View tracker

Tågluff

Mitt på dagen hoppar vi på direkttåget från Siofok till Budapest. Rälsen ligger fint med utsikt över Lake Balaton. Tågresan går lika fint och cirka två timmar senare rullar vi in i Ungerns huvudstad. Vi tar tunnelbanan ut till vårt hostel som ligger strax utanför centrala Budapest. Väl där finns ingen som kan hjälpa oss incheckningen utan vi har fått mail med koder vi behöver för att ta oss in. Vi hittar till slut vårt rum men sängarna stämmer inte med beskrivningen vi fått och inte heller våra skåp.

Efter att vi lämnat av väskorna beger vi oss mot shoppingcentret WestEnd. Vårt hostel ligger nämligen mittemot det enorma shoppingcentret. Vi såg några skyltar på ungerska som betydde något i stil med att de skulle visa Ungern - Island på storbildsskärm. Eftersom det är det enda vi förstår på skylten väljer vi att "följa efter" några supportrar med Ungerska fotbollströjor.

Efter ett tag kommer vi fram till ett ställe bakom gallerian som är fyllt med fotbollssupportrar! Folk sitter i gräset, på uteserveringar och på backen. Fantastisk stämning. Tyvärr är det alldeles för mycket folk (och hur varmt som helst!), vi ser nästan ingenting på skärmen utan lämnar innan matchen är slut. Vi går istället tillbaka till WestEnd för en shoppingrunda. Budapest är ju vårt sista stopp, då kan vi fylla väskan till max. Vid tio är vi tillbaka på vårt hostel med några shoppingpåsar samt fulla magar efter middag och drinkar.

Vår första riktiga dag i Budapest vaknar vi taggade på lite sightseeing. Vårt humör sänks tyvärr rejält då receptionisten kommer, rycker oss ur soffan mitt i frukosten och ber oss checka in. På hemsidan stod det att vi kunde betala med kort, på lappen vi fick stod det att vi kunde betala med kort. När vi ska betala får vi däremot inte det. Kvinnan är väldigt nonchalant och vi packar snabbt ihop våra grejer och beger oss utåt. Hon ska inte få förstöra vår vistelse i Budapest.

Solen skiner över Budapest och vi börjar promenera längs Donau i den 30-gradiga värmen.

Kedjebron som är en av många broar som binder samman stadsdelarna Buda och Pest är väldigt vacker. Vi promenerar över bron till Buda-sidan.

När vi tagit oss över bron lägger vi märke till Bergbanan som ligger vid Clark Adams torget. Bergbanan tar inte länge alls men utsikten är fantastisk! Väl uppe på höjden finns ett slott som är väldigt populärt för turister. Vi åker upp (var inte alls rädd denna gång faktiskt) efter att ha fått köat i värmen i säkert 30 minuter.

Uppe på slottet är utsikten helt magisk! Budapest är fantastiskt vackert.

När vi väl börjar gå ner igen väljer vi att gå längs Buda-sidan. Vi promenerar länge i värmen, stannar för glasspaus i solen och ser Parlamenthuset från den bästa vinkeln. Vi väljer att korsa Donau vid Margaretabron och svänger in på Margaretaön. Här kryllar det av människor i träningskläder. Den ena springer, den andra bär på en yogamatta och den tredje utövar någon slags kampsport. Vi fascineras av alla människor och sätter oss sedan vid vattnet ett tag.

Eftermiddagen spenderades på Vati Ucta, Budapest shoppinggata likt Drottninggatan i Stockholm, där vi strosar runt i lugn och ro. Vi åt lunch och köpte lite grejer innan vi spenderade resterande tid på dagen i WestEnd-gallerian där vi bland annat fick våra naglar fixade. Tips! I Budapest kostade det mer än hälften än i Sverige och naglarna höll sedan mer än fyra veckor.

Dagen efter vaknar vi upp tidigt som vanligt, det är nämligen vår sista heldag både i Budapest och på tågluffen. Solen strålar så vi packar ner bikinin i väskan ifall vi smiter förbi något termalbad.

Vi började med att åka förbi St. Stephens Basilika. Vi gick aldrig in i den utan beskådade den bara från utsidan.

Sedan tog vi tunnelbanan och Metropolitan Line till en Stadsparken för att promenera runt i det fina vädret. Kolla så vackra stationer det fanns längs den linjen! Otroligt små men välbevarade.

Vi anländer till parken och får nys om ett Olof Palme-hus och blir nyfikna på vad det är. Vi går och går.. och går. Efter en lång tid kommer vi fram till något som inte alls var det vi förväntade oss. Vi kommer fram till ett hus med inget mer än ett café på utsidan. Vilken besvikelse. Vi går tillbaka till andra sidan parken och sätter oss i solen för att äta glass. Det är riktigt varmt så vi bestämmer oss för att använda våra bikinis vi släpat med oss. Vi går till termalbadet Széceny som bara ligger ett stenkast bort. Eftersom vi inte ska ta någon behandling utan bara bada betalar vi cirka 100 kronor för inträdet. Termalbadet är fantastiskt vackert. Det finns pooler både inomhus och utomhus med olika temperaturer. Det är otroligt mycket folk men trots allt värt det. Tyvärr tog vi inga bilder därinne men det var en upplevelse. Allt var fint bevarat med statyer och fina, fräscha byggnader runtom. Cirka två timmar njuter vi i badet.

