​Det är helt otroligt att jag får svar från läkaren att min
smärta i kroppen är för att jag är överviktig, men jag 
känner min kropp och jag har ALDRIG haft problem med smärta
i mina leder trots att jag har varit överviktig i hela mitt liv, varför
i hela helvetet ska det komma nu från absolut ingenstans att oj Nadja
är överviktig så det är därför hennes leder inte fungerar som vanligt.
Hade inte det problemet uppstått för flera år sen? Och hur klarar jag av 
att springa/jogga/promenera före i våras utan att någonsin få problem med
mina leder? 
Antar att överrörligheten i handlederna också sitter i min övervikt.

Jag är fullt medveten om att jag är överviktig och att det inte är bra
för kroppen, men jag har otroligt mycket muskler i min kropp som faktiskt
är väldigt tränade så allt bara gör mig irriterad, " träffar du en dietist" var det
första läkaren frågade efter min längd och vikt, som om att en dietist kan lindra smärtan
jag har konstant i mina fötter, nej men han kan ju inte sjukskriva mig längre än till söndag
för jag borde kunna jobba, ah absolut jag kan jobba, grina på nätterna av smärta, kliva upp
utan att ha sovit å hålla på så resten av sommaren tills det händer en olycka antingen med mig
eller någon jag hjälper, jag kommer inte kunna att hantera att inte sova på nätterna och jobba
samtidigt, ska jag behöva bli som förr så hade jag nog redan blivit det för länge sen, jag försöker
motarbeta att gå in i min ångestbubbla och ha konstant ångest för att jag inte har energi nog
att låta den vara.

Läkaren har alltid rätt? Tror fan jag ska be om en ny läkare för
han vägrade lyssna på det jag sa, åååh irriterande...

























Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

När jag vill och trivs otroligt bra så ska det gå snett.
Jag har blivit sjukskriven från jobbet i en vecka i taget
men läkaren trodde att jag inte skulle kunna jobba igen på
minst en månad, har inflammation i höger fot samt ben.
Fick en misstänkt inflammation i våras som troligen inte har gått över
och jag började överanstränga foten för tidigt och nu är jag tillbaka till ruta 1
med oerhört smärta och oerhört känsliga fötter för att ens gå från källaren
och upp på toa. Nåväl bättre att allt kommer nu innan jag blir gammal i guess.

Men det är så oerhört irriterande att äntligen när saker går bra för mig så
är det något hinder i vägen, men det positiva är att jag är rätt envis och har
redan kontaktat sjukgymnasten för jag kan ju inte träna heller vilket gör att jag
blir galen...

Kanske lika bra att bli sjukskriven för jag hade nog jobbat fast jag hade
haft så ont och tillslut så hade det gått för långt än vad det redan har gjort
å jag kanske får men för livet i foten, och det vill vi ju inte ha.

Idag är en seg seg seg dag, har mensvärk och är allmänt irriterad, karln gör allt
i sin makt för att få mig att bli arg, haha vilken stolle. Blir lugn helg och på måndag
får vi se om vi kanske hittar på något eftersom det är hjärtats sista semester vecka.
Och jag är ändå sjukskriven så hade varit roligt om vi gjorde något faktiskt.

Likes

Comments

jag har inga ord i världen som kan beskriva min kärlek till denna man.
han är så mycket mer än bara kärlek, han är min allra bästa vän, min klippa
mitt allt. Dom nätter då mina tankar har åkt bergochdalbana så är det hans axel
jag har gråtit mot, hans ord som har tröstat mig, hans kramar som har lugnat mig.
Jag kan inte förstå att jag har lyckats fånga hans intresse. Han är otroligt bra, nästan
för bra för att vara sann.
Ibland brukar jag vara en liten tönt och be han att nypa mig i armen för att
se om jag drömmer, men han brukar oftast bara skratta och ge mig en puss
på pannan och säga *du är knäpp*.

Jag älskar han så otroligt mycket och jag kan inte sluta tänka på
vad som skulle hända om jag inte hade han, han är verkligen allt.
Han är så fantastiskt fin och alldeles underbar, vi har 2 år tillsammans
och det känns som en miljon år, han kan mig innan och utantill.
Sättet jag rör mig på, sättet jag pratar på han vet direkt när jag döljer något
och jag försöker verkligen dölja det oroliga jag har inom mig men det går inte.
Jag har många gånger inte kunnat förlåta mig själv för alla nätter jag har
gråtit i timmar i hans famn för absolut ingenting, för smärtan som bara uppstår
av all jävla ångest som jag har tryckt bakom mig, och han bara håller om mig och
låter mig få ut allt och säger att jag bara ska få ut allt.

