till en aning mer nutida thai/yogi/bungalow!

Och där. Där i en liten, liten hydda ska jag och min familj bo några veckor i vinter! Och yoga varje dag! Och dela kök med tre andra! Men med öns snabbaste wi-fi ska maken nog också trivas!

Jag känner att det kommer bli hur bra som helst. Men allt kan ju hända i livet. Det vet ju vi så "see you when you see me" som vi säger.


Varberg är ju full av små mysiga restauranger! Här på Johns eller jonnys alldeles vid havet i Apelviken åt vi inte vara en galet god bönburgare utan fick också med oss en taklösning för Krabban med oss hem!

Fint så!


Nu hemma och har fått någon timme vid datorn innan läggdags! Uppdaterat helgens program, fått mms från Adam att det pågår Scensommarmöte på Brasseriet, sett ett värmande inlägg från Nicole och personalboendet på Böda om att de har de så bra, en snapp från Felicia att årets Guldklossen håller på att färdigställas och haft ett långt samtal med Lotta om alla miljoner saker som hänt på två dagar.

Så nu känner jag mig redo helt enkelt. Redo för jobbhelg grande!

Likes

Comments

Vilken sommar det ändå varit.
Eller är.
Det beror på hur man har det. Jobbar man på ett hyfsat vanligt jobb ja, då börjar semestern lida mot sitt slut kanske. Vi som har ett hyfsat ovanligt jobb öser på och jag får erkänna att en kulen höstdag, instoppad i ett täcke och en kakburk med mosters chokladbröd inom räckhåll känns rätt lockande.

Men först lite sommar till om jag får be.

Framför allt för business.

För business är det och blir mer av. De största planerna smids i sanden nedanför Strandbyn med ordförande Per yvigt gestikulerande och högljutt proklamerande att "här har vi det! Framtiden - jag känner det" och jag hummande instämmande och Martin med lätt andnöd.

Lite så har vi det. Jobb, paus, barnbus och framtidsplaner i ett himla virrvarr!

Och ni ser ju - stora planer på g!

Och i planerna ingår som bekant en utomhusarena för konserter eller större arrangemang. Och då måste man ju benchmarka. Eller hur.

Så jag och Lovis drog till Laleh. I gott sällskap.
Så. Bra.

Kringarrangemanget var också bra och dokumenterades noga. Såväl mattält, kaffepriser som toalettleverantör.

Nytta med nöje. Alltid.

Och för att det ska bli några visioner för millioner krävs såklart att vi gör vårt jobb rätt och säkrar att vi levererar familjens bästa svenska semesterupplevelse - varje dag, i varje möte. Så det fortsätter att se ut så här i incheckningen!

För det är inget som är självklart. Vi måste jobba för det hela, hela tiden. Det är därför det är så svårt att inte jobba alltid. För jag vet att ändrar jag lite på hemsidan, paketerar så här, kör ett Facebookinlägg där - så gör det skillnad. Gäster kommer som annars inte skulle sett oss.

Oöndliga möjligheter blir utmaningar för en högpresterande mamma och företagare i sina bästa år.

Då är det bra att det finns ett stall inom räckhåll så tankarna tvingas bort för varje tag jag tar med grepen.
Bra så.

Och dessa förfärligt trevliga gossar. Modershjärtat klappade till när de uppträdde på vår tredje Scensommar för säsongen tillsammans med Pernilla Wahlgren. Samir och Viktor. Fina, sköna snubbar som outtröttligt tar hand om sina fans!
Fint. Och inte alls självklart.


Det höll dock på att sluta innan det började. Flyget från Visby var inställt men tack vara finfina kollegor från Kapelludden och fantastiska kollegor på Böda Sand kom det helt sonika farande med ribbåt över sundet istället.

Inget konstigt alls.


Det har varit en intensiv säsong. Mer intensiv än på länge. Flera av våra nyckelposter har ersatts av nya stjärnor och även om de är hur bra som helst är det alltid en omställning.

Då är det bra att varva ner med lite Trazan & Banane. Mitt absoluta favoritprogram som barn och jag gillar det än. Nu mer för att det är så lugnt tempo. Och så blir jag alltid lite fnissig. När jag var liten var jag övertygad om att Banane var min extrapappa Herman. Idag vet jag att det inte är så.

Och från den ena bananen till den andra!

Sean Banan!

En annan riktigt bra artist som gästat oss i sommar. Hans låtar får som bekant gammal som ung att skaka på rumpan. Dessutom har han himla bra mellansnack. Om vikten av att vara modig. Säga nej till mobbing. Ta ansvar både som barn och vuxen.

