Saker som har hänt sen jag sist lyckades klicka mig in här (och också trycka på publicera):
- Amanda har prövat två mediciner mot refluxen, båda med tveksamt resultat.
- Jag har sovit mindre än lite och aspirerar på något sorts sömnbristrekord.
- Jag och R har varit på dejt i form av middag på supermysig italiensk restaurang.
- Jag äter nu på läkares inrådan mjölkproteinfritt igen för att se om det kan hjälpa Amanda - det är kasst (åh du ljuva ost, jag älskar dig så).
- Min lillasyster är hemma från Hong Kong - hurra!
- Jag har, trots det mjölk- och sojafria levernet, ätit så sjukt god mat (jag äter ta mig tusan alltid god mat).
- Jag och R såg igår första avsnittet på serien This is us. Sluta va bra. Så stört bra.

Nej. Nu måste jag koncentrera mig på bebismys. Over and out.

Exempel på megagod mat: Ugnsrostade rotfrukter (potatis, lök, morot, palsternacka och sötpotatis) toppade med stekt grönkål, bacon och marinerade linser i soltorkad tomat- och rödlöksdressing.

Likes

Comments

Igår var jag, R och Amanda på Martinahemmet här i Stockholm. Proffsigt ställe! Fick träffa kompetent läkare och ska nu ge Amanda Nexium morgon och kväll. Lite läskig medicin tycker jag. Det är ju liksom starka grejer och Amanda är så liten. Men är samtidigt rätt ohållbart att vara vaken hela nätterna för att hon bara äter då... Och hon har kanske liksom haft ont? Jätteont?! Min lilla bebis.

Idag har Amanda ätit bättre och sovit längre än vad hon någonsin gjort på dagen. Säkert bara en tillfällighet, tror inte Nexiumet har gett resultat så snabbt. Men ändå skönt med lite bättring.

Snart kommer Amandas gudmor på middag. Hon är vegan och som vanligt låser sig min hjärna då och jag kan enbart komma på rätter med ost. Ost, ost, ost. Det är det godaste jag vet. Är i princip vegetarian, men vegan, det skulle jag inte palla. Idag blir det i alla fall wok med jordnötssmör.

Nehej. Nu säger R att Amanda verkar hungrig. Jihuuu, det är bra det. Så kanske hon vill ägna natten åt att sova istället för att äta. 😊👼🏻

Likes

Comments

När pappan tar med majskroken och provar solglasögon i affären...

När föräldrarna vill ta familjefoto och majskroken och mamman är snajdiga i matchande hårband.

När mamman behandlar skorv och alla tunna mössor är för små...

Likes

Comments

Så gick tiden. Förlåt ni tappra som kikar in här. Jag har haft så jäkla fullt upp med Amanda. Det har varit besök på både akuten och vårdcentralen. Inget allvarligt. Men det tär. På onsdag ska vi till läkare igen. Inte vårdcentral den här gången. Enligt vårdcentralen är hon helt perfekt frisk. Och enligt BVC är hon som barn är mest. Men min magkänsla säger att något är galet.

Hon har ju i en väldig massa veckor varit i ett sånt där utvecklingssteg. Och jag har trott att hennes katastrofala sömn (vi gick från dålig till katastrofal sömn) och minskade aptit var en naturlig följd av det där utvecklingssteget. Det var det kanske också men inte fullt ut. Nu är hon ur steget (nästa väntar enligt apparna om en vecka...) och det märks på henne att hon överlag inte är så gnällig. Gladare liksom.

Det som fortfarande strular är sömnen (vaknar minst en gång i timmen) - men framförallt - ätandet. Hon äter INTE NÅGONTING ALLS under dagarna. Bara på nätterna i sömnen. Hon är hungrig och börjar äta i en millisekund men blir sen ledsen och drar bort huvudet. Spänner sin lilla kropp i en båge. Spelar ingen roll om hon får bröst, flaska, kopp eller på sked. Med en massa andra symptom som harklande, hickande, rapande, kräkande och så vidare tänker jag således reflux. Läkaren på vårdcentralen kollade öronen på henne men tog absolut ingen notis om min fråga om reflux. Därför ska vi på onsdag till något som hette Martinahemmet som en vän rekommenderade. Ja. Vi får se helt enkelt.

