Idag har jag klippt mig! Jojo, R tog Amanda i vår sele och gick på promenad samtidigt som jag klippte av mig vad som mest sett ut som en tilltufsad buske. Det blev väl sådär men mission accomplished i alla fall då håret kändes tre ton lättare efteråt. Under graviditeten hade jag ju fabulöst snyggt hår i sig självt, men ända sen Amanda ploppade ut har det varit genomvidrigt. Konstant stora tovor (jag har grinat varje gång jag borstat det...). Så det var tvungen att ryka. Nu är det precis så jag får upp det i tofs och uttunnat till det yttersta.

Annars då? Jorå. Det är väl okej. Vi har återigen haft panikont i bebismage några kvällar. Jag har ju undvikit typ allt som bebismagar kan få ont av i 3,5 veckor nu. Sjukt trist och själadödande kan jag säga. Hela min kost består ju normalt sett av typ linser, ost och vitlök. Allt på förbudslistan. Att Amanda får ont trots att jag undvikit allt och lite till - särskilt mjölkprotein som jag varit helt nitisk på - gör mig så jävla uppgiven och trött. Jag blir helt dillig och misstänker andra saker som råkat sammanfalla med magontet, men jag ser inga konkreta mönster överhuvudtaget. Och det gör mig så ledsen.

Jag vill ha en glad bebis utan ont. Hon är liksom svår redan som det är, i ett icke-ont tillstånd, så när vi får såna där extra problem blir det tufft. Utöver att hon är rätt så krävande i att hon inte finner sig i att bara sitta i någons knä och titta så är hon världens bästa lilla bebis. Charmigaste knottet någonsin. Ler och pratar (alltså gör diverse ljud) hela tiden (när hon inte är upprörd över något 😉).

Det jobbigaste just nu i vårt bebisliv är oförutsägbarheten. Vi kan aldrig veta om Amanda kommer ha en bra dag/kväll/timme eller inte och det gör i vart fall mig rädd för att boka in träffar med kompisar och så. Ibland är hon bara helt omöjlig och inget fungerar. Hittills har jag inte vågat mig längre bort från hemmet än att jag kan gå snabbt hem med henne på armen. Att åka in till mitt jobb och hälsa på känns så jäkla avlägset just nu. Samtidigt har hon ju timmar där hon är awesome och jag önskar i efterhand att jag tagit tillfället i akt och gjort något. Det är bara det att man aldrig kan veta i förväg... Nu ska jag skicka över chipsmunken (vårt barn) till R och ta över matlagningen. Over and out.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Så blev även Amanda förkyld. Förkyld bebis = inte roligt. Inte roligt alls. I natt har jag fasiken inte sovit många timmar. R säger alltid att han vill vara med och hjälpa till på helgnätterna, och gör det också ibland, men för att det ska ske måste jag ägna flera minuter åt att ruska liv i honom. En syssla som lämpar sig dåligt när man har en ledsen bebis att ta hand om samtidigt.

Det är svårt. Svårt att inte bli arg på sin partner för att han inte är som en själv, inte förstår och inte fungerar på samma sätt som en själv. Han vill hjälpa till. Men han vaknar inte. Han sover igenom bebisskriken. Det är sjukt hur det ens är möjligt men han gör det ofta. Eller sover igenom och igenom, skulle Amanda gråta länge bredvid honom skulle han säkert märka men det låter jag ju henne aldrig göra...

Även om R är världens mest hjälpsamma så är det så tydligt att ansvaret för bebis i första hand vilar på mig. Eftersom jag ammar. Men hon äter ju inte jämt (även om det ibland förvisso känns så). Trots det är det ofta jag som håller i henne och liksom frågar R om han vill ta henne. Svårt det där. Jag vill ha ansvar men längtar samtidigt till stunden då R kan ta henne i några timmar utan min inblandning. Eller när jag är med men tillåts inte tänka på bebis i första hand.

Ja ni. Det är svårt med bebis. För även om Amanda är den mest underbara lilla varelse man kan tänka sig tar hon en väldig massa på mina krafter. Känner mig fullkomligt dränerad på energi mest hela tiden. Och inte bara på grund av sömnbristen, utan av känslan av att alltid tänka på bebis. Hur mår bebis, vad gör bebis, vad ska jag göra för att bebis ska må bättre. Hon är sällan nöjd mer än en kvart åt gången. Det gäller att hela tiden underhålla vår lilla donna. Underhålla och byta position. Det är verkligen en liten minichef det där.

