Som personerna som känner mig vet så har jag gillat One Direction sedan de släppte What Makes you Beautiful 2011. Hur jag fattade tyckte för bandet eller låten är något som jag inte riktigt förstår fortfarande eftersom att det inte riktigt faller in i gruppen för musiken som jag lyssnade på. Kanske var det deras söta utseenden som fick mig på fall? Jag vet faktiskt inte. Men var det därför, så blev det helt plötsligt något mer än det. Jag skapade ett twitteraccount just för att kunna följa det och tack vare det så har jag träffat några personer som jag idag kallar för mina bästa vänner. För precis som med musik så skapas det en gemenskap och den här gemenskapen som man har med personerna som lyssnar på samma musik som du är något av det bästa som jag vet. De här personerna förstår dig på ett helt annat sätt eller vad man ska säga.

Hur som helst, söndagen den tredje september så var det dags för mig, Ebba och 3498 (tror Annexet har en kapacitet på 3500) andra att se Niall när han gjorde en av sina tre spelningar i Europa under sin Flicker Session turné. Turnén började i Dublin, Irland - landet som den numera brunhåriga sångaren kommer ifrån, fortsatte till London och Europa delen avslutades sedan som tidigare sagt i Stockholm. Varför det just blev Sverige som fick en av konserterna vet jag inte, men det är något som jag är väldigt glad över, för så som jag har saknat den här killen.

Dagen innan beslutade jag och Ebba oss för att gå ut, vilket ledde till att vi sov ganska så länge under söndagsmorgonen. Eller Ebba gjorde det, precis som vanligt så vaknade jag tidigt. Runt halv tio så gick jag upp och kollade på TV och runt tolv tror jag det var så vaknade Ebba och joinade mig i mitt tv tittande. Där satt vi ett tag och åt frukost innan vi bestämde oss för att fixa i ordning oss för att gå ut på stan, inne kunde vi inte sitta hela dagen. Men när Ebba står i duschen så ser jag på twitter att de kommer lotta ut Meet and Greets och Soundcheck med Niall till några av de alla som åkte till Annexet innan klockan 14. Genom att knacka på dörren till badrummet så skrämde jag livet av Ebba som stod i duschen, hon trodde att det hade börjat brinna i lägenheten. Så snabbt som vi gjorde oss i ordning den dagen har vi nog inte gjort oss i ordning någon gång. Vi kommer nog inte göra det heller, om inte samma sak händer igen.

Precis som gissat så vann inte vi något, vilket vi hade förväntat oss och hade någon av oss vunnit så hade vi inte fått tagit med varandra. Vilket skulle suga. För trots att både jag och Ebba skulle vara glada för varandras skull så skulle vi på ett sätt hata varandra. Sedan så är en träff med Niall något som jag vill uppleva med henne. Ska jag vara helt ärlig så var inte den här utlottningen sådär speciellt organiserad heller. Att jag klagar på det är nog inte så konstigt, jag klagar nog lite för ofta på den saken när det kommer till konserter eller liknande.

Vi drar hur som helst därifrån och åker och tjurigt äter på Max. Vad exakt vi var tjuriga på vet jag inte, det var bara allt. Vi hade till exempel bestämt oss för att försöka byta platser på konserten eftersom vi hört att det var något som man kunde göra, men det fanns ingen som kunde hjälpa oss plus att en på Max borde tänka efter om hon borde jobba med service. Allt kändes helt enkelt skit av någon anledning.

Väl hemma så bestämde vi oss för att slappa och kolla om det fanns bättre platser när vi beslutade oss för att åka till Annexet eftersom att deras biljettkassa då skulle vara öppen. Efter att ha varit hemma får jag dock tag på platser på rad nio och vi springer iväg till Annexet igen. Alltså så hade vi då chansen att byta från rad 17 till rad nio. Det låter kanske inte som en jättestor skillnad, men det var det. Väl framme vid biljettkassan så får vi hjälp av en underbar person, som satt och uppdaterade sidan tills de här platserna på rad nio kom upp, trots att det tog ett tag. Henne skulle jag kunna skicka en blomma till, för hon räddade både mitt och Ebbas humör innan Niall hann göra det.