Just nu är det lite extra jobbigt. En familjevän gick oväntat bort igår natt också vilket gör allt så ledsamt. Jag påminns om hur skört livet är. Vi måste verkligen ta tillvara på det liv vi har fått. Låter så klyschigt, men tusan, jag är så bra på att tänka på sånt som är jobbigt och dålig på att tänka på allt som är bra. Hatar det med mig själv. Måste fokusera på det som är bra i högre utsträckning. För jäklar va mycket jag har som är bra i livet. Megabra.

Ska förresten göra som någon Facebook-post föreslog. Skriva ner en bra sak som hänt på en lapp varje vecka och lägga i en burk. Lite töntigt men tror att det är bra för mig att konkretisera. Nu måste jag fokusera på Amanda. Hon har precis sovätit vad som kändes som flera liter och verkar vakna här bredvid.

Ett sista tips. Sök på Simon Sinek på Youtube. Sjukt inspirerande kille. Mobil- och datorförbud på kvällarna kanske? Jag tror att det skulle vara guld för mig. För R. För oss. Godnatt kompisar. Och vi hörs snart igen hoppas jag. ❤️

Likes

Comments

Vår lilla bebis är den mest underbara, fantastiska, lilla varelse, men också den mest krävande. Jag hinner absolut inte göra någonting som inte har att göra med bebis. Någonsin. Eller jo. Jag försöker så klart upprätthålla någon sorts miniminivå av både hygien och sociala relationer. Äta gör jag förstås också ibland. Annars är det bebis, bebis, bebis on my mind. Sjukt tråkigt att inte kunna skriva här. Jag saknar det. Men jag får bara inte ihop det just nu.

Amanda har de senaste veckorna vaknat en gång i timmen, om inte mer, varenda natt. På det sover hon aldrig mer än 20, absolut max 30, minuter i vagnen (utomhus, rullandes) på dagarna. När man hela tiden är supertrött är det såklart inte så konstigt att man blir gnällig. Åh, älskade unge, varför sover du inte mer?

I vart fall. Några saker jag tänkte berätta. Har börjat kolla på Skam. Kollar när Amanda händelsevis somnar på mig på kvällarna eller som nu, när R gått runt med henne i sele. Jag kanske är sist på bollen men alltså: vilken engagerande serie! Jesus. Se den. SVT play, så det är ju lätt som en plätt att kolla.

En annan grej. Jag har tjatat om det förut, men jag gör det igen. Grönkål. Det är säsong för grönkål. Jag äter min stekt i olivolja med fetaost och granatäpple. Lite salt och peppar och så är man hemma. Sist körde vi dock bacon i. Och linser. Lyx. Linser på tetra kompisar. Det är fetnice. Lite dyrt men sjukt trevligt.

Nehej. Nu måste jag koncentrera mig på min lilla korv. Hon sover, men olyckligtvis iglad fast vid mig. Jag har på nåt sätt fått händerna fria och kan därför skriva här men i kompensation har hon ett järngrepp om mitt stackars bröst. Ja, stackars brösten. Vad blir kvar av dem efter graviditet och amning, månntro. Nu är de ju mest sprängfyllda varför det är svårt att sia om hur de kommer te sig när ammandet är över, men enligt en kompis som precis slutat amma, är det lite deppigt. Lite deppigt att de är så långt ifrån vad de en gång var.

Well, well, så är det. Jag är mest fascinerad över att min kropp har producerat så mycket mat att Amanda kunnat växa sig så himla stor och tjock. Häftigt ju.

Likes

Comments

Imorgon har R födelsedag. 30 år. Nästa år är det min tur. Herregud, hur blev vi så gamla? Känns som igår jag var 23 och tyckte att 30 kändes som en evighet bort. Nu är det precis runt hörnet. Galet.

Idag har R och jag varit på spa; fått massage och badat bubbelpool. Min mamma och Amandas gudmor var barnvakter. Det var allra första gången jag var ifrån Amanda mer än 45 minuter. Läskigt. Mest för mig tror jag. Amanda verkade hur glad som helst och enligt mamma hade hon varit världens snällaste.