Min alldeles egna, mitt hjärta, min bästa vän.
Tänk om jag visste det här när jag flyttade ifrån den staden
som kvävde mig att jag skulle finna en människa som gav mig
kärlek, skratt och luft. Jag kommer aldrig att ha orden för allt jag vill
säga till dig. Men jag hoppas du förstår varje gång jag säger att
du är den bästa som existerar och att jag älskar dig. För det gör jag
med hela mitt hjärta fast du ibland kan vara jobbig och extremt retsam.
Även då älskar jag dig till månen tillbaka och runt universum tusen miljoner gånger.

Nu ska jag krypa ner bredvid han och hoppas att han vaknar lite så
han kan hålla om mig, älskar hans värme samtidigt som jag hatar värme
men hans värme är den bästa värmen på denna jord.

Med dig klarar jag allt.

Likes

Comments

​Ju mer och mer jag tänker på det så tror jag nog 
att alla människor har en sorts tvångstanke, men det kan
lika bra bara vara mitt huvud som tror så.

Jag har en tvångstanke, säkert flera, men bara en jag
kan sätta namn på, jag googlar alla sjukdomar och symptom
för att se om jag lyckas ha något av det, mediciner är min största
rädsla och varje gång jag får en medicin så tror jag att jag är den
1 av 10000 som ska få den hemskaste symptomet så jag googlar
och googlar tills jag har hittat alla möjliga hemska sjukdomar som gör 
att jag sitter uppe dygnet runt för att jag inte vågar somna.

Hade en period där jag inte gjorde det för att jag inte behövde
få mig själv att må dåligt, men nu är jag tillbaka där igen och jag tror
att jag behöver träffa en speciallist som måste hjälpa mig att sluta
plåga mig själv för detta har fan gått för långt. Googlar på saker jag 
egentligen inte behöver göra, som "blåmärken" och det är rätt onödigt
men gör jag inte det så får jag en sån extrem ångest över att jag inte
kollar upp det och 















Likes

Comments

​Sen jag fick mensen när jag var 12 år har den alltid varit "konstig"
om man jämför med mina vänner mens, deras var alltid i tid, och kom i riklig mängd
medan för mig så kom den mer när den kände för det och oftast en liten mängd
och det var alltid över på 2 dagar.
När jag blev 15 så kom mensen varannan månad och ännu mindre mängd än vanligt
och vid 18 års ålder så försvann den helt och jag trodde att det berodde på mina panikångest
attacker som kom dagligen i några år, förra året var jag till en gynekolog efter mycket om och men
och fick veta att dom misstänkte Pco efter att ha gjort ett ultraljud, och efter mina blodprov så var det så
jag fick diagnosen PCOS som 24 åring. Det var inte konstigt att jag har haft svårt att gå ner i vikt trots
att jag tränade fotboll, cyklade 2 mil, ibland 4 per dag, rörde mig en massa och var faktiskt inte så
mycket för godis när jag var i 14-18 års åldern, allt kom senare, och här är jag idag.
​​​​​​
Att jag aldrig förstod tidigare att det var något fel, att jag kunde springa lika snabbt som en smal
tjej, att jag orkade cykla 4 mil per dag, ens att jag rörde mig så mycket och var så stor.
idag vet jag svaret och jag kan inte säga att diagnosen har gjort det lättare att gå ner i vikt
i och med att jag har svårt att gå ner i vikt pga av den, samma sak som min uteblivna mens pga pcos.
eller att jag är mer hårig än andra, pcos, pcos,pcos ett rent helvete om jag får säga det själv

men för en månad sen fick jag medicin, gulkroppshormoner samt metformin.
Gulkroppshormonerna skulle hjälpa med mensen vilken den har gjort
ska äta 1 tablett i 10 dagar var tredje månad och 10 dagar efter att jag slutade
ta tabletterna kom mensen, men fysatan vilken mensvärk jag har, nästan att jag
verkligen vill klaga på att jag saknar att inte ha den , trots att det samtidigt känns
så otroligt skönt att veta att den fungerar.

Metforminet har jag inte vågat testa ännu, är livrädd för den
men antar att modet snart måste gå, eftersom den KAN hjälpa
att gå ner i vikt med tanke på min stora svårighet.
Kanske lika bra att bara svälja och vara glad, men det är inte
100% att den fungerar på just mig, nåväl jag har mycket funderingar
i huvudet idag och mycket som ville ut, skönt att kunna skriva av sig.

för er som inte har en aning om vad pcos är så kommer en länk här.
http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

/ Nadja

Likes

Comments