tokyo -東京
“Tokyo was an origami city folded over and over until something was made of virtually nothing.” 
― Christopher Barzak, The Love We Share Without Knowing

“Along the way I stopped into a coffee shop. All around me normal, everyday city types were going about their normal, everyday affairs. Lovers were whispering to each other, businessmen were poring over spread sheets, college kids were planning their next ski trip and discussing the new Police album. We could have been in any city in Japan. Transplant this coffee shop scene to Yokohama or Fukuoka and nothing would seem out of place. In spite of which -- or, rather, all the more because -- here I was, sitting in this coffee shop, drinking my coffee, feeling a desperate loneliness. I alone was the outsider. I had no place here.

Of course, by the same token, I couldn't really say I belonged to Tokyo and its coffee shops. But I had never felt this loneliness there. I could drink my coffee, read my book, pass the time of day without any special thought, all because I was part of the regular scenery. Here I had no ties to anyone. Fact is, I'd come to reclaim myself.”

― Haruki Murakami, Dance Dance Dance

Likes

Comments

Ibland gör man det lätt för sig.

Palmiers är ett franskt bakverk, en typ av pastry (inlägg om detta kommer imorgon!), gjord på smördeg och socker, basically. De görs genom att sockret strös ut över degen som sen rullas ihop från båda sidorna, skärs upp i skivor och gräddas.

Palmiers är vanligtvis ganska stora, men de här är små - alltså jättesmå. Detta beror på att jag har använt fryst smördeg och de arken är inte särskilt stora. Därav har jag gjort det lätt för mig - jag har i princip bara kavlat ut färdig smördeg, haft på lite socker och sen ta-daa. Haha, ingen ansträngning överhuvudtaget. Man kan såklart anpassa storleken hur man vill, men just de här som jag gjorde är verkligen bara små munsbitar.

Så har ni lite smördeg över men däremot ingen tid över - gör dessa! Enkla och goda :)

Ingredienser

Strösocker

Fryst smördeg, tinad

1. Värm ugnen till 200 grader C och förbered en plåt med bakplåtspapper.

2. Sprid ut ca 1 msk socker på en ren bordsyta. Kavla ut en eller flera plattor smördeg tunt.

3. Sprid ut 2 msk socker ovanpå degen och rulla sen ihop den från varsin sida - börja på ena kortsidan och rulla in till mitten, gör sen samma sak från andra sidan tills de möts.

4. Skär upp i skivor, placera på plåten och platta till. Strö över mer socker.

5. Grädda i 15-20 minuter beroende på storlek, tills de har fått ett lyft och blivit gyllenbruna. Låt svalna och upprepa eventuellt om du vill ha fler kakor.

Likes

Comments

I veckans måndagspepp tänkte jag återigen dela med mig av några roliga små historier, bilder och texter som kan pigga upp er såhär på morgonen. Helt irrelevanta egentligen, bara random grejer - men kanske sånt man behöver se en måndag utan att veta om det. Vad vet jag, här får ni lite sånt i alla fall. Ha en bra dag 🎉

Likes

Comments

Feminism är inte ett kontroversiellt ämne. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter, saker som borde vara självklara. Ändå är det känsligt att prata och skriva om, och jag tänker inte dölja att det gör mig lite nervös att publicera detta. Samtidigt kunde jag inte bry mig mindre. Jag vägrar bli en del av tystnaden, jag vägrar förminska detta enorma samhällsproblem.

Jag tänker inte tjata om att enligt statistik så drabbar majoriteten av alla våldtäkter kvinnor och att förövaren oftast är manlig. Jag orkar inte prata om att kvinnor skuldbeläggs efter våldtäkter för att de betedde sig provokativt eller fan vet vad. Vem har inte skrivit en text om kvinnomisshandel, om kvinnors ständiga ansvar för exakt allt som händer, till och med det som männen gör mot dem, om att bristen på jämställdhet ökar psykisk ohälsa, om sexualisering, slutshaming, våldtäktsskämt, sexhandel, rädslan för att gå hem själv på kvällarna, att man inte har rätt till sin egen kropp, att kvinnor är underrepresenterade i de flesta högre rankade yrken, att kvinnor tjänar sämre, att en stor del av kvinnor blir antastade eller catcalled ute på gatan och att ungefär alla av dessa känner sig osäkra och rädda när detta händer, att media oftast enbart fokuserar på kvinnors utseende oavsett vad de har gjort, att kvinnor inte vågar säga nej till män eftersom allt för många blivit brutalt mördade eller misshandlade pga just detta, osv osv. De flesta av oss har nog läst det där tusen gånger om och det är fortfarande viktigt att ta upp, men jag tror inte att jag kan tillföra något nytt eller revolutionerande till just den diskussionen.