Och det kom så mycket folk.

Scensommar - tänk att vi skapat det.

En sak jag är stolt över. Som så mycket annat.

Jag och Lotta sjöng Spotifyhiten "Sveriges vackraste strand" av hjärtans lust under avslutningsnumret. Micken hade de glömt att sätta på tydligen. Och scenkläderna hade någon visst tagit.

Lite som Dirty dancing där chefen kommer in och sjunger avslutningsnumret.

Fast utan någon baby i hörnet.

Likes

Comments

Här står jag framför en påse grillkol och försöker se avslappnad ut. På väg till kungen och äta lite tårta. Hade varit bättre med småkakor. Men tårta fick duga.


Och vi fick dela dagen med världens bästa bonde Hanna och roliga Rogge! Alltid roligt att spendera en kväll med dessa båda människor.

Skrattigt!

Mannen och jag ser en aning svåra ut men vi hade det fint bland prinsar och prinsessor. Vi spanade in båtar i Borgholms hamn och konstaterade att vi var nöjda med att ha sålt vår. Speciellt efter att bror och Martin sanerat båten efter att en iller hade flyttat in och huserat fritt i en vecka eller två.

Flundror hade han hamstrat i bestickslådan den lille rackaren. (illern alltså inte bror) Det luktade inte gott.

Så båt. Nej tack. Done that.


23 år senare var det dags för GES igen! Herretid GES - Glenmark, Orup och Strömstedt för er som inte var med när det begav sig.

Det var ett hejdundrandes ös och hela extrafamiljen inklusive en drös sköna bröder var med!

Jag hade sett krokodilkäftar framför ögonen hela dagen och vaknade av mitt eget snark en stund innan avfärd men jag säger då det - dubbla Treo!

Jihaaa!


Och kolla! När man kommer hem och hittar barnen i famnen på deras absoluta favorit.

MOA

Vårt ankare, vår livlina, vår möjlighet till att fungera sommartid, vår vän, barnens trygghet - vår underbara, godhjärtade, busiga och helt fantastiska Moa.

Du är helt unik.

På rätt plats, vid rätt tid och gjorde precis allt rätt, var vår personal som räddade livet på en man med hjärtstopp på Böda Sand igår.

Så stort så jag knappt kan sätta ord på det.

Men vi gjorde det och jag är obeskrivligt rörd och tacksam över hur alla agerade och hur rätt utbildning, rätt utrustning och rätt medarbetare gjorde skillnad på liv och död.

En stor dag.

Så ni vet finns två hjärtstartare på Böda Sand. En i poolen och en i receptionen.

Och en hejdundrandes massa duktig personal som verkar klara ut den ena situationen efter den andra.


Spana in dessa! Så grym personal vi har alltså. Älskar hur Julia och Felicia i klänning började spika platsbrädor. Älskar att det inte finns några gränser för vad du eller jag kan göra. Älskar att de känner sig fria. Gör sig fria!

De här är ren och skär glädje - förpackad i en gul, leende klänning!


Ace Wilder var ju här idag. Och Panetoz. Och Tobbe Trollkarl. Och Böda Beach Band.
De var galet bra allihop utom möjligen unga fröken Ace som faktiskt var rätt slät i både framförande och utanför scenen.

Men med sju poppandes Panetoz kunde ju ingenting gå fel.


Gula var vi. Urtjusiga.

Och när detta crew roddade scensommar för 5000 gäster så tog Indiern Erik nedan med gästerna på en tur med Bödasandståget. När han inte trimmade sockervaddsmaskiner.

Ja ni, ett omväxlande jobb har man allt. Omväxlande och roligt. Och omgiven av fantastiska människor. Varje dag. Wow!   

Och imorgon ska jag varken plocka skräp, poppa popcorn, resa tält eller fixa ostbricka till Ace Wilder.

Jag ska vara ledig med min familj. Och kanske rita en och annan framtidsvision i sanden.


Likes

Comments

Jag tipsar Alexander Pärleros om nytt gig. Ny häst i stallet och om varför morgondopp är bra för själen.


Det här är Fanny. Vår nya kompis som Lovis testar att rida. Ska berätta mer vad som hände vår andra kompis. Snart. När jag och Lovis kommit ett steg till.

Fanny är en liten (eller rätt stor) juvel. Snäll och omtänksam precis som Lovis så jag tror de kommer att gilla varandra.

Konstigt det där med djur. Först känner man de bara till namnet sen lär man känns dem och då utkristalliserar sig tydliga personligheter. Eller hästigheter som Lovis säger.