Well well. I all kvällsoro / magont / förkylningar / oklart missnöje påminner vi oss ofta om hur lyckligt lottade vi är. Vi har en frisk, livlig, vacker dotter med den klokaste lilla blick jag någonsin sett. Minst en kvart om dagen sitter jag och R och förundras över vårt underverk och säger till varandra hur mycket vi älskar vår lilla familj. Det känns viktigt. Viktigt att inte slukas upp i allt som är jobbigt och njuta av ett litet leende i stunden eller en liten varm kropp som klamrar sig fast vid en. Viktigt att påminna sig om hur lyckligt lottade vi är.

Snart kommer min familj hit. Håller tummarna för att majskroken är glad när de kommer. Just nu sover hon lite oroligt i min famn. Hoppas vi får glad bebis ikväll. För glad bebis = glad mamma. 😊

Likes

Comments

Majskroken sover med sin pappa (jag tassade därifrån för fem minuter sen) så med lite tur har jag någon minut över. Någon minut eller så för att visa er hur översöt parveln har blivit.

Likes

Comments

Hej därutanför bebisbubblan. Ville bara säga att vi lever! Även om det inte verkar så. 😊 I natt fick Amanda feber, 39,3 grader, och jag och R blev väldigt oroliga. Vet inte om det är en förkylning (R har varit och jag känner att jag börjar bli sjuk) eller om det är en något försenad reaktion på ett vaccin hon fick förra veckan. Hmm, tufft är det i alla fall att se lilla kroken så dålig. Alldeles ömklig är hon och liksom gnyr. Inget skrik, bara stillsam gråt.

Idag är febern på nedåtgående. Jag försöker få henne att sova så mycket som möjligt men det är sjukt svårt. Hon sover ju bara i vårt sovrum, med allt fördraget, förhållandevis tyst (lugn musik är dock bra) och med mig under sig/tätt, tätt intill. Om jag försiktigt går därifrån efter en stund vaknar hon direkt. Likaså när jag försöker ha henne i min famn ute i soffan där det är lite ljusare (efter att ha vaggat henne till sömns runt i hela lägenheten). Vaken bebis. Blir galen på att det ska vara så svårt.

Well, well. Alla kan inte få bebisar som sover förnöjt och är tysta mest hela tiden. Även om det vore drömmen. Snart kommer R hem för att jobba några timmar hemifrån och jag ser fram emot att han håller henne i några minuter så att jag kan tvätta av mig kisset hon prickade mig med för någon timme sen. Helt mitt eget fel. Jag höll henne över handfatet men hade inte rätt vinkel så kisset liksom strilade ner över mig istället för i handfatet...

Solen skiner idag. Eller så ser det i alla fall ut genom våra nerdragna persienner... Hoppas att ni har en fab dag med mycket sol kompisar. ❤️

Likes

Comments

Usch va länge sen det var jag hade tid att skriva något. Föräldraledig och bara en liten bebis att ta hand om - borde ju ha massor av tid när majskroken sover att göra trevliga saker - men så är tyvärr inte fallet. Hon sover i princip enbart på mig och däremellan är hon otroligt krävande. Sitta i babysitter ensam en sekund när mamma kutar på toa - nä, jag skulle inte tro det...?!

Amanda har väldigt ont i magen titt som tätt, stånkar och stönar och spänner sin lilla kropp i en liten båge samtidigt som hon blir alldeles röd i ansiktet. Det är hemskt. Jag hade ju en plan om att undvika saker i omgångar för att kunna utesluta grej för grej vad som eventuellt gjorde hennes mage värre, men är nu så desperat och förtvivlad att jag tänker köra förbud mot allt som kan tänkas påverka. Bönor, lök och kål och allt det där (inklusive det ni tipsade om med kolsyra, paprika och allt vad det var - jag har en lista på mobilen...) och mjölkprotein. Finns ju inget kvar att äta. Typ.

Just nu ligger i alla fall älsklingsbebisen på mitt bröst och förefaller rätt fridfull. Hon har börjat le en hel massa vilket är fantastiskt. Livsnödvändigt för att jag inte ska gå under också efter några jobbiga timmar. Helt plötsligt kan hon få syn på något vykort (vi har satt några över hennes skötbädd då vi inte får plats med mobil) och ler stort. Lilla loppan. Så jäkla fin.

Någon frågade om jag inte kunde visa bilder på lägenheten. Jo! Nästa gång vi får gäster (och det följaktligen ser okej ut) ska jag knäppa lite bilder. Är förresten igång med värsta beställningen på Ellos för att få till lite mattor och lampor här hemma som vi saknar. Ska visa vad jag köper sen. 😊 Hej hopp på er. Och hörrni, fredag idag!

Likes

Comments

Bebisgråt och en massa mys. Så kan helgen sammanfattas. Myset är väldigt frånvarande när Amanda gråter. Och det gör hon en del. Vi är rätt övertygade om att det är magen som gör ont på henne. Så nu är det förbud mot att äta vissa grejer för mig. Egentligen är man ju sugen på att testa att ta bort allt ur sin kost som kan tänkas ge magont, men det skulle ju onekligen göra att det är omöjligt att veta vad, om något, faktiskt gör att magontet blir värre. Så till att börja med tar jag bort alla "vanliga" saker, som enligt lite googling är: lök, vitlök, kål, ägg, röda bär, vindruvor, koffein och starka kryddor. Komjölksprotein i nästa vända. Svårt och meckigt tycker jag, men kan det få bort en milliprocent av Amandas onda är det ju värt det.

Utöver magont har vi som sagt också haft det mysigt. Träffat familj, släkt och vänner, köpt sedvanlig take-out från thaikiosken, kollat film, ätit godis, pysslat till Amandas rum och gått promenad. Låter superharmoniskt och härligt, men jäklar vad gråtandet tär på en. Kan inte ens föreställa mig hur vi skulle kunna klara av en riktigt allvarlig kolik med skrik flera timmar varje dag. Som det är nu är det då och då, inte hela tiden, och ändå så känner jag mig helt mentalt utmattad av de stunderna.

Igår när hon hade några jobbiga timmar och inget hjälpte började jag och R dessutom bråka (då hon låg tyst vid mitt bröst eller hade lyckats somna en kort stund). Om inredning. Så jävla dumt och onödigt men det är som att ens stresshormoner skjuter i höjden och helt plötsligt blir allt svårt och problematiskt. Så dumt.

Just precis nu har jag och R, vad vi hoppas, övervunnit kvällens magonda. Vi har gjort magmassage, pysventilat, vaggat, ammat i konstiga ställningar, rapat och annat som vi läst kan hjälpa. Amanda har gått från att vara alldeles förtvivlad till att sitta lugnt och jollra i våra famnar. WINNING så jäkla hårt. Och himmel vad vi älskar vår lilla böna. Majskroken. Älskade, älskade majskroken.

  • 10857 readers

Likes

Comments

Hej hopp i galoschen. Lillan och jag har en ganska bra dag. Hon är vaken mycket nu och plirar förundrat runt sig. Det känns som att jag borde underhålla henne mer än vad jag gör. Hon sitter mest i mitt knä och så pratar jag med henne. Eh. Kanske är en konversation inte hennes idé av en perfekt aktivitet så här vid en månads ålder...

I vart fall har hon sovit typ 1,5 timme själv i sitt babynest idag och då passade jag på att städa, tvätta och laga mat. Det är helt sjukt vad effektiv man blir när man har bebis. Finns ingen dötid. Jag ammar, byter blöja, pratar med bebis eller gör hushållssysslor. Aldrig något annat. Värsta supermänskan.

Någon frågade mig om hur kroppen känns så här efter förlossningen. Alltså min mage sjönk ihop i princip så fort hon kom ut. Jag hade ju hört, och sett, att många nästan såg lika gravida ut efter som före förlossningen. Men faktiskt inte jag. En barnmorska sa till och med det till mig under förlossningen; din mage försvann ju nästan helt nu...!

Det var inte riktigt sant, men efter tre dagar på BB och extremt kraftfulla eftervärkar (vilket är det som gör att livmodern krymper), var jag rätt smal. På grund av denna smalhet tänkte jag att jag efter några veckor säkerligen skulle vara typ smalare än innan graviditeten. Well. Så är inte fallet. Magen har "bara" gått ihop sig lite mer än vad den redan hade gjort de första dagarna så jag är fortfarande lite rundare än vad jag var innan graviditeten. Men alltså. Jag är ändå helt fascinerad över hur smal mage jag fått. Liksom den var ju så utspänd? Och nu är den rätt platt. Coolt ju.

Utöver magen har jag ju mina små blåbärsfingermärken på höfterna och rumpan, men tänker inte överdrivet mycket på dem faktiskt. De känns snälla. Överhuvudtaget är jag dock större än förut och kommer inte alls i mina gamla kläder. Jag är som jag var i vecka 8 typ. 😊

Men hörrni mitt hår! Det är för taskigt. Tappade all glans och fräschör sekunden hon poppade ut. Så märkligt dessa hormoner. Jag har typ inte behövt tvätta håret under graviditeten, det har liksom inte blivit äckligt, men nu är det konstant supersnuskigt. Ser inte ens fräscht ut direkt efter tvätt. Sjukt oklart och trist.

