Hej hopp i galoschen. Har numera enbart en knappt fungerande mobil och ingen alls dator att pilla på så allt sånt där som facebook, messenger och bloggen (?!) får enbart tid när R lånar ut sina prylz till mig. Sen att Amanda får frispel varje gång vi tar fram något som kan kategoriseras in under "teknikgrejer", gör att vi har en hel massa teknikparkering här hemma. Förstår inte hur hon har blivit så sjukt fascinerad (besatt) av teknik. Ser att andra barn också diggar mobiler och sånt, men Amanda blir helt galen om hon inte får ta dem, gå iväg med dem, äta på dem, banka dem i golvet, osv. Känns inte helt sunt.

I vart fall. Jag har nu varit ledig i två veckor! Har ytterligare två veckor innan mitt nya jobb startar och oj, vad det är skönt att det blev så länge. Tänkte först att jag inte ville vara ledig mer än en kort stund, för att inte tappa tempo när jag nu äntligen fått upp det igen efter föräldraledigheten, men helskotta, jag får väl jobba upp tempot lite raskt när jag börjar igen då. Det är så härligt att vara ledig och hänga med Amanda och R! Hade jag suttit hemma själv hade ledigheten nog inte varit lika härlig, men så här, när jag får hänga med lilla familjen, är det supernice.

Även om Amanda fortfarande är en krävande liten individ, så är hon ljusår bättre än förut. Sover oftast över en timme på dagen (en klar förbättring från 15-20 minuter som hon rockade typ hela sitt första år). Är glad, om än bestämd, däremellan. Vi har fortfarande lite kämpiga nätter, med 4-6 skrikande uppvak per natt, men som sagt, ljusår bättre än varje timmes-uppvaken. Hon äter fortfarande mest klämmisar, vår enskilt största utgiftspost utöver boendekostnader, men vi får inte bort det. Hon äter så sjukt få saker. Det är pommes, viss pasta ibland, kex med smör, en enstaka bit skinka, någon tugga blodpudding, potatisbullar om andan faller på, och där var det slut. Inget annat. Sjukt frustrerande när vi lagar mjölkfri asgod mat mest hela tiden som vi serverar henne. Hon tittar på alltihop med avsmak. Det är toppeninspirerande.

Ja, och vad mer - känns bra att ha slutat på mitt tidigare jobb. Var en galen sista vecka där jag inte hann göra något alls förutom att jobba. Haha, kanske lite girigt av mig att vilja ha tid att göra något annat, såsom att fika och så, men så där sista veckan vill man ju gärna hinna säga hejdå till folk. Istället åt jag frysconvini med andan i halsen som alltid. Well, well. Håller tummar och tår att folket på nästa ställe är schystare. Det tror jag. Känns inte som att de riktiga douchebagsen dras till min nya arbetsgivare på samma sätt som till min gamla (med det inte sagt att det inte finns superbra mänskor på mitt gamla jobb också).

Kommer sakna mina gamla kollegor massor men får helt enkelt bli bättre på att boka luncher och liksom hålla igång det där sociala nätverket. Jag har en gammal kollega som bytte jobb förra året och som är sjukt bra på att luncha och gå på AW:s och allt sånt där. Förutom att ha världens största tjejgäng som hon hänger med har hon tusen nära bekanta som hon träffar regelbundet. Förstår inte hur hon får till det. Men antar att det helt enkelt är så att hon får energi av att träffa folk, medan jag förbrukar energi (även om jag kan tycka att det är trevligt och härligt). Har lite svårt att förlika mig med att jag ska behöva så mycket tid i kalendern utan något inbokat. Haha, svårt att förlika mig trots att jag varit så här i exakt trettio år, det är bra förnekelse det.

Just det! Jag har ju fyllt 30 år sen vi sist hördes. Firades i massor men lite kostsamt och lite för mycket fix för just mig för att vara så där riktigt härligt. Men kände mig definitivt firad. Och om några veckor ska min mamma passa Amanda så att R och jag kan sova på hotell. Första natten ifrån gosmonstret. Väldigt läskigt och spännande.

