View tracker

han är mannen i mitt liv men han gör sönder mig totalt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänk att lilla du har så mycket mer, så mycket mer att ge, som en önskefe, ger du allt du har och allt du ser. Du önskar att det var någon där, så som du är här, någon som bär allt du bär. Men du måste vara din egen styrka, din egen lykta. I det ändlösa mörker du är i, världen bara flyger förbi, ingen ser ditt meningslösa liv, och i mörkret du förblir. Den som är där. Den som bär.

Du klarar mer än du någonsin kommer förstå, starkare än någon vart på flera tusen år. Alla tar dig för givet, på samma sätt som livet, som alla gör medan du sakta dör.

Likes

Comments

View tracker

Känslan kryper närmre inpå, att vara totalt omgiven av mörker. Att vara totalt ensam i sina tårars stora hav. Människor omkring men ingen som riktigt ser efter. Ingen som går in på djupet. Ingen vågar se vad som döljer sig under jorden, ytan, vad magman i kroppen faktiskt har att dölja. Ingen som borrar in sina ögon och river ner mina murar. Ingen vill lyssna på dina problem men du ska lyssna på alla andras. Ingen som faktiskt bryr sig om ett bättre svar än det som är förväntat. Man är aldrig ärlig med hur man mår för man är så jävla mellanmjölk. Och ingen bryr sig om att få reda på det viktiga i livet, vem är du på riktigt vart du vill leva vart du vill dö.

Alla lyssnar på musiken men ingen på texten. Ingen som lär sig, om sig själv. Ingen som lär sig om mig.

Så mina murar är lika höga nu som förr. Dom är stabila som alltid. Och jag saknar dina ögon nu som aldrig förr. Ditt leende. Du är så nära men aldrig riktigt här.

Jag håller mig på min kant.

Likes

Comments

Jag är så jävla rädd. Hela tiden. Lyckan är aldrig riktigt här för att stanna. Så varför ska jag

Likes

Comments

Jag är så fruktansvärt tom. Försöker göra saker, träffa kompisar, jobba, springa, allt för att sysselsätta mig.
Men varje skratt jag skrattar och varje leende jag ler gör ont. Det är så fel. Det skulle ju vara du och jag, men du lämnade mig helt ensam kvar.
Vill gråta hela jävla tiden men jag kan inte. Det finns inga tårar kvar. Så jag sitter bara och blundar. Stöter bort bilderna av dig och ditt skratt. Dina blanka ögon när du senast tittade in i mina. Dom var lika himmelsblå som dom var första gången. Som varje morgon du öppnade ögonen och det lilla solljus som sipprade in bakom gardinen fick dom att totalt borra sig in i min själ. Som den gången vi låg i din mammas säng och bara pratade och brottades som bara vi kan göra.
Jag hatar detta. Med hela min jävla själ, hatar. För det är så fel. Jag är så tom. Jag vaknar varje morgon och sätter på mig min mask. Jag vill ju bara få vakna bredvid dig.

Likes

Comments

Jag är fast i ett nät av ångest.

Just nu vill jag bara riva hål på bröstkorgen och gräva en grop in till hjärtat och bara hålla på det. Få det att lugna sig lite, stilla oron inuti.
Jag vill öppna upp skallbenet och dra ut den tråd i hjärnan som är kopplad till min instabilitet. Trycka på en knapp och bara för en stund sluta tänka. Vill öppna upp för att se vad som försiggår därinne. Vart mina hjärnspöken sitter och vad dom lurar på för hemligheter.

Vill förstå mig själv men tror nog aldrig jag gör det, så istället vill jag ta en kniv och skära ut klumpen i magen. Istället vill jag dra loss hjärtat från alla blodådror det sitter fast i, pumpa upp lungorna så jag kan andas igen.
Vill bara få andas lite. Ha en paus från denna jävla ångest.

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag antar att jag tagit allt för seriöst. Du ser inte på oss likadant som jag.
Det handlar om att ge och ta.


Likes

Comments

Aldrig någonsin har jag varit så lycklig som jag är med dig. Jag är så lycklig men konstant rädd, både för den ovana känslan och även att jag VET att det inte kommer vara såhär för evigt. Men jag vill inte att lyckan ska försvinna riktigt än. Jag har precis börjat vänja mig. Snälla ta den inte ifrån mig den än.
Sakna mig så som jag saknar dig. Så fort jag inte är dig nära eller vi inte pratat på 4 timmar. Så fort du inte längre känner min lukt på din kudde eller i ditt hår. Sakna mig så fort du tänker på någon annan.
Älska mig som jag älskar dig. Gränslöst och helt obeskrivligt, som om jag aldrig skulle kunna göra något fel. Som om det fanns en Gud som skapade mig enbart för din skull, enbart för att du skulle få lite lättnad i livet. Som om ödet för oss tillsammans. Som om det var menat att vi skulle träffas. Älska mig som du aldrig någonsin skulle kunna älska någon annan.
Ring mig. När som helst på dygnet. Bara för att det är min röst du vill höra i dina mörkaste stunder. För att jag är det enda ljuset i ditt mörker. Enbart för att säga att du inte hade några hål i tänderna efter din rutinkoll hos tandläkaren. Ring mig bara för att säga hej. Precis som jag vill ringa dig.
Jag vill bara att mina små irriterande brister ska vara det bästa du ser i mig. Jag vill att mitt konstanta nynnande på låtar ska ge dig fjärilar i magen. Likadant med mitt skeva leende. Och med mitt konstanta babblande.
Jag har aldrig varit så lycklig som med dig vid min sida. Snälla säg att du känner samma. Snälla ta inte detta ifrån mig än.

Likes

Comments