Sedan åker vi vidare mot utkanten av Budapest för att spendera ett par timmar på shoppingcentret Arkad. Där fanns alla affärer du kan tänka dig. Allt från de stora internationella klädjättarna till de mindre, regionala.

Dagen efter påbörjar vi vår resa hem. Nöjda och glada men minst lika trötta och slitna. Två veckor på resande fot går otroligt fort. Det kräver mycket av en själv men det är samtidigt det bästa som finns. Att se nya platser. Att resa genom land efter land och se så mycket mer än om du reser med flygplan.


Min sammanfattning av Budapest: Jämfört med Prag slår Budapest högre. Trots turister i flock är Budapest fantastiskt. Här finns det vackra byggnader, mysiga parker och termalbad som bara det är en fröjd för ögat. Det finns shopping för alla smaker med sevärdheter om vartannat. Att det är billigt och bara en kort flygresa från Stockholm gör det hela ännu bättre. Hit skulle jag definitivt återvända, gärna för en mysig vår- eller höstweekend.

Likes

Comments

Tågluff

Innan vi gav oss iväg på vår tågluff planerade vi rutten noggrant. Vi skrev först och främst upp alla städer vi kunde tänka oss att åka till och sedan fick vi börja pussla ihop platserna med tiden vi hade. Vi valde även att lämna tre dagar öppet ifall det skulle vara så att vi vill stanna längre på något ställe eller skulle hitta något annat roligt på vägen. I detta fall var vi sugna på lite sol och bad och började kolla på närliggande ställen till Ljubljana som dessutom låg på lagomt avstånd. Valet föll på Siofok vid Lake Balaton. Även kallat Ungerns Riviera då det bjuder på sol, bad och fest. Dessutom låg det påväg mot Budapest som skulle bli vårt stopp efteråt.

För att ta oss dit får vi åka in i Zagreb, Kroatien för byte av tåg. En station jag året innan också varit på som är allt annat än fräsch. Sist fick jag övernatta där själv (eget val självklart) med en massa obehagliga typer men denna gång kom vi undan lindrigt. En timme behövde vi bara vänta på nästa tåg. Ett tåg som krävde otroligt många passkontroller innan vi kunde rulla in i Ungern. Vid gränsen satt det dessutom vakter med vapen så att ingen utan pass kom in i landet. Obehagligt att se Europa på det här sättet. Cirka 20 (!) stopp senare (under bara fem timmars restid) är vi på plats i Siofok.

Vädret är sådär och vi promenerar mot vårt hostel som till vår förtjusning är riktigt bra. Vi har en stor balkong, egen toa och dessutom med en pool utanför entrén. Alla hostel vi varit på (förutom det i Bratislava) har gammal inredning. Man kan inte förvänta sig samma standard som i Sverige när man kommer undan så billigt.

Efter vi har checkat in beger vi oss ut för att äta. Jag äter gulaschsoppa eftersom vi är i gulaschsoppans hemland. Den är god men inte mer än så tyvärr. Innan hade jag som mål att äta någon maträtt som är typiskt för det land vi är i. Det gick sådär.

Vi går sedan mot stranden för att kolla hur det ser ut. Siofok är väldigt turistigt med trampbåtar och liknande aktiviteter. Dessutom finns det en stor bargata där bar efter bar trängs tillsammans med restauranger och uteserveringar. I stort sett varenda bar visar fotbolls-EM dessutom vilket gör att vi bara kan välja och vraka mellan alla restauranger. Under våra dagar i Siofok testar vi lite olika restauranger men fastnar för en som vi äter på ett par gånger. Deras pizza och pasta var riktigt bra.

Siofok har egentligen inte så mycket att erbjuda som stad. Det gör oss dock inte så mycket då vi är ute lata dagar på stranden.

Stranden i Siofok är inte riktigt en strand utan mer ett gräsområde med en strandpromenad. För att komma in till stranden betalar vi cirka 1000 HUF vilket är ungefär 30 svenska kronor. Tyvärr får inte vi tag i några solstolar under dessa dagar då de som hyr ut dem inte syns till alls. Istället ligger vi på vara badlakan i gräset och läser böcker samt lyssnar på podcasts. Ett par dagar vid Lake Balaton var precis vad vi behövde. Det blåser en hel del vilket bara är skönt men tyvärr lyckas vi bränna oss ganska rejält då man inte tror solen tar lika mycket när det blåser.

Kvällarna spenderar vi på restauranger och barer med hettan i ansiktet. Vi äter gott, dricker drinkar och kollar på fotboll. Vi sover ikapp förlorad sömn och tar chansen att gå runt i strandkläder från tidig morgon till sen kväll. Vi njuter av lugnet innan det är dags att hoppa på tåget till nästa storstad att checka av.

Min sammanfattning av Siofok: Att detta kallas Ungerns Riviera går att förstå efter att par dagar. Ungern som inte har någon kustremsa har istället Lake Balaton. Siofok känns mer eller mindre som en charterort i Europa likt Alanya eller Ayia Napa. Inte på grund av stranden, inte heller på grund av läget men på grund av andra liknelser. Det är på grund av bargatan som går längs stranden, alla trampbåtar hit och hoppborgar dit samt happy hour på alla barer en viss tid. Fulla ungdomar som festar tills solen går upp och paraplydrinkarna som serveras titt som tätt. För mig är det för turistigt och charterliknande för att jag ska tycka om det. Jag skulle faktiskt inte åka hit på en veckas semester men för ett par dagar var det okej. Visst, Siofok är fint vid vattnet men inget för mig. Gillar man däremot en typisk charterresa är detta ett perfekt resmål i Ungern som enkelt går att kombinera med en storstadsvistelse i Budapest.

