Header

Denna helgen har jag varit duktig. Klapp på axeln. Väldigt nöjd över att ha gjort tre (!) satser flädersaft. Det hela avlöpte på det stora hela ganska bra. Bortsett från att jag fick köra två vändor till affären eftersom jag glömde köpa citronsyra på den första vändan.

Också lite fundersam på alla små rödbruna skalbaggar som följde med fläderblommorna ner i sköjbadet. Som skeppsbrutna klättrade de i panik högst upp på klasarna. I mängder. Jag hade världens sjå med att rädda alla. Och med tanke på all denna ridderliga möda så hoppas jag innerligt att de inte var någon sorts skadeinsekter. Det borde stå i recepten vad det är för baggar och om de är justa eller inte. Tycker jag. Fast jag hade nog räddat dem oavsett. Det är svårt att döda.

Speciellt när de håller på att pöka. Det var ett himla liggande där i min vask. Vet inte om de brukar hålla på sådär till vardags eller om det var ett "Pompeii-syndrom", typ "oj, jag håller på att dö, bäst att knulla innan det är försent". Är det någon som har studerat effekten av flädersaftproduktion på rödbruna skalbaggars reproduktion? Blir baggarna fler eller färre av en sats flädersaft?

En annan sak. sådär i förbifarten. Chockerande.

Under midsommarfirandet upptäckte jag att jag har blivit en sån som springer och torkar upp vattenstänk på köksbänken efter folk eftersom jag inte vill få fläckar på träet.

Självinsikten slår hårt och skoningslöst. Jag är inte bara en duktig flicka emellanåt. Jag är också småborgerlig.

Fiffan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vi har haft besök av gamla vänner. Kursare. Kände väl sådär innan. Det var år sedan vi sågs och jag var inte så sugen på att vara social. Men vad kul det var! Känner mig upplivad och lite mer levande nu efteråt. Har skrattat mer än på länge. Pratat lite lagom allvar, men mest bara umgåtts helt chosefritt. Igår gick vi runt två av Dovra sjöar. Tog ett dopp. Alldeles lagom temperatur. Och jag var nästan inte rädd alls för sjöodjuren som lurar i djupet. Härligt.

Helgen avslutades med skapandet av ett mindre naturaliekabinett. Det ska bli större. Jag lovar.

Likes

Comments

Idag deltog jag i ett fotomaraton i Örebro som anordnades av fotoklubben Zoom. En av mina bilder kom på andra plats på temat "Gammalt möter nytt". Det var oväntat och kul. Mest oväntat. Inte någon av mina bättre bilder. Tycker jag. Jag var mer nöjd med andra temabilder jag tagit under dagen. Å juryns val av andras bilder förvånade mig också. Vissa bra foton (enligt mig då) kom på låga placeringar och sedan hamnade bilder jag inte gillade högt upp. Folk har olika tycke och smak. Beror det på hur våra hjärnor funkar?

Som med jazz till exempel. Varför stortrivs jag med galen jazz , men blir alldeles trött i öronen av hårdrock? Är det för att min hjärna är jazzig? Jag har svårt för regler. Inte nödvändigtvis så att jag blir obstinat men jag kan lika lite följa regler som fylla i ett formulär i rätt ordning. Det är liksom rörigt där uppe. Idag tog det två timmar innan jag förstod att alla teman skulle fotas i en viss ordning och att jag var tvungen att välja mellan systemkameran och mobilen. Allt blev en enda röra som slutade med att jag råkade slänga de bilder jag tänkt tävla med. Ändå kom jag på andra plats med en reservbild.

Kaos är granne med Gud.

2:a-platsen över och en som jag gillar bättre, men missade att lämna in. Båda bilderna är helt oredigerade.

Den här är väl egentligen bättre?

