Hade tid hos bvc idag med den lilla tjejen och jag hade även fixat så att en från kvinnojouren var där och en från soc. Hon jag skulle träffat imorgon på soc var där vilket var skönt, då fick jag prata med några som verkligen vet vad dom pratar om. Morgondagens möte blev flyttat med tanke på att jag tillfälligt befinner mig 4 mil 7 mil bort med barnen. Inte så trevligt att behöva pendla flera dagar då. Kommer vara här ett tag, är lite skrämmande dock att Tindra ska till sin pappa på fredag, vilket innebär att jag måste vara hemma över helgen och sen åka iväg igen på söndag när hon kommit hem. Känner mig inte trygg hemma.

Han har inte hört av sig idag vad jag vet, jag har blivit rådd att ansöka om ett kontaktförbud eftersom jag är rädd och jag ska kunna befinna mig i mitt eget hem utan att vara rädd så de har jag gjort idag. Har fått ett tillfälligt kontaktförbud mot honom men då han tydligen sitter häktad för ett annat brott i 48 timmar så går de ut imorgon och jag får inget nytt om inte de nya går igenom. Soctanten berättade även de jag länge misstänkt. Så länge han inte skrivit på några papper om verken faderskapet eller jag gått med på gemensam vårdnad så har han ingen rätt att kräva att få träffa henne. Och någon gemensam vårdnad kommer jag aldrig gå mä på. Soc kommer även kontakta honom och kalla till möte men utan mig. Vet inte om jag tror att han kommer ställa upp på de. Han är bitter och vet att jag kommer göra allt i min makt för att han inte ska få något umgänge med Melanie innan hon är 18 och kan avgöra själv om hon vill ha en knarkare i sitt liv.

Detta har varit en lång dag men mycket bilåkande. Är sjukt glad att jag har så bra vänner som tar ledig från jobb för att finnas där för mig trotts att vi inte pratat på många år. Och sen märker man i dessa stunder vilka som inte är ens riktiga vänner och dom rensas bort.

Tack Mike för att du ställer upp för mig å barnen.


Ps: Mike heter egentligen något annat.


Xoxo

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu har jag inte skrivit sedan den 27 maj då jag lovat mitt ex att inte skriva mer då han ansåg att vårt liv inte skulle finnas offentligt och nu vet jag varför han tyckte så. Han ville inte avslöja för alla sina andra tjejer han är med att han fortfarande legat med mig hela tiden och skickar k*k bilder till mig osv.
Men nu är de helt slut på den skiten. Efter att vår dotter föddes har han mer eller mindre bott hos mig. Det kanske var korkat av mig att låta han göra det men jag ville ge honom chansen att visa att det var oss han ville vara med, det var ju det han sa. Men det fick ett abrupt slut idag. Efter att han hotat mig med kniv, tagit stryptag och puttat mig in i en garderob och sparkat en dörr i ansiktet på mig och lämnat mig med blåmärken både på kroppen och i ansiktet så har jag fått nog. Jag vägrar ta detta, detta hände framför min 5 åriga dotter och vår gemensamma bebis. Jag har fått nog. Jag lyckades få honom ur lägenheten efter en timmes helvete och ringde min mamma som tack å lov kom direkt med min svägerska, ringde efter polisen som oxå kom och tog upp en anmälan och fotade skaderna ( som jag själv ska fota igen imorgon när de syns tydligare) och jag kommer kräva ett permanent kontaktförbud. Han hotade även med att ta vår dotter. Han sa även att jag inte skulle ha henne hos mig. Man hotar inte att ta ett barn från sin mamma när man vet att mamman gör allt för barnet. Men det är något han inte förstår tyvärr. Önskar jag hade samtalen inspelade men tyvärr inte.
Jag kommer aldrig förlåta honom för detta. Han har själv nu förstört sin chans för mig att frivillig gå med på att han ska få träffa henne och få en relation till henne. Han får ta mig till familjerätten om de ska ske.

Jag kommer hålla bloggen uppdaterad om vad som händer. Just nu befinner jag och barnen inte ens hemma. Vi vågar helt enkelt inte vara där så vi befinner oss på hemlig ort långt hemifrån. På en plats där han inte kan nå oss helt enkelt.

XOXO

Likes

Comments

Nu orkar jag inte mer. kroppen är i kaos pga graviditeten, psyket är i ännu mer kaos pga löften som inte hålls. 27 år och börjar bli gråhårig. även jag har mina gränser för vad jag orkar med och nu har jag nått min gräns, jag är så färdig som jag bara kan bli. är så jävla trött på besvikelser, trött på alla tårar jag varje kväll somnar med för jag inser att jag står ensam trotts att jag gång på gång blivit lovad att jag inte är de. försöker bita ihop för att min dotter inte ska se hur dåligt jag mår egentligen. vill inte hon ska se mig ledsen mer.

XOXO

Likes

Comments

Ja de är just de jag känner för.
är bf + 4 nu och Simon som skulle bort här nu och hjälpt till har inte ens visat sig den senaste månaden. Han har sagt i 2 veckor nu att han ska komma upp. Jag börjar bli förbannad. Jag vet att jag borde släppa taget men jag kan inte men samtidigt så är jag så jävla trött på att bli besviken hela tiden. varför kan han inte bara ta sig i kragen och göra det han lovar att göra? det är ju inte så att det är så svårt.

