View tracker

Mandy och jag åker tvärbana. Alltså. Hon sover!!! Hajar ni grejen?! Ungen verkar älskar tvärbana. Så jäkla grymt. Jag skulle ju potentiellt kunna undersöka varenda hållplats på tvärbanan. Wiiieehoo!!

Nej men skämt åsido. Vi blandar sömnlösa nätter med bättre varianter. En grej bara som är så gruvligt irriterande. Om Amanda råkar sova i ett gäng timmar i sträck på natten, det vill säga inte vaknar en gång i timmen, då blir mina bröst som knöggliga, stenhårda kulor som läcker kopiösa mängder mjölk. Och ont gör de också. Detta gör givetvis att jag måste gå upp och pumpa mitt i natten. Förstår ni hur vidrigt irriterande det är att behöva gå upp fastän bebis sover?

Tycker på något sätt att brösten kunde vara en smula anpassningsbara. Bara för att Amanda brukar sörpla lite mjölk vid en viss tid behöver de ju inte gå all in och bunkra upp till bredden...?

Voj voj, nu är det visst vaken bebis. Håll tummarna att hon även tycker om tvärbanan vaken...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sitter i detta nu och guppar Amanda i bärsjal på pilatesboll. Julstjärnan lyser i fönstret och det hela skulle nog kunna ha varit ganska rofyllt om jag inte hade 1) fruktansvärt ont i ryggen, och 2) sjukt mycket ångest för att hon inte sover. Nej, ungen sover inte. Men what's new liksom?

Förra helgen hade vi dop. Så fin tillställning. Amanda fick presenter och alla var så snälla. Min bästa vän var gudmor tillsammans med en av min mammas bästa vänner som både jag och mina systrar alltid räknat till familjen (men som av outgrundlig anledning inte är gudmor till någon av oss). Det bidde inga gudfädrar. Min farmor läste dikt, liksom min bästa vän gudmodern. Så fantastiskt fint var det.

Vi serverade fika i form av godis (det som inhandlades förra veckan), clementiner, lussebullar bakade av min mamma och marängtårta som jag svängde ihop. Marängtårta med varmvispad chokladmaräng, grädde, chokladgrädde, chokladflagor och granatäpple. Mycket gott alltihop. (Ja, marängtårtebakandet var en ångestfylld historia som inte kändes som en bra idé vid själva baktillfället, men det gick på något sätt ändå).

Det stora stressmomentet var dock vår lilla icke-sovande bebis. Hon var tvärvaken hela tiden och tog in ALLT. Blev såklart till slut väldigt gnällig av den totala överstimulansen men var på det stora hela en riktig kämpe. Jag tog henne och gick ner i källaren så fort jag fick chansen så att vi båda skulle få andas. Då drog hon en lättnadens suck och log stort åt mig. Älskade unge.

Prästen var fab. Sådär avslappad och skön. Stänkte vatten så jag trodde att Amanda skulle börja storgråta men hon var helt knäpptyst. Vi sjöng Trygga Räkan (seriöst bästa smeknamnet på en psalm), Du vet väl om att du är värdefull och Lilla liv. Väldigt bra psalmer. Rekommenderas. In tågade vi till Här kommer Pippi Långstrump på orgel och ut till Det gåtfulla folket. Så bra.

Ja ni. Det var dopet det. Inser att jag mest bara rapar fakta nu för tiden men jag hinner liksom sällan komma längre. Har ingen tid. Har alltså mindre tid nu än när jag jobbade 60 timmar i veckan. Rätt anmärkningsvärt.

Att ta hand om en bebis av den mer krävande sorten är inget skämt. Det är hårt arbete kompisar. Hårt men också det bästa arbetet. Tänk att jag ska få följa det här lilla trollet genom livet. Så jävla häftigt att jag smäller av. Hon börjar liksom bli en egen, riktig, liten person nu. Och det blir krut i henne, det är ett som är säkert det... 😊

Likes

Comments

View tracker

Meddelande: Var just på City Gross och handlade. Lösviktsgodiset kostar nu 29 kronor och det är ta mig tusan det bästa lösviktsgodiset jag någonsin sett. Godisarnas Rolls Royce. Som att äta hummer och ostron på en diamanttallrik med rysk kaviar som strössel. Ja, fast i godisform då. Slut på meddelande.