Rätt häftigt. Jag känner ett par riktigt sköna djurpersonligheter; Uno, Steve och Doris. Sköna små hundar med karaktär. Inget trams utan här är jag och jag är superglad att se dig. Nu kör vi kompis. Typ så.

Sen har vi Monopol som vårt hjärta alltid kommer att klappa extra varmt för.

Ja, det är konstigt det där med djur. Hur de kan hela. Och hur en promenad ut med hästarna kan få en att helt släppa taget från allt vad jobb heter.

Det är fint det.

En morgon i stallet följs av ett dopp i havet. Alldeles nedanför vår lilla stuga på Böda innan jobbet kickar igång med brutal fart. Morgondopp är en ny sak som seglat in. Inte bara blir man ren från all häst så maken slipper nysa utan man blir helt galet pigg. Botar trötthet och huvudverk bättre än Treo.


Och stå-på-händerna-övningar! Lovis är grym.

Jag kämpar vidare med tyngdlagen.

Före detta vd och nuvarande ordförande diskuterar om det verkligen inte var bättre förr.


Och medan Per och Moset tydligen smider hemliga planer passar jag på att träffa Framgångspodens Alexander Pärleros och hans flickvän Ida Warg som checkat in på Böda Sand för lite skönt semesterhäng och lite youtubande.

Jag förklarade för Alexander att jag tycker han har intervjuat klart Sveriges alla stora och duktiga entreprenörer och att det nu är dags att sätta oss vanliga och lite mer modesta men dock hårt jobbande entrepenörer framför mikrofonen.

En typ "Framgångspoden Local".

Vet inte om han nappade riktigt.

Men kanske.

För det där med radio/pod var ju himlans kul. Tack, tack snälla för alla fina kommentarer om mitt sommarprat.

Så himla fint!


Ja Och snart går solen ner bakom träden igen!

Tacksam för att jag och mina nära fick hänga med en dag till i den här underbara karusellen livet!

Likes

Comments

Nu är de här.

Vår lilla extra familj som vi i princip flyttar ihop med sommartid i ett härligt, högljutt, virrvarrigt och alldeles underbart kaos. Vi bor i husen bredvid varandra och pratar om livet och ritar vilda visioner i sanden. Böda Sands badland skapades genom en fingerteckning i sanden. Och det är det här som är så bra. Att prata strategi och vision och samtidigt leva i det och hetsa upp sig över en kotthög eller två.

Lite så. Högt och lågt.

Och det är inte bara extrafamiljen som anlänt utan även en stooor plåt med baklava och Slivovitja. Direkt från Bulgarien bakad av fantastiska Fatme och levererad av Jussi. Vår stora internationella klan med medarbetare.

Så fint!

Och som jag längtat efter baklava! Tack Fatme och Jussi!

Och Hasse från Afghanistan har fått sin andra intervju så nu håller vi alla tummar. Musse fick tillfälligt arbetstillstånd så han jobbar för fullt med att hålla rent på Böda Sand. Det känns bra.

De. Måste. Få. Stanna.

Stannade gjorde som sagt vår statsminister och här står vi ledigt och orerar om ditt och datt. Om yrkesutbildningar, poliser, besöksnäringen och arbetsgivaravgifter.

Snygg pose bjuder jag också på minsann. Min statsministerpose.

Och han skötte sig fint Stefan. Riktigt fint. Vi kanske inte är helt eniga om hur vi bäst ska driva Sverige och företagande men jag gillade karln må jag säga och det var en ära att få ha honom hos oss.

Staffan Heimerson, den gamle räven, reporter från Aftonbladet och jag har äntligen gjort upp. Efter 10 år. Vi har sett varandra i ögonen, skakat tass med orden "dig har jag varit riktigt förbannad på" och "ja du skällde ut mig ordentligt för tio år sedan".

Ja, om Staffan hade vetat att hans förstasida i Aftonbladet "här badar de i giftalger" (vilket ju var helt åt helskotta fel) och en bild över Bödabukten skulle reta upp en campinglady så till den milda grad att hon nästan ger sig på honom, i vart fall i text, hade han nog tänkt en gång till.

Men han liksom jag är tio år visare. Och visst är det fint att förlåta och dessutom kunna skratta åt det. Han gillade tydligen folk med kort stubin så vi har nästan en date i Nice där han bor.

Hoppas de inte badar i giftalger där bara.

Staffan följde Stefan för ett längre reportage och man kan väl lugnt konstatera att Stefan bjöd på sig själv när han hals över huvud kastade sig ner i en hängmatta. Säpo fick slita vill jag lova men vi var ju preppade. Säpo och jag.