XOXO

Likes

Comments

Jag vet inte vem eller vad jah är mest besviken på just nu. är det mina föräldrar som kräver mig på pengar eller är de simon som säger att han vill lösa oss men inte visar de?
har bf idag och än så länge ingen bebis å skulle bebis bestämma sig för att komma så sitter jag här ensam vilket är en av mina största rädslor.

vi måste se hur vi fungerar tillsammans i helgen, det var Simons ord till mig i torsdags angående om hur länge han skulle stanna om när han kom upp. jag ville liksom att han skulle stanna tills bebis är född då jag inte vill han ska missa de och jag vill verkligen inte sitta ensam när de drar igång på riktigt då jag faktiskt är livrädd att allt ska gå åt helvete. sitter just nu i ett bad och gråter för jag är rädd. rädd för snitt, rädd att simon ska missa allt, rädd att vara ensam. jag vet ifan vad jah ska ta mig till. Vill bara gräva ner mig tills allt är över, vill inte finnas i detta mer men verkar inte ha något val.
känns som om jah hela tiden blir bortvald eller ännu värre glöms bort av honom. känns som allt annat och alla andra är viktigare och det är ingen trevlig känsla. vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska ta mig till längre och ingen har några svar heller.

XOXO

Likes

Comments

har inte skrivit på några dagar. De har hänt mycket. en sak som hänt är att simon svikit mig på ett sätt som jag aldrig trodde hända. Men skit i de, de tar vi en annan gång å pratar om. men iaf så skickade han nu precis av misstag ❤😘 dessa två. två emojis som betytt så mycket. visst dom betyder fortfarande mycket men skapar mer ångest, skapar känslor jag tryckt undan den senaste veckan. känslor jah inte kan hantera ensam.
sitter med tårarna igen som rullar ner för kinderna, hjärtat bankar och känslorna är överallt och jag kan inte sortera dom.

XOXO

Likes

Comments

inatt fick mamma ett samtal från dig pappa. ett samtal som totalt krossade hennes hjärta. Allt mamma känner påverkar mig inne i hennes mage och jag har aldrig känt henne så ledsen. tyvärr så kan jag inte känna av dina känslor eller höra ens om ditt hjärta blöder när mamma gråter. mamma har inte berättat de för dig men hon gråter sig till söms nästan varje natt, hon är rädd att du ska dö där nere pappa, hon är rädd att jag aldrig ska få lära känna dig och att du inte ska få chansen att se mig växa upp. Jag vill känna mamma vara lycklig igen, lycklig på riktigt och det är hon inte nu. Jag märker de mer än ni tror.

Jag har knappt sparkat idag, har knappt rört mig alls för mamma mår inte bra, jag mår inte bra pappa.


Detta är vad vårat barn hade sagt till dig om h*n kunde.

Likes

Comments

Spelar fan ingen roll vad jag gör för dig, för oss, för att vi ska funka. De enda jag fucking får tillbaka är fan bara skit. Du ljuger å tror jag inte kommer få veta de. Om det är så jävla lätt för dig att ljuga för mig så kan du dra.

XOXO

Likes

Comments

Hade möte idag på övc. Det började bra, vi pratade om min morfar som gick bort i november men när jag kände att nu räcker det och jag ville släppa ämnet så pressade hon vidare. När någon pressar mig på de viset så vet jag hur de slutar. Det sluta med att mitt psyke är kaos och mina självmordstankar kommer tillbaka. jag går inte dit för att fortsätta må dåligt, jag går dit för att försöka få mitt psyke på rätt väg, inte tvärt om. Det sista hon på övc sa till mig var att jag bär på smärta som funnits där sedan födseln och jag kommer aldrig lyckas arbeta mig igenom det. Jag kommer aldrig att lyckas må bra psykiskt, aldrig heller ens okej för att det är så mycket jag aldrig bearbetat. Det värsta är att jag tror på henne, jag kommer aldrig må bra igen, jag kommer alltid vara ett psykfall. Det känns som att det bästa jag kan göra både för mig själv och alla i min närhet är att dö. Avsluta detta livet och hoppas att jag får en ny chans med bättre förutsättningar i nästa liv. jag vet att om jag avslutar mitt liv nu så säger jag ett evigt hejdå till mannen jag älskar mer än något, tar vårat gemensamma barn mä mig och krossar hans hjärta, jag lämnar min dotter efter mig å hoppas att hon en vacker dag förstår varför, lämnar mina föräldrar med den eviga frågan om varför. Men jag orkar inte mer, jag orkar inte må såhär å vården gör inget för att hjälpa till heller. Övc var mitt sista försök till ett bättre psyke. Lovade simon att inte ge upp denna gången men allt går ändå åt helvete så vad ska jag kämpa för?

XOXO

Likes

Comments

Känns nu som att saker börjar falla på plats nu. jag och Simon kan prata om de mesta faktiskt. Han kommer upp idag vilket känns bra, ni hoppas jag bara att de blir så oxå så att jag inte sitter här å väntar igen men tror inte han sviker på de sättet igen. skriver mer ikväll.

XOXO

Likes

Comments