Likes

Comments

Tågluff

Dag två i Ljubljana vaknar vi upp förväntansfulla. Vi ska på utflykt! Sjön Bled ligger bara drygt en timme bort så vi går till stationen på morgonen och bokar en tur och retur-biljett med buss dit. Jag hade innan sett bilder på sjön och kände att vi bara måste dit när vi är så pass nära. Bussbiljetten kostade inte mer än 200 kronor vill jag minnas. Jag själv är lite rädd att åka buss då jag tycker att många kör som idioter men denna resa var mest längs en motorväg vilket gick bra.

Väl på plats regnar det så vi drar på oss våra huvor och börjar vandra längs sjön. Trots regn är det inte alls kallt ute. Vi blir förundrade över hur vacker sjön är och hur grönt vattnet faktiskt är.

Vi vandrar på en liten väg som går längs sjön. Det finns inte alls mycket hus första biten men ibland dyker det upp mysiga "stugor". Längs hela vägen ser man dessutom den välkända ön som finns med på varenda bild från Lake Bled. Kyrkan sticker upp väldigt vackert bland alla träd och buskar.

Vi vandrar sakta runt och njuter av lugnet. Vi båda älskar naturen så Lake Bled var ett perfekt stopp för oss.

Sjön erbjuder mer än bara fantastisk utsikt och natur. Här kan man hyra cyklar och trampa runt. Man kan dessutom åka ut till ön och besöka kyrkan eller istället paddla om man vill.

Blickar man upp mot berget ser man en linbana och andra aktiviteter på toppen. Hit kan man definitivt åka på semester om man gillar äventyr.

Efter den långa promenaden runt sjön börjar solen titta fram och vi bestämmer oss för att sätta oss på en uteservering och äta lunch. Pastan var gudomlig!

När vi fyllt magen med mat och samlat på oss energi väljer vi att vandra upp mot slottet för utsikten. Tyvärr är muren för hög för oss under 1.60 så vi ser inte jättemycket... Vi väljer inte att betala in oss heller vilket kan vara anledning till att muren är så pass hög utanför. Men det var skönt i benen att vandra uppåt, leden bestod nämligen bara av trappor. Det har hunnit bli eftermiddag och på nervägen börjar vi känna oss rätt nöjda. Vi har fått den energi vi behövt och massor av frisk luft.

Efter mycket om och men hittar vi till slut rätt buss tillbaka mot Ljubljana. Denna tar dock längre än morgonbussen då den åker en bra mycket krokigare väg än innan. En väg som dessutom bara består utav gupp. Framme i Ljubljana fixar vi mat inför morgondagens resa och sätter oss sedan och äter lite försnacks medan regnet öser ner. Vi avslutar kvällen med pizza på en restaurang samtidigt som vi ser på fotboll. Vi träffar ett svenskt gäng och byter lite resetips innan vi traskar hemåt i natten. Tidigt morgonen efter ska vi nämligen lämna Slovenien för Ungern.


Sammanfattning av Ljubljana och Bled: Hade jag vetat att Slovenien var såhär vackert hade jag definitivt åkt hit tidigare. Det har allt som jag gillar: natur, berg och en hög mysfaktor. Ljubljana är dessutom så pittoreskt och ljuvligt som det ser ut på bilderna. Här känner man varken stress eller oro för att något ska hända. Staden är lugn och man faller in i tempot på en sekund. Det finns mysiga restauranger och caféer kring vattnet samt en hel del att vila ögonen på runt om i staden. Hit kan jag definitivt återvända för en weekend. Mer än så behöver man inte här men det är absolut värt ett besök! Bled å andra sidan hade jag kunnat stanna längre i. Här finns äventyr för alla smaker precis intill sjön men även i närliggande områden.

Likes

Comments

Tågluff

När vi hoppar av tåget i Wien känner vi oss redo för en ny stad. Men innan det ska vi spendera ett par timmar på tågstationen Westbahnhof. En station jag bytt tåg på året innan och en station som är allt annat än den i Bratislava - stor, fräsch och mycket mer att fördriva tid med. Till vår stora förtjusning visas fotbolls-EM på storbildsskärm utanför ingången vilket gör att en timme av tiden bara springer iväg. Sedan får vi i oss mat och hoppar på tåget kring 21.30. Mitt i natten byter vi sedan tåg i Villach - en stor knutpunkt i Österrike. Jag vill minnas att jag bytt tåg där året innan också men det skedde också mitt i natten vilket gör att jag inte minns exakt om det var den stationen eller inte.

Vi hade tur även denna gång och behövde större delen av tågresan inte dela kupé med någon. Vilken lycka det är att få breda ut sig över alla säten!