Nu ska vi äta frukost. Hej hopp.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag försvann visst där. Förlåt. Rätt så otrevligt mot er som tar er tid att kika in här från tid till annan. Att säga att jag har haft fullt upp är en underdrift.

Jag har:
- Jobbat, jobbat, jobbat för mycket
- Sökt jobb, gått på intervjuer, pratat i telefon, våndats, svettats, bestämt mig
- Fått nytt jobb! Inom precis samma sak som jag gör nu, men hos en arbetsgivare där jag tror mig få andas, där jag tror mig få gå hem på kvällen, där jag tror mig få slippa vara skraj för min närmsta chef och där jag hoppas få känna mig uppskattad
- Varit sjuk en himla massa, senast förra helgen då jag hade någon oklar magsjuka
- En massa till som jag inte minns nu

Ja, men ni ser ju. Har ändå fått lite shiet done. Är rätt så stolt över mig själv ska ni veta. Att ta steget, söka nytt jobb, få det, säga upp sig - är ingen lättsam historia. Många tuffa samtal, många ångestklumpar. Men nu är det gjort! Och eftersom min chef är sådär härligt charmig som jag beskrivit förut ville han givetvis, så fort han förstod att han inte kunde övertala mig att stanna (vilket hela partnerkollektivet gjorde med berömbar heder), ha ut mig så fort som möjligt.

Ett, två, tre så hade jag, förra onsdagen, accepterat att sluta efter sju arbetsdagar, det vill säga idag, eftersom han annars meddelade att han skulle tvinga mig jobba mina fulla tre månader (uppsägningstiden). Var inte så sugen på en julafton på kontoret så det var bara att acceptera. Deadlines idag, och full jävla rulle hela veckan, nej, det bidde ingen bjussig fikamysvecka för mig på kontoret. Det bidde övertidstimmar in i det sista.

Det här med övertidstimmar. Det är ju en av de sakerna som retar mig mest på det här stället, att man jobbar över, över och över utan minsta möjlighet att ens kunna flexa ut en eftermiddag. Den där flextiden går liksom bara åt ett håll hos min nuvarande arbetsgivare. På mitt nya jobb får man sin övertid betald en gång per år, om man inte kunnat utnyttja den, här FÖRFALLER den istället. Jag tycker det säger något om arbetsgivarens syn på sina anställdas tid. Den är liksom inte värd ett skvatt på mitt nuvarande jobb.

Nu ska jag gå och kicka skiten ur den här sista dagen. Försöker hålla bitterheten långt borta, den gör verkligen ingen nytta. Nej, happy face on. Jag kommer ju ändå sakna det här galna stället...

Likes

Comments

Hoho. Kaos i kollektivtrafiken. Det är en grej som jag då inte har saknat när jag var föräldraledig. Jesus. Så mycket frustration, upprördhet och irritation hos folk runtomkring mig. Huva. Och så kliar det som en extra liten krydda. Det kliar någe så fruktansvärt. Har en kappa på mig som är så sjukt snygg, men jäklar vad den kliar. Fattar inte vad det är som gör kliiet, men det sitter fasiken klipulver i halsen på den här himla kappan. Men ja. Snygg är den som sagt. Jag har på senare år börjat inse att det här med snygga, men asobekväma, kläder inte funkar. Alltså det är inte värt det. Jag skriver dock "börjar", för det är ju inte som att jag tillämpar den regeln fullt ut än. Ja, det förstår ni ju såklart, med tanke på klikappan. Nu är mina fem minuters pendlande snart slut. Fasiken, det var lättare när jag satt på buss i en halvtimme. Mer naturlig skrivtid. Nu är all skrivtid, tid borta från Amanda eller R. Och den tiden är redan så begränsad så det går ju inte. Tänk om man fick en extra timme varje dag. En extra timme att göra allt sånt man inte har hunnit under dagen. Trevligt.

