View tracker

Idag tänkte jag börja dela med mig av när jag fick min diagnos, utmattningsdepression, hur allt startade, hur det var innan och varför jag tror att jag blev sjuk.

Jag skulle säga att jag är en prestations prinsessa och har alltid varit, jag vill alltid vara bäst, jag gör allt eller inget och kör i 110 tills jag kraschar. Sommarlovet till sexan, sommaren 2012, var allt jätte bra, tills jag åkte på ett ridläger i slutet på sommaren. I slutet av ridlägret skulle vi uppträda med en uppvisning, inför den här uppvisningen började dagarna innan att bli yr, må illa och tvingades åka till sjukhus. På sjukhuset kunde de inte hitta orsaken till min yrsel utan jag åkte in och ut på sjukhuset under 2 månader. När skolan drog igång började jag må ännu sämre, yrselanfallen kom oftare och ingen förstod vad som var fel.


Jag tror att det var i september som mamma insåg att det inte var något fysiskt fel på mig utan att jag helt enkelt mådde dåligt. Skolkuratorn blev inkopplad, vi blev skickade till BUP, skolan blev informerad. Första gången jag skulle åka till BUP fick mamma bära ut mig i bilen skrikandes och gråtandes i panik. I bilen upplevde jag min första panikångestattack, Jag var helt säker på att jag skulle dö och jag förstod inte varför jag reagerade som jag gjorde. Jag fick aldrig någon bra kontakt med BUP, men mina föräldrar fick mycket stöd därifrån. Min skolkurator är jag evigt tacksam över allt jobb hon la ner på mig, hon körde mig till skolan och hjälpte mig att överhuvudtaget kunna gå in på skolgården.


I oktober 2012 låg jag bara i min säng,. Jag grät, kände mig tom och förstod inte varför jag skulle leva. Jag upplevde så mycket negativa känslor och ångest under den månaden att jag knappt förstår hur jag överlevde. Under oktober kom en räddning, jag fick låna farmors hund, en gammal labrador. Hon lämnade inte min sida på det tre veckor som hon var här. Hon var med mig i badrummet när jag duschade, hon låg på mina fötter när jag åt och hon sov på mig. Efter 3 veckor ville farmor ha tillbaks sin hund och jag föll ner i ännu ett svart hål.


I november 2012 fyllde jag 12 år och var ganska glad, jag klarade knappt av skolan, men jag började skratta lite igen. Jag är så tacksam att min mamma en dag i veckan körde mig till stallet, följde med mig när jag red och sen körde mig hem. Hon tvingade mig att göra saker jag älskar, för jag ville fortfarande inte göra någonting. I november kom även vår alldeles egen hund, en 7 månader gammal Border Collie, hon har en enormt stor personlighet och trots att hon inte är så mysig så är hon alldeles fantastisk.


I december vändes min värld upp och ner för jag vet inte vilken gång i ordningen sen augusti, en av mina bästa kompisar fick anorexi. Det värsta var inte att hon höll på att dö, utan att hennes familj la skulden på mig och sa att det var mitt fel. Enligt de hade jag inte funnits där tillräckligt mycket, jag hade utnyttjat henne och det var helt enkelt mitt fel att deras dotter nästan dog. Det hade varit jobbigt att höra det även fast jag mått bra, nu blev det så extremt jobbigt att jag inte visste vad jag skulle göra.


Det här var det första månaderna av min helvetes resa, jag kan ha tagit fel på när olika saker hände då allt är väldigt rörigt. Jag mådde så extremt dåligt att jag inte minns speciellt mycket, jag minns stora saker, dåliga som bra, men jag minns ingen vardag. Jag vet inte vad jag gjorde, vilka jag pratade med och vilka jag träffade.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Allmänt

Hej och välkomna hit!

Tänkte köra en kort presentation av vem jag är och vad jag kommer skriva om. Så vem är jag? Jag är en 15-årig tjej, går sista terminen i nian. Jag är fruktansvärt envis, ambitiös och dramatisk. Att jag är så otroligt ambitiös har många gånger satt käppar i hjulen för mig. Jag fick en utmattningsdepression för 3,5 år sen och har fortfarande inte blivit helt frisk, jag vet inte om jag någonsin kommer bli frisk. Den här bloggen kommer handla om psykisk ohälsa, så jag kommer berätta min historia, be er berätta era historier och även lyfta fram samhällsproblem.

Så mitt huvudfokus här kommer vara psykisk ohälsa, jag tycker att det är så otroligt viktigt att vi verkligen pratar om det och lyfter fram det i rampljuset. Jag tror inte folk är tillräckligt medvetna om hur många som är drabbade, trots att det är 2016. Jag brinner även för feminism och andra stora samhällsproblem. Hoppas ni kommer hänga med mig!

Likes

Comments

View tracker