Ett par timmar senare och flera tåginstruktörer senare som frågar efter biljett och pass rullar vi in i Europas miljöhuvudstad 2016: Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Det spöregnar, klockan är knappt sex på morgonen och vi är trötta. Kalla av regnet promenerar vi till vad vi tror är vårt hostel. Dörren är låst så vi knackar febrilt på och ringer de till och med i hopp om att de ska öppna - men vi får inget svar. Varken på telefon eller vid dörren. Vi bestämmer oss för att gå till ett hotell i närheten och äta hotellfrukost. Efter en natt på två olika tåg med få timmars sömn unnar vi oss en rejäl frukost. Vi får internet på köpet där vi äntligen kan googla vårt boende och inser att vi stått och stampat utanför FEL hostel i över en timme. Vi hade bokat hostel AVA, inte hostel ANA som vi trott. Så typiskt oss.. Efter en lång frukost vandrar vi sedan vidare mot vårt riktiga hostel vilket visar sig ligga precis bredvid den kända "Trippelbron" och Preserentorget.

Vårt boende är inget speciellt men bjuder på denna fantastiska utsikt upp mot slottet.

Vädret började spricka upp och vi tog bergbanan upp mot slottet. Är det något vi älskar så är det utsikter! Så fridfullt. Jag som är höjdrädd vad väldigt uppjagad över bergbanan men vi skulle bara 120 meter uppåt vilket var över fort.

Men det var såå värt det för vilken fin utsikt det bjöds på uppe på toppen! Det var svårt att fånga på bild men mycket grönt och mycket berg runtomkring.

Vi går omkring på slottet ett tag och kollar in i de olika delarna som är öppna för allmänheten. Nedför vandrar vi sedan på en mysig "stig" tillsammans med utsikten. Det är fortfarande morgon och vi är i stort sett ensamma däruppe.

Väl nere hamnar vi i Gamla stan. Kanalen som flyter genom Ljubljana är vacker och gör allt en smula bättre. Vi strosar runt bland affärer, och besöker några, samt kollar på byggnader och njuter av att solen har kommit fram. Herregud vad det är fint när solen lyser!

Ljubljana är definitionen av pittoresk. Mysiga gator, mycket grönområden och vackra byggnader.

Kvällen spenderar vi på ett mysigt område vid kanalen - här trängs barer och restauranger längs en gågata men det har ändå den mysiga känslan kvar. Vi har lite svårt att bestämma oss först vart vi ska sitta då vi tycker att alla ställen har sin charm. Vi hittar till slut ett ställe vi spenderar resten av kvällen på med god dricka, mat och fotbolls-EM.

Likes

Comments

Tågluff

Efter 4 timmar på tåget rullar vi in på stationen i Bratislava, Slovakien. Stationen som knappt är större än Bodens. Väldigt liten för att vara en huvudstad. Men det visste vi redan innan, därför bestämde vi för att bara stanna i ett dygn! Vi promenerar genom staden med packningen på ryggen. Det ekar tomt. Vi möter inte alls många människor förrän vi närmar oss vårt hostel som ligger mitt i det vi uppfattar som centrum. Vi går igenom en stor port innan vi kliver in på vårt hostel (Hostel Folks) och wow! Superfräscht. Väldigt synd att vi bara skulle stanna en natt för det var vad man kan kalla ett idealhostel. Stora, rymliga rum med fräscha sängar och möbler. Ett stort mysigt allrum där man kunde se tv, spela tv-spel och laga mat.

Vi lämnar våra väskor på rummet och beger oss ut för att se fotboll och äta middag. Vi beställer varsitt glas vin tillsammans med en mycket bra pizza och pasta. Vi sitter och pratar i någon timme innan vi landar på rummet igen efter ytterligare en lång dag.

Dagen efter vaknar vi vid åtta och beger oss sedan ut i vad vi båda tyckte var perfekt väder! Efter några minuter känner vi oss dock genomblöta eftersom det var så fruktansvärt kvavt ute.

Vi promenerade upp mot slottet genom trånga gränder och längs långa trappor. Väl uppe på slottet möts vi av en utsikt över hela staden. Solen vägrar titta fram vilket gör utsikten lite tråkigare än vad vi väntat oss.

Uppe på slottet inser vi hur litet Bratislava faktiskt är. Utsikten räcker inte alls så länge. Vi promenerar runt slottet ett bra tag innan vi börjar ta oss ner en annan väg än den vi kom. Väl nere hamnar vi på andra sidan stan. Vi promenerar ned till deras "shoppinggata" som vi uppfattar det som. Där är det lite mer folk än innan och vi promenerar runt bland kyrkor, marknader och affärer. Nere vid floden inser vi att det går färjor mellan Bratislava och Wien och vi börjar direkt kolla upp kostnader och avgångar. Vi skulle nämligen göra ett tågbyte i Wien senare under kvällen. Tyvärr var det inget som passade in i vår resplan så vi får skippa färjan för den gången. Annars en väldigt kul grej att testa på!

Vackert hus i centrala Bratislava.

Efter ett par timmar går vi vidare mot utkanten av centrala Bratislava och mot shoppingcentret Eurovea. Ett tips om man besöker Bratislava och vill shoppa lite. Gallerian bestod av massvis med affärer och där bland annat massor med välkända samt lokala märken. Vi stannar där för att äta utomhus på en restaurang med utsikt över floden. Vädret är fint och vi äter i lugn och ro. Sedan sätter vi oss nedanför och njuter av solen ett tag. Kring halv fem står vi på stationen efter att än en gång ha gått igenom staden med packningen på ryggen. Den här gången gick det fortare än förväntat och när vi anländer till stationen inser vi att vi till och med hinner med ett tidigare tåg. Sagt och gjort - tio minuter senare sitter vi på ett av de smutsigaste och ovårdade tåg jag någonsin rest med. Vilken tur att vi ska hoppa av i Wien en timme senare.

