View tracker

Så nu har jag haft paus här ifrån ett tag. Det har varit mycket upp å ner i både mig själv och i min och Simons relation som har gjort att jag verken velat eller haft ork att lägga energi på bloggen. Jag vet inte när jag skrev av mig sist men misstänker det var innan jul eller kanske rent av på självaste julafton. Ja jag vet inte som sagt.

Strax efter morfars begravning gick jag in i en svart dimma kändes de som. Jag ville bara försvinna, ville inte att någon skulle se mig må dåligt och den känslan har väl inte riktigt släppt ännu. Jag tänker inte klart, jag fungerar inte som jag gjort tidigare och ännu värre är att jag ständigt är irriterad och förbannad på småsaker men måste lägga på ett leende när min omgivning tittar på.

Min relation med Simon blir inte bättre av att jag mår såhär och inte pratar med honom om de. Men vill jag prata med honom? kommer han att förstå? eller kommer han bara säga att jag måste prata med någon? Ja jag vet inte, jag pratar redan med övc men börjar tappa min tillit till dom då de känns som dom eller hon jag pratar med försöker ändra på mig istället för att försöka hjälpa mig. Jag har mått såhär till å från hela mitt liv, terapeuter har länge pratat om diagnoser å skit men aldrig varit villiga att hjälpa mig med en utredning. Jag vet att jag har ADD trotts att ingen gjort en utredning.
Ja jag vet inte längre. Övc kommer jag nog sluta gå till och Simon är inte ett alternativ så länge han inte kan lyssna på de jag säger och hjälpa mig att bli starkare. Har tex tagit upp med honom att jag inte gillar att han har kontakt med en massa ex eller plötsligt börjar snacka med folk han inte känner bara för att dom börjar skriva, jag fattar inte vinken med de liksom. Ibland undrar jag om de inte hade varit bättre om vi hade gått skilda vägar så han kunde få "leka" vidare å kanske slippa förpliktelser, känns inte riktigt som att han vill ha ansvaret med att ha sambo å barn liksom.

Ja nä nu ska jag sova å se om de känns bättre imorgon. Kanske att jag börjar blogga igen på allvar men vi får se. det kanske dröjer innan jag kommer igång ordentligt igen.

XOXO så länge

Likes

Comments

Jag läste precis en "artikel" i HD om sanningen att vara gravid. Förväntningarna man har som ung och hur verkligheten ser ut.
det som tjejen skrev om var ingen överraskning för mig som väntar mitt andra barn. Jag vet att en graviditet är den finaste anledningen att må skit och att man ständigt känner sig som en strandad val när man ska röra sig men det är inte den bilden som media visar. Media visar en förskönad bild. Precis som med allt annat. Visst en graviditet kan vara jävligt lätt och nice om du har tur men för många kvinnor är det ett helvete med som jag tidigare beskrivit illamående, huvudvärk osv osv (läs tidigare inlägg). Jag länkar artikeln nedan så kan ni läsa själva.

http://www.hd.se/2016-12-19/jag-skulle-jobba-tills-vattnet-gick-vara-snygg-perfekt-och-ha-sex-i-tid-och-otid

XOXO

Likes

Comments

Ja titeln talar egentligen för sig själv. Igår åkte Simon till Arlöv/Malmö och saknaden efter honom är enorm och oron för att han ska tabba sig är ännu större. Jag ligger här hemma sjuk, detta ger min hjärna enormt mycket tid att tänka och mina hjärnspöken har vaknat till liv igen. Jag sover inte på nätterna när han inte är hemma, jag gråter konstant för jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag fungerar liksom inte. Jag är rastlös men orkar inte göra något, jag är trött men kan inte sova, jag vet jag måste äta men får inte behålla någon mat, jag måste ha en massa ljud runt mig men huvudvärken gör att jag måste ha så tyst som möjligt. Det känns verkligen inte som hemma att vara här i lägenheten ensam. Jag kräver inte att vi ska spendera varenda vaken sekund tillsammans, det är inte det jag menar, jag menar mer att även om han nu är iväg så kan han väl ägna mig några minuter av sin dag för å höra hur de är mä mig å inte bara skicka å fråga efter pengar. Pengar vi dessutom inte har.

Jag fick frågan idag om jag är lycklig med min graviditet. Å jag skäms av hela min själ när jag svarar att nä jag är inte lycklig i min graviditet, iaf inte just nu. Jag har från dag ett haft komplikationer, mått skit osv, jag kan liksom inte njuta av graviditeten som jag vill.
Detta kan kanske låta konstigt nu men jag är avundsjuk på alla er som inte är gravida. Jag är avundsjuk på Simon som faktiskt har ett liv medan jag i stort sett är inlåst. Jag kan inte gå ut å roa mig på de sättet, hur fan skulle de se ut?! Jag vet själv vad man tänker när man ser en gravid tjej på krogen, även om hon inte dricker alkohol så har man ändå dom där fördomsfulla tankarna om att hon inte bryr sig om barnet hon bär på, tro mig, jag har själv varit en av dom tjejerna som tänkt på de viset och kanske väljer medvetet att inte ut å roa mig oxå, även om mina vänner hade bjudit med mig ut så hade jag nog tackat nej av just anledningen att jag är gravid men de hade varit Nice å bli medbjuden iaf. Jag hade inte många vänner innan jag blev gravid men dom jag hade trodde jag inte skulle distansera sig på de sättet dom gjort. Ena dagen var dom Sååååååå otroligt glada att jag väntade barn å nästa dag pratar dom knappt med mig längre. Jag försöker räcka ut handen å starta konversationer men får bara korta svar tillbaka, är det så ens värt min tid?!
Ja de är som sagt mycket som snurrar i mitt huvud nu när jag är ensam hemma såhär länge. Nu ska jag lägga mig, inte för att jag lär kunna somna men ändå.

