Header

När det är fullt upp och lite därtill. Då finns ingen luft, ingen tid till att ta in och processa omgivningen och livet. På sistone har det varit mycket både privat och på jobbet. För tredje veckan är jag nere i Norrköping och jobbar. Tidigare hade jag med datorn och satt på hotellrummet och jobbade på kvällarna. Denna veckan är datorn inte med. Måndag kväll: ingenting. Tisdag kväll: en fotopromenad i staden då seendet åter var tillbaka. Ikväll, onsdag, sätter hjärnan igång med att snurra på högvarv. Jag planerar hur sovrummet ska bli, det som vi började renovera i somras och som fortfarande inte är klart. Visualiserar, surfar på material och idéer. Blir alldeles till mig, vill hem direkt och sätta igång! Fast jag vet att det är en hel del hyllsnickrande kvar innan jag kan sätta igång med finishen. Jag vet att det kommer ta tid. Tid som inte finns. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är lyckan, ruset, känslan av FLOW. Ofta är jag lycklig med mina jobb, men ibland så tänker jag att det vore underbart att få arbeta mer kreativt och skapa och ibland, bara ibland, på arbetstid få uppleva flow.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag befinner mig på Lavö. En vecka om året har vi semester i mammas och hennes mans sjöbodssommarstuga på västkusten. Den veckan är jag som en svamp. Jag suger i mig den salta luften, de skrovliga klipporna, brännmaneter och trutars skrin. Allt samlas i min energiplånbok för framtida bruk.

Vi bor i Närke. Så långt ifrån en kust som det går att komma i detta avlånga land. Det var mitt förslag.

När jag var fem skildes mina föräldrar. Före dess hade jag tillbringat varje helg mellan påsk och oktober samt en föräldrasemester på båten. Efter skilsmässan skaffade även mamma och hennes nya man båt. Från midsommar fram till skolstart gled jag upp och ned för Bohusläns kust. År efter år. Det finns helt klart fördelar med att ha skilda föräldrar.

Och jag förstår dem som har varit tvungna att lämna sitt hemland, de som flytt hit till oss. Jag tänker på deras längtan hem efter luften, bergen, ljuden - ja, vad det nu är som färgat just deras barndom. Jag tänker på Kristina från Duvemåla och hennes längtan efter hennes föräldrars astrakan. Och jag glädje över att varje år få återvända till min barndom för att fylla på med just det som jag behöver för ännu ett år i exil.

Likes

Comments

Det är farligt att ha semester. Åtminstone för sådana som mig: ältare. Jag har en vävbok där förordet börjar med meningen "Vävning är bra för idioter." Jag skulle vilja säga tvärtom: allt monotont hantverk är livsfarligt.
Ägnade gårdagen åt spacklande. Föll direkt ned i grubbelpölen. Problemet med hantverk är att det blir för mycket tid för hjärnan att tänka.
Och jag tänkte på mönster som skapades när jag var barn och tonåring och som fortfarande sitter i. Mindes hur jag ringde och frågade "Ska vi hitta på något?" och svaret alltid var "Vi ska göra det och det, vill hänga med?". Hur jag var ett bihang som en kunde ha eller minsta. Och hur jag vid tolvslaget en nyårsafton satt ensam på nattbussen in till stan. Kompisarna var på fest med middag. Det fanns inte plats till mig, men jag kunde få komma senare. Och det gjorde jag. Fy fa-an.
För ett tag sedan frågade jag på Facebook om någon vill gå och lyssna på Thåström med mig. Tystnaden. Hur ensamheten blir tydlig. Fy fa-an.
Men också motsatsen: hur jag när jag började gymnasiet fick två vänner i klassen och de väntade på mig vid skåpen. Väntade. På mig! Nu i helgen så träffades vi tre familjer och grillade. Och jag och de andra mammorna planerade tillsammans, och det var inte jag som tog initiativet och det kändes så bra. Vi är inte ens nära vänner, snarare bekanta. Men jag fick vara med. Jag var önskad.
Med det sagt: måtte semestern snart vara slut så jag inte hinner älta. Gammal skåpmat som tuggas om och om och om igen. Meningslöst.

Likes

Comments

Det är semester och jag har brådis att hinna.