Min sammanfattning av Bratislava: Bratislava var ett stopp vi åkte till "bara för att". Jag kan inte säga att det är någon riktig weekendstad än. Egentligen är det inget större fel på staden utan bara att det inte finns så värst mycket att göra. Det finns vackra och historiska byggnader men för oss som inte är så mycket för historia (förutom världskrigen kanske..) fanns det inte så mycket annat att göra. Nu ska jag inte säga för mycket eftersom vi knappt var där i ett dygn men jag tyckte det räckte. Bratislava var ingen stad för mig men ändå - kul att ha varit där!

Likes

Comments

Tågluff

Kring 06.30 rullar vi in på Prags centralstation efter cirka nio timmar på tåget. Vi hade tur och fick en kupé för oss själva efter klockan 01 så vi kunde sova till och från i lugn och ro efter det. Vi vecklade ut sätena och kröp upp med vår ryggsäck som kudde samt en filt runt kroppen. Mitt bästa tips inför en tågluff är helt klart en filt! Superbra att ha på kalla tåg, när man väntar på stationerna och till hostel om man inte vill sova direkt på lakanet.

När vi hoppar av tåget i Prag är vi trötta. Vi söker upp närmaste Starbucks för att äta frukost och sno lite internet. Efter en timme traskar vi vidare till en tunnelbanestation och åker vidare mot vårt hostel vi bokat. När vi står utanför ingången säger vi båda att det är skönt att vi bara bor här en natt. När vi checkar in måste vi betala extra för att betala med kort - något som inte framkommer vid bokningen.

Att promenera längds Moldau är väldigt vackert.

Efter att ha gjort bort incheckningen beger vi oss ut i Prag. Det är varmt ute och vi kan gå barbent. Eftersom vårt hostel låg med gångavstånd till alla sevärdheter väljer vi att promenera längs Moldau med sikte på Karlsbron. Ju närmare vi kommer - ju mer människor stöter vi på. Efter att ha varit i Gdansk och Warszawa är vi inte van vid mycket turister utan får en smärre chock när vi närmar oss turisstråken i Prag. Så mycket turister! Främst asiatiska brudpar kommer vi fram till. Cornelia höll till och med att kliva på en brudklänning vid ett tillfälle eftersom de ställer sig och tar bröllopsfoton en decimeter från oss.

Karlsbron är väldigt vacker men än en gång - alldeles för mycket människor i rörelse. Vi korsar bron ganska snabbt och kommer över på andra sidan. Efteråt bestämmer vi oss att gå upp mot Pragborgen. I skållande hetta tillsammans med studenter från Amerika traskar vi uppför trapporna. Svetten var inte sen med att rinna nedför ryggen kan jag lova.

Väl uppe på borgen var det så värt alla trappsteg! Utsikten var magisk. Totalt älskade att hela Prag i stort sett bara bestod av röda hustak! Väldigt tilltalande för ögat.

Uppe på borgen öppnar sig en helt ny stad full av museer och vackra byggnader. Och därmed tillkommer även turisterna. Det fullkomligt kryllar av folk. Vi är inte särskilt sugna på att gå in i någon kyrka eller museum utan vandrar efter ett tag ner igen längs en annan väg än den vi kom.

Vi promenerar vidare till turisternas mecka: torget i Gamla stan! Här äter vi kanske resans tråkigaste lunch: En laxsallad som endast består av lax, några tomater, gurka och isbergssallad. Inte riktigt det vi väntat oss för den pengen. Efter lunchen går vi och kollar på den astronomiska klockan samt lite byggnader runt Gamla stan innan vi åker vidare till Staropramens bryggeri.

Vi betalar för en tour som guidas via högtalare och skärmar för att sedan avslutas med en öl i baren. Touren kostar inte alls mycket - jag har för mig att vi betalade cirka 40-50 kronor för den. Ointresserade som vi är lyssnar vi faktiskt inte alls så mycket på vad som sägs utan kollar mest på inredningen. När touren avslutas går vi ner en trappa till baren där en kille berättar om alla olika ölsorter vi får välja mellan. Jag som är diabetiker blir imponerad över att det finns en "diabetesöl" faktiskt.

Efter ett par timmar återvänder vi till vårt hostel. Rummet är inte så mycket att hurra för och när jag ska duscha fungerar inte duschen. Det kommer knappt något vatten och det lilla jag får ur kranen är iskallt. Resten av vårt hostel är väldigt ofräscht och tyvärr inte alls en rolig upplevelse. Men det var billigt iallafall! På kvällen går vi ut och äter på en restaurang i kvarteret. Lemon Leaf hette den och serverade thailändsk mat! Väldigt god mat men det var såååå varmt därinne! Säkert 25-27 grader landade termometern på. Väldigt tråkigt på ett annars väldigt mysigt ställe. Kvällen avslutar vi på en pub med premiären av fotbolls-EM.

Dagen efter vaknar vi till duggregn. Vi äter frukost och checkar sedan ut innan vi beger oss in mot centrum. Vi strosar sakta runt i de judiska kvarteren men efter ett tag är vi leds på det. Tanken var egentligen att åka upp till en beergarden (med utsikt över hela staden) som sägs vara fin men vädret förstörde för oss. Vi väljer att spendera kvarvarande timmar i Prag på ett shoppingcenter. Innan vi hoppar på tåget äter vi en sushilunch i kvarteret vi bodde i.