Idag pratade R och jag en stund om vad tusan jag ska göra nästa år när han går på föräldraledighet. Vad ska jag jobba med? Vad ska jag göra av livet mitt? Det är så jäkla svårt. Jag vet verkligen inte. Känner mig mer förvirrad än någonsin. Trodde kanske lite naivt att just förvirringen över såna saker skulle lätta något med åldern men den verkar på intet sätt avta. Åh. Ångesten.

Nej, nu kan jag inte skriva mer. Ligger bredvid Amanda i extremt oskön position och agerar som vanligt napp (ja men jag vet, det är långt ifrån optimalt, men just nu får vi panikskrik om jag inte låter det vara så) och börjar få riktig kramp i armar och rygg. Inte så smart att direkt sabba min nyss masserade kropp kanske. God natt och sov så gott kompisar.

  • 11354 readers

Likes

Comments

Mandy och jag åker tvärbana. Alltså. Hon sover!!! Hajar ni grejen?! Ungen verkar älskar tvärbana. Så jäkla grymt. Jag skulle ju potentiellt kunna undersöka varenda hållplats på tvärbanan. Wiiieehoo!!

Nej men skämt åsido. Vi blandar sömnlösa nätter med bättre varianter. En grej bara som är så gruvligt irriterande. Om Amanda råkar sova i ett gäng timmar i sträck på natten, det vill säga inte vaknar en gång i timmen, då blir mina bröst som knöggliga, stenhårda kulor som läcker kopiösa mängder mjölk. Och ont gör de också. Detta gör givetvis att jag måste gå upp och pumpa mitt i natten. Förstår ni hur vidrigt irriterande det är att behöva gå upp fastän bebis sover?

Tycker på något sätt att brösten kunde vara en smula anpassningsbara. Bara för att Amanda brukar sörpla lite mjölk vid en viss tid behöver de ju inte gå all in och bunkra upp till bredden...?

Voj voj, nu är det visst vaken bebis. Håll tummarna att hon även tycker om tvärbanan vaken...

  • 12742 readers

Likes

Comments

Sitter i detta nu och guppar Amanda i bärsjal på pilatesboll. Julstjärnan lyser i fönstret och det hela skulle nog kunna ha varit ganska rofyllt om jag inte hade 1) fruktansvärt ont i ryggen, och 2) sjukt mycket ångest för att hon inte sover. Nej, ungen sover inte. Men what's new liksom?

Förra helgen hade vi dop. Så fin tillställning. Amanda fick presenter och alla var så snälla. Min bästa vän var gudmor tillsammans med en av min mammas bästa vänner som både jag och mina systrar alltid räknat till familjen (men som av outgrundlig anledning inte är gudmor till någon av oss). Det bidde inga gudfädrar. Min farmor läste dikt, liksom min bästa vän gudmodern. Så fantastiskt fint var det.

Vi serverade fika i form av godis (det som inhandlades förra veckan), clementiner, lussebullar bakade av min mamma och marängtårta som jag svängde ihop. Marängtårta med varmvispad chokladmaräng, grädde, chokladgrädde, chokladflagor och granatäpple. Mycket gott alltihop. (Ja, marängtårtebakandet var en ångestfylld historia som inte kändes som en bra idé vid själva baktillfället, men det gick på något sätt ändå).

Det stora stressmomentet var dock vår lilla icke-sovande bebis. Hon var tvärvaken hela tiden och tog in ALLT. Blev såklart till slut väldigt gnällig av den totala överstimulansen men var på det stora hela en riktig kämpe. Jag tog henne och gick ner i källaren så fort jag fick chansen så att vi båda skulle få andas. Då drog hon en lättnadens suck och log stort åt mig. Älskade unge.

Prästen var fab. Sådär avslappad och skön. Stänkte vatten så jag trodde att Amanda skulle börja storgråta men hon var helt knäpptyst. Vi sjöng Trygga Räkan (seriöst bästa smeknamnet på en psalm), Du vet väl om att du är värdefull och Lilla liv. Väldigt bra psalmer. Rekommenderas. In tågade vi till Här kommer Pippi Långstrump på orgel och ut till Det gåtfulla folket. Så bra.

