View tracker

Jag har svårt för att sätta fart med saker jag tänkt göra. I flera dagar har jag tänk att jag skulle slängt upp ett inlägg eller två här på bloggen men det blir liksom aldrig av... Och jag vet egentligen inte varför. Jag börjar skriva och tänker att jag verkligen ska gå all in men det slutar alltid med att jag försöker utföra någon slags halvdan HLR på de tänkta projekten.

Vid två tillfällen nu i veckan har jag följt med mamma på en kurs i vardagsstrategi. Till en början var det väl tänkt att jag skulle följa med som en liten stöttepunkt... Men nu känns det som att även jag kommer ha nytta av kursen. Min mor tuta är, än så länge, självdiagnostiserad med adhd. Personligen tror jag att alla har en släng av några bokstäver här och där. Det är bara det att det finns så otroligt många punkter som stämmer överens med hur man tänker och agerar. Kursen äger rum i rehabiliteringskliniken på Sigfridsområdet i Växjö.

Nu byter jag spår för annars kommer jag glömma bort vad det var jag tänkte skriva... Jag har redan glömt det... Vänta det kanske dyker upp igen... Jag är inte säker på om det var detta jag skulle skriva men vi kör på det för tillfället. Jag har så många saker att berätta för er! Vi kör igenom det som poppar upp bara!

Jag och Sandra, min bonussyster, har startat en Youtube-kanal! Hon fick en kamera av la familia i julklapp och vi hade planerat att filma vår första video förra helgen. Så vi förberedde inför det och filmade. Vi filmade nog i 40-60 minuter tror jag... Det var bara det att vi blev så uppslukade av vad vi höll på med så vi glömde kolla till kameran så att den fortfarande filmade. Sammanlagt fick vi väl ihop 15-20 minuter av material som inte blev tillräckligt för att kunna göra en hyfsad video... MENMEN! Vi laddar upp på nytt och lär oss av våra misstag som Youtuber-rookies!

Sedan har jag och Hanna, min närmaste vän och min vapendragare som alltid åkt fyrhjuling vid min sida kommit på att arbetsmarknadens olika hållplatser i det klistriga nätet av arbetslöshet är i maskopi. Alla söker relativt unga, charmiga och ansvarstagande peeps som kanske är runt 19-34, rent hypotetiskt, men som har en arbetslivserfarenhet på 28 år i ryggväskan. Min katt har snorat på tangentbordet...

Just det! Jag har börjat skriva på en bok! Jag vet inte om det kommer bli något med det, jag är kvar i research-stadiet. Men vi får se! Det kanske blir en bok fast med något annat innehåll. Vi får se!

Snart ska jag till pappa och ha en myshelg. Vi ska iväg imorgon på kvällen och smaska julemat. Det blir det första julbordet för mig i december... Troligtvis inte det sista. Detta året har jag dock inte blivit inbjuden för julbordet som brukar hållas för alla nysvenskar... När jag fyllde 15, tror jag, slutade barn/studiebidraget komma och i samband med det fick vi reda på att jag i hela mitt liv, tills då, varit dansk medborgare. Förvirrad som man var fick man då ansöka om att bli svensk medborgare. Efter det ansågs jag vara nysvensk på papper. Så nu antar jag att jag gått över till att vara medelsvensk...

Det här gick in på sidospår känner jag. För att det inte ska bli ett ännu mer förvirrat inlägg är det nog bäst att bryta här, haha. Hoppas allt är bra med er, även om det är snuviga tider nu 💙

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

KANSKE!! Har jag fått ett litet efterlängtat så kallat "break through" i mitt eget huvud! Jag har gått en tre år lång undersköterskeutbildning... Och jag älskar det yrket står för och innebär. MEN! Jag tror att jag vill syssla mer med något som innebär kreativt skrivande kind of... 🐸 Riktigt vad har jag inte klurat ut än... Jag har även pratat med mamma och hennes gobbe idag om känslor som man inte riktigt kunnat prata om förut. Jag vet inte om ni minns inlägget där jag nämnde det fruktade ämnet; jobbrelaterad ångest. Eller ja... Snarare arbetslöshetens ångestladdade, presumtivt bottenlösa, bassäng där man simmar runt i ett stim som inom kort kommer bli uppfångat av samhällets nät av normer och fördomar.