Min sammanfattning av Prag: Jag måste säga att Prag var lite av en besvikelse. Det var exakt samma som hände när jag åkte till Berlin året innan. Jag hade höga förväntningar då vänner, bekanta och tidningar höjt det till skyarna. Men i slutändan blev jag besviken. Visst, Prag är jättevackert med vattnet, alla broar och vackra byggnader men jag blev inte lika imponerad som jag trodde. Det är alldeles för turistigt för min smak och jag tyckte inte det fanns så mycket att göra där mer än att kolla på byggnader. Tyvärr är det nog ingen stad jag kommer åka tillbaka till inom den närmsta tiden. Jag tror absolut att ett andra besök i staden skulle få mig att ändra inställning men just nu lockar inte det tyvärr.

Likes

Comments

Tågluff

Kring 22-tiden rullade vi in i Warszawa. Det hade hunnit bli mörkt och så fort vi hoppat av tåget och hittat vår väg ut från tågstationen möttes vi av högljudda människor, höga byggnader och den där storstadskänslan man bara får i vissa städer. Redan då kände jag på mig att detta skulle bli ett bra stopp.

Vi sover ofta i vårt egna påslakan vi har med oss på resan. Vissa sängar vi sover i är fräschare än andra..

Cornelia hade redan innan laddat ner gratis kartor via en app (Kommer tyvärr inte ihåg namnet men så smidigt!) så vi kastade upp ryggsäckarna på ryggen och promenerade de cirka 1.5 kilometerna i kvällsvärmen. Benen fick jobba lite med tanke på att väskorna låg på ungefär 12-14 kilo men promenaden kändes bara bra när vi suttit på ett tåg fyra timmar. Väl framme på vårt hostel möts vi av en trevlig kvinna, ägaren visade det sig, i entrén som öppnar och låter oss checka in. Vårt hostel är som en enda lång korridor men väldigt mysigt. På väggarna hänger det bilder från ägarnas resor världen över. Allt från fjällvandring i Nepal till sol-och badresor i Karibien. Det är något strul med vår bokning men till slut får vi ett dubbelrum till oss två. Otroligt lyhört men fräscht. Vi tvättar av oss och skriver sedan resedagbok. Dagbok kan vara det bästa jag börjat med på mina resor. Samma kväll, eller morgonen efter, skriver jag om dagen och på så sätt minns man resan på ett helt annat sätt. Detaljer om varje resmål finns nerskrivet men även känslor man hade för stunden.

Dagen efter vaknar vi som vanligt kring åtta-tiden och gör oss i ordning. På våra resor vaknar vi alltid i tid för att få ut det mesta av dagen. Det roliga med oss är dessutom att vi inte alls lägger mycket tid på att göra oss i ordning då vi mestadels alltid är ute i solen och går. Det brukar sluta med håret i en svans och högst lite puder i ansiktet eller en klick mascara.

Så mycket vackert att titta på vid Gamla stan.

Efter en halv frukost på vårt hostel (De bjöd på kaffe/te och rostat bröd så vi kände oss inte fullt mätta på det) samt en halv på ett Starbucks runt hörnet begav vi oss ut i Warszawa. Eftersom vårt hostel råg lätt bra till valde vi att promenera med sikte på Gamla stan. I strålande sol gick vi förbi kyrka efter kyrka och en drös med vackra byggnader på rad. Känslan var väldigt bra och helt tvärtemot än vad jag hade förväntat mig. Jag trodde Polen skulle vara skitigt och gammalt men Warszawa var inte bara fräscht utan modernt och väldigt vackert.

Vi promenerade länge i lugn takt, gick in i kyrkor vi passerade, kollade noga på monument och bestämde till slut att gå till Polin museum - ett museum om polska judar. Både jag och Cornelia är intresserade av andra världskriget och det var den största anledningen att vi valde att gå dit. Och wow, vilket museum vi hamnade på. Två timmar senare kommer vi ut, alldeles skärrade.

Vi söker upp närmsta butik, köper med oss sushi och avnjuter den i solen utanför museet medan vi planerar vad vi ska göra härnäst (30 kr för en lunch är inte alls dåligt!)

Vi bestämmer oss för att gå till en judisk kyrkogård. Solen värmer ordentligt och vi uppskattar att det är runt 25 grader varmt. Efter en rätt lång promenad kommer vi till slut fram till den judiska kyrkogården. Vid ingången ber en kvinna oss att ta på oss en tröja för att täcka axlarna. Sedan går vi in. Kyrkogården var mäktig. Så mycket historia på en och samma gång - och så mycket känslor. Vi tar inga bilder varken här eller på museet av respekt. När vi sedan kommer ut igen vill vi promenera till den kvarvarande muren i Warszawa - den judarna en gång i tiden blev instängda innanför. Efter en mycket lång (Och hemskt varm!) promenad kommer vi fram till en besvikelse. Enligt kartan var vi på rätt plats men vi kunde inte hitta delarna av muren hur mycket vi än letade. Tråkigt.