Jag är bara så obeskrivligt less på ignoransen, på den ständiga förnekelsen av vad som faktiskt pågår, och framförallt på icke-kvinnors tendens att alltid, ALLTID, få saker och ting att handla om dem själva.

Vi lever i ett patriarkalt samhälle med en väldigt tydlig machokultur. Alltså - ett samhällssystem där män har den främsta makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala-, eller finansiella institutioner domineras av män. Ett kön har förtryckts av ett annat kön på olika sätt genom hela den mänskliga historien, det är en oerhört tydlig struktur som visserligen är mer eller mindre synlig i olika samhällen, men som likväl finns där vart man än vänder sig. Patriarkatet upprätthålls av män i grupp. Japp, det där uttrycket som är så hatat men samtidigt så väldans svårt att förstå för vissa.

Vet ni? Jag fucking hatar män. Jag HATAR dem. Betyder det att jag hatar min pappa? Att jag hatar min morfar? Att jag hatar alla killar i min skola? Nej, tro det eller ej, men nej det gör jag inte. Det jag hatar är gruppstrukturen som så många män vägrar inse att de faktiskt är en del av. Manshat handlar inte om att jag ska spotta på mina killkompisar, det är en naturlig reaktion på det hat som kvinnor fått stå ut med så länge. Det är ett hat mot patriarkatet, inte ett hat mot enskilda män.

Känns det inte ganska väntat ändå? Att efter alla dessa år av förtryck mot kvinnor så kanske vi är lite trötta, lite arga, lite sura på den struktur som har gjort att vi har tvingats stå ut med detta? Denna struktur som då uppehålls av män. Manshat föds ur kvinnohat, punkt. Feminism är inte samma sak som manshat, feminism är ett tillvägagångssätt för att nå jämlikhet, men ett hat mot patriarkatet är ofta en del av feminismen och det är fan inte så konstigt heller

För övrigt kan man ju jämföra konsekvenserna av manshat kontra kvinnohat. Självklart är allt hat dåligt, men vad är egentligen värst - våld mot kvinnor vs att en man blir lite offended på twitter? Helt ärligt, försök se det ur ett bredare perspektiv. Det är skillnad på strukturellt förtryck och förtryck på individnivå - på samma sak som vita inte kan bli strukturellt utsatta för rasism i västvärldens samhälle kan män inte bli strukturellt utsatta för sexism i ett patriarkalt samhälle. Det går inte. Däremot kan kvinnor eller icke-män naturligtvis också vara boven i dramat - men inte strukturellt.

Patriarkatet påverkar inte bara kvinnor, det förtrycker även män och icke-binära. Det är en negativ samhällsstruktur för alla. På ett sätt är det ju trist att man ska behöva påpeka det för att folk ska inse att det är ett problem, men är det det som krävs så får man väl krypa till korset helt enkelt.

SNÄLLA sluta flytta fokuset från de riktiga problemen. SNÄLLA sluta göra så att allt handlar om er (nu syftar jag på män). SNÄLLA säg inte åt feminister att ”sluta generalisera” för att sekunden efter generalisera våldtäktsoffer som dumma små flickor som får skylla sig själva. SNÄLLA sluta jämföra det ofantliga våldet och förtrycket mot kvinnor med att det är synd om de killar som faktiskt inte alls är elaka men som ändå tvingas utstå ”påhopp” på internet.

Och snälla tjejer som säger att ni inte är feminister för att ni själva har det så bra - öppna ögonen, se er omkring, försök inse att det finns andra där ute som kanske inte lever lika fantastiskt som ni. Varför tror ni att ni råkar ha det så bra förresten? Jo på grund av att feminister före er har offrat sina liv för att kämpa för era rättigheter. Det är så fruktansvärt ignorant och respektlöst att påstå att feminism inte behövs bara för att just du råkar vara chef över 5 män och inte har en partner som slår dig.

På riktigt. Fucking sätt er ner. Världen kretsar inte kring er. Eller jo, det gör den för tillfället och det är just det som är problemet.

Alla män är inte svin, det är jag och alla andra mycket medvetna om. Däremot så kommer i princip alla kvinnor någon gång råka ut för ett svin. Den där mannen jag möter på gatan kl 10 på kvällen kommer förmodligen inte alls attackera mig, han vill väl bara hem till sin familj precis som jag, men hur fan ska jag kunna veta det? Hur fan ska jag kunna känna mig säker när all statistik talar så tydligt emot det? När jag dagligen läser om övergrepp på kvinnor? När det finns miljontals historier om killar som skrattar åt livrädda tjejer samtidigt som de kanske förstör hennes liv för alltid? Nej kanske inte alla män - men alla kvinnor. Alla är vi rädda. Vi har inte råd att chansa.

Självklart får vi inte glömma att majoriteten av övergrepp faktiskt sker av någon i vår närhet. Någon som tar sig lite för mycket frihet. En familjemedlem, en partner, en kompis. Verkligheten ser inte ut som i böckerna - det är inte alltid en läskig alkoholist som smyger i buskarna och nappar åt sig småtjejer då och då - ibland är det din pojkvän som i tysthet misshandlar. Kanske till och med utan att du förstår det själv, för det är vad strukturen har lärt dig.

Om ni nu är så snälla, ta inte åt er då. Lägg istället krut på att försöka förstå och sen försöka förändra, istället för att desperat försvara er och er påstådda godhet. Vad gör alla dessa snälla män som inte våldtar? De sitter på sociala medier och gnäller på feminister som snällt ber om lite lugn och ro. De är så fruktansvärt noga med att de ABSOLUT ALDRIG skulle skada en tjej, de är oskyldiga - problemet rör inte dem. De inser inte att det finns ungefär 3,5 miljarder andra personer där ute. De inser inte att deras ignorans är en del av strukturen och att de istället för att blunda för allt skulle kunna hjälpa till att sprida kunskapen. Vi alla har ett ansvar, ja även du som inte våldtar. Kanske till och med särskilt du.

Och visst, vi har det bra i Sverige i jämförelse med många andra länder. Otroligt bra, och det är jag så så tacksam för. Men ett större problem suddar inte bort ett mindre problem. Och sen kan ju vi människor faktiskt, tro det eller ej, fokusera på fler än en sak samtidigt! Visste ni det? Att vi kan donera till kvinnliga rättighetsorganisationer i Pakistan SAMTIDIGT som vi inte beter oss som svin mot svenska tjejer på klubben? Fantastiskt ju!

Nej vet ni. Jag är så oerhört trött på att behöva ta upp sånt här. Jag orkar inte gång på gång argumentera emot folk som vill skylla på offret, som inte tar det på allvar, som kommer med helt irrelevanta ursäkter, som får tjejer att skämmas över att de utsatts för övergrepp, som med sitt bidrag till den patriarkala strukturen förstör livet för så många. Vad är det egentligen som är så svårt att förstå? Vad är problemet? Jag orkar inte förtydliga att nej, jag hatar inte alla män som individer. En intervju med författaren Katarina Wennstam som jag läste häromdagen satte ord på detta så himla bra: "Inte ens en man som stampat ihjäl en kvinna får frågan om han hatar kvinnor. Men kvinnor som kämpar mot våld mot kvinnor får frågan om manshat och det är fan inte klokt.”

Nej, det är fan inte klokt. Och inte heller är det mitt, vårt, kvinnornas ansvar att försöka göra något åt allt detta. Inte är det offrens uppdrag att minska problemen. Ändå är det jag som sitter här och skriver denna text, inte någon av mina manliga vänner.

Kvinnoförtryck är fruktansvärt, men en sak som gör det ännu värre är att trots all uppmärksamhet som det får just nu, så fortsätter männen vara tysta. De som faktiskt kan göra skillnad vägrar göra det för att de anser att det inte rör dem.

Ignoransen är i vissa fall värre än, eller åtminstone lika illa som, våldet.

Likes

Comments

Otroligt risiga bilder men men. Blev som sagt utgång med Agge igår, träffade dessutom på en hel del folk som jag inte sett på ett tag så det var kul! Min makeup var dock katastrof, fy satan. Gjorde om eyelinern 5 ggr kanske, fresh. Jaja, det var en bra kväll men idag är jag inte på topp, vet inte om det beror på gårdagens bravader och sömnbrist och allt det där eller om jag inte är så frisk som jag trodde att jag var igår. Mådde hyfsat då men nu känns det illa igen. Har dock inte ansträngt mig särskilt mycket idag, bara bakat och that's it typ. Så jag lär överleva haha.

Sen har vi ju såklart den kära söndagsångesten också, my favorite. Bara en vecka till sportlov nu i alla fall, då ska jag sova massa. Har dock tandläkartid 07.40 på måndagsmorgonen första dagen på lovet, kul!! Haha nej alltså hörrni, min skrivförmåga är ju helt gone idag, vet inte ens vad jag skriver så jag avslutar nog detta nu. Känner bara allmänt att inspirationen är borta, det blir väl så när man sovit max 4 timmar kanske. Ikväll kommer det dock ett långt och argt tidsinställt inlägg upp så stay tuned ;-)

Likes

Comments

Måste tipsa er om detta - 5 year journal från Potter Style. Det är som en dagbok där du varje dag får en kort fråga att svara på, typ "Vem var den senaste du ringde?" eller liknande. En fråga dagligen i 5 år - och plötsligt har man en hel bok full med små minnen, citat och vardagssaker som man kan läsa om och minnas i flera år efter. Jag skriver ju vanlig dagbok också men här blir det mer specifikt och detaljerat, och man kan skriva saker som man kanske annars skulle glömt bort helt.

Det finns ju en massa varianter av såna här, jag fick denna i 16-årspresent (tror jag?) av min syster. Nu har jag tyvärr inte skrivit i den på ett tag, tror inte jag har öppnat den sen innan sommaren 2016 faktiskt och det är verkligen jättetråkigt. Ren och skär lathet ligger bakom det och jag vill jättegärna komma igång igen, men det finns ett dilemma - ska jag försöka fylla i alla dagar jag har missat under 2016, eller ska jag börja från och med idag? Eller vänta tills sista dagen jag skrev 2016 och sen börja därifrån fast för 2017? Annars kommer det ju bli väldigt ojämnt och världens hopp emellan dagarna. Å andra sidan blir det ju inte genuint om jag ska svara på frågorna flera månader i efterhand. Usch vad perfektionisten i mig blir upprörd nu haha.

Nejmen om ni inte vill skriva en massa i en dagbok men ändå minnas små saker, händelser och tankar från er dag så är en sån här bok perfekt! Finns att köpa här.

Likes

Comments

Såhär på lördagskvällen kommer jag och levererar havregrynsbarer proppade med nötter, karamell och choklad. Enkla att göra och riktigt goda. Bara att röra ihop och grädda i princip. Jag tycker ju väldigt mycket om havregrynskakor eller liknande, det ger en så fin textur och konsistens och en lite nötig smak. Det går såklart att anpassa dessa hur man vill - kanske vill man ha salt karamell istället för vanlig? Andra sorters nötter? Ingen choklad, eller varför inte vit choklad? Lite torkad frukt på toppen? Nötter i själva smeten? Go nuts (lol) och gör precis det du känner för. Det här är ju inte direkt ett hi-tec recept om man säger så - det finns inga speciella tekniker eller superviktiga mått att följa. Det går att höfta ihop lite hur som helst och det tycker jag är himla smidigt.

Receptet har jag hittat här men jag har ändrat lite i originalet.

Recept på hemgjord karamellsås hittas här.

Ingredienser för ca 12 barer

125 g smör

3 msk karamellsås

2 msk farinsocker

1/2 tsk salt

175 g havregryn

75 g mörk choklad

Solrosfrön

Grovt hackad mandel

1. Värm ugnen till 160 grader C och förbered en fyrkantig bakform eller långpanna (ca 15x15 cm) med bakplåtspapper.

2. Smält smöret i en kastrull och låt det börja bubbla och bli gyllenbrunt. Ta bort från värmen och rör ner karamell, socker och salt. Tillsätt havregryn och rör ihop allt.

3. Häll ut blandningen i formen och pressa den platt. Grädda i 25-30 minuter och låt svalna något i formen. Låt sen svalna helt i rumstemperatur.

