Älskade unge. Om två dagar fyller hon ett år. Hennes första födelsedag. Lilla, älskade chipsmunken. Hon är bestämd så in i helsike men däremellan är hon gurglande glad. Och som hon älskar att vara här på landet med alla släktingar. Så många människor som ger henne uppmärksamhet och leker med henne. Himmelriket för en ettåring. Särskilt älskar hon sin mormor. De är supertighta. Ofta är det min mammas ben hon hänger i, istället för mina. De älskar varandra. Så himla härligt att se.

I mormors hand. ❤️❤️❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

När sånt som var självklart helt plötsligt inte gör det längre. När grundtryggheten skakar och känns instabil. När man plötsligt en dag inte känner sig omtyckt. Inte känner sig älskad. Av den man tror älskar en mest. Men den som samtidigt inte självklart kommer att älska en för evigt. Inte din mamma, inte din pappa, inte dina syskon. Utan den där personen du valt själv och där ni, de facto, måste välja varandra varje dag för att vara kvar i varandras liv. Den där personen man delar bostad, konto och säng med. När den personen känns sval och lite avståndstagande är det inte så jävla kul.

Jag har sen några dagar tillbaka en olustig känsla av att R inte gillar mig. Alltså, han känns irriterad och som att han undviker mig (i den mån det är möjligt när man bor i lägenhet ihop och bara har gemensamma aktiviteter inplanerade). Enligt honom själv behöver han lite tid för sig själv, behöver sakna (och så vidare och så vidare). Bra timing. Sommaren är äntligen här (och helvete vad jag har längtat), hans långa tripp till Almedalen är över och vi ska vara hela familjen tillsammans i en massa veckor. Men han är liksom trött på det hela. Inte så konstigt kanske. Logiskt sett inte så konstigt, eftersom han har haft oerhört lite fritid det senaste året och både han och jag haft det sjukt tufft med Amanda. Men ändå. Så jävla sämst.

På dessa ganska milda ord från R reagerar jag såklart med alla växlar. Känner mig fullkomligt oälskad. Som att det är över. Slut. Kaputt. Det är det inte. Men trots att jag vet det, trots att jag hör att allt killen säger är att han behöver åka till en kompis och spela lite tv-spel i ett dygn, känns det som så mycket mer. Katastrofkänslorna hugger i kroppen. Men märkligt nog händer plötsligt följande: känslorna går över i fullkomlig stumhet. Jag domnar i allt och känner mig helt avtrubbad. Som att jag åt stora doser antidepressiva. Så sjukt konstigt.

Som tillägg till denna stumhet har jag fått världens monsterförkylning. Amanda med. Rent logiskt sett inser jag att den såklart spelar in. När man känner sig helt slemfylld tycker jag ibland att man blir matt i huvudet också. Svårt att skratta ordentligt, svårt att tänka krispiga tankar. Så jag inser att den spär på min stumhet. Men ändå. Sjukt tom känner jag mig.

Antar att det är en följd av mitt tidigare relationstrauma. Att kroppen känner igen, trots att det bara är en skärva av de känslor jag hade då, och direkt stänger av. OFF. Ur med strömbrytaren. Bäst så. Bäst så för att inte göra sig sårbar. Eller. Sårbar är jag ju ändå. Men det känns ändå som ett sorts skydd. Jag blir väldigt lösningsorienterad och vägrar låta mig själv analysera och problematisera. Bara: åk, gör det du behöver för att känna som förut igen. Åk, lös problemet. Får panik av tanken på att vara ensam förälder med Amanda (jag vet, det är galet, men så tufft är det, trots bra hjälp från min familj), men det är det värt. Bara lös det. Lös det och kom tillbaka som min vanliga R.

Min fina familj. ❤️❤️❤️

Likes

Comments

Nu är vi äntligen hemkomna från vår lilla roadtrip. Jag skriver äntligen, för trots att det var supertrevligt alltihop, var det sjukt skönt att komma hem. Jag älskar att komma hem, vara hemma. Är en hemmanöt utan dess like. Så jag är glad över att vara hemma bland våra saker, i min säng med mina påslakan omvirade runt mig.

Älskar mina påslakan. Eller, jag älskar somliga av mina påslakan. De som är sådär supermjuka och luktar av oss. Gillar inte nytvättade hårda grejer. Usch. Drar mig så hårt för att byta sängkläder eftersom jag ogillar dem sådär nytvättade. Får på riktigt svårt att andas. Sjukt märkligt egentligen?

I vart fall. Det jag skulle berätta var att vi är hemma nu, efter tre dagar på västkusten. Tre dagar där jag fått utmana mig själv och mina djupt liggande övertygelser om hur saker och ting ska göras. Låter kryptiskt kanske, och jag överdriver väl, men jag tycker att det är knepigt att dela hushåll och "göra semester" med andra människor som inte är min närmaste familj som jag kan säga precis allt till. Svårt med människor jag måste vara trevlig och artig mot i alla lägen.

Fan va sjukt det låter, inser ju det, men jag tycker att det är jobbigt. Särskilt jobbigt när saker och ting inte sker som jag tycker att de ska ske. Med ordning och reda, arbetsamhet, effektivitet, planering och lite överdådighet. Det är mina ledord. Blir sjukt stressad då när upplägget är oklart, laid back, "tar saker som de kommer", och framförallt, inte sådär överdådigt härligt semesterigt som jag crejvar.

Hmm, svårt att förklara inser jag. Svårt att förklara utan att låta missnöjd och otacksam. Är ju egentligen vansinnigt tacksam så det skulle ju bli väldigt fel.

Vi var alltså inbjudna till Rs brorsas flickväns familjs landställe - som var det finaste huset någonsin - och väl där fick vi kalasa på hemgjord flädersaft och jordgubbssylt, uppleva nyrenoverad drömdusch samt åtnjuta lite hjälp med barnpassning i stunder. Sjukt fint ju! Därför är det extra irriterande att jag inte har kunnat njuta så bra.

Så här i efterhand inser jag att jag bara borde ha sagt till i förväg - gjort ett upplägg - och på så sätt undvikit de jobbigaste situationerna. Men det gjorde jag inte. Det jobbigaste är att R tyckte allt var fab (eller, det är ju såklart super), men då har han heller ingen förståelse för mina känslor. Svårt.

Well, well. Jag får jobba på mina knasigheter till nästa gång jag hamnar i såna där lägen. Nu måste jag sova. Halv ett och sömnbrist deluxe. Oansvarigt som fan att inte sova då. 😊 Godnatt kompisar.

Likes

Comments

Vi är på äventyr! Eller ja, nu för tiden kallas ett stopp i Jönköping på väg ner till Rs brorsas flickväns landställe för just ÄVENTYR. Vi sover på hotell, ett minirum utan fönster (ja, men jag vet, men det var såå mycket billigare och såg väldigt fräscht ut), och delar en 1,40-säng allihopa. Tight! Vi har med en madrass till Amanda som vi la på golvet (så enormt pinsamt att bära in på hotellet) men där ville hon inte ligga så länge. Det hon verkligen inte heller ville göra var att somna igår. Helvete alltså. Det tog tre timmar av bärande, sjungande, busande, omstart, klappande, kramande, ammande, och så vidare, innan hon äntligen däckade. Fruktansvärt. Trodde jag skulle bryta ihop. Hemma trasslar hon ju också jämt vid läggning, men då går vi bara ut i lägenheten så får hon leka i några minuter innan vi testar igen. Här går inte det. Finns ingen yta. Finns ingenting. Så det var sjukt tufft. Hann tänka tankar som: varför i helvete har just vi fått ett barn som trasslar med allt?! Hon äter inte, sover inte. Vi enades om att om hon bara hade gjort det hade vi varit världens lyckligaste. Jag är också alltid sjukt snabb med att påminna oss båda om att det hade kunnat vara värre. Hon är frisk och växer och utvecklas. Jag vet ju det. Och jag håller hårt fast i det. Nu ska vi snart packa ihop oss och gå och äta frukost! Nya äventyr!

Likes

Comments

Aaah. Äntligen hemma. Det har varit fab på landet men åh va skönt det var att komma hem idag. Jag hade nog tänkt vara kvar på landet i någon dag till, men så började det regna och vips var det väldigt jobbigt och trist att hänga på landet. Så vi åkte hem och hela familjen njöt av att komma in i lägenheten! Särskilt Amanda som sprang fram till sina leksaker och började leka. Aldrig sett henne leka själv så bra och länge som idag. Härligt!

Idag satt jag och för tionde gången den här veckan (ja, det är bara tisdag, så det är många) beklagade mig över att jag måste tvätta håret. R sa då mycket fyndigt att jag nog lägger tio procent av min vakna tid på att antingen prata om eller de facto tvätta håret. Jävla hår. Alltid skitigt, alltid ett härke att tvätta. Och hårbotten! Min hårbotten är ju (har säkert nämnt det förut) kaostorr och kliig. Testar i vart fall ett nytt schampo, balsam och inpackning (första i livet!) nu som jag hoppas hjälper. Hoppas, hoppas. Idag när jag borstade det efter tvätten var det i alla fall bättre än det brukar. Inte en stor klump av trassligt hår vill säga. Så är lite hoppfull!

Nu kollar jag och R House of Cards. Jag hänger inte med alls, men blir lätt så när jag tittar på andra saker hälften av tiden. I vart fall. Kolla när lillkexet åt lupinghurt (som yoghurt typ, men inte lika gott). K.L.A.D.D.I.G.T.

Likes

Comments

Landet! Nu är vi på landet och kexet är gladare än någonsin. Ja, hon är glad när vi inte tar av eller på kläder, byter blöja, sitter på toaletten, äter, somnar eller något annat som inte passar fröken. Gladast är hon när fem glada släktingar tittar på henne leende, klappar händerna, sjunger, läser sagor, studsar eller något annat superroligt.

Ja ni. Betyder det att hon bara avskyr att vara ensam med mig eller att megamycket stimulans bara gör att hon inte känner av att något gör ont eller tjorvar? Jag vet inte.

Kör i alla fall mjölk- och sojafritt igen nu. Vill inte riskera att det ens är en promille av boven i detta drama. Sjukt trist att inte äta smör, ost och glass (gillar inte de mjölk- och sojafria alternativen) men det är okej. Jag köpte en stor skagenröra som jag kör som pålägg på bröd till frukost och lunch. Gott ju! Kände mig himla smart när jag kom på't.

Vet ni. Igår badade vi med Amanda i swimmingpoolen här på landet (jag vet, lyllos oss som har pool). Hon älskade det! Så mysigt var det. Glad chipsmunk.

En annan kul grej är att hon börjat pussa folk. Jag skulle på något sätt vilja begränsa det så att hon bara pussar närmsta familjen som hon känner väl, men vet inte riktigt hur. Hon tycker att det är superkul att pussas. Häromdagen stegade hon fram till sin kompis, 2,5 år, och gav honom en puss på munnen. Hon är liksom 11 månader?! Herregud, hur ska det här sluta... Stört gulligt var det i vart fall. Och vi fick det på bild!

Nu ska jag vila lite. Enligt uppgift har R fått barnet att sova. Skönt. Hoppas ni har en fab juli so far kompisar!

Att gå på mataffären var det roligaste någonsin tyckte Amanda. Och alla som ville fick sig en vink!

Likes

Comments

Något är fel. Jag köper inte det här. Amanda kan vara nysoven, nyäten och nybajsad och ändå vråla sig hes. Hon spänner kroppen och kastar sig åt alla håll. Enda stunden hon är någorlunda nöjd är när jag går runt med henne. Hon väger tusen kilo och min rygg har fullkomligt pajat de senaste veckorna. Det går inte. Hon har lärt sig gå, är ur utvecklingssteget och mina appar hånar mig genom att säga: "troligtvis är ert barn extra glatt just nu". Så nej. Jag köper inte att det bara är så barn är. Att jag ska pröva låta henne skrika och se vad som händer. Guess what? Det har jag gjort. Och då skriker hon ännu högre. Länge. Så nej, det är inte vägen jag kommer gå. Läkarna säger ju att det inte är någonting alls. Att hon växer och ligger före i utvecklingen och att hon därmed mår prima. Nej. Jag köper det inte. Är så sjukt förbannad på universum som inte låter min härliga unge vara glad. Ja, jag är tacksam för att hon inte (vad det verkar) har några allvarliga sjukdomar men det här känns helt orimligt. Någonting är det. Det som trasslar till analysen är att hon är så himla glad i stunder. Skrattar högt. Särskilt när mormor busar. Eller när morfar ger henne en egen gammal iPhone att gnaga på. Eller när en moster ber om en puss. Men däremellan. Jesus. Hon är så arg. Nu tar vi bort mjölk och soja igen. Började äta det igen, inklusive gett Amanda små mängder smör, sojayoghurt etc., men no more. Något måste jag göra. Jahapp (som min autocorrect för övrigt vill göra om till "Hagapojkar"?!), nu vaknar chipset. Gotta go.

Likes

Comments

Innan allt kaosade igår fick jag och Amanda en bra timme och den spenderade vi på biblioteket. Så mysigt! Amanda älskar böcker, och även om hon fortfarande i ganska hög utsträckning försöker äta på dem, bläddrar och tittar hon också en hel del. Mestadels gick besöket ut på att hon spatserade runt och drog ut böcker samtidigt som jag gick efter och plockade upp. Men hon var så nöjd! Tror och hoppas att hon kommer älska biblioteket precis som jag gjorde som barn. Så dumt att jag inte har hängt något i biblioteket som vuxen, men det är väl för att jag kopplat det mest till att plugga. Inser att jag borde ha gått dit och läst annat än kurslitteratur. Ska bli fab att ta med Amanda till biblioteket och välja böcker att låna hem. Vi läser redan en hel del för henne men i ärlighetens namn tycker hon absolut bäst om de böcker som låter. När jag läser Bockarna Bruse med rolig röst tycker hon också är trevligt, men annars är djurläteböckerna favoriten. Så här såg det ut igår när jag försökte föreviga vårt bibliotekande!

Likes

Comments

Tredje dagen nu "ensam" med Amanda. Ja, citationstecken, för ensam är jag ju egentligen inte. Är hos mina föräldrar där även en syster är, så jag har backup. Eller. Vet inte om det är backup, utan mer en möjlighet att få stundvis avlastning, och kanske mest, sällskap. Mycket, mycket, mycket viktigt!!! Men ändå inte samma som att vara två föräldrar. När det skiter sig med läggningen av Amanda är det ingen annan som kan ta över. Ingen R. Utan det är jag som får försöka både en andra och tredje gång att hjälpa lillkexet fånga sömnen. Min syster gick iväg med henne en stund mellan gång och två och tre och i samma veva hjälpte mamma mig att byta blöja också. Så hjälp har jag ju. Men ja, ni förstår, det är såklart inte samma. Jäklar vad jag saknar och behöver R.

"Fånga sömnen." Har läst någonstans (var det i mitt eget kommentarsfält måntro?) att man kan se det här med att somna som att man fångar sömnen. Som att den svävar omkring ovanför en som små moln och att det handlar om att fånga in den (det har jag inte läst men det är så jag visualiserar det). När jag ligger bredvid Amanda på kvällarna brukar jag tänka just det. Att jag vill hjälpa henne fånga sina sömnmoln. För trött, det är hon ju, så jag vet att de svävar där någonstans. Den lilla kroppen ska bara komma till ro så att hon kan fånga in dem. Men det är helt klart en utmanande uppgift ibland (nästan jämt).

Idag har varit en kaosdag på många sätt. Skrik, skrik, skrik och tårar både hos mig och Amanda. Inte bra. Fick världens panik vid ett tillfälle och bara gick med vagnen med tårar nedför kinderna med Amanda vrålandes framför mig i 15 minuter. Till slut somnade hon och även om hon vaknade snabbt igen fick jag den andningspaus jag behövde för att orka söva om. Sen har kvällen varit bra. Amanda sov en lång stund (sammanlagt) på eftermiddagen - vaknade med 10-15 minuters mellanrum men jag kände med varenda fiber i mammakroppen att hon behövde sova mer, så mycket mer, så jag drog bara vagnen resolut ute på altanen. Om och om igen. Sju gånger gjorde jag det. På så sätt sov hon 1 h 45 minuter. Helt galet att hon vaknar på det där sättet. Förstår faktiskt inte varför för riktigt så illa brukar det inte vara.

Kvällen var i alla fall bra och det är tack vare syster, pappa och mamma. Bra familj en kväll som denna. Nu måste jag sova. Så dum som ligger och knappar på mobilen värdefull sovtid. Well, well. Sova kan jag göra när Amanda är 15. Eller nåt...

Likes

Comments

Första dagen själv med kexet. Läskigt! Ja, det är faktiskt känslan som tar störst plats just nu. Läskigt att vara ensam förälder på plats. Har börjat dagen med att besöka våra kompisar med två barn, en 2,5-åring och en som är ungefär precis lika gammal som Amanda plus en dag. Bra start på dagen! Trevligt folk. Tycker så mycket om de där fyra.

Just nu ligger jag på soffan. Amanda sover på balkongen och jag har bäddat sängen. Ikväll kommer modern min på middag. Imorgon åker jag hem till föräldrarna och sover där. Är ju typ fem år gammal i fråga om såna här saker men vill inte vara ensam här hemma. Även om jag numera har mitt lilla troll som sällskap. Är sällskapssjuk så att det nästan är löjligt (men vill inte hänga med vem som helst...). Svår kombo.

Nu vaknar hon!

Likes

Comments