View tracker

Det är mörkt ute och kylan kommer smygande dag för dag. Ikväll är det kallt. Jag har på mig minafavorit mjukisar och mina vadderade sockar. Jag är osminkad och min näsa är täppt. Höst förkylningen har lagt sina spår i min näsa.
Jag dricker te ur min favoritkopp. Immun-te med för mycket honung i. Det är så tyst runt omkring mig att jag kan höra hur löven faller från träden. Det är blåsigt ikväll.
Mamma kommer in genom dörren och jag blir varm i min kyla. Lilla mamma. Gamla mamma. Välkommen hem.
Men någonting är fel. Mamma tar inte av sig skorna först och hänger inte av sig jackan därefter. Hon går in med skorna och jackan är fortfarande knäppt.
Jag hinner knappt reagera innan hon står framför mig och jag ser hur tårar rinner ifrån hennes kind.
Hon ser på mig. Lilla mamma. Gamla mamma. Hon ser mig i ögonen och hennes axlar går ner i sin vanliga position. Jag kunde nästan se hur en tyngd släpptes.
Med leriga höstsskor går hon raka vägen, över sin vita matta, och kramar om mig. Jag lägger armarna runt henne och ser på lerspåren på hennes vita matta.
”En nyhet spreds sig på Aftonbladet om att en oidentifierad flicka hade hittats,våldtagen och död vid skogen. Skogen här bredvid. Jag var så rädd att det var du.” hör jag hennes skrovliga, gråtiga och skräckjagande röst säga.

Min lilla mamma. Min gamla mamma. Min mamma trodde att jag var död idag.Våldtagen och mördad. I ren tur hade hon fel. För det kunde likaväl varit jag.

Några timmar senare går vi och lägger oss. Men jag kan inte somna. Mamma har gett mig råd hur jag ska försöka slippa bli våldtagen. För det är sånt man kan försöka att slippa nu för tiden.
Jag ska inte gå med hörlurar och hög musik. Jag ska inte gå ensam. Jag ska inte gå genom skogar. Jag ska inte gå i stan. Jag ska inte gå där gäng håller sig.Jag ska inte gå när det är mörkt. Jag ska inte gå i för utmanande kläder. Jag ska helst inte gå alls.


Jag gjorde ett nyårs löfte när klockan slog 00 och året blev 2015. Bli allmänbildad. Lär dig massor.
Jag har lärt mig. Min största kunskap är rädsla och oro.

Jag har alltid velat ha barn. Sen jag var ett barn själv har jag alltid drömtom dagen då jag möter min Ken och vi får 30 000 barn som är lydiga och godhjärtade. Helst söta också.
Den drömmen är inte densamma idag. Jag vill inte längre ha något barn.
Hur ska jag någonsin kunna skydda mitt barn från att gå osäker på dagis? I skolan? På kvällarna? På dagarna? På Ikea? Med sin mormor?

Jag lärde mig något nytt idag. 
Vissa kommer till himmelen och andra kommer ingenstans.
För helvetet, det är här.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag sitter i väntsalen i hopp om att min buss ska komma snart. 16 minuter kvar. 15 minuter kvar. Fan vad det är tråkigt att vänta. Speciellt jag som inte kan sitta still. Eller sluta glo. Fönsterna runt väntsalen är från golv till tak så jag kan i princip se allting som händer där ute. När jag sitter här känns det som om ingen kan se mig, jag kryper in i min lilla bubbla och glor och ingen ser mig. Gör ni också det?

Det ända som är synd är att alla ser mig. Varenda man jag lägger ögonenen på där ute ser hur jag sitter här inne och fantiserar om hur vårt liv skulle sett ut om jag bara vågade gå ut och säga hej!

Varför har vi kommit dit? Att vi inte går fram och säger hej? Förr i tiden sprang man ju bara fram till de man attraherades av och kollade läget, bytte nummer eller adresser och sedan bestämde man plats och tid när man skulle ses och dom bpda dök upp.
Nu sitter man och fantiserar om mannen som står 2 meter ifrån en, går in på "Badoo" för att se om han kommer upp på "Folk i närheten", när han inte gör det muttrar man högt, blir irriterad och antar att han har villa, volvo och fru. Sedan går han, ler lite åt en när man fortsätter stirra ut honom till han försvinner in i folkmassan. Då sitter man kvar i väntsalen, irriterar sig på de stora fönstren som gör att man kan se allt och alla utanför sin egna bubbla, hinner ifatt verkligheten och börjar ångra att man inte bara gick fram och sa hej.

Med andra ord. Det var bättre förr.

Likes

Comments

View tracker

Nu måste idealet har nått sin gräns. Jag vet att man alltid vill känna sig fin för sin partner, sitt one-night-stand, sin kk eller dejt, men jag har helt klart överträffat mig själv.

Jag brukar alltid säga att jag aldrig bryr mig om hur killar ser mig, att jag har bra självförtroende och att jag är självsäker. Till viss del har jag det och är jag det, utan att ljuga. Men jag har nog mer störda ideal än andra också.

Jag tog hem ett one-night-stand i helgen. Min roomie ligger totalt däckad i sovrummet och jag har min chans till ett succé-sex utan att hon ska störas. Mannen som ligger bredvid mig ser bra ut och han är snäll, och jag känner honom. Detta gör att jag först tror att jag ska ha bra självförtroende, vilket jag till viss del har. Men sedan, kära vänner, kommer mina ideal smygandes och min självsäkerhet försvinner sakta som säkert.