Ja ni. Det var dopet det. Inser att jag mest bara rapar fakta nu för tiden men jag hinner liksom sällan komma längre. Har ingen tid. Har alltså mindre tid nu än när jag jobbade 60 timmar i veckan. Rätt anmärkningsvärt.

Att ta hand om en bebis av den mer krävande sorten är inget skämt. Det är hårt arbete kompisar. Hårt men också det bästa arbetet. Tänk att jag ska få följa det här lilla trollet genom livet. Så jävla häftigt att jag smäller av. Hon börjar liksom bli en egen, riktig, liten person nu. Och det blir krut i henne, det är ett som är säkert det... 😊

  • 14141 readers

Likes

Comments

Meddelande: Var just på City Gross och handlade. Lösviktsgodiset kostar nu 29 kronor och det är ta mig tusan det bästa lösviktsgodiset jag någonsin sett. Godisarnas Rolls Royce. Som att äta hummer och ostron på en diamanttallrik med rysk kaviar som strössel. Ja, fast i godisform då. Slut på meddelande.

  • 16493 readers

Likes

Comments

I kväll gjorde R det där som vi lovat varandra att aldrig göra. Somna för natten osams. Jag försökte precis krypa närmare, pussa honom i nacken, men han sa bara: behöver du något för att somna? Jag sa nej. Men borde ha svarat att jag behöver att vi är sams.

Jag är annars skitbra på att berätta vad jag behöver. Lite för bra tror jag nästan. Ibland är det liksom som att jag överförklarar - tjatar. I vart fall är det så jag tror att R känner det.

Det var också på det temat vi blev osams. "På det temat". Fan, jag vet inte ens hur eller varför vi blev osams. Det bara blev. Jag som initierade det så klart. R blev upprörd, upprörd som jag inte är van att se honom. Lämnade mig ute i vardagsrummet utan så mycket som ett ord och la sig i sängen.

Det handlar om bebisen. Om bebisen och alla måsten som vårt liv plötsligt innefattar. Vi är oense om hur, när och om dessa måsten ska utföras. Eller så är vi ense, men lyckas ändå börja bråka när vi diskuterar.

Ikväll pratade vi en del om hur vi ska spendera vår yttepyttelilla egentid. Det vill säga den där tiden, om någon, mellan att Amanda äntligen sover och vi måste göra detsamma. Jag vill fixa. Prata. R vill nog helst inte det. Eller grejen är att jag egentligen inte vet om vi vill så olika. Men i stunden så känns det alltid som att vi är ljusår ifrån varandra.

När jag insåg att R inte vill kramas tillbaka, inte vill hålla min hand och säga att vi är okej, tog jag upp mobilen. Surfade in på min gamla blogg trehundradextiofemdagarnu... Herregud, har ni läst den allihopa? Vilken smärtsam historia. Smärtsam för att jag verkar så jäkla patetisk, men mest av allt smärtsam för att jag minns hur ont det gjorde.

När R och jag småbråkar går det små ilningar i kroppen på mig. Det gör ont. Men ikväll gick det ännu längre. Ikväll var första gången som jag började tänka på hur det skulle vara om det tog slut mellan oss. Fy fan. Mår illa av tanken.

Fan att det ska vara så tufft att leva. Att få till relationer som liksom inte kräver så förbannat mycket jobb. För det är verkligen så det känns. Som att jag inte bara kan sätta mig i baksätet och låta mina relationer sköta sig själva. Då går det åt helvete. Med relationerna jag har med både min familj, mina vänner och R.

Fan, det är nog mig det är fel på. Det är jag som är krävande, förvirrad, tjatig, jobbig och alldeles för ängslig. Och det gör att jag oftare än andra hamnar i situationer som, förvisso allt som oftast inte är riktiga bråk, men som i vart fall skaver. Skaver och gör ont.

Nej. Nu vaknar snart min älskade lilla dotter här bredvid mig. Jag hoppas så innerligt att hennes och min relation aldrig kommer skava. Att hon och jag alltid kommer vara sams innan vi somnar. Vis av min egen arga tonårstid vet jag att det kanske inte blir så. Men jäklar vad jag ska anstränga mig.

Älskade majskroken. Älskade R. Vad jag önskar att allt kunde kännas tipptopp hela tiden.

  • 17842 readers

Likes

Comments