Hursomhelst! Jag pratade iallafall med dem om hur jag uppfattat hela situationen. Det känns skönt att faktiskt ha pratat om det. Även om det kanske inte direkt var såhär man hade tänkt sig att 19-årsdagen skulle bli. Menmen, några tårar och kramar senare känns det aningens mer urladdat. Och för att ha en snabb uppdatering för er har inte jobbsituationen förändrats märkvärdigt. Jag söker fortfarande runt. Fast nu funderar jag ju dock på om jag eventuellt ska läsa någon journalistiklinje på distans eller något liknande så att man kan få in en fot någonstans. Eller iallafall förhoppningsvis en tå... Om någon nu skulle vilja ta emot enbart tå och gå miste om resten... He. He...

Och för att verka ännu lite mer produktiv i vardagen kan jag även meddela er om att jag, Fannny Poulsen, har kört min första körlektion i Växjö. Och det gick bra! 😱 Det var inte alls lika kaosfullt som jag trodde det skulle vara! Och det var såååå otroligt skönt! Att det inte var kaos då... Fast det blev ju småfel här och där, herre min get, jag är ingen naturbegåvning bakom instrumentpanelen. Jag ska vara ärlig... Jag är förvånad över att jag tog så lugnt på det. Jag kände mig knappt nervös bakom ratten. Det var som att jag hade en spirituellt aktiv vän i området som bedövade just den delen i nervcentrat. Eller så producerar min kropp inte något adrenalin längre. Vilket innebär att OM jag skulle behöva fly från en flock väsande svanar hade jag inte agerat alls och därmed fallit offer för uppföljaren utav Svansjön... Ouch...


Likes

Comments

View tracker

HEEEJ!!

Jag har haft en så lustig natt inatt! Den senaste tiden, de senaste veckorna, har jag haft så otroligt lustiga, osammanhängande drömmar. Jag vet inte om det beror på stress eller att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen nu när man är en av fiskarna i arbetslöshetens stim... Det är bara så lustiga drömmar... De känns otroligt verkliga och sen bevarar man allt man kände i drömmen hela dagen... Jag kan fortfarande känna vissa känslor som jag hade i en dröm för drygt 4 veckor sedan... Då drömde jag att jag och ett gäng med människor var fast som i en gigantisk byggnad, som jag tror var ett mentalsjukhus, och vi hoppade på flytande klossar och rullar som såg ut som boxningssäckar som låg i ett helt vattenfyllt rum. Sedan hade jag tvångströja och det blev helt osammanhängande. Vissa familjemedlemmar var där och sedan var några vänner där och sen kom det med människor som jag aldrig ens pratat med utan bara sett ute...

Jag har enda sedan jag varit liten kunnat kontrollera mig själv i mina drömmar och ändra på vissa saker... Jag kan inte ändra på hela drömmen så att jag drömmer om någonting annat... Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det men det är kanske mer korrekt att säga att jag kan ändra på vissa händelseförlopp så att drömmen inte slutar så som det kanske skulle ha gjort om man inte lagt sig i. Det låter kanske jättelustigt men jag vet inte hur man ska beskriva det, haha.

På tal om ingenting alls i princip så bytte jag precis spår i tankebanan... I och med att vi ska till Malmö i några dagar hade jag tänkt få iväg några tidsinställda blogginlägg så att inte bloggen börjar kompostera sig i väntan på en uppdatering från moi. Vi får se om jag klurar ut det eller om jag löser det på något annat sätt 😊

Ha det gott så hörs vi förhoppningsvis snart igen! 😝

Hoppas ni håller fötterna varma mina minions! 💛

Likes

Comments

​EVENTUELLT! Så har jag en liten plan för den här bloggen... Vad det är för plan får ni veta så småningom... Ni kanske kommer tycka om den... Och ni kanske inte kommer tycka om den... 