Vi har sex, ett bra sex, dock hade jag velat göra vissa ändringar men sånt fungerar bara i drömmarna.

I vilket fall som helst, vi avslutar med att komma båda två och ger ifrån oss var sitt stön, faller ner bredvid varandra och skrattar lite åt vad som nyss hänt. Två vänner som har sex.

Vi pratar lite om allt mellan himmel och jord, jag är naken och han likaså. Helt plötsligt, utan förvarningar, kommer min djävul på axeln upp och sticker sin brännheta stav i mig. Vad tror ni att jag får sänkt självförtroende av? Min bilring på magen? Mina lite för stora lår? Mina bröst som hänger och slänger precis hur dom själva vill? NEJ. Mina fingrar. Japp, fingrar.

Jag har tjocka fingrar. Och fula naglar. Tillsammans blir det ett par riktigt fula fingrar.

Så där ligger jag. Naken och full, och oroar mig över vad han tycker om mina fula fingrar.

Han vill hålla mig i handen lite och prata, men jag rycker tillbaka min ångestfyllda hand och försöker dra något torrt skämt så han inte förstår att jag absolut inte vill stoppa min fula hand i hans, för då kanske han börjar äcklas.

Allså, det är nästan så jag skäms över att säga det högt, men jag tror att om man pratar om saker och ting så blir det bättre. Så här är min bön om att idealet jag har om mina fingrar ska försvinna.

Snälla. Låt det försvinna.

Dessa glädjedämpande, orofyllda, hemska ideal vi alla har, försvinner dom någonsin? Och när man tror att man blivit självsäker, ska det fortsätta komma nya saker att förstöra en då?

Fan. Jag får stoppa fingrarna i en köttkvarn och hoppas på att få göra nya.

Hejs

Likes

Comments

Okej. "Fan, denna bruden jag satte på förra helgen smsar hela tiden. Hon är så jävla jobbig"

Hur många gånger tror vi att killarna vi hamnar i säng med ska säga så till sina polare efter att man skickat iväg ett sms till dom? Jag kan erkänna vad jag tror.

Jag tror att mannen jag hoppar i säng med ska radera mitt nummer med en gång och kalla mig för desperat-psykopat om jag skickar ett sms till honom efter att han lämnat min lägenhet eller jag hans.

Ni förstår, jag är så jävla rädd att framstå som desperat. Jag vill inte vara desperat. Jag är inte desperat. Jag är en ung kvinna som gillar att knulla, och oftast så tror man att det inte finns kvinnor som gillar att knulla. Kvinnor gillar kärlek. Röda rosor och middags-dejter. Självklart finns dessa kvinnor också, men inte här. Inte på denna bloggen. Här finns jag.

En ung kvinna som älskar sex. En ung kvinna som vill ha ett lättsamt samtal innan knullet och en high-five efteråt. Inget mer än så. Men trots att jag vet att jag inte vill ha mer, så tror jag att alla runt omkring mig tror det. För inte fan finns det kvinnor som bara vill ligga? Nej, det är ju bara douchbags till män som vill sånt, eller hur?

SKITSNACK!

Vi måste sluta kategorisera alla män till douchsbags först och främst, och sedan måste vi sluta tro att alla kvinnor vill ha röda rosor och kärlek! Det finns kvinnor som vill ha en man fyra lördagskvällar i månaden och ingenting mer.

Om vi fortsätter att låta kvinnor som bara vill skicka ett "Tack för igår! Hoppas vi kan låta våra könsorgan kan lära känna varandra bättre"-sms känna sig desperata, så kommer jag bli galen och antagligen gifta mig allt för tidigt och ta ut en på tok för jobbig skilsmässa och sedan kommer jag behöva vara tvungen att skylla allt på alla andra. Så om vi alla bara kan inse att kvinnor kan faktiskt också bara vilja knulla och sedan dra, och sedan kanske, om sexet var bra, vilja ses igen och knulla lite mer finns, så kanske jag också får en ärlig chans att ta igenom mig livet på mitt sätt och finna min rätta man. 

Likes

Comments

Jag vill skriva något som berör. Jag vill skriva något som människor kan referera till, känna igen sig i. Jag vill få människor att använda mina ord i meningar när dom ska berätta något, "Som hon sa..." Jag vill bli någon som skrev någonting som betydde något. Inget blaskigt flamseri om Jen som träffade Ken och fick 3 vackra barn och vann 60 miljoner som dom skänkte till välgörenhet. Jag vill skriva om allvaret. Här och nu. Livet. Vad som är, och vad som kommer. Och vad som varit. Allt det man alltid pratar om och allt det man aldrig nämner. Det fula och det vackra.

Jag vill skriva ut allt det som min djävul på axeln skriker åt mig och allt det som mitt lilla samvete försöker trösta mig med. Jag vill hjälpa min röst inombords få ut orden, jag vill hjälpa henne våga tala högre. Så jag antar att det är därför jag skriver här. Sätt dig ner och läs. Skratta, gråt eller himla med ögonen. Det är ditt val, och detta är mina tankar.


Likes

Comments