Likes

Comments

I kväll gjorde R det där som vi lovat varandra att aldrig göra. Somna för natten osams. Jag försökte precis krypa närmare, pussa honom i nacken, men han sa bara: behöver du något för att somna? Jag sa nej. Men borde ha svarat att jag behöver att vi är sams.

Jag är annars skitbra på att berätta vad jag behöver. Lite för bra tror jag nästan. Ibland är det liksom som att jag överförklarar - tjatar. I vart fall är det så jag tror att R känner det.

Det var också på det temat vi blev osams. "På det temat". Fan, jag vet inte ens hur eller varför vi blev osams. Det bara blev. Jag som initierade det så klart. R blev upprörd, upprörd som jag inte är van att se honom. Lämnade mig ute i vardagsrummet utan så mycket som ett ord och la sig i sängen.

Det handlar om bebisen. Om bebisen och alla måsten som vårt liv plötsligt innefattar. Vi är oense om hur, när och om dessa måsten ska utföras. Eller så är vi ense, men lyckas ändå börja bråka när vi diskuterar.

Ikväll pratade vi en del om hur vi ska spendera vår yttepyttelilla egentid. Det vill säga den där tiden, om någon, mellan att Amanda äntligen sover och vi måste göra detsamma. Jag vill fixa. Prata. R vill nog helst inte det. Eller grejen är att jag egentligen inte vet om vi vill så olika. Men i stunden så känns det alltid som att vi är ljusår ifrån varandra.

När jag insåg att R inte vill kramas tillbaka, inte vill hålla min hand och säga att vi är okej, tog jag upp mobilen. Surfade in på min gamla blogg trehundradextiofemdagarnu... Herregud, har ni läst den allihopa? Vilken smärtsam historia. Smärtsam för att jag verkar så jäkla patetisk, men mest av allt smärtsam för att jag minns hur ont det gjorde.

När R och jag småbråkar går det små ilningar i kroppen på mig. Det gör ont. Men ikväll gick det ännu längre. Ikväll var första gången som jag började tänka på hur det skulle vara om det tog slut mellan oss. Fy fan. Mår illa av tanken.

Fan att det ska vara så tufft att leva. Att få till relationer som liksom inte kräver så förbannat mycket jobb. För det är verkligen så det känns. Som att jag inte bara kan sätta mig i baksätet och låta mina relationer sköta sig själva. Då går det åt helvete. Med relationerna jag har med både min familj, mina vänner och R.

Fan, det är nog mig det är fel på. Det är jag som är krävande, förvirrad, tjatig, jobbig och alldeles för ängslig. Och det gör att jag oftare än andra hamnar i situationer som, förvisso allt som oftast inte är riktiga bråk, men som i vart fall skaver. Skaver och gör ont.

Nej. Nu vaknar snart min älskade lilla dotter här bredvid mig. Jag hoppas så innerligt att hennes och min relation aldrig kommer skava. Att hon och jag alltid kommer vara sams innan vi somnar. Vis av min egen arga tonårstid vet jag att det kanske inte blir så. Men jäklar vad jag ska anstränga mig.

Älskade majskroken. Älskade R. Vad jag önskar att allt kunde kännas tipptopp hela tiden.

  • 5476 readers

Likes

Comments

Hej kompisar. Tuff dag idag. Vi får inte riktigt till det, jag och kroken. Hon gallskriker när jag inte gör som hon vill. Nu har jag helt gett upp och ligger i sängen med henne hårt fastsugen vid mitt bröst. Så fort jag försöker lirka upp munnen på henne och få tillbaka mitt bröst skriker hon. Toppenaktivitet tycker både mamman och bebis.

Det är tråkigt att jag inte har tid att skriva här längre. Jag går ständigt runt och tänker: åh, det där måste jag skriva på bloggen, men sen blir det aldrig av. Att ta hand om det här lilla trollet tar all min vakna (och ovakna) tid. Det är tur att hon är så fin. Annars vet jag ta mig tusan inte vad jag hade gjort. 😉

Seriöst alltså så är det väl något biologiskt över det där med att bebisar är så söta - eftersom de behöver så mycket himla skydd och omhändertagande utan att ge särskilt mycket tillbaka? Eller det kanske är min egen teori. I vart fall. Det är tur för mitt välbefinnande att jag har fått ett barn som ler en massa åt mig. Ett litet leende och man fullkomligen smälter. Åh, lilla chipsmunken.