Nej, nu ska jag återgå till att kika på Gilmore Girls. Bra serie. Det är min amningsserie. Jag missade den när jag var liten men tar nu igen mina tonårsår och tittar på Gilmore Girls. Amanda käkar och jag kollar ömsom på min lilla skatt och ömsom på TV:n. Mycket bra.

  • 13628 readers

Likes

Comments

En månad. Och en dag. Så gammal har kompisen blivit. Jag vette tusan men undrar om hon inte har kommit i sitt första utvecklingssteg redan. Det är en väldig gnällighet som i princip enbart botas med att ligga i min famn. Med bröstet i munnen. I halvkoma. Försöker man peta bort bröstet ur munnen på henne suger hon dock fast stenhårt och tar tre snabba sug för att sen återgå i halvkoma. Andra gånger ligger hon och brottas med bröstet. Grimaserar, grymtar och kastar med huvudet fram och tillbaka. Mammas lilla drake.

Idag har varit en ganska tuff dag. R är övertygad om att hon har ont i magen och att det också bidrar till ledsamheterna. Det är hemskt att se. Men vi gör vad vi kan för att hjälpa henne. Åh, hörrni, hon börjar bli så stor nu. Är med, kikar och plirar upp på oss. Världens sötaste lilla korv är det.

Ikväll ska jag och R försöka kolla ikapp på Idol. Idol, väldigt cheesy men så trevligt. Påminner om barndomen. Påminner om ruggiga höstkvällar hemma hos mamma och pappa. Påminner om chips och dip uppkrupen i soffan med R. Vår tredje höst tillsammans nu. Inte så mycket med tanke på vad vi redan åstadkommit. Två år. Och redan en liten majskrok liksom. Herregud.

Nu ska vi försöka söva majskroken. Vore fint att få laga lite middag innan den här helgen är helt slut. Uh, nu när R jobbar är söndagsångesten här igen. Usch. Ge mig fredag hela veckan.

  • 14630 readers

Likes

Comments

Jäklar va hårt vi har jobbat för den där dubbelhakan. Det gör den så mycket finare på någe sätt. Åh vad jag älskar vår lilla filur.

Idag åker min lilla lillasyster till Hong Kong. För att plugga i ett halvår. Modigt! Jag vet att typ varenda ung mänska åker utomlands och pluggar nu för tiden men jag tycker att det är modigt. Ensam i ett nytt land. Så modigt.

Är stolt över lillsyrran. Hon verkar dessutom helt kolugn vilket är ännu mer imponerande. Jag hade varit ett vrak. Ett packmonster. Ett nervöst sammanbrott. Men hon verkar bara glad och förväntansfull (även om jag tror att hon är rätt nervös egentligen).

Måste gå och handla mat idag. Jag som alltid har haft fullt i kylen har det nu skrämmande tomt. Tragiskt tom. Man blir ju glad av en full kyl. Så idag måste den fyllas på, helt klart. Mackgrejor, frukt, grönsaker - sånt man kan äta med en hand. Inget varmt flytande som kan spillas på bebis. Jag har definitivt fått lite annorlunda matpreferenser sen mina armar ständigt blev ockuperade av bebis.

Ikväll ska vi testa bärselen också. Vet just nu inte helt hur jag ska få i henne i den (den är så ergonomisk att den är omöjlig att få på...), men hoppas att den kommer revolutionera vårt liv och att Amanda kommer trivas på min mage lika bra som inuti. 😊

  • 17014 readers

Likes

Comments

Vägning på BVC idag och bebis väger in på 3,84 kilo - 280 gram upp sen förra veckan! Score! Så. Himla. Bra. Och lugnande för oroliga föräldrar. 55 centimeter också så hon har ju typ vuxit ur en del kläder redan. De har liksom blivit lite korta. Långstånk-bebis.

Utöver att gå till BVC har vi mest hängt i soffan. Har försökt lägga ner henne en massa gånger men då börjar hon knorra nästan direkt. Tänker att hon helt enkelt behöver kroppskontakt nu. Och då får det vara så. Inte som att jag har så mycket jag egentligen måste göra. R är faktiskt en stjärna och fixar det mesta som är akut här i hemmet.

Snart kommer förresten R hem. Peppad tjej. Eller peppade tjejer blir det ju. Tror att Amanda också är peppad på att träffa sin pappa. Längtar till den dagen han kommer hem och hon brister ut i ett leende. Åh va härligt.

  • 18102 readers

Likes

Comments