4. Smält chokladen, antingen över vattenbad eller i 30 sekunders intervall i mikron. Sprid ut chokladen över biten och strö sen över solrosfrön och mandel. Låt chokladen sätta sig innan du skär upp biten i rektangulära bitar.

Likes

Comments

Puh. SItter i soffan och käkar lunch nu (med en sugen hund bredvid mig haha), asiatiskt blev det idag - dumplings med soja! Kan verkligen tipsa om ICAs dumplings, särskilt de vegetariska. Tycker de är supergoda. Standard mig att passa på att blogga när jag äter förresten haha, snacka om stimulanstorsk dock... Får i alla fall mycket gjort :-)

Har bakat hela förmiddagen och känner mig helt slut nu efter att ha slängt ihop chokladsouffle. Svårt var det inte men stressens mamma kom ju på besök när jag skulle hinna fota dem innan de sjönk ihop - det vill säga inom typ 1 minut från det att de tagits ut ur ugnen. Har även lyckats skapa jordens fulaste cookie cake, den är så grotesk att jag blir lite, eller nej mycket, ledsen av att se på den. Men god lär den vara så receptet kommer nog snart ändå, trots att den ser ut som hej kom och hjälp.

När jag har ätit upp mina sojabönor ska jag baka lite mer, äta middag med familjen och sen blir det utgång med Agnes ikväll! Så en bra lördag med andra ord. Känner mig aningen stressad just nu men det är typ så jag trivs bäst haha, hatar den där tomma känslan av att inte ha något att göra. Det är en del kvar att fixa men det är ändå mest kul för det är inga måsten - inga skolarbeten till exempel utan bara saker jag tycker är roligt. Shit vad lyxigt det låter nu när jag skriver det hihi, lika bra att ta vara på det då när det för en gångs skull händer!

Hoppas ni har en bra lördag ni med <3

Likes

Comments

Bilderna matchar verkligen inte varandra överhuvudtaget haha men men. Har tyvärr inte namnet på några källor eller fotografer så kan inte ge cred. Det enda jag vet är att klänningsbilden kommer från @edgar_artis på instagram!

Likes

Comments

Hejsan hoppsan kompisar! Hur mås det? Skönt med fredag? Eller vem är jag ens som frågar en sån fråga haha, vem tycker inte att det är skönt med fredag?

Jag mådde ganska risigt imorse med halsont och huvudvärk med mera. Kunde inte riktigt ta ut mig på dansen och dessutom var de flesta andra också sjuka, så antingen var de inte där eller så kunde de inte heller kötta. Ganska segt blev det med andra ord. Vi är ju bara 9 pers så när hälften är borta märks det rätt ordentligt. Visst påverkar det en men samtidigt så är vi ju ändå som vilken grupp som helst - hade vi varit 22 pers hade det inte varit en lika stor deal om 5 st saknades, och vår situation är ju såklart annorlunda men det betyder inte att vi är supermänniskor som fungerar helt annorlunda alla andra. Bättre att vi är sjuka nu än senare när det blir mer intensivt :)

Nämen alltså hörrni. Vad jag tjatar om denna jäkla dansshow. Jag känner att bloggisen mest blir "hej hej idag har jag dansat hejdå" varje dag. Och tråkiga bilder också.. Eller? Inte för att jag ska sitta och hitta på massa historier att skriva här men vafan, man tröttnar väl ändå. Jag kanske inte skulle tagit upp det ens för nu blir det väl ännu tydligare haha, men jag vill bara säga att ni jättegärna får komma med förslag om saker att skriva om eller saker som kan förbättras! Lite intressant försöker man ju vara haha.

Vi byter ämne med en liten casual bild sådär haha.

Har ni några roliga helgplaner? Eftersom jag inte kände mig 100% imorse så blir det att ta det lugnt ikväll i alla fall, men imorgon har jag lite planer på g. Inget är spikat men något lär det bli i alla fall! Ska försöka hinna baka i helgen också, det börjar bli dags nu känner jag! Och har ju typ inget skolarbete för tillfället (BLESS) så det lär inte bli några problem att klämma in.

Ha en fortsatt bra fredag, och så lovar jag att komma med mer inspirerande inlägg asap :)

Likes

Comments