Likes

Comments

Fick mina nya makrolinser till mobilen på posten. Typiskt nog så var telefonen inne på lagning, men nu har jag både telefon och linser så idag gick jag runt i trädgården och fotade. Det är verkligen häftigt vilken värld som finns där i det lilla som vi normalt inte ser. Tyvärr blåste det ganska mycket så jag fick försöka hålla motivet stilla med ena handen å fota med den andra. Det gick väl sådär. Speciellt med tanke på det extremt korta skärpedjupet.

Det är kul att hitta små insekter på blomstren. Tyvärr flyr de alla för livet när det stora läskiga kamera-ÖGAT söker upp dem. Jag har fotat en hel del insektsrumpor idag.

Förutom att fota så har jag sågat pussel. Det var flera år sedan sist. Jag har tagit över pappas såg, han behöver den inte i himmelen ❤️. Första pusslet ska bli present så det tänker jag inte visa er, men allt gick enligt plan. Det häftiga med handsågade pussel är att de är svåra att lägga även om det är få bitar. Och är det många bitar så är det ändå svårt ända in i det sista. Sonen ville gärna ha ett pussel så idag har vi limmat ett collage av bilder på hans legogrejer. Imorgon ska han få vara med å såga.

Likes

Comments

"Du är så duktig på att städa" och "Vi är så himla bra vänner." Se där, två lögner som jag fått serverade många gånger.

Städningen var det morsan som komplimenterade. Hon gav mig tidigt i uppdrag att dammsuga huset mot betalning. Tänkte väl att jag skulle lära mig att en måste arbeta för pengar. Men det jag lärde mig var att det är skittråkigt att städa å om en bara har råd å samvete så kan det outsourcas.
Det där med den goda vänskapen var det en kompis i tonåren som höll på och tjatade om. Jag insåg efter ett tag att hon alltid sa det vid tillfällen då vi höll på att glida isär. Det var som en slags magisk ramsa och om den bara sades tillräckligt ofta och tillräckligt övertygande så var det sant.

Komplimanger och vackra ord används som vapen. För att fånga in en. Få en att gå snällt i fållan.


Bääää


Då är ju kritik bättre. Liksom rakare. Fast mycket svårare att ta. Jag är livrädd för kritik och det gör mig tyst. Och foglig.


Bäää


Också rädslan. Oron för vad andra ska tycka. Det som jag gav fulla fan i när jag var yngre. Nu sneglar jag ängsligt på mina medmänniskor och undrar om jag gjort bort mig. Är jag pinsam? Ja, herregud!!! Inte vara pinsam. Grejen är att jag bor på landet. Jag har flyttat runt en hel del och bytt yrke. På vägen har vänner försvunnit. Inte de bästa. De finns kvar. Men inte här, inte till vardags. Jag har liksom ingen vänskapsbarometer längre. Som säger vad "vi" tycker och tänker. Och varför saknar jag det? Det var ju den som jag, verkligen, på allvar, struntade i förr. Men jag förhöll mig till den. Nu har jag bara min egen kompass och jag har inte litat på den fullt ut, men jag tror att det är dags. Bloggen är en del av detta. Jag övar mig helt enkelt på att ge fan i vad ni tycker.


BRÖL

Likes

Comments

Söker efter bra nyckelord på Google Adwords och upptäcker att utav alla ord jag testar så får feminism överlägset flest träffar.

De gånger jag stuckit ut hakan i feministiska sammanhang på Facebook har jag alltid fått mothugg. Inget direkt elakt, nej inte alls några påhopp så som en läser att vissa få ta emot. Och tur är väl det. För jag tål inte kritik. En liten sketen kommentar och jag ältar i timmar. Så nu när jag startade blogg ville jag fega ur och strunta i feminismen. I alla fall uttalat så. Men så är det ju detta med sökorden. Att det slår så j-a högt! Vad kul!

