Sist jag kollade så fick du varken ha telefonkontakt eller ta emot besök. Jag är så kluven. Jag tror det gör mer skada än nytta om jag kommer och träffar dig. Bara tanken på att slitas från dig gör mig osäker, för jag vet att de kommer behöva släpa ut mig från besöksrummet.

Att få ut information om dig är tillräckligt svårt redan. då jag inte klassas som familj. En gång i veckan sedan du åkt in har jag ringt och försökt få fram något nytt men det slutar alltid likadant, jag gråter och de säger att det tyvärr inte kan hjälpa mig. Vet i alla fall vart du är och hur länge du blir borta.. Bara den illa informationen är jobbig nog..

Nu är frågan bara om jag ska besöka dig.. hela min kropp skriker efter dig, men jag tror inte någon av oss skulle må bättre av det.. Imorgon ska jag i alla fall kolla om du får ta emot brev, antar att det är det jag klarar av just nu.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Acceptans är en persons godkännande av att uppleva en situation, att följa en process eller att vara i ett tillstånd (ofta en negativ eller obekväm situation) utan att försöka ändra det, protestera eller avsluta det - wikipedia

Jag tror jag accepterade situationen hyfsat fort ändå. Jag kan inte göra någonting åt situationen. Allt jag kan göra är att fokusera på att må bra och samtidigt nå alla mål som jag har i mitt liv. Jag kommer gråta, skrika och skratta under den tiden han sitter inne, det vet jag. Jag måste få göra det för att ta mig igenom detta helvete. Jag kommer skriva om alla fina minnen vi har, allt vi sagt och hur han gång på gång förstörde oss, det är mitt sätt att ta mig igenom detta under tiden han avtjänar sitt straff. Korkade människa, vad tänkte du på?

Likes

Comments

När något sånt här händer, när hela ens värld skakas om och vänds upp och ner så går man igenom flera olika stadier av känslor. Sorg, ilska, saknad, besvikelse, acceptans och ibland även en gnutta glädje. Jag vet ännu inte vilka stadier jag kommer gå igenom. Det jag vet är att jag gått igenom ett av stadierna redan, besvikelsen.

För två år sedan tog du studenten. Sista veckorna gjorde vi alla dina uppgifter som du varit sen med att göra. Vi satt i biblioteket på din skola och skrev ihop en uppsats. Två veckor senare sprang du ut genom dörrarna i din kostym som vi hade tjafsat om haha. Du var så fin och jag var så stolt! Du hade klarat det!

Under sommaren började vi prata om min bal och studentdag som skulle äga rum två år senare. Jag skulle bära en ljusblå klänning på balen och vi lovade varandra att oavsett vad så skulle vi gå på balen tillsammans. Du lovade också att stå där med min familj på min studentdag, ett löfte jag haft med mig sedan dess.

Två år gick fort och i år var det äntligen min tur. Men du var inte där. Cirka en månad tidigare hade du åkt in och under den perioden levde jag i någon slags förnekelse. Du skulle ju komma ut tills dess, du hade ju lovat mig.

Jag hade en jättebra och fin student med alla nära och kära. Men han saknades, gud vad han saknades! Hela studentdagen var ju uppbyggd på alla planer vi tillsammans byggt upp. Under hela juni gick jag igenom känslan av besvikelse. Att konstant vara ledsen och inte kunna göra något åt det. Att inte ens få höra hans röst. Det mina vänner, det är besvikelse.

Likes

Comments

Jag var nog ganska snabb med att säga att jag älskade dig. Andra våningen, en eftermiddag på sommarlovet, det var då du för första gången fick det bekräftat att jag älskade dig. Sedan den dagen har jag aldrig ångrat de orden. Men det var ett år senare som jag verkligen insåg hur mycket jag älskade dig och hur kär jag var i dig.

Vi hade gjort slut och jag var ute med mina vänner för lite drinkar. Du ringde och frågade vart vi var och om du kunde komma förbi. Lilla förälskade 17-åriga jag tvekade inte ens utan bjöd in dig snabbt. Vi flyttade runt och bytte platser och du satt dig till vänster om mig. Jag fyllde i all info du missat och du bara log. Du kollade mot min bästavän och tog min hand samtidigt som du berättade för henne hur mycket jag betydde för dig. Vi ställde oss upp och du bad om att få gå iväg med henne för att prata. Ni gick iväg och under tiden gick jag iväg och snackade med några av dina kompisar som gått förbi uteserveringen. Ni kom tillbaka och du ställde dig framför mig och berättade hur mycket du ångrade dig över alla dina lögner och över hur dåligt du fått mig må. Sedan kom dina tårar.

I det ögonblicket visste jag att mina känslor för dig varit äkta sedan dag ett. Och sen den dagen har jag alltid sett mig som din, i alla fall en liten del av dig. Jag insåg att mina känslor för dig aldrig riktigt kommer försvinna. Det är något med oss. Jag kan inte förklara det. Jag tror inte heller du kan förklara det. Efter alla lögner, svek, bråk och tårar så har vi alltid kommit tillbaka till varandra. Vi var väl bara för unga och dumma - vi trodde vi hade hela världen som vår spelplan.

Två år senare och du är fortfarande killen jag drömmer om. Du har fortfarande hela mitt hjärta.

Likes

Comments

För snart två år sedan träffade jag din familj för första gången. Jag var så nervös men du lugnade ner mig och försäkrade mig om att de skulle älska mig från första stund. Vi hade hämtat dina bröder på förskolan. Jag valde att sitta bak med Mini och under hela bilresan såg jag hur du tittade bak på mig i backspegeln, du log. Vi parkerade och hoppade ut, du kramade mig bakifrån och sa lugnt "det kommer gå bra, jag är vid dig hela tiden". Sagt och gjort, vi traskade in i lägenheten och tog hissen upp till fjärde våningen.

Nu i efterhand blir jag lite små irriterad över hur nervös jag var.. Din familj välkomnade mig med öppna armar och din pappa hade dåligt samvete över att han precis opererat sig och inte kunde umgås med oss. Det tog nästan ett år för mig att träffa din familj. Om jag bara vetat då, att det tre månader senare skulle sluta med tårar så hade jag låst in mig i den där lägenheten och berättat för dig hur mycket du betydde för mig och hur mycket jag älskade (älskar) dig.

Om jag bara vetat då det jag vet nu. Om jag bara vetat då att du nu skulle sitta bakom galler så hade jag aldrig släppt taget om dig. Jag hade tagit dig till mig. Fan, varför känns det som om allt detta är på grund av att jag inte längre orkade? Dina lögner och svek tog kol på oss. Om jag bara vetat då, vad jag vet nu så hade jag svalt min stolthet och stått vid din sida genom all skit. För trots allt, så är du värd det. Fy tusan vad du är värd det.

Likes

Comments