Likes

Comments

Går med lätthet i steget idag. Klarat av många svåra puckar redan den här veckan och känner mig stolt över det. Det är kanske den här känslan som gör att jag inte bara slutar. För i stunder, hur korta de än må vara, har jag ju klarat av en massa saker utan att direkt behöva beta av nästa på listan. Som när man är klar med en tenta. Såå skönt och tillfredsställande. Men ja, de är ju inte inte för eviga direkt, de där stunderna.

Haha. Ovan skrev jag igår, på väg hem från jobbet. Sen ringde en faster och jag kunde inte skriva mer. Inte lika lätt idag kan jag säga. Sovit knackigt. Eller, det är en underdrift. Sovit skit rent ut sagt. Vet inte ens om det var Amandas fel, minns inte. Har ofta såna nätter nu för tiden, där jag inte minns vad som hänt, men sovit, det vet jag att jag inte har gjort.

Ehrm, ja, ni som funtar på barn, gört (det är ju övervägande trevligt), men se för tusan till att sova lite (mycket) först. Sov till elva och njut. Gå och lägg er nio och njut. Ligg själva och ta en massa plats. Ligg nära er partner. Ja. Alla de där fyra är sånt som det är sparsmakat med för min del nu för tiden. Men jag har ju en liten varm, skrikande korv som pillar på mig hela tiden istället. Nästan samma. 🤣

Ni som skriver om att jag borde byta jobb. Jaa! Ni är så kloka och snälla. Och jag vet. Alla vet. Men det är lugnt. Jag funderar. Känner efter. Jag gör faktiskt det. Känner efter om skatt är min grej (låter deppigt att ha skatt som sin grej, men det kan faktiskt vara kul). Japp. Så är det. Hörni, det regnar visst i Stockholm?! Fan va kasst. Måste ner med mobilen. Over and out.

Likes

Comments

Bara en dag kvar så har jag överlevt jobbvecka två! Huh! Tänk att jag måste skriva överleva. Jag har rätt så kul på jobbet, så egentligen kanske det är fel att kalla det för överleva, men fan, trots det roliga är det så det känns. Som överlevnad. Är liksom lite rädd hela tiden? Känns aldrig riktigt som att man vet man har folk, och tiden, den är inte min egen. Man skulle fasiken vara egenföretagare. Ja, de jobbar snormycket, de allra flesta, men de jobbar för sig själva. Well. En annan tid i livet får det bli. Förr ville jag jobba mycket, eller jag kände i vart fall inte att det var superjobbigt att jobba många timmar (så länge folk är schyssta och jag inte känner mig pressad), men nu, nu vill jag inte det. Vill skutta hem klockan fyra. Lämna jobbet kvar där det ska vara och inte ta med mig det hem genom dörren. Det vore något det va!

Efter snart två veckor med att vara ifrån Amanda på dagarna uppskattar jag henne så sjukt mycket mer än förut. Ja, hon kan fortfarande vara megajobbig men jag är inte lika lättirriterad nu. Och fan vad jag saknar henne. Hör hennes gurglande skratt i huvudet när jag sitter vid mitt skrivbord. Att få barn är en sån konstig grej. På ett sätt är allt som vanligt, du är dig själv precis som du var innan och i stunder kan du till och med glömma bort att du har ett barn. Men på ett annat sätt är allt förändrat. Trots att du är på jobbet utan ditt barn är det som att du bär med dig henne (i mitt fall) överallt. Hon gör att du inte bara är dig själv, du är också förälder och den överlägset viktigaste människan i världen för henne. Det är en överväldigande känsla tycker jag. Att känna hur viktig jag måste vara för Amanda. Älskade unge.

Nu ska jag försöka sova. I rimlig tid för en gångs skull. Har fullt upp på jobbet så dagarna går fort, men märker också hur slut det gör mig. Skynda hem, och där väntar mitt nästa heltidsgig på mig. Nattskift dessutom. Känner mig som värsta superwoman. Hoppas ni får sova gott alla superpeople därute. Over and out.

Amanda i sin nybegagnade Maxomorra-skaloverall som jag köpt på Tradera. Mitt första Traderaköp som inte blev katastrof!

Likes

Comments

Det är tufft att jobba. Inget snack om saken. Det är tufft de dagar jag har fullt upp hela dagen. Fullt upp men framförallt bråttom. Att det alltid ska vara så jäkla bråttom med allt. Hittepå-bråttom om ni frågar mig. Är ingen bra konsult på så sätt. Känner mig högst skeptisk till alla dessa deadlines. Eller, vissa deadlines är bra. Jag är en sån person som, utan deadlines i mitt liv, inte får ett skit uträttat. Alltså ingenting. Behöver lite utomstående press. Men påhittade sadist-deadlines, de ger jag inte mycket för. I vart fall. Jag försöker göra det bästa av situationen. Siktar på att gå hem senast sex (idag blev det dock kvart över) men går fem om jag kan. Jobbar hårt när jag väl är där. Försöker foka lite mer och snicksnacka lite mindre. En naturlig utveckling. Försöker också ha trevliga luncher med olika mänskor jag gillar på jobbet. Det är trivsamt för själen. Idag blev jag dessutom bjuden på lyxlunch av kollega. Det är kärlek det. Nej. Nu var tåget framme och jag måste titta framåt. Hatar folk som går in i andra på grund av att de tittar på mobilen. Trots att jag är en av dem. Typ 90 procent av tiden. 😳

Likes

Comments

Fredag kväll! Så var hela första jobbveckan över och jag kan konstatera att jag har överlevt! Men herre min get vad tufft det har varit. Och roligt. Roligt att träffa folk, roligt att få använda hjärnan och problemlösa. Men så in i helsike tufft att få ihop jobb med livet där hemma. Någonting landar på mitt bord klockan tre, deadline morgonen därpå, men va fan, jag måste ju hem till mitt barn...!! Får fysiskt ont i kroppen annars. Sitter med puls fram till sexrycket, kutar hem, tar itu med lite orolig (och jobbig) unge, har läggningsmaraton med nämnda unge, plockar upp datorn igen klockan halv tio. Ger upp klockan tio på grund av alldeles för jävla trött. Sover oroligt eftersom jag för första gången inte är färdig med något som borde vara färdigt. Går upp, åker till jobbet, tar itu med uppgiften, löser den, all is well, jag känner mig som en hjälte. Men. Fasiken vad det tär på mig. Jag är inte cut out for it. Well, well. Jag är i alla fall glad över att vara på jobbet, det mesta av tiden. Det är härligt! Och jag har tagit några små steg för att så småningom komma närmare en ny chef. Det är bra! Nu ska jag mysa. Over and out.

Likes

Comments

Aaahh! På väg mot jobbet. Läskigt. Klump i magen och lite lätt illamående. Otoppen känsla. Meeen, solen lyser i alla fall? Gäller att fokusera på det positiva. Mitt te imorse var gott också. Så! Två bra saker. Sol och te. Solte. Bra att hålla fast vid.

En hiss-selfie.

Likes

Comments

Jäklar vad dagarna har sprungit ifrån mig de senaste veckorna. Jag har drabbats av en närmast besatt känsla av att vilja carpa skiten ur varenda dag jag har kvar innan jag börjar jobba igen på måndag. Därav min tystnad härinne. "Carpa". Alltså, inte det snyggaste ordet, och det är nästan så jag får lite skäms-tankar i magen när jag skriver det, men här var det just så det kändes. Carpa dagen.

De senaste veckorna har jag, R och Amanda lekt i lekparker, ätit uteluncher, fikat, flanerat i stan, prövat lekland i köpcentrum, gått promenader, sprungit på gräsmattor, varit på fotbollsmatch och badat på Centralbadet (det sista fick inte Amanda vara med på). Så himla bra dagar.

Att förbereda mig inför jobbstart genom att läsa mail, artiklar och försöka skärpa till hjärncellerna gick det skit med. Jag har bara inte orkat. Även om vi haft det toppen, sover Amanda fortfarande superduperdåligt, och det gör ju som bekant att hjärnan känns fasligt oskarp. Bara ber till någon högre makt att jag inte bryter ihop fullständigt på måndag.

Normalt sett hoppas jag alltid att jag får en massa saker att göra på jobbet (nåväl, lagom är ju bäst såklart), men nu hoppas jag nästan på att få en hel veckas respit. En vecka av att liksom få läsa in mig, rensa mail, känna på tangenterna och diskutera sånt som jag förut kunde med kollegor. Inga jäkla stressande uppgifter som ska vara klara inom en timme. Då kollapsar jag nog.

I vart fall. Två dagar kvar till måndag och jag ska göra det bästa av de två dagarna. Nu, till exempel, ska jag gå ut till R och Amanda som stökar i köket. Hoppas ni får en lovely helg, kompisar.

Kexet kan ha tofs nu!

Likes

Comments

Bästa natten någonsin i natt. För Amanda vill säga. Två uppvak då två grötklämmisar inmundigades och NOLL amningar. Wiiiee! Vi har alltså lyckats fasa ut amningen lååååångsamt utan en helvetesvecka (eller två eller tre?!) med massa ledsamhet. Drömmen! Inte för att vi inte har haft det tufft under tiden, men Amanda har i alla fall aldrig behövt panika för att vi helt plötsligt slutat amma. Så skönt!

Annars då? Jovars. Jag har varit på stan hela dan med en kompis. Kollat affärer, ätit middag, snicksnackat, ätit glass. Trevligt! Fick också tillfälle att prata igenom de lite tuffa grejerna jag tänkt på den här sommaren. Superbra. Jag behöver ventilera, annars går jag sönder. Oftast ventilerar jag med R men nu har ju inte alls det fungerat. Han har bara satt sig emot och inte alls förstått, kanske rentav blivit irriterad själv. Så sjukt jobbigt att ha det så i en relation.

Jag och R har pratat igenom och även om vi fortfarande råkar i luven på varandra för struntsaker, känns det bättre. Han håller med om att han varit lite onödigt mycket emot allt jag funderat på. Om jag exempelvis har sagt att jag tycker att min farmor skrivit något sårande på Facebook (jag vet, vem har en farmor som är superaktiv på fejan - jaaag), då har han svarat att hon ju är gammal och inte tänker så långt, etc, etc. Dumt. Tycker jag. Om jag är sårad, bekräfta och kanske just då, undvik de värsta försvarstalen för något som på riktigt inte kan vara så viktigt för dig (det är ju annorlunda när det handlar om ens egen familj - då kan man ju känna ett orimligt behov att försvara alla möjliga dumheter...).

Hmm. Märker att jag skriver osammanhängande. Märker att jag bara låter bloggen få brottstycken av mina tankar. Då hänger det såklart heller inte riktigt ihop. Sorry för det. Är så avis på folk som har tid att skriva. Som jag under graviditeten, det vill säga. 😊 Så mycket tid. Så lite uppskattning för all tid jag hade. På samma sätt tänker säkert trebarnsföräldrar om mig. Bara ett barn. Ptjhhh! Så mycket tid. Well. För mig är bristen på tid rätt så tuff.

Jag behöver tid att inte göra något alls på. Jag tycker om att träffa kompisar, familj, göra utflykter, fixa grejer - men det är inte då jag laddar tanken. Det gör jag de stunder då jag inte gör någonting. Sjukt irriterande att inte vara en sån som laddar energi med vänner. Eller genom att göra roliga saker. För sånt tycker jag ju om! Men det tar energi för mig. Blir trött. Behöver ladda i soffan hemma. Märkligt hur olika vi alla är.

Nu sitter jag på tunnelbanan hem. Så länge sen jag var ute bland folk den här tiden på dygnet! Känns som en hel livstid sen. Galet vilka vändningar livet tar. Jag är så himla kär i min dotter nu, hörni. Tittar på henne och blir så himla glad och varm. Ja, hon är vråljobbig ganska ofta, men däremellan så megafantastisk. Åh, nu sover hon, och jag får inte träffa henne förrän imorgon. Åh.

Likes

Comments