Glad alla hjärtans-dag på er kompisar.

Likes

Comments

Så. Idag var jag och lilltrollet hos en psykolog på vårdcentralen för att prata sömn. Trollets sömn. Det var en klok kvinna som sa många kloka saker. När man har en sån liten bestämd dam som vi har till bebis är ju dock generella råd inte alltid det lättaste. Hon trodde att Amanda inte var en sån bebis som älskade rutiner (nej, alla bebisar gör tydligen inte det?!) och att det vi försökt hittills mest har blivit ångestfyllt för hela familjen. De två vaggvisor jag till exempel har sjungit för henne sen hon var liten kopplar hon ju bara med ångest inför att föräldrarna hennes försöker få henne att sova...

Summa summarum är att vi ska göra det som har fungerat bäst hittills. Vara medveten om att det kanske inte fungerar varje gång men försöka inte ha så höga förhoppningar. Sömnmetoder tror hon att det är bäst att avvakta några månader med. Fem minuters-metoden rekommenderar hon inte alls. Så skönt. Var rädd att hon skulle säga något i stil med att bebisar ska gråta lite när det ska sovas eller något sånt. Men det gjorde hon inte. Hon var klok. Och inkännande. Dock var det bara en engångsgrej och hon liksom gav mig en lapp med generella råd om sömn och ett lycka till. Lite konstigt upplägg men antar att det är den hjälp man kan få på en vårdcentral. Är i alla fall glad för den pratstunden vi fick.

Sen igår äter jag återigen mjölkprotein och soja. Läkaren sa förra veckan att jag definitivt kunde sluta med den förbudsdieten - bara undvika att dricka ren mjölk typ. I natt var Amandas sömn bedrövlig och idag tycker jag mig se utslag på hennes hud. Alltså, jag tror att jag håller på att bli galen för ena sekunden ser jag utslag, andra inte. Det är på riktigt knäppt. Och nu känns det som att mitt ostberoende gör att Amanda mår dåligt. Jag kan ju såklart bara sluta igen, men det har på riktigt inte blivit någon skillnad i något sen jag uteslöt det där jäkla mjölkproteinet. Och jag blir ledsen av att inte äta mjölk och soja.

Eftersom ingen är van vid några allergier i min närhet är det många middagar nu där jag ätit väldigt torftigt. Min mamma har dock faktiskt verkligen seglat upp och ansträngt sig mega (och typ gjort mat med kokosmjölk) men det är så ofta man liksom sitter där och inser att man inte kan äta någonting. Tycker så synd om alla med permanenta allergier. Klart att det finns mycket värre saker i livet men för mig, som aldrig riktigt haft eller ens känt någon med en allergi (annat än mot typ nötter eller jordgubbar eller något annat mer begränsat), är det en stor grej.

Annars kan jag ju berätta att jag har fått inredningsdille igen. Inte så att jag köper massa saker men inredningen här hemma känns inte bra. Särskilt vår soffa är så jäkla sämst. Och nu känner jag mig besatt av att hitta en ny soffa. Grejen är ju dock den att soffhelsiket är rätt så nyinköpt. Så känns inte som läge att kila bort till Mio och köpa en ny soffa för en himla massa tusingar. Nej, jag hänger således på Blocket. Men är dålig på Blocket-kap alltså. Tycker alla andra jämt köper så sjukt fina saker på Blocket. Det senaste vi köpte därifrån var en ituskruvad gammal Ikea-spjälsäng med skruvsats passande en Billy-bokhylla. Såatte. Den spjälsängen har R kört in allehanda skruvar i nu så justerbar i höjden är den definitivt inte längre...

Nu måste jag börja med middagen. Lillan sover på balkongen i vad jag tror är max tio minuter till. Hej och hå. Rotfrukter i ugn blir det. Typ min godaste grej just nu. Eftersom osten har gjort återintåg i mitt liv, åtminstone på prov, tänker jag strössla feta och honungsstekta chorizoslantar på det hela. Såååå gott.

Likes

Comments

Pjuh. Så var de nerspydda lakanen och handdukarna i tvättmaskinen. Den enorma blöjhögen undanstädad. Och mina egna solkiga kläder äntligen bytta. Amanda har magsjuka - eller åtminstone något som liknar det.