Det bjöds på mat på stranden och Öland visade sig från sin bästa sida.
Våra medarbetare hade såklart jobbat hårt för att allt skulle klaffa och det hela flöt på finfint.

När statsministern checkade ut ä, checkade Rackartygarna in. Vilket galet, härligt gäng som hängt med kidsen på YouthCamp hela veckan.

Jag kände mig genast som 20 igen och fick för mig att testa long board. Tänker att det vore rätt ball att ha och glida runt på.
I kjol och lilla clutchen under armen.

Typ så.

Sen gick den feelingen över.


Det byggdes scen.

Ni vet den där Lotta och jag råkade slå till på i Göteborg. Efter att ha sett Stordalen och känt livet i oss och råkar bli med scen.

Och vi filmar och klipper och producerar.


Världens finast mams och jag hann äta en lunch i solen. Min fina mamma. Som är grunden till att vi sitter här idag på alla sätt.

Därför ska hon självklart ha en parkering reserverad bara för henne. Nära restaurangen. Nära stranden. Mona Moset Barkevall. Mästarnas mästare.


Kusinerna med familjer kom på besök och det blev ett kärt återseende. Våra pappor är lika och det är finurligt hur gener kan slå igenom för vi är rasande lika till sättet. Och fast man inte ses alls vidare ofta skulle jag traska genom eld för de här brudarna.

Så spännande var dessa dagar. Och mer spännande skulle det bli. Spännande och alldeles bedrövligt sorgligt. Men det tar vi mer om en annan gång.

Nu är det läggdags och Lasse och jag ska gosa mage och prata om hur gammal världens äldsta Sköldpadda egentligen blir.

200?

Likes

Comments

Träningsvecka.

Det har varit träningsvecka och det har hänt såå mycket. Vi har haft så fina besök, mött så många varma själar, skrattar och nästan hula, hoopat sönder höfterna. Jodå. Jag var tvungen att testa Tobias samba (tror jag det var) och jag svängde höfterna så det kändes som om de skulle trilla av. Jennie filmade och skrattade så hon grät. Och tydligen guddöttrarna också som bevittnade skådespelet från första parkett inifrån godisbutiken.

I mitt huvud kan jag dansa. Som Tobias. Och Maria och Sigrid och Baby i Dirty Dancing.

Jennies film visade på annat.

Men.

Jag svängde på höfterna som om det inte fanns någon morgondag. Och spelade luftsaxofon...

Och jag yogade för Jennie.

Magiskt. Hon är som sänd från himmelen för att lära oss vanliga jordbor att yoga. Ljuv och varm och godhjärtad och fnissig! Allt i ett enda härligt paket Jennie.

Susanne och Kent var där! Susanne så fin och jordelig hon också och Kent rusig på löpupplevelser i bödaskogarna.

Så himla roligt att de är här.
Och kommer igen år efter år.

Maria och hennes man Andreas och en drös med barn har också blivit en del av oss. Och Tobias såklart. Tobias som kastar oss mellan tårar och gapskratt!

Jag är så glad över alla dessa möten.

Men det kostar att ligga på topp.

Jobba hårt och vila hårt.

Jag har en tendens att köra ända in i kaklet. Kan omöjligt säga nej även om jag övar mig. Kan inte heller ta mig från a till b utan att stanna och prata med alla jag möter. Min man säger "gå, bara gå" men det är så svårt. Jag tror att någon blir ledsen för att jag inte stannar men så är det ju inte såklart. Jag jobbar ju och alla andra är här på semester. Och alla vet. Jag vet att de vet men ändå är det så förjordat svårt.

Men jag övar. Och fortsätter öva. Så om jag går förbi dig utan att stanna och bara säger hej så vet du att jag övar.

Igår var äntligen dagen med stort D. När vi skulle hämta lilla Monopol som ska få vara hos oss en månad. Kan ni tänka er en nästan egen häst en hel sommar. Dreamy!!!

Lovis är så lycklig.

Uno var med och såg till att allt gick rätt till.

Rolig hund det där.

Och sällskapsdamen Mysak gjorde sitt för att hälsa Monopol välkommen och liksom säga "hej kompis, kul att du är här".


Men sen fick jag slänga ifrån mig grepen och åka upp till Säpo på Böda Sand. Det gäller ju att kolla så att kusten är klar när man får stadsministerbesök.

Det verkade grönt och vi är good to go. Så imorgon välkomnar vi Stefan Lövfen och jag ska få mig en walk and talk med honom.

Eller ska jag kanske ta en hula hula?

Likes

Comments