Platserna visar sig vara i mitten och vi var extremt nöjda över den saken. Vi blev placerad bredvid en kille som var på sin första konsert och förbandet var faktiskt bra. Jag ångrar nu min negativa inställning till de. Från början hade jag inte alls sett fram emot de, men nu finns till och med några av deras låtar i en av mina spellistor.

Som jag kommer ihåg det så gick Niall på runt 20 och när han klivit på scenen så tar det först några sekunder innan jag insåg att det faktiskt var han där. Att se honom efter två år och utan de tre andra som innan deras paus var One Direction kändes till en början lite konstigt. Precis det gjorde det också när killarna först började släppa eget material, det var konstigt att höra låtar där de inte alla var med och sjöng. Dock så var det något om jag snabbt fattade tycke för, precis som att höra endast Niall uppträda sina egna låtar under lite mer än en timme. Konserten var helt underbar, hans röst var underbar, låtarna var underbar. Ja, hela Niall är helt underbar. Det sistnämnda är väl dock något som jag tidigare har insett, men ändå.Hans nya album kommer även det bli underbart, det kan jag lova er alla. Man märkte att han tyckte att det var roligt att stå på scenen, och det gör det för en som är besökare mycket roligare att kolla på artisten. Att gå på en konsert där de som uppträder verkar ha tråkigt och hellre skulle vara någon annanstans är inte alls kul. Ibland känns det nästan som om man själv vill gå hem. Som tur så var det inte så nu.

Till en början så var jag lite emot det här med att killarna från One Direction skulle göra sitt egna material, det hela skulle bara kännas konstigt. Men nu är det något jag älskar. Deras egna stilar kommer fram på ett helt annat sätt, som jag älskar. Eller nu kan jag inte säga att jag verkligen älskar all musik som de gör. Helt ärligt så är den som Liam gör inget jag tycker om. Nu har han bara släppt två låtar men ja. Jag ser ändå fram emot att se vad de alla kommer komma med. Man blir kanske överraskad av någon?

Hur som helst, alla som kan borde lyssna på Nialls album när det kommer ut. Efter att ha hört det som jag antar är det mesta av det på konserten, så kan jag inte säga annat att det kommer bli bra. Väldigt bra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag kan inte tro det!

För några månader sedan, jag kommer inte ihåg exakt, så kom tjejgruppen Little Mix ut med att de skulle göra en Europa turné och att ett av deras stopp ska vara här i Stockholm. Jag och mina vänner var inte sena med att köpa biljetter när de släpptes.
Vi alla, om vi ska vara helt ärliga , har haft en relation till Little Mix sedan åren 2011/2012 eftersom att vi alla var fan av gruppen One Direction. Och en därifrån började någonstans där dejta en från Little Mix. Det var tack vare det och att en av mina vänner presenterade de för mig som jag började lyssa på de fyra tjejerna. Men efter att ha lyssnat på de en gång så var jag som fast och det har jag nog varit sedan dess. Visst så har jag haft någon slags period då jag inte lyssnade på de lika mycket men efter några månader så var jag back at it again. Och sedan dess har jag varit fast. Väldigt fast.

Hur som helst, för några dagar sedan så kom det ut några tävlingar för att vinna en träff med Little Mix. Jag skrev ett rim om varför jag ville ta med mig min vän Ebba men tänkte att det nog inte skulle bli mer än ett tävlingsbidrag. Det brukar nämligen inte gå så bra för oss när vi tävlar. Haha. Igår så fick jag ett meddelande på instagram att jag gått vidare i en av tävlingarna och att jag under morgonen (idag) skulle lyssna efter mitt namn när de läste upp det på radio. Så det gjorde jag och när de läst upp mitt namn och även två andra så ringde jag in. Efter ett tag så svarar någon och jag fattar helt ärligt inte vad som händer. Jag pratar i alla fall i radio och får reda på att jag vunnit en tävling där jag ska få träffa de. När vi har lagt på så fattar jag fortfarande inte riktigt vad som har hänt, utan får fråga min vän Ebba om det verkligen var så att jag vann eller om det var någon slags förinspelad sak som de spelade upp för att lura mig. Men det var faktiskt så att jag vann, jag ska få träffa Little Mix på tisdag.