Detta med män som uttalar sig

Lika bra då att drämma till med något som retar folk på direkten. Detta med män som uttalar sig. Inte bara allmänt, så där som de brukar göra om det mesta utan om feminism. Att de bara har mage! Sitt ner å håll käften och lyssna på oss kvinns, säger så många feminister. Ta inte vår erfarenhet ifrån oss blaj blaj. Ja, men jisses! Hur ska feminismen någonsin bli allmän om bara kvinnor får uttala sig? De män som engagerar sig får på käften. Inte av de där männen som skickar skit till kvinnor som hävdar sig, utan av de kvinnliga feministerna själva. Visst kan de ha fått saker om bakfoten, men jag tror att det som egentligen mest stör feministkvinnorna är att dessa män får ta plats i det offentliga samtalet. De blir lyssnade på och tagna på allvar. Än en gång tar männen kvinnornas utrymme. Don't steal my thunder, gubbsheit!
Fast jag måste säga att vaddå? Männen har rätt att uttala sig och det faktum att folk lyssnar på dem är ju bra. Allt behöver inte heller vara så jäsikens rätt om de nu fått något om bakfoten. Huvudsaken är att andemeningen går fram. Tycker jag. Plåstren är framplockade, så kom igen, hit me!

Likes

Comments

Idag när jag letade efter coupage-limmet som jag köpte för fler år sedan, men som jag aldrig har använt tidigare så hittade jag ett litet broderi som jag gjorde för en 20 år sedan. Ett litet men kärt broderi med en kattfödsel (ja, det är navelsträngen som darrar). Som påminde mig om hur jag var då. Alltid kreativ, alltid i farten med att skapa något. Nuförtiden är det en ovanlighet. Jag har blivit digital. Mina händer rör sig på tangenter och skärmar, mina vänner finns på Facebook. Och ibland saknar jag skapandet. Speciellt om jag kommit in i något och så kallar vardagen igen. Stunden är borta.

En som verkar leva så 'där i sitt skapande är Busy Mockingbird. Jag undrar om det beror till del på att hennes man är soldat. Han är alltså inte hemma så mycket. Själv gillar jag att sitta framför tv:n och greja, men det kräver ju att allt material ligger framme. Och det är inte så poppis hos resten av min familj. Så jag böjer mig. Inte för att det är mannen i huset som bestämmer utan för att det är han som är normal. Som vill ha vardagsrummet som vardagsrum. Det handlar om stukad kreativitet. Inta bara detta med soff-skapandet, utan alla val jag gjort i mitt liv. Å jag undrar, vad är vad i denna soppa av ansvar för sitt eget liv och samhällets normer om kvinnlig kreativitet? Hade jag slutat skapa om jag var man?


Likes

Comments

Självgodheten

Jag tog in en kvist från päronträdet häromdagen. Satte den i vas på köksbordet. Och tittade. Herre j-ar, vad fint det var. Så jag tog femtielva foton från olika vinklar å vrår å redigerade. Å var så nöjd.

Då kom insikten. Det är såhär de känner, de där livsstilsbloggarna. De går runt i ett moln av lycka och självgodhet. Det vill jag också göra. Fast det är fult. Ja, man får faktiskt inte bre ut sig å ta plats och hävda sig och tro att någon annan skulle vara intresserad av ens eget futtiga lilla liv.

Vi var på invigning i söndags på Kavat snickeri nere i Fiskinge. Å det var så fint. Och det luktade så gott och så hade höns. Såklart. Jag vill också ha höns. Fast jag vill inte ta hand om dem och det är ju där det kniper. Alla dessa fantastiska människor som visar upp sina fantastiska lantliv, sitter de aldrig å glor på Netflix? Ligger i soffan å löser sudoku å petar sig i näsan? Kanske inte, det finns ju folk med sjukt mycket energi. Jag är inte en av dem.

Men jag är bra på att starta upp projekt. Så nu är jag bloggare. Imorgon ska jag skriva om hur svårt jag har för att ta kritik. Och om hur korkat det är att blogga då.

Hej svejs!

Likes

Comments