XOXO

Likes

Comments

Har du någonsin känt dig ersättlig? Har du någonsin känt att du inte duger?

Ja jag kan väl säga att det är så jag känt mig den senaste tiden. Ni som har mig på fb har sett en del uppdateringar, uppdateringar om frågor på varför man lägger till folk enbart för att dom skickar en förfrågan trotts att man inte ens vet vem personen är. Dagen efter att jag la upp den statusen så frågade S mig vad jag menade å jag bara svarade med en motfråga " vadå känner du dig träffad?" och jag får bara ett nej till svar. Han borde känna sig träffad. Kvällen innan hade han blivit vän med en brud som hette Melinda Lundgren. Hon ser seriöst ut som en mörkare barbiedocka. Frågade han hur han kände henne vilket han inte gjorde, varför han då la till henne å fick då inget svar. Nu inatt vaknade jag av min hosta tror jag och får då veta att han pratat med sitt ex. Han påstår sig hata henne å inte bry sig, men varför då prata med henne liksom?!

XOXO

Likes

Comments

Nä idag blir det ingen begravning för min del. har börjat kräkas och har fått lite feber så för mig blir det ingen begravning tyvärr. Får göra något fint för morfar här hemma istället idag.

XOXO

Likes

Comments

Ja de är så min morgondag ser ut. Tindra fick ögoninflammation förra veckan å i söndags vaknade jag med de å de har fortfarande inte lagt sig helt. Imorgon är de dax att begrava min morfar. Så om jah inte skriver något imorgon så är det därför.

XOXO

Likes

Comments

Ja de kan man ju fråga. Vad är en stor fråga som kan få många olika svar men just nu är frågan vad är det han döljer?
han sitter mycket med mobilen eller med ipaden, datorn eller framför tv å kollar sport eller spelar. Inte fan har han tid med en annan. trotts att jag är både förkyld, febrig och har ögoninflammation som dottern smittat mig med så är de jag som gör allt här hemma å sen har han mage å gnälla.
jaja nu blir de sängen för mig iaf så jag orkar med ytterliggare en dag imorgon.

XOXO

Likes

Comments

Hur i hela helvete hanterar man svartsjuka? Jag har länge lidit av denna "sjukdomen" och aldrig hittat ett bot.
Ikväll skickade en vän till honom ett hjärta (❤) på messenger. Detta är en brud han tidigare har bott hos och legat med men tydligen aldrig haft ett förhållande med. men jag vet att hon är helt störtkär i han.
Jag råkade se de där hjärtat när han öppnade skärmen och kände hur irritationen och svartsjukan började växa.
Hur fan ska man hantera denna jävla svartsjukan som hela tiden uppstår?
Någon som har nått förslag?

XOXO

Likes

Comments

Ja det var en av de första meningarna jag fick kastat åt mitt håll i morse. Å kanske har han rätt. Det kanske är på tiden att han börjar ta lite ekonomiskt ansvar i detta hushållet. Det är fan alltid jag som sitter med räkningarna, det är jag som kontaktar FK, soc å alla andra jävla myndigheter för att försöka få ihop vår ekonomi men de är ändå jag som inte bryr mig. Jag satt i torsdags å avslutade hans jävla fadderskap så att han skulle slippa ta tag i de men nä nu är de slut på å hjälpa honom. Vill han få nått ordnat så kan han fan ordna de själv.
Ena dagen är han stolt för att jag tar tag i saker å nästa dag bryr jag mig inte tillräckligt om något.

Aja jag får väl sluta göra saker å då kanske han fattar vad de är jag gör när han ser att även jag hamnar hos kronan å vi inte längre har tak över huvudet. Kanske han börjar fatta då, men vad vet jag. Han kanske borde få den knäppen på näsan för å fatta vad jag egentligen gör för våran ekonomi.

Man borde fan gå på gatan alltså, där vet jag att jag hade kunnat tjäna bra med pengar iaf, för gudarna vet att här hemma får jag iaf inget!

XOXO

Likes

Comments

Inatt har min underbara morfar fått somna in efter en kort tid med cancer. På ett själviskt sätt så tycker jag att han fick gå vidare alldeles för tidigt och på ett annat sätt så vet jag att det är skönt för honom att han nu har fått gå vidare. Han slipper nu ha ont mer. På andra sidan är han frisk och vakar över oss som är kvar här.
Morfar ta nu hand om dott fram tills vi får hålla h*n här.
Vila i frid, älskade morfar. Vi saknar dig oerhört mycket ❤❤

Likes

Comments