Jag har iallafall tänkt att försöka få in något liknande som ett "hiss och diss-inlägg" en gång i veckan... Jag vet bara inte riktigt vilken dag än. Kanske torsdagar? Eller ett inlägg varje söndag där man skriver om veckans höjdpunkt och veckans störtlopp! Hmm... Vi får se. Jag är långt ifrån färdig med utseendet och att strukturera upp bloggen och det kommer nog vara kaos ett tag här 😂 

På torsdag beger jag, mamma och hennes gubbe oss till skånelandet. Jag och mamma fick en biljett var till Volbeat-konserten i Malmö i födelsedagspresent av Benny. Vi har bokat in min studentpresent också när vi ändå är därnere. Jag fick en chokladmassage i studentpresent av mamma och Benny och det är något jag är oerhört nyfiken på att testa! Undrar om chokladen är ätbar... I broschyren stod det att man skulle bli penslad med choklad, haha... På bilden i broschyren såg det ut som att man blir penslad en bit under rumpan. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna över det, haha! Ah, jeez... Jag känner att jag verkligen vill raka bikinilinjen innan massagen, haha! 😂 Yikes... 


Ha det bra mina minions! 💛


Likes

Comments

Hejjj mina minions!

Hoppas ni mår bra och känner er höstmysiga! Jag tror att jag lyckats lista ut lite hur det går till här, haha.

Jag tror att det är fler än mig som i detta nu är ute efter en plats i samhällets hamsterhjul, aka den nuvarande arbetsmarknaden. Och därför tror jag också att det är många, många som lever i en ångestladdad vardag just nu. Där man hela tiden subtilt får höra att man inte duger helt. För vad är man utan ett arbete egentligen? Enligt vissa bidrar man inte med någonting... Och för vissa är man bara ett tungt extrabagage som de måste dra efter sig eftersom de anser att man inte försöker. Men de har fel... Vi försöker visst. Vi kanske inte går upp och har jobbet som kallar på oss... Men vi går ändå upp och försöker hålla smilbanden i schack så att man får med ett litet leende i vardagen. Vi kanske anses vara nonchalanta, men sanningen är att det är nu vi är som mest medvetna om vad vi kan och vad vi inte kan bidra med. Vi VET att man måste ha ett jobb för att klara sig i samhället. Det vi behöver är inte någon som ständigt påminner oss om vad som är så uppenbart. Det vi verkligen behöver just nu är uppmuntrande ord och stöttning. Det som vi uppfattar som tjat kanske uppfattas som en slags stöttning i andras öron. Men det känns som att man blir nedvärderad på något vis... Som att man inte förstått det nödvändigt uppenbara... Och ska jag vara helt och fullt ut ärlig, är man så fylld av ångesten över att man inte har en plats i hamsterhjulet att man inte vet vart man ska ta vägen. Jag vet att de förmodligen bara vill ens egna bästa, men ens eget bästa är inte att få den ständiga påminnelsen om hur man ska schemalägga sin framtida plats i hjulet... Förr kunde man skämta om arbetsmarknaden och dela med sig av sina funderingar utan att det skulle leda till ångestbildande diskussioner. Jag vet att jag personligen skulle ha kunnat ligga i lite mer i sökandet, men det hjälper inte att tjata om vad man borde göra. För vi vet vad vi behöver göra. Ibland vet man kanske inte helt vad man ska ta sig till, och det är helt okej... Jag vet inte vad jag ska göra eller hur man ska klara av vissa saker... Jag är till exempel rädd för att det ska bli en jobbig diskussion mellan mig och mamma på måndag... Vi ska in en sväng till Växjö för jag har en dejt med en tandhygienist... Och jag känner på mig att det kommer bli prat om detta i bilen. Jag älskar min mamma över allt annat, det är inte det... Man mår inte bra av tjatet helt enkelt... Jag låter kanske bitter men jag vet inte hur jag ska formulera det. Jag vill väl vara en hamster i hjulet på mina villkor, men det är inte tillåtet av dagens samhälle.


Vi ska ta oss upp från arbetslöshetens fiskenät nån gång mina vänner. Och vi kommer klara det galant, efter att ha gjort bort oss en smula kanske... Men vi kommer klara det här. Jag tror på er <3

Likes

Comments

​Hallå där mina höstiga go'bitar! 

​För att komma till den punkten jag tänkte berätta om ursprungligen tror jag att jag behöver förklara lite mer omkringliggande hur allt ligger till, haha... Mina föräldrar är skilda sedan många, många år tillbaka, ca 18 kan vi säga... Och båda har hittat sin kärlek som de förhoppningsvis kommer bli gamla tillsammans med. Okej, det kanske inte var så komplicerat som jag först trodde att det skulle låta som... Hursomhelst! Pappa och hans sambo fick för 5 år sedan en dotter, aka Alva (min lillasyster). Det jag ville berätta från början var att jag var barnvakt åt Alva i onsdags och jag visade henne filmen Björnbröder. En Disney-film som tränar upp tårkanalerna ganska ordentligt. 

När vi satt där och tittade på filmen började vi prata om döden. (Jag kom inte ihåg det men det är faktiskt ganska många som dör i den filmen...)

Alva är som jag en tänkare. Så vi börjar som sagt att prata lite om döden. I början av diskussionen försökte Alva få mig till att försäkra henne om att hon skulla leva för evigt och aldrig dö. Men jag kände inte att jag kunde säga det till henne... Kalla mig hemsk om ni så önskar men mitt svar till henne var att någon gång ska ju alla dö. Det kanske inte är så farligt att dö som man hör om, det kanske känns som en storvila.

Efter diskussionen kändes det inte som att hon var lika orolig över det som oundvikligt någon gång kommer ske, hur mycket man än försöker undvika det... Så som jag ser det försvinner inte jobbiga händelser eller känslor bara för att man väljer att inte prata om det. Tvärtom såg jag det mer som en "bondande" konversation... Både jag och Alva avslutade den lilla konversationen med vetskapen om att alla någon gång ska ut på en storvila och att det är okej att vara rädd. Hon är en smart unge min lilla alv... 

​Det blir bara ett snabbt litet inlägg inatt, jag känner att ögonen håller på att gå i kors. Jag ville bara få iväg ett inlägg eftersom det var ett tag sedan jag skrev någonting här i bloggen. Vi hörs mer imorgon! Eller ja... Idag! 

NaNight, Sleep Tight! 💙

Likes

Comments

Känn dig hälsad!

Inlägget som skrivs i stundens klocktickande sekunder är ett läääänge uppskjutet uppdrag från min sida. Men... Som ni nu är varskodda om, är jag även ett proffs på så kallad "procrastinating". Det vill säga att skjuta upp saker.

Jag har tänkt att jag ska lägga ut ett inlägg under hela sommaren... Och jag ska säga er att jag har kommit en fjärdedel till halvvägs ett antal gånger! Initiativet har bara inte kommit till skott riktigt... MEN! Nu så! 🐵

Jag vet inte hur apan ser ut för er, men just nu i den skrivande processen ser vår lille vän ut som ett litet torkat pepparkorn...

Till ett annat ämne som jag egentligen hade tänkt prata om, haha. Som många andra vilsna kreatur var jag tidigare i år en av de stackars själarna som på riktigt skulle bli utsparkade rakt in i samhällets gap, i form av en "nybliven vuxen" eller en "färdigbakad student". Mamma och jag gjorde en deal om att jag skulle få ett absolut sista sommarlov (om jag inte slutar som lärare någonstans förstås...) om jag pluggade till ett körkort över sommaren. NEWSFLASH, jag håller fortfarande på att plugga till det x') Men... Jag har sökt ett jobb idag! Jag har blivit utpetad från mellanrummet mellan kindtanden och hörntanden i samhällsgapet, nu är jag på väg mot resan ner i svalget! Det var någonting mer jag skulle skriva men efter att jag sträckt mig efter en kaka var det totalt bortfläktat från näthinnan...

Oh! Jag och min syster, Sandra, har startat en youtube-kanal! Vi har inte lagt upp något än men det kommer så småningom! Vi har ett gemensamt instagramkonto som hör till vår nya "hobby". Minns jag rätt hette vi något i stil med Backwardsthinking men jag kanske kan länka det...


CLICK AWAY LITTLE MONKEY

Det är lugnt, det är bara länken till instagramkontot 👾

Eventuellt kommer det ett till inlägg senare ikväll. Som ni kanske märkt är jag inte världens mest strukturerade bakelse... Utan skriver vad som faller mig in. Utan manus och ibland utan att tänka efter vad det är jag faktiskt skriver 😁

Kramkanoner! Och till er som hellre tar en avskedsnick med huvudet. Vassego'!


Likes

Comments