"Du har bara en negativ inställning."
"Du är bara vrång och fjantar dig."

Den vanligaste frågan man får som gravid är enligt
mig; "hur mår du?". Nästan varje gång så svarar jag att jag mår bra och så slutar diskussionen där. De få gånger jag faktiskt varit ärligt och talat om att jag inte mår alls bra och faktiskt gråter mig igenom större delen av dagarna så får jag alltid skeva blickar och ett motargument så som; "Äsch, du är ju bara fjantig, jag älskade att vara gravid."

Men vet ni vad? Jag bokstavligen skiter i vad ni tyckte när ni var gravida, hur ni upplevde det och hur ni kände er. Hur jag känner mig och upplever MIN graviditet vet bara jag, den känslan är så personlig som det går att bli.

Jag avskyr att vara gravid. Faktiskt. Jag tycker det är hemskt. Jag kan inte röra mig, jag känner
mig klumpig, ful, osmidig, och har ont överallt. Jag tycker det är super fashinerande vad kroppen klarar av och självklart har jag redan en obeskrivlig kärlek till min son, men jag avskyr att vara gravid, jag tycker inte att det är mysigt eller fint som de flesta andra.
När jag kände de första sparkarna så grät jag av både frustration och förväntning, förväntning på att det faktiskt var mitt barn som utförde dessa sparkar, och frustrerad över känslan "låt min kropp vara ifred!" som hela tiden utsöndrades inom mig.
Nu när han vänder sig och jag kan känna hans fot mot min hand, eller vara öm över hela revbenen för att han har en vana att sträcka sig med fötterna mot kanten, så gråter jag bara mer.
Jag är van att gå på högvarv hela dagarna, att jobba med kroppen och att göra allting helt själv. Att vara gravid och bli 100% sjukskriven i vecka 18 har varit hemskt för mig. Jag har inte kunnat vara mig själv samtidigt som min kropp känns som allt annat än min egen.
Ja det låter helt konstigt, alla ska väl vara överlyckliga när de är gravid, det är ju lixom en självklarhet? NEJ, det är det inte.

Jag gråter minst en gång om dagen av ren frustration eller över ryggsmärtor, jag gråter när jag inte klarar av att gå upp för trappan eller när jag måste hålla andan för att vända mig i sängen. Jag är helt sönder i huvudet av att inte ha sovit en hel natt sedan 30 veckor tillbaka. Jag blir frustrerad när jag stryker min hand över mina revben och känner smärtan jag har, eller när han ger en stor spark rakt i bröstkorgen på mig så att jag nästan tappar luften.

Jag gråter när jag står i spegeln och försöker in i det yttersta att intala mig själv att jag är fin, men känner mig så fruktansvärt ful hur jag än gör.
Jag gråter när jag känner mig obekväm att ta av mig jackan på IKEA för att jag är rädd att folk ska titta och tänka, även om det är positivt. Det är min kropp som får va allt annat än ifred, varken i varuhuset offentligt eller helt själv i duschen hemma.

Jag vill heller inte amma, av samma anledningar som ovandstående. Jag ska dock försöka.
Även det har jag fått höra att det bara är "idiotiskt" att inte amma, just för att det är naturligt. Orkar inte ens kommentera det, jag blir bara besviken på er som anser att naturligt alltid är rätt och lättast.
Skäms på er.

Jag älskar min son, men avskyr att vara gravid. Men vet ni vad? Jag är inte ett dugg konstig, fjantig eller negativ för det. Jag följer bara inte
det avskyvärda ordet "normalt".

Tack åh hej!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Till alla er där ute som är gravida och lika snål som mig när det gäller gravidkläder, jag säger bara en sak, SECONDHAND. Självklart har jag köpt mig några nya gravidplagg, men hur kul är det att slänga ut 200:- på en enkelt randig T-shirt som man vet att man bara kommer ha användning för i typ 5 månader??? Inte ett jädrans dugg faktiskt!
Så spring till närmaste Secondhand butik och kika, finns kanske inte just "mama" kläder, men en fin, fräsch tröja för 10:- som passar har väl ingen sagt nej till? Inte jag iaf. =) Personligen så tycker jag även att gravidkläderna i butikerna är så jäkla tråkiga.. Randigt, prickigt, enfärgat, that's it!

För er som är som mig och bara har några veckor kvar och känner att man mer liknar en flodhäst än en människa. Eller till er som inte kommit så långt i graviditeten än, men som snart kommer märka att "shit, denna tröjan passade ju i förrgår?!": SECONDHAND. Avgudar!

Likes

Comments

Hönorna är på plats, fåren är på slutklämmen för att lamma och kaninerna är både ute och inomhus, haha. Nädå, skämt och sido. Hönsen hämtade vi hem sent söndagkväll, de verkar stortrivas! Skrattade lite för mig själv när jag hörde att tuppen gal klockan 06.00 måndag morgon, livet på landet, right? Hitils under veckan har vi hämtat in 12 ägg, hur lövly är inte det lixom? Pannkaker till fredagsmys kanske? Eller cheesecake? Hmm..

Medans hönsen står och trör i dörröppningen och funderar på om de verkligen ska blöta ner fötterna i snön eller inte så har jag två tackor i fårhuset som är vääääldigt sugna på att lamma. Vi håller extra vak och hoppas på att allt går som det ska! =)


Likes

Comments

Hela dagen har ägnats åt att bygga om hundhuset och hundgården til ett hönshus. Blir super 👐🏼 Förhoppningsvis kan vi hämta hem hönepönorna imorgon, ska bli så kul! Mysigt och man får fina, goda ägg, kan de bli bättre? Nä.

Innan vi tvåbenta slog ner rumporna i soffan framför en talrik tacos så fick även de andra djuren lördagsmys. Jag må va fjantig men jag tycker så mycket om dessa djuren jag äger. De är lixom min livsstil och jag njuter av att fjanta runt med dom. 🤗🐥🐇🐑 Man ska inte ha djur bara för att ha dom i bur!

Likes

Comments