View tracker


Åter igen står jag med ett brett och snett tveksamt funderande leende framför hans dörr. Bakom dörren sitter han väl antagligen där inne och väntar på mig. Mycket möjligt att han spelar gitarr. Jag vet även att jag har valet att sticka här ifrån, men ändå står jag här nu. Jag önskar att jag var en person som inte fick denna jävla adrenalin kicken utav honom. Jag har haft denna kicken innan, exempelvis innan jag hoppade bungyjump. Eller skulle på ett race med en galen bil som morrade sig fram. När man triggas upp. När jag först träffade honom så såg han ut som vilken vanlig ordinär och tråkig människa som helst. En lite äldre arbetande trött kille. Lån​​​g normal viktig. Tjockt mörkt hår som levde sitt egna lilla liv på hans huvud. Stora händer. Vackra faktiskt. Och ett charmigt snällt leende. Jag såg han första gången på min kusins bröllop.

Musiken bounceade på och där satt jag, med en guld glittrig klänning och med mitt stora svarta afro hår. Med oliven i det tomma glaset och kollade på alla par som dansade och alla ungar som sprang runt och skrek runt som galningar. En unge kastade tårtbit på den andra, som sen svarade genom att ge en stor box så började kaoset. Haha så roligt ändå. Sen där vid en stor jävla gitarr såg jag honom. Det var där jag fick ögonkontakt med han första gången, men något stämde inte. Denna mannens stirrande blick såg nästan hungrig ut.. Som när en gepard står som frusen till is när den hittat sin middag. Redo att attackera när känslan säger det. Och de lysande stjärnorna man kallar hans ögon stirrade rakt igenom mig. Det var som om han slet av mina kläder med blicken. Och där var första gången jag kände adrenalin ruset av en människa. Jag får alltid höra av mina vänner att jag är väldigt odiskret med mina blickar, men det är bara för jag är ganska rak och uppriktig. Kanske för mycket ibland. Men denna gången gav jag en annan blick som inte passade in till den jag skulle gett. Jag gav han ett nervöst leende och drog bort blicken snabbt.

Jag gick ut från porten tog några bloss utav ciggen och öppnade hans dörrhandtag. Och där stod han med sin blick. Sitt leende som snabbt ändrades till att istället säga försiktigt - Har du rökt cigg eller? Du behöver inte sån skit du som är så vacker. - Jag svarade honom genom att greppa hans händer och kyssa honom mot väggen. Hans lukt. Han luktar aldrig parfym eller något extra tillgjort. Han luktar ren. Ni vet pure smell så underbart asso gud. Hur kunde jag från första början veta att denna blick skulle följa mina drömmar? Hur fan skulle jag veta att han var adrenalinets ögon?


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker