Jäklar va hårt vi har jobbat för den där dubbelhakan. Det gör den så mycket finare på någe sätt. Åh vad jag älskar vår lilla filur.

Idag åker min lilla lillasyster till Hong Kong. För att plugga i ett halvår. Modigt! Jag vet att typ varenda ung mänska åker utomlands och pluggar nu för tiden men jag tycker att det är modigt. Ensam i ett nytt land. Så modigt.

Är stolt över lillsyrran. Hon verkar dessutom helt kolugn vilket är ännu mer imponerande. Jag hade varit ett vrak. Ett packmonster. Ett nervöst sammanbrott. Men hon verkar bara glad och förväntansfull (även om jag tror att hon är rätt nervös egentligen).

Måste gå och handla mat idag. Jag som alltid har haft fullt i kylen har det nu skrämmande tomt. Tragiskt tom. Man blir ju glad av en full kyl. Så idag måste den fyllas på, helt klart. Mackgrejor, frukt, grönsaker - sånt man kan äta med en hand. Inget varmt flytande som kan spillas på bebis. Jag har definitivt fått lite annorlunda matpreferenser sen mina armar ständigt blev ockuperade av bebis.

Ikväll ska vi testa bärselen också. Vet just nu inte helt hur jag ska få i henne i den (den är så ergonomisk att den är omöjlig att få på...), men hoppas att den kommer revolutionera vårt liv och att Amanda kommer trivas på min mage lika bra som inuti. 😊

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vägning på BVC idag och bebis väger in på 3,84 kilo - 280 gram upp sen förra veckan! Score! Så. Himla. Bra. Och lugnande för oroliga föräldrar. 55 centimeter också så hon har ju typ vuxit ur en del kläder redan. De har liksom blivit lite korta. Långstånk-bebis.

Utöver att gå till BVC har vi mest hängt i soffan. Har försökt lägga ner henne en massa gånger men då börjar hon knorra nästan direkt. Tänker att hon helt enkelt behöver kroppskontakt nu. Och då får det vara så. Inte som att jag har så mycket jag egentligen måste göra. R är faktiskt en stjärna och fixar det mesta som är akut här i hemmet.

Snart kommer förresten R hem. Peppad tjej. Eller peppade tjejer blir det ju. Tror att Amanda också är peppad på att träffa sin pappa. Längtar till den dagen han kommer hem och hon brister ut i ett leende. Åh va härligt.

Likes

Comments

Två timmar senare och jag har lyckats klä på mig själv, äta yoghurt, gå på toa, byta blöjor i plural, få på bebis ny fräsch body, fila bebis naglar och amma. Yay!!! Winning.

Jag vet ju att hon allt som oftast bara är sådär ängslig och svår i några timmar i taget för att sen gå tillbaka till att vara gullejollerbebis. Men det är svårt att minnas när man samtidigt hör bebisskrik. Som en liten fågel skriker hon. Och underläppen dallrar så att man blir alldeles tårögd.

Nu är hon i alla fall glad igen. Funderar på om jag ska utmana ödet så här min första ensamma dag och gå ut på något ärende - eller om jag helt sonika ska vänta in R med Amanda i famnen. Lutar åt det sistnämnda helt klart...

Och så en liten video för att återigen demonstrera hur megawundersöt vår dotter är. Gudars, jag får passa mig så jag inte pussar sönder henne. 😳

Likes

Comments

Första dagen hemma själv med knottet. R är på jobbet. Det går... sådär. Hon var illvaken klockan sex och ville absolut inte vara kvar i sängen och amma. Upp och ut i vardagsrummet. Jag vet inte hur många gånger vi har vaknat i natt men det känns helt klart som att jag har varit vaken mer än vad jag har sovit...

Ut i vardagsrummet och på med Nyhetsmorgon. Amma. Argt barn vid bröstet. Amma lite mera. Amma mycket mera. Försöker lägga mig i en position där hon kan amma och jag vila. Fail. Hon vill helst att jag sitter upprätt. Varje försök till att glida ner besvaras med upprörda grymtningar, argt Pokémon-ansikte och till slut skrik.

Har hon måhända ont i magen? Prövar pysventil. Fungerar ej. Dessutom nästintill omöjligt att göra själv. Förstår ej hur mammor klarar att ta hand om sina bebisar själva. Jag har inte ätit, inte gått på toaletten, inte sovit. Det går ju inte att lägga ner korven utan att hon skriker och då gör det ont, ont, ont i mig.

Nu sitter vi i soffan omvirade i ett gammalt påslakan. En lätt sovandes men ömsom grymtandes bebis och en väldigt trött, hungrig och magknipande mamma. Gah, det är svårt att ta hand om bebis!!!!

  • 3544 readers

Likes

Comments

Någon frågade vilka andra förslag på namn vi hade till lilla kroken. Våra toppkandidater på slutet var: Leah, Ida, Liv, Stella, Freja och så Amanda och Cornelia då. Jag var också inne på Thea, Alicia och Aleah (R ansåg att det sistnämnda inte var ett riktigt namn...).

Anna kommer från att jag heter det i mellannamn (plus att min mamma heter Ann och dessutom halva släkten på pappas sida). Cornelia är en hommage till Majskroken. Min kompis från Kanada kallade henne nämligen för Baby Cornhook...

Eftersom jag bestämde Anna skulle R bestämma det andra mellannamnet, men av de kvinnor som har betytt något för honom och som han gärna skulle vilja hylla var det svårt att hitta ett namn han gärna ville ge vår dotter. Så hans val föll på Cornelia. Hon ska ändå få hans efternamn (vilket kommer från hans mor) så man kan väl säga att R:s mamma hyllas därigenom. 😊

Just nu sitter jag med Amanda i soffan och ammar. R sover och därmed har jag hamnat i en oklar position utan bra stöd som jag inte riktigt kan ta mig ur. Måste öva på det där tills R börjar jobba igen (vilket ju är snart = panik).

Amanda är alldeles blöt och jag misstänkte genast att hon hade kissat vid sidan av blöjan. Men nej, nu förstod jag precis att det är brösthelvetet som läcker ner på henne. Amning är så svårt. Jag växlar mellan att känna som att jag inte har nån mjölk, och därför sitta med pumpen och försöka stimulera igång det hela, med att läcka mjölk på allt och alla. Får ingen balans.

Är så glad att klockan är snart tio. Det betyder att jag har överlevt natten. Nätterna är så vidriga. Var är de där hormonerna som ska hålla mig vaken och alert? Tror inte att de funkar när man måste väcka sin bebis och därmed inte väcks av bebisens egna skrik... Nej, nu ska jag byta kläder på den nermjölkade bebisen. Hej hopp.

Likes

Comments

Även om den hårda matningsregimen är tuff på nätterna, våldsamt tuff till och med (så att det gör ont i hela kroppen) hade vi igår vår bästa dag någonsin. Alltså den bästa dagen i hela majskrokens liv. Hon var glad, sov mycket, men var också vaken en del och åt ganska bra. Vi kompletterade med ersättning, men inte lika mycket som förut. Så bra.

Hon har blivit så söt, vår lilla dotter. Kikar med stora ögon på allt runt omkring henne och gör såna lustiga miner att man bara vill fota henne precis hela tiden. Jag brukar gå nära, nära och gnugga min näsa mot hennes och säga: mamma älskar dig, och då blir hon på riktigt alldeles lugn. Jag är så himla förälskad i vår dotter.

Insåg förresten precis att jag glömt berätta några saker för er. Som jag skrev häromdagen vägde hon 3,4 kilo när hon föddes (det vill säga mycket mer än vad tillväxtultraljuden visat). Hon var 51 centimeter lång och föddes klockan 10.28 den 27 juli.

Jag och R hade en hel hop med namn som vi funderade på innan hon kom men väldigt många av våra favoriter kändes liksom lite fel när vi väl fick henne i vår famn. Efter en del velande har vi i vart fall bestämt oss. Amanda Anna Cornelia. Det ska vår lilla minichef heta.