Nej, men några saker jag tänkt berätta för er men inte lyckats med:

1. Jag har sett alla säsonger av Gilmore Girls när jag suttit fast i maratonamningar. Är nu helt klar och typ bölar när jag tänker på vilken fin serie det är. Om ni får känslan av att ni liknar mig på någe sätt alls så är det en serie för er. Och snart kommer ju typ någon slags uppföljning så här tio år senare?!? Gråter av glädje.

2. Jag har fått en asbra ögonbrynspenna i födelsedagspresent. Den är typ mjuk, krämig, tunn och inte alls skarp i färgen. Så bra för mina fjuniga bryn och bleka hy. För starka, skarpa och markerade bryn ser knas ut på mig. Men denna penna gör dem perfekta. Anastasia Brow Wiz.

3. Jag har börjat laga mat igen. Eller alltså, börjat tycka om det igen. Jag har fortfarande lite knasiga smaklökar, men det börjar så sakteliga bli bättre. Gjorde fisksoppa i måndags då vi hade gäster som blev supergod. I princip gjorde jag så här: Stek schalottenlök, purjolök, vitlök och morötter. I med potatisbitar (tror dock att det hade blivit godare om jag kokat potatisen lite innan, den blev sådär lite hård utanpå trots att den var genomkokt). På med vitt vin. I med buljong, hummerfond, saffran, krossade tomater (hade körsbärstomater på burk) och grädde. Koka. Smaka av med salt, peppar och citronsaft. Och så i med fisk. Servera efter en millisekunds kokning. Låt folk strössla med räkor, aioli (jag gör numera alltid på kikärtsspad) och persilja. Det enda jag insåg efteråt att jag glömt var tomatpuré. Men det blev som sagt var gott ändå!

4. 30 till 30, ni vet firandet av R som fyller 30 år i december, går utmärkt! Jag har redan fyllt lådan med 20 presenter och R är superglad. Han har fått en megadyr och fin rock (egentligen den riktiga presenten och anledningen till att jag kom på det här med 30 presenter - han ville bestämt köpa rocken innan sin födelsedag), kalsonger, öl, ryggmassage, mössa och något mer som jag inte kommer på nu vad det var... Kvar är en massa trevligt! Just det! Nespresso(lookalike)kapslar var det som jag inte kom på. En väldig blandning av gratissaker (massage av mig) och lite mer pricey grejor.

Likes

Comments

Jag jinxade det. Det brukar R säga att jag gör rätt så ofta. Jag skrev att bebisen var lätt. När R kom vaknade hon och var skitsur. Förmodligen trött. Och därmed väldigt gnällig. Nu är R och sätter på pyjamas och snart väntar en av våra klassiska maratonnattningar. Har vi tur tar det 1,5 timme i några omgångar. Har vi otur - mycket längre...

Likes

Comments

Bomchackalack. Så var det lördag. Sitter just nu i soffan med bebis vid bröstet och väntar på R som är ute och köper thaimat. Vi har seriöst det bästa lilla thaistället här, eller ja, en knapp kvarts promenad bort. För 80 spänn får man massor av megagod thaimat. Idag väntar Pad Thai Special (med kokosmjölk) och Paneng Curry. Alltid extra stekt ris på sidan. Ursäkta va gott.

Vet ni. Igår var vi inne i stan för första gången. Lite dålig tajming med snökaos och allt men jag var tvungen att åka in och byta dator och mobil på jobbet. R, snäll som han är, jobbade hemifrån på förmiddagen och hängde sen med in. Chipsmunken var såååå duktig. Först lunch på R:s kontor och hälsa på R:s fyrtio närmsta kollegor. Sen promenad i sele med mig i Humlegården (var nära på att trilla ordentligt och riva med mig en tant...). Och slutligen en härlig timme hos IT på mitt jobb för att sen hälsa på mina kollegor.