Det känns helt overkligt. Verkligen helt overkligt. Jag har pratat några få ord med de på en signering och en gång kramat om Jesy, men det har aldrig varit så att jag trott att jag verkligen skulle träffa de. Inte de alla, få krama om de och tacka de för deras musik. Men nu sitter jag här och har typ för första gången vunnit något. Det känns sjukt och jag kan inte förstå det. Jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det heller.

Likes

Comments

I tisdags så var det dags för den första semifinalen i Eurovision song contest 2016. I början så tror jag att det var tänkt att vi endast skulle kolla på öppningsshowen, men det slutade med att vi satt kvar och kollade på hela. Nästan hela i alla fall. Det var verkligen coolt att få se hur allt var under tv-sändningen eftersom att vi har varit med och sett från att de började med att bygga upp scenen.

I torsdags så var det dags för semifinal två och då kollade vi på öppningen och några låtar innan vi var tvungna att springa och jobba igen. Efter det så gick vi hem eftersom att vi alla var trötta och ville inget annat än att åka hem och krypa ned i våra sängar.

Enligt mig själv så är det inte många bidrag som är sådär speciellt jätte bra, men jag har nog Ryssland som favorit. Både deras nummer och låt är bra. Jag har även insett att Frans kanske har en bra chans ändå. Tidigare så har jag tänkt att han har en dålig chans, men efter att ha hört de andra bidragen så har jag insett att han kan komma ganska så bra till ändå. För hans låt är lite annorlunda om man jämför med alla andra.

Här kommer några inte så bra tagna bilder från båda dagarna. 

Likes

Comments

Hejsan alla noll personer som läser min blogg! Att ingen läser den är dock ganska så förståeligt eftersom att jag endast har skrivit ett inlägg och det i typ December eller något sådant? Hur som helst så ska jag försöka ta upp allt igen. Försöka. Det lär nog inte gå sådär jättebra som alla andra gånger jag har försökt att blogga. Haha. Men jag kanske överraskar mig själv den här gången, vem vet?

Sedan mitt förra inlägg så har inte sådär speciellt jätte mycket hänt. Eller inte mer att jag har flyttat från lägenheten som jag tidigare bodde i till ett hus i Bromma. Där bor jag nu tillsammans med min mammas kusin och hennes familj. Jag ska bo där tills sommarlovet börjar och då flyttar jag hem till Småland över sommaren. Under sommaren ska jag i princip inte göra annat än att jobba. Vilket jag inte är sådär speciellt jätte taggad på egentligen, men det kommer nog bli bra trots allt.

Annars så har jag börjat jobba ESC, alltså Eurovision song contest. Vilket är roligt. Än så länge har det inte varit så mycket att göra, men artisterna har nu börjat rulla in så förhoppnings så blir det lite mer att göra nu.

Om 27 dagar så kommer Ebba hem från USA och då kommer jag träffa henne igen, så det ska jag fira med ett glas cola ikväll. 

Likes

Comments

Så idag är det dan före dopparedan, dagen innan julafton. Tiden verkligen springer iväg när man har roligt. Om jag nu har haft sådär jätte roligt vet jag inte, men hur som helst så har ju tiden sprungit iväg. Dock så måste jag säga att det är väldigt skönt när tiden går så fort som den gör, speciellt då man har ganska så många saker som man ser fram emot som kommer att ske under nästa år och framåt. Ebba kommer hem från USA, jag kommer äntligen att få träffa henne efter att ha varit ifrån henne lite mindre än ett år, sedan om nästan exakt ett år så åker jag och Ebba till London - som har varit en av våra många planer ganska så länge nu. Nästa år kommer innehålla massor av konserter, varav en är The 1975 som jag har längtat ihjäl mig efter att få se live. Speciellt när jag inte kunde gå när de var här i Sverige förra året.

Så att tiden går fort är nog en bra sak, oftast. Förutom när man känner att man inte riktigt hinner med allt man vill hinna att göra. 

Likes

Comments