Likes

Comments

Vi har haft storskalig panik hemma i bebisbubblan ett tag nu. Lillkorven hade gått NER i vikt på senaste kollen på BVC och R och jag (mest jag) kände oss världssämst. Sen dess har vi haft matmaraton. Kroken får amma järnet, lapa ersättning och dessutom slurka i sig all mjölk jag lyckas pumpa ur. Det är fruktansvärt. Men så idag, på uppföljningskollen hade hon vänt och är nu äntligen på sin födelsevikt igen. 3,4 kilo om jag inte har nämnt det förut. Fortfarande liten och späd, men vi gör vad vi kan för att tjocka på henne. Tjockast i stan är vårt mål.

EDIT: Hon hade alltså gått ner igen, efter att först ha dippat de sedvanliga procenten på BB (i vårt fall 8 procent) och sen börjat gå upp. Föddes 3,4 kilo, gick ner till 3,15 kilo, upp till 3,295 kilo, upp till 3,35 kilo och sen NER till 3,3 kilo. Därav paniken. Hon får helt enkelt inte i sig tillräckligt av att bara amma, trots att pumpandet vittnar om att det borde finnas tillräckligt med mjölk för ongen (och det på alla barnmorskor jag frågat verkar som att hon har bra tag). 

Likes

Comments

Jag och R sitter på ett fik. Jag har precis ammat korven under en filt och nu är R med henne på toaletten och byter blöja. Vi känner oss som värsta superföräldrarna. Och kroken är värsta bästa bebisen.

Tror att vi behöver såna här stunder för att få lite självförtroende som föräldrar. Hittills har vi några lite mer misslyckade promenader under bältet... Har dock ingen aning om hur jag ska klara att göra såna här saker på egen hand sen när R börjar jobba.

Är i alla fall glad idag. Är alltid glad när bebis är glad. Konstigt hur ens humör och mående helt kan bero på hur ens bebis mår.

  • 11043 readers

Likes

Comments

Kroken växlar mönsterbebisbeteende med douchebagaktiviteter. Igår kväll var tufft. Till slut la vi henne i vagnen och gick ut på promenad. 30 minuters stillsamt skrik blev till slut 20 minuters tystnad. Win.

Dagarna har hittills varit hennes prime time. Idag är så inte fallet. Hon bara skriker. Äter emellanåt. Men mest skriker. Och jag går sönder. Både fysiskt (huvudet sprängs) och psykiskt (hjärtat går itu).

Jag vill säga att det är fantastiskt, och det är ju just det när hon ligger i ens armar, nöjd och belåten och andas tungt. Doftar bebis och bröstmjölk och är så len att man inte förstår hur det är möjligt. Men så blir hon orolig. Kastar med huvudet och är aldrig lugn i mer än några minuter. Fy tusan va tufft det är.

Här är hon i alla fall. Några fler bilder på den älskade lilla marodören.

  • 12375 readers

Likes

Comments

Mini-chefen mår okej efter föräldrarnas trilskande med droppar av olika slag samt övningar med fötterna upp i luften och sitta upprätt. Hon är dock en dam med humör. Ingen liten stillsam bebis.

Mamman mår också okej. Fått laxerande och starkare alvedon av läkaren. Sämst besked idag var dock att den lilla knöl på några centimeter som buktar ut på min mage är ett bråck som man inte gör något åt om det inte blir ett inklämt bråck (och då gör det vidrigt ont och opereras akut). Kul jul.

I övrigt tycker jag att det är fortsatt tufft att ta hand om bebis. Känns som att hon ligger på mitt bröst hela tiden, men ändå är hon inte helt nöjd. Ligger och grymtar och sprattlar och har sig. Hon känns som en liten orolig själ. Trots att jag gör mitt bästa för att förmedla lugn.

Även om det hade varit orimligt hade jag önskat att hon var en glad mussla hela tiden. Förutom när hon var hungrig eller behövde bytas på då. För det gör så hjärtskärande ont i mig när hon gråter. Alltså det riktigt hugger i mig. Usch. Att ha barn kan verkligen göra så ont i själen. Även om hon är världens mest underbara lilla varelse.

  • 13545 readers

Likes

Comments