Vi kämpar som tusan med vår lilla guldklimp. Alla som träffar henne tycker att hon verkar vara världens gladaste bebis - och det är hon också i flera avseenden - men det är så mycket magtrassel att jag på riktigt svimmar. Antingen är det stopp eller så flödar det för bra. Åt båda hållen. Och hon krumbuktar sig och pustar och frustar. Ibland äter hon jämt och ibland matvägrar hon. Det finns ingen logik.

Imorgon ska vi till Martinahemmet för att träffa läkare igen. Vet inte riktigt vad jag ska säga än.

En helt annan sak. Jag har verkligen börjat laga mat igen. Amanda sover sina halvtimmar under dagtid på balkongen nu (utan att man behöver dra vagnen under tiden eller så (yay!!)) och då får jag tid att pilla med mat. Det är super. I förrgår åt vi en stört god asiatisk sallad. Glasnudlar, böngroddar, bladspenat, spetskål, schalottenlök, morötter, räkor, jordnötter och koriander. På det en dressing gjord av limesaft, fisksås, risvinäger, olja, sambal, vitlök, ingefära, salt och socker.

Igår åt vi något ännu enklare. Wraps med kål, spenat, koriander (ja, vi återanvände rester från gårdagen), färdig falafel, picklad rödlök och färdig aioli. Löjligt gott. Nu ska jag rensa kläder. Om inte lillkorven vaknar förstås. I så fall blir det bebismys.

  • 6604 readers

Likes

Comments

Jag vet att jag kanske är sist på bollen men jag och R har precis upptäckt hur sjukt gott det är med stekta kikärtor i wrap. Alltså bästa, enklaste rätten. Falafel i all ära men det är ju betydligt meckigare än att bara steka färdigkokta kikärtor i en stekpanna med lite kryddor. Låter ju sjukt ointressant kan jag tycka men det var faktiskt otippat gott. Såklart kräver det ju några salladsblad och en redig klick sås också, men det har jag till allt så det är ju givet ändå.

Häromdagen åt vi således wraps med stekta kikärtor (jag stekte dem i paprikapulver, spiskummin, korianderpulver, chilipulver, peppar och salt typ), sallad, snabbpicklad rödlök (jag kramar ihop den med lite citronsaft, socker och salt), pimentos de padron (stekta små gröna minipaprikor) och aioli. Gooooott!!

Annars då? Jovars. Amanda sover icke och därmed heller inte den ömma modern. Äter på dagtid har hon däremot börjat göra så medicinen vi gett henne har ju ändå hjälpt på något sätt. Vi är glada för det.

Hon är redan ett sånt litet busfrö min lilla unge. Man ser det liksom i ögona på henne. Ett riktigt bustroll. Hon älskar att höra sin egen röst och sitter hela dagarna och skränar. Inte så att hon skriker eller gnäller (det gör hon förvisso också) utan det är ett annat sorts ljud - ett skränigt joller kan det kanske bäst beskrivas som. Galna lilla bebis. Hon sitter själv nu, men krypa tror jag fasiken aldrig att hon kommer lära sig. Så fort hon flippat över till mage (vilket hon precis fått kläm på och därmed gör i tid och otid) blir hon förbannad - för så vill hon inte ligga - och inte kan hon rulla tillbaka... Galenpannan.

Nu ligger vi i sängen och jag vågar knappt röra mig. Vi får snart gäster och Amanda behöver varenda uns vila innan de kommer. Jag skiter således i mat (stängde bara helt sonika av plattorna) och prioriterar bebismys. Jäklar vad hon luktar gott alltså. När slutar bebisar lukta så där jäkla gott? Någon som vet?

Hoppas ni mår bra kompisar, och återigen förlåt för min frånvaro här. Jag finner bara inte tiden just nu.

Likes

Comments

Saker som har hänt sen jag sist lyckades klicka mig in här (och också trycka på publicera):
- Amanda har prövat två mediciner mot refluxen, båda med tveksamt resultat.
- Jag har sovit mindre än lite och aspirerar på något sorts sömnbristrekord.
- Jag och R har varit på dejt i form av middag på supermysig italiensk restaurang.
- Jag äter nu på läkares inrådan mjölkproteinfritt igen för att se om det kan hjälpa Amanda - det är kasst (åh du ljuva ost, jag älskar dig så).
- Min lillasyster är hemma från Hong Kong - hurra!
- Jag har, trots det mjölk- och sojafria levernet, ätit så sjukt god mat (jag äter ta mig tusan alltid god mat).
- Jag och R såg igår första avsnittet på serien This is us. Sluta va bra. Så stört bra.