Jesus vilken tripp. Stackars lilla älsklingen var en sån hjälte. När jag la henne i vagnen och vi åkte hissen ner från mitt kontor slocknade ögonen på henne direkt. Och så sov hon trots trafikkaos och minst sagt skumpigt underlag. Älskade bebis. Så överväldigad av allt. Men så snäll. Hon har verkligen blivit väldigt mycket lättare att ha att göra med vår fina marodör. Kan ligga och kika på sina händer jättelänge och vara nöjd med det. Sååå skönt. Hon är fortfarande krävande i att hon inte finner sig i hur tråkiga tillställningar som helst (läs: mamma shoppar) men överlag är hon världens bästa bebis.

Voj, voj, nu kom R hem. Gotta go peeps. Ha en lovely kväll.

Likes

Comments

Hej hopp i galoschen. Vi har en bra helg bakom oss. I princip inga planer utan bara vila. Förutom en våldsamt jobbig kväll i fredags, då knyttet inte kunde sova för allt i världen och därmed blev väldigt övertrött och ledsen, har vi haft det himla bra. Igår var vi på Ikea med Amanda i sele! Det ni. Det trodde jag inte bara för två veckor sen. Men det börjar så sakteliga bli lättare här hemma. Sömnen är ju som den är, men i övrigt har vi det väldans bra.

Det jag skulle berätta var om den helt jäkla amazing aioli vi gjorde häromdagen. På kikärtsspad. Så fruktansvärt gott. Min kompis som är vegan var här och så åt vi wraps fyllda med oumph, falafel, kål, spenat, gurka, majs, hummus, aioli och srirachamajonnäs. Brutalt gott.

Hummus gjorde vi genom att mixa kikärtor (på tetra), vitlök, citronsaft, spiskummin, cayenne, salt, peppar, sesamfrön och olivolja. Mycket viktigt är att skala kikärtorna. Alltså lite tidsödande men det blir en så jäkla len hummus om man gör så. Lärde jag mig av Siri Barje på Nyhetsmorgon. Sesamfrön går för övrigt minst lika bra att använda som tahini, och så mycket lättare att ha hemma (mina tahiniburkar hinner alltid bli dåliga innan jag använder upp dem).

Kikärtsspadet gjorde vi så aioli på. Det verkar som att det är ett och samma recept som florerar ute på nätet så det är bara att googla för måtten. I princip var det bara att mixa ihop dijonsenap, vitlök, vinäger, salt och peppar med spad för att sen långsamt droppa i rapsolja. Done! Och svingott.

Åh jäklar va hungrig jag blev nu. Om jag nu kan lossa av bebis från bröst ska jag visst gå och äta något smaskigt. 😊

Mat- och bebisbild. Klassisk kombo.

Likes

Comments

Födelsedagshelgen gick och så var det bra med det. Jag fick fina presenter och hade många firanden. Lärdomen är dock, återigen, att sätta bebis behov först. Inte för att det inte kan vara nyttigt att ibland göra något annat än att stirra in i sin mammas ansikte som förvrider det i olika grimaser och sjunger sånger, (det är nog inte bara nyttigt utan faktiskt viktigt för utveckling etc.), men om mamman i fråga vill kunna njuta fullt ut är en aktivitet där bebis är så nöjd hon bara kan bli att föredra. Det vill säga - mitt mående är hundraprocentigt kopplat till hur Amanda mår. Och att vara hemifrån med en massa, förvisso kärleksfulla men också högljudda, släktingar är inte Amandas bästa mysscenario just nu. Hon blir liksom lite överväldigad tror jag. Börjar gnälla och ser rädd ut. Amanda tycker bäst om sina släktingar en och en tror jag. Där hon kan ligga framför dem och studera deras ansikten och snicksnacka lite. Hon är inget fan av att sitta på höften hos någon som inte är mamma eller pappa.

Ja ni. Det är svårt att få ihop vårt sociala umgänge tycker jag. Jag älskar att ha exempelvis min syster eller mina föräldrar på besök i några timmar. Men de här stora stökiga tillställningarna som är så väldigt vanligt förekommande i min släkt - de är svåra. Jag själv, utan bebis, har ju till och med alltid tyckt att de kan bli lite för intensiva. Det är liksom så mycket ljud. Och så mycket att fixa. Med en bebis, som dessutom är rätt så känslig av sig, blir det uberintensivt för mig (och att jag är känslig från början, det vet ni ju vid det här laget). Jag är som på helspänn hela tiden och kan inte slappna av - även om snälla människor tar hand om mitt barn så bra det bara går.