Vi bestämmer oss för att gå till stationen och ordna platsbokning (Ingen kunde engelska i informationen så en snäll polsk kvinna översätter åt oss direkt, (sådana människor ligger högt upp på min uppskattarlista!) till tåget mot Prag och sedan köper vi med oss middag till vårt hostel. Vin, hummus, bröd, jordgubbar och lite annat småplock gottar vi i oss under kvällen innan vi somnar. Dagen till ära gick vi över 23 000 steg så vi somnar ganska fort efter att huvudet landar på kudden.

La Zienki park var väldigt välvårdad och vacker.

Dagen efter bestämmer vi oss för att åka ut till La Zienki Park, en välvårdad och supervacker park med massor av statyer, orangeri och fina byggnader bland annat. Vi strosade runt någon timme bland massa påfåglar (Vet inte vet av mig och Cornelia som var mest rädd egentligen..) och en hel del skolklasser. Något vi märkte i Polen var hur otroligt mycket skolklasser det var i rörelse! Aldrig sett något liknande. Mitt i parken finns dessutom en liten mysig sjö där många människor samlats.

Efter ett par timmar promenerar vi sakta mot centrum igen och spenderar resten av eftermiddagen i affärer. Dock utan att köpa något! Vi valde att inte fylla väskan på vårt andra stopp utan att vänta med shoppingen till slutet på luffen.. Timmarna går sedan väldigt fort och vi avslutar med quesadillas till middag. Klockan 21.25 går nattåget vidare mot nästa stopp: Prag!


Min sammanfattning av Warszawa: Jag hade väldigt låga förväntningar innan vi åkte till Warszawa. Jag förväntade mig att det skulle vara skitigt, grått och tråkigt. Men så fel jag hade! Gdansk var som sagt en liten besvikelse men Warszawa var en wow-upplevelse! Warszawa tror jag absolut kommer vara en av de populäraste weekendresmålen inom ett par år. Åk hit om du vill leva billigt - staden ligger nämligen på väldigt låg prisindex jämfört med exempelvis Stockholm. Shoppingen håller hög standard - likaså stadens byggnader. Det är väldigt fräscht och fint här. Gillar man kultur och historia är staden perfekt och det finns nog mycket mer att se och göra än det vi hann med på två dygn. Warszawa seglade faktiskt upp som ett att mina favoritstäder! Skulle väldigt gärna åka tillbaka någon gång i framtiden.

Likes

Comments

Sommaren 2004 var jag precis 10 år fyllda och mitt liv speglades av främst fotboll. Sommaren var inget undantag. Vi tränade under de sena sommarkvällarna och åkte på långväga cuper och spelade matcher om vartannat. Det var även då jag gick kraftigt ner i vikt, drack vatten som aldrig förr och sprang på toa flera gånger per timma. Till slut tappade jag matlusten och väl på sjukhuset, efter att jag sovit i nästan 24 timmar i sträck och varit totalt utmattad, konstaterades det att jag fått diabetes typ 1.

"Får jag aldrig mer äta pizza igen?" var det första jag sa till min pappa.

Tioåriga jag hade självklart ingen aning vad diabetes egentligen var, jag trodde bara att man var "allergisk" mot socker.

Det är självklart att en tioårig flicka inte kan (eller ska) ha koll på allt men vad som förbryllar än idag är hur omedvetna vår befolkning är om sjukdomen. Diabetes typ 1 finns idag hos cirka 450 000 människor i Sverige. I jämförelse med cancer där det idag i stort sett finns lika många som antingen lever med sjukdomen eller någon gång i livet haft det har många fler koll på cancer än diabetes.

Jag är så trött på människor som i okunskap tror att man får diabetes för att man äter en massa sötsaker under en vecka. Det får du inte. Inte heller om du äter det under två veckor. Skulle du däremot fortsätta med det under en längre period och kombinerar det med fet mat samt med att vara stillasittande är risken för diabetes typ 2 större.

Och det är det som är det tråkiga. Alla vet inte om att det finns diabetes typ 1 och diabetes typ 2. Typ 2 får du oftast om du lever ohälsosamt likt det jag beskrev tidigare(Inte alltid den orsaken dock. Viktigt att poängtera.). Diabetes typ 1 är en helt annan grej. Det kallas "ungdomsdiabetes" för att det främst drabbar människor i ung ålder medan diabetes typ 2 oftast drabbar äldre. Men med undantag, du kan få typ 1 som äldre och vice versa. Diabetes typ 1 kan vara ärftligt och har du det i släkten löper du större risk att få sjukdomen. Men många vet fortfarande inte varför de fått sjukdomen. Jag är en av dem.

Jag minns en speciell händelse från när jag var liten. Då hade vi elevråd på skolan och alla elever bjöds på fika. Men jag fick inget eftersom jag hade diabetes. Jag var 11 år då. Hur tror ni att en 11-åring reagerar då? Visste inte lärarna bättre än så? Jag får äta exakt allt som en "vanlig" människa får äta men måste alltid kompensera upp med insulin då min bukspottkörtel inte gör det åt mig. Jag kan äta godis en fredagkväll, jag kan dricka läsk och jag kan äta fet mat. Helst i samband med mitt måltidsinsulin men jag kan fortfarande stoppa i mig det. Jag är trött på att höra "men det där kan inte Jennifer äta".

Alla andras okunskap har påverkat mig. Mig och säkert fler andra med samma sjukdom. Förut gömde jag mig när jag skulle ta mitt insulin. På skolan klämde jag in mig i skåpet eller sprang på toaletten när det var dags för min spruta. Jag vågade inte heller berätta för nya människor om min diabetes. Att ta mitt insulin vid matbordet på en restaurang var bara att glömma, jag ville inte att folk skulle tro att jag tog någon slags drog. Jag ville inte heller att de som visste att det handlade om diabetes skulle tro att jag fått min sjukdom för att jag ätit dåligt, rört på mig lite eller för att jag var rund. För det var det många trodde. Bara på grund av brist på kunskap om sjukdomen.

Det syns inte på utsidan när folk har diabetes. Men det är en ständig balansgång mellan att må bra och dåligt. Det gör ont att höra skämt som "om jag äter mer godis får jag diabetes". Det är tröttsamt och uttjatat. Jag hoppas folk läser på lite mer innan de uttalar sig om något de oftast inte har en aning om.

Likes

Comments

Du har säkert hört det förr. Det är egentligen ett väldigt uttjatat uttryck på senare tid, men ack så viktigt. Comfort zone. Din trygga zon. Det handlar oftast om att man vill göra saker men att man inte vågar. Rädslan sätter stopp för drömmarna och man blir kvar i sin trygga zon, där man i stort sett alltid varit.

2013 flyttade jag till London och det var mitt första, ordentliga steg ut ur min comfort zone. Idag är jag mer än tacksam över mig själv att jag gjorde det. Tillsammans med två andra tjejer, som jag för övrigt aldrig träffat innan utan bara skrivit med på londonsvenskar.se, flyttade jag till Englands huvudstad en höstdag 2013. Det var nervöst och ångestladdat men främst av allt var det spännande och helt fantastiskt. Efter att kramat mamma hejdå och smsat ett sista sms till alla mina vänner hoppade jag på flyget. Jag skulle tippa att vi var strax ovanför Arlanda när mina tårar var som bortsuddade. All ledsamhet försvann och resten av flygresan kunde jag inte bärga tills jag var framme. På plats i London bodde jag och de två andra tjejerna, Louise och Alexandra, ett par dagar på hostel medan vi svarade på olika bostadsannonser och sprang på lägenhetsvisningar om vartannat. Tre dagar senare stod vi med ett kontrakt på en lägenhet i västra London och våra närmsta månader var säkra om vi skulle få jobb det vill säga. Två veckor senare hade vi båda (en av tjejerna flyttade hem direkt) jobb. Ett par månader senare satt vi båda på ett fulltidskontrakt och med ett tiotal nyfunna vänner. Allt ifrån våra flatmates vi delade lägenhet med till jobbarkompisar till vår dörrvakt (Okej, vi kanske inte var vänner men varje dag pratade vi om dittan och dattan i förbifarten). Idag har vi båda flyttat tillbaka till Sverige och jag kan lova att det inte bara är jag som ser det som mitt roligaste och lärorikaste år i livet. Båda hade varsin dröm som stavades London och tillsammans förverkligade vi den. Trots att vi inte kände varandra från innan och trots att vi varken visste om vi skulle få jobb eller ens boende så vågade vi. Något jag tror vi båda kommer bära med oss hela livet.

"Men tänk om jag ångrar mig när jag är där?", "Tänk om det inte går som det ska?"

Ja men då har du ju testat! Hade du aldrig testat hade du aldrig vetat att det inte var rätt för dig. Då hade du alltid gått hemma och undrat "tänk om..". Såna upplevelser (ja det är en upplevelse!) är något jag är 100 % säker på att du lära dig från. Du kommer alltid ha i bakhuvudet att du faktiskt chansade och att du tog en risk. Likaså kommer du såklart lära dig om du åker hem igen. Ditt bagage kommer bli tyngre, inte i kilon, utan i upplevelser och lärdom. Från och med den stunden du vågar ta risken kommer du se saker ur andra ögon. När jag efter ett par veckors tid till slut valde att avsluta min tid i London kändes det inte som ett misslyckande. Att våga lämna en än gång är modigt. Och att lämna ett helttidsjobb, kontrakt på lägenhet och ett tjugotal vänner är en bedrift i sig.

Varför är det så viktigt att leta sig ut ur sin comfort zone och våga?

Mitt tips till dig som vill resa eller flytta själv: GÖR DET. Du lär dig så otroligt mycket som ingenting i världen kan ersätta. Du lär dig om livet men främst om DIG SJÄLV. Du lär dig hur du tar hand om dig själv, du lär dig att ta kontakt med folk (om du inte gillade det innan gillar du det säkert nu) och du lär dig hur du själv fungerar.

När du är själv måste du våga, du måste prata med folk för att ta dig någonstans och du måste våga fråga. Du inser snart hur berikat ditt liv blivit bara på några veckor. Du möter människor från andra länder, kanske till och med andra världsdelar, och du öppnar upp ditt sinne för andra kulturer än din egen. Du blir mer öppen för världen och har inte samma rynkiga panna när någon helt plötsligt ber en bordsbön före middagen på en restaurang. Du börja förstå varför människor gör som de gör. Alla måste inte bete sig som en själv.

Vad har jag själv lärt mig från när jag tagit risker och vågat? Först och främst så har jag lärt mig att representera mig själv. I alla lägen. Jag har lärt mig att just våga. Allra mest har jag lärt mig att våga ta kontakt med nya människor. Jag har för första gången i mitt liv få vara egoistisk. Jag har fått lägga all energi jag haft på att tänka på mