Är det någonting jag lärt mig det senaste året så är det vad och vilka som är värda att lägga energi på. Både jag och Johan har gjort stora förändringar i livet då vi insett vad som faktiskt är viktigt och inte. Vi har underbara och oslagbara vänner som alltid finns där och som förgyller våran vardag. Vänner som funnits för mig i flera år, och vänner som Johan växt upp med. De som inte var värda våran tid och uppmärksamhet har vi totalt släppt taget om.
Det går inte att kämpa, pusha, offra sig, ställa upp och alltid finnas där för människor som inte kan offra sig ens en gnutta för oss. Den energin måste man lägga på dom som faktiskt finns där och som ger en enegi tillbaka. Man kan inte tömma en bägare som aldrig blir påfylld.

När man får beskedet att man väntar barn, så växer man automatiskt upp en aning. Man prioriterar saker på ett helt annat sätt. Även om barnet fortfarande är i magen så får man automatiskt en annan människa som man offrar ALLT för, som är viktigare än allt annat och som blir ens drivkraft i saker och ting. Man får en kärlek direkt, för sitt ofödda barn.
För mig och Johan var de aldrig ens en fundering, när jag blev gravid så grät både jag och han av lycka. Jag var en aning chockad medans Johan bara log, större än någonsin.
Det var som att tända ett ljus, vi fick snabbt en helt annan syn på livet och vardagen.
Livet vi lever nu, våran vardag tillsammans, våra underbara vänner som vi har runt oss, våra fina familjer och underbara djur, är så underbart. 💗

Det är trots allt denna mannen som jag vill bli gammal med, som jag vill ha som far till mina barn och som jag inte kan tänka mig en vardag utan. 😊💍

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår var jag hos barnmorskan igen.
Vi hade hoppas på att mini J skulle ha fixerat sig, alltså lagt sig tillrätta inför förlossningen, men icke. Han får två veckor till på sig innan vi börjar kolla olika vändningametoder på honom. 😊 Han ligger väldigt högt upp, så högt att till och med barnmorskan blev väldigt förvånad och utbrast i ett "oj!". Haha, inte undra på att mina revben är totalt blå och att jag har svårt att andas. 😅
Hade även gått ner 6,5 kilo, så nu blir det mycket mer vila och ännu mer mat framöver. Även om jag tycker att jag äter jämt. 😅
Nu börjar de täta besöken hos bm, men jag klagar inte, det är bara ännu ett tecken på att fakiskt snart är här! 👏🏼

Nu under kvällen tog vi en promenad med Pär och kollade olika bäverhyddor i skogen, sååå skönt att komma ut. Sereda fick simma några vändor i vattnet också så nu sover hon gott vid mina fötter framför tvn. Härlig kväll. 🤗

Likes

Comments