Så många grejer som jag vill göra. Känner mig lätt stressad över att inte hälften av det jag vill göra kommer att bli gjort. Har INTE haft tid att blogga. Häromdagen var jag och sonen på loppis. Vi köpte schackpjäser och ett mikroskop, båda inkompletta. Pjäserna var tänkta som krokar på väggen i sovrummet som jag håller på att göra om. Men hemma vid köksbordet såg jag framför mig ett målat bräde på köksbordet. Nej, sa sambon. Inga fler projekt innan sovrummet är klart (alla möbler och kläder ligger spridda på golvet i vardagsrummet medan jag spacklar å grejar). Men så kom jag på att jag kunde rita och lacka. Då skulle det gå fort. Så när katten är borta ...

Mikroskåpet ska vi laga. En annan dag. De saknade bönderna påbörjade vi igår i trolldeg. Nu ska de bara karvas till rätt form, målas och lackas.

Så har jag köpt fler linser från Olloclip till min telefon. Passade på att leka med dem när jag var på utflykt med sonen och hans kompis. Ultra wide och 21 mm makro.

Nu ska jag ut i trädgården och jobba vidare med norra rabatten. Eller snickra styltor. Vi får se.

BIP BIP BIP.

Likes

Comments

I flera års tid har jag ätit antidepressiva. Det är så bra, så himla bra. Jag tänker äta dem tills jag dör.

En av nackdelarna är att matsuget ökar. Sedan jag började äta tabletterna så har jag gått upp i vikt ungefär ett kilo om året och det börjar synas. Flobb flobb. Rumphalvor som skaver mot varandra när jag går. Kläder som stramar. Och män som ser på mig som aldrig förr. Kul, men konstigt. De tycker alltså att jag är mer attraktiv när jag känner mig mindre attraktiv. Hm. Det är väl tuttarna. Jag har en vadderad bh som klämmer ihop de nyfeta brösten så att det blir en klyfta. Förr när jag var ung och smal så var jag en planka. Aldrig en karl som tittade.

För två och ett halvt år sedan började jag röka. Igen. Två grejer hände samtidigt och båda gav mig höggradig ångest. Ergo cigaretter. Och alkohol. Jag har hade en underbar far, men som drack för mycket. Själv har jag också en beroendepersonlighet. Men någon alkis har jag inte blivit. Åtminstone inte än och det lär nog inte ske i det närmsta heller för nu har jag slutat röka och jag känner inget behov av att dricka mig full. Dessutom har jag börjat springa. Laddade ner en app som ska få mig att gå ner i vikt genom löpning. Hej hå. Idag sprang jag förresten förbi ett par som höll på att fälla sly utmed vägen. "Det ser ut som att trädet planterade sig" sa kvinnan om den unga aspen som ställt sig rakt upp efter fallet. "De växte i kors" svarade mannen som uppenbarligen hade behov av att säga något intelligent. "Jaha" sa kvinnan bekräftande.

En annan grej jag noterat är att här på landet så springs det inte. Många går. Långt och ofta. Några rider och under sommarhalvåret händer det att en och annan cyklist passerar. Men joggare. Närmst en sensation. Så för att passa in i miljön springer jag i min jobbskjorta. Äh, nej jag skojade bara. Det är mest för att dölja flobbet och för att det är luftigt och skönt i värmen, men visst passar det bra.

Likes

Comments

Denna helgen har jag varit duktig. Klapp på axeln. Väldigt nöjd över att ha gjort tre (!) satser flädersaft. Det hela avlöpte på det stora hela ganska bra. Bortsett från att jag fick köra två vändor till affären eftersom jag glömde köpa citronsyra på den första vändan.

Också lite fundersam på alla små rödbruna skalbaggar som följde med fläderblommorna ner i sköjbadet. Som skeppsbrutna klättrade de i panik högst upp på klasarna. I mängder. Jag hade världens sjå med att rädda alla. Och med tanke på all denna ridderliga möda så hoppas jag innerligt att de inte var någon sorts skadeinsekter. Det borde stå i recepten vad det är för baggar och om de är justa eller inte. Tycker jag. Fast jag hade nog räddat dem oavsett. Det är svårt att döda.