Nej. Nu måste jag koncentrera mig på bebismys. Over and out.

Exempel på megagod mat: Ugnsrostade rotfrukter (potatis, lök, morot, palsternacka och sötpotatis) toppade med stekt grönkål, bacon och marinerade linser i soltorkad tomat- och rödlöksdressing.

  • 10934 readers

Likes

Comments

Igår var jag, R och Amanda på Martinahemmet här i Stockholm. Proffsigt ställe! Fick träffa kompetent läkare och ska nu ge Amanda Nexium morgon och kväll. Lite läskig medicin tycker jag. Det är ju liksom starka grejer och Amanda är så liten. Men är samtidigt rätt ohållbart att vara vaken hela nätterna för att hon bara äter då... Och hon har kanske liksom haft ont? Jätteont?! Min lilla bebis.

Idag har Amanda ätit bättre och sovit längre än vad hon någonsin gjort på dagen. Säkert bara en tillfällighet, tror inte Nexiumet har gett resultat så snabbt. Men ändå skönt med lite bättring.

Snart kommer Amandas gudmor på middag. Hon är vegan och som vanligt låser sig min hjärna då och jag kan enbart komma på rätter med ost. Ost, ost, ost. Det är det godaste jag vet. Är i princip vegetarian, men vegan, det skulle jag inte palla. Idag blir det i alla fall wok med jordnötssmör.

Nehej. Nu säger R att Amanda verkar hungrig. Jihuuu, det är bra det. Så kanske hon vill ägna natten åt att sova istället för att äta. 😊👼🏻

  • 14300 readers

Likes

Comments

När pappan tar med majskroken och provar solglasögon i affären...

När föräldrarna vill ta familjefoto och majskroken och mamman är snajdiga i matchande hårband.

När mamman behandlar skorv och alla tunna mössor är för små...

  • 14360 readers

Likes

Comments

Så gick tiden. Förlåt ni tappra som kikar in här. Jag har haft så jäkla fullt upp med Amanda. Det har varit besök på både akuten och vårdcentralen. Inget allvarligt. Men det tär. På onsdag ska vi till läkare igen. Inte vårdcentral den här gången. Enligt vårdcentralen är hon helt perfekt frisk. Och enligt BVC är hon som barn är mest. Men min magkänsla säger att något är galet.

Hon har ju i en väldig massa veckor varit i ett sånt där utvecklingssteg. Och jag har trott att hennes katastrofala sömn (vi gick från dålig till katastrofal sömn) och minskade aptit var en naturlig följd av det där utvecklingssteget. Det var det kanske också men inte fullt ut. Nu är hon ur steget (nästa väntar enligt apparna om en vecka...) och det märks på henne att hon överlag inte är så gnällig. Gladare liksom.

Det som fortfarande strular är sömnen (vaknar minst en gång i timmen) - men framförallt - ätandet. Hon äter INTE NÅGONTING ALLS under dagarna. Bara på nätterna i sömnen. Hon är hungrig och börjar äta i en millisekund men blir sen ledsen och drar bort huvudet. Spänner sin lilla kropp i en båge. Spelar ingen roll om hon får bröst, flaska, kopp eller på sked. Med en massa andra symptom som harklande, hickande, rapande, kräkande och så vidare tänker jag således reflux. Läkaren på vårdcentralen kollade öronen på henne men tog absolut ingen notis om min fråga om reflux. Därför ska vi på onsdag till något som hette Martinahemmet som en vän rekommenderade. Ja. Vi får se helt enkelt.

Just nu är det lite extra jobbigt. En familjevän gick oväntat bort igår natt också vilket gör allt så ledsamt. Jag påminns om hur skört livet är. Vi måste verkligen ta tillvara på det liv vi har fått. Låter så klyschigt, men tusan, jag är så bra på att tänka på sånt som är jobbigt och dålig på att tänka på allt som är bra. Hatar det med mig själv. Måste fokusera på det som är bra i högre utsträckning. För jäklar va mycket jag har som är bra i livet. Megabra.

Ska förresten göra som någon Facebook-post föreslog. Skriva ner en bra sak som hänt på en lapp varje vecka och lägga i en burk. Lite töntigt men tror att det är bra för mig att konkretisera. Nu måste jag fokusera på Amanda. Hon har precis sovätit vad som kändes som flera liter och verkar vakna här bredvid.

Ett sista tips. Sök på Simon Sinek på Youtube. Sjukt inspirerande kille. Mobil- och datorförbud på kvällarna kanske? Jag tror att det skulle vara guld för mig. För R. För oss. Godnatt kompisar. Och vi hörs snart igen hoppas jag. ❤️

  • 15078 readers

Likes

Comments

Vår lilla bebis är den mest underbara, fantastiska, lilla varelse, men också den mest krävande. Jag hinner absolut inte göra någonting som inte har att göra med bebis. Någonsin. Eller jo. Jag försöker så klart upprätthålla någon sorts miniminivå av både hygien och sociala relationer. Äta gör jag förstås också ibland. Annars är det bebis, bebis, bebis on my mind. Sjukt tråkigt att inte kunna skriva här. Jag saknar det. Men jag får bara inte ihop det just nu.

Amanda har de senaste veckorna vaknat en gång i timmen, om inte mer, varenda natt. På det sover hon aldrig mer än 20, absolut max 30, minuter i vagnen (utomhus, rullandes) på dagarna. När man hela tiden är supertrött är det såklart inte så konstigt att man blir gnällig. Åh, älskade unge, varför sover du inte mer?

I vart fall. Några saker jag tänkte berätta. Har börjat kolla på Skam. Kollar när Amanda händelsevis somnar på mig på kvällarna eller som nu, när R gått runt med henne i sele. Jag kanske är sist på bollen men alltså: vilken engagerande serie! Jesus. Se den. SVT play, så det är ju lätt som en plätt att kolla.

En annan grej. Jag har tjatat om det förut, men jag gör det igen. Grönkål. Det är säsong för grönkål. Jag äter min stekt i olivolja med fetaost och granatäpple. Lite salt och peppar och så är man hemma. Sist körde vi dock bacon i. Och linser. Lyx. Linser på tetra kompisar. Det är fetnice. Lite dyrt men sjukt trevligt.

Nehej. Nu måste jag koncentrera mig på min lilla korv. Hon sover, men olyckligtvis iglad fast vid mig. Jag har på nåt sätt fått händerna fria och kan därför skriva här men i kompensation har hon ett järngrepp om mitt stackars bröst. Ja, stackars brösten. Vad blir kvar av dem efter graviditet och amning, månntro. Nu är de ju mest sprängfyllda varför det är svårt att sia om hur de kommer te sig när ammandet är över, men enligt en kompis som precis slutat amma, är det lite deppigt. Lite deppigt att de är så långt ifrån vad de en gång var.

Well, well, så är det. Jag är mest fascinerad över att min kropp har producerat så mycket mat att Amanda kunnat växa sig så himla stor och tjock. Häftigt ju.

  • 18602 readers

Likes

Comments

Imorgon har R födelsedag. 30 år. Nästa år är det min tur. Herregud, hur blev vi så gamla? Känns som igår jag var 23 och tyckte att 30 kändes som en evighet bort. Nu är det precis runt hörnet. Galet.

Idag har R och jag varit på spa; fått massage och badat bubbelpool. Min mamma och Amandas gudmor var barnvakter. Det var allra första gången jag var ifrån Amanda mer än 45 minuter. Läskigt. Mest för mig tror jag. Amanda verkade hur glad som helst och enligt mamma hade hon varit världens snällaste.

Idag pratade R och jag en stund om vad tusan jag ska göra nästa år när han går på föräldraledighet. Vad ska jag jobba med? Vad ska jag göra av livet mitt? Det är så jäkla svårt. Jag vet verkligen inte. Känner mig mer förvirrad än någonsin. Trodde kanske lite naivt att just förvirringen över såna saker skulle lätta något med åldern men den verkar på intet sätt avta. Åh. Ångesten.

Nej, nu kan jag inte skriva mer. Ligger bredvid Amanda i extremt oskön position och agerar som vanligt napp (ja men jag vet, det är långt ifrån optimalt, men just nu får vi panikskrik om jag inte låter det vara så) och börjar få riktig kramp i armar och rygg. Inte så smart att direkt sabba min nyss masserade kropp kanske. God natt och sov så gott kompisar.

  • 21836 readers

Likes

Comments