Nej, både jag och Amanda behöver rätt så mycket lugn och ro. Inte så att jag vill bli värsta eremiten, det skulle nog inte vara bra för någon av oss, men kanske ett lite lugnare schema. Våra kompisar som fick sitt andra barn en dag före oss säger alltid att vi är så galna som har så väldans mycket planer, festligheter, bjudningar och besök jämt. De förordar mer soffhäng för att klara bebistiden. Men fasiken, tycker att vi sitter i soffan mest hela tiden. Det är väl kanske mellanläget jag behöver. Stillsamma promenader och besök på tu man hand.

Well. Just det där jag skriver om ovan har vi försökt anamma den här veckan. Efter helgens stojigheter (inklusive middag hos farmor och farfar med hela släkten igen på måndagen som jag nog inte skrev om förut) så körde jag och kroken en väldigt lugn vecka. Tisdag var vi med föräldragruppen på biblioteket och onsdag, alltså igår, var vi hemma heeela dagen. Eller, vi gick till mataffären. Men that's it. Väldigt skönt. Kroken passade då på att sova typ hela dagen. På mig. Hon behövde det. Det kändes. Idag har vi gått promenad till Rusta där jag köpte halva affären typ. Det var främst grejer till julklappskalendern jag gör till farmor och farfar, men också lite annat. Köpte bland annat thermoleggings för 39 pix till mig själv. Och såna där siffror att sätta på blockljus för att skapa en egen adventsljusstake. Finfint.

Nehej. Nu måste jag sova. R frågade precis vad det är jag skriver som tar så lång tid. Haha. Ja du, bara en massa luddiga tankar. Alltid en massa luddiga tankar. Godnatt kompisar.

Likes

Comments

Hej kompisar. Jag är helt grötig i skallen idag. Mer än vanligt vill säga. Det är så jobbigt med en bebis som inte sover. Jag blir på riktigt orolig för hennes mentala utveckling. De säger att "bebisar tar den sömn de behöver". Jag undrar om det verkligen stämmer. Jag menar. Hon är ju trött. Det ser jag på henne. Och ploppar jag upp henne i selen och går ut somnar hon ögona bums. Det är bara så tungt att släpa runt på vår lilla 6,5 kilos-klump. Oavsett hur ergonomiska våra selar än må vara så gör det ooont i mina axlar efter ett tag...

Jaja. Det var inte bebissömn jag skulle skriva om (tro det eller ej). Idag är det fredag och dessutom min födelsedagshelg! Det ni! En hel helg med födelsedag. Så kör R och jag. Eller egentligen brukar vi säga att man har en hel vecka, en födelsedagsvecka, men jag nöjer mig med helg i år. 😊

Idag kommer systeryster hit; ryktet säger att hon har med sig presenter. Woho!! Presenter minsann. I morgon ska vi hänga med några kompisar på dagen och på kvällen kommer en av mina kompisar, tillika Amandas gudmor. På söndag är den riktiga födelsedagen och då åker vi till mina föräldrar och firar med de sisådär femton-tjugo närmast sörjande...

Jag är glad åt att fylla år men i ärlighetens namn har födelsedagar tappat typ all sin glans. Jag känner mig för gammal för det på någe sätt. Det är weird för jag anser att andras födelsedagar ska firas med pompa och ståt. Är bara inte så kul att fylla år längre tycker jag. Är liksom lite deppigt att bli äldre.

R fyller förresten 30 i december. Jag har tänkt göra någon sorts födelsedagsmånad på temat "30 till 30" där han får // får göra något kul varje dag en månad fram tills att han fyller. Jag tänker typ arrangera en AW med någon av hans kompisar, ge honom en kvarts massage av moi, slå in en chokladkaka och så vidare. Det är fortfarande ett "work in progress" men jag tror att det kan bli bra minsann. Är det någon av er som har gjort något trevligt i samband med att någon i er närhet fyllde år?

Nehej. Nu måste jag och kroken göra oss i ordning lite. Snart kommer som sagt förhoppningsvis mostern / systern. Happy Friday kompisar.

  • 11989 readers

Likes

Comments