Speciellt när de håller på att pöka. Det var ett himla liggande där i min vask. Vet inte om de brukar hålla på sådär till vardags eller om det var ett "Pompeii-syndrom", typ "oj, jag håller på att dö, bäst att knulla innan det är försent". Är det någon som har studerat effekten av flädersaftproduktion på rödbruna skalbaggars reproduktion? Blir baggarna fler eller färre av en sats flädersaft?

En annan sak. sådär i förbifarten. Chockerande.

Under midsommarfirandet upptäckte jag att jag har blivit en sån som springer och torkar upp vattenstänk på köksbänken efter folk eftersom jag inte vill få fläckar på träet.

Självinsikten slår hårt och skoningslöst. Jag är inte bara en duktig flicka emellanåt. Jag är också småborgerlig.

Fiffan.

Likes

Comments

Vi har haft besök av gamla vänner. Kursare. Kände väl sådär innan. Det var år sedan vi sågs och jag var inte så sugen på att vara social. Men vad kul det var! Känner mig upplivad och lite mer levande nu efteråt. Har skrattat mer än på länge. Pratat lite lagom allvar, men mest bara umgåtts helt chosefritt. Igår gick vi runt två av Dovra sjöar. Tog ett dopp. Alldeles lagom temperatur. Och jag var nästan inte rädd alls för sjöodjuren som lurar i djupet. Härligt.

Helgen avslutades med skapandet av ett mindre naturaliekabinett. Det ska bli större. Jag lovar.

Likes

Comments

Idag deltog jag i ett fotomaraton i Örebro som anordnades av fotoklubben Zoom. En av mina bilder kom på andra plats på temat "Gammalt möter nytt". Det var oväntat och kul. Mest oväntat. Inte någon av mina bättre bilder. Tycker jag. Jag var mer nöjd med andra temabilder jag tagit under dagen. Å juryns val av andras bilder förvånade mig också. Vissa bra foton (enligt mig då) kom på låga placeringar och sedan hamnade bilder jag inte gillade högt upp. Folk har olika tycke och smak. Beror det på hur våra hjärnor funkar?

Som med jazz till exempel. Varför stortrivs jag med galen jazz , men blir alldeles trött i öronen av hårdrock? Är det för att min hjärna är jazzig? Jag har svårt för regler. Inte nödvändigtvis så att jag blir obstinat men jag kan lika lite följa regler som fylla i ett formulär i rätt ordning. Det är liksom rörigt där uppe. Idag tog det två timmar innan jag förstod att alla teman skulle fotas i en viss ordning och att jag var tvungen att välja mellan systemkameran och mobilen. Allt blev en enda röra som slutade med att jag råkade slänga de bilder jag tänkt tävla med. Ändå kom jag på andra plats med en reservbild.

Kaos är granne med Gud.

2:a-platsen över och en som jag gillar bättre, men missade att lämna in. Båda bilderna är helt oredigerade.

Den här är väl egentligen bättre?

Likes

Comments

Fick mina nya makrolinser till mobilen på posten. Typiskt nog så var telefonen inne på lagning, men nu har jag både telefon och linser så idag gick jag runt i trädgården och fotade. Det är verkligen häftigt vilken värld som finns där i det lilla som vi normalt inte ser. Tyvärr blåste det ganska mycket så jag fick försöka hålla motivet stilla med ena handen å fota med den andra. Det gick väl sådär. Speciellt med tanke på det extremt korta skärpedjupet.

Det är kul att hitta små insekter på blomstren. Tyvärr flyr de alla för livet när det stora läskiga kamera-ÖGAT söker upp dem. Jag har fotat en hel del insektsrumpor idag.

Förutom att fota så har jag sågat pussel. Det var flera år sedan sist. Jag har tagit över pappas såg, han behöver den inte i himmelen ❤️. Första pusslet ska bli present så det tänker jag inte visa er, men allt gick enligt plan. Det häftiga med handsågade pussel är att de är svåra att lägga även om det är få bitar. Och är det många bitar så är det ändå svårt ända in i det sista. Sonen ville gärna ha ett pussel så idag har vi limmat ett collage av bilder på hans legogrejer. Imorgon ska han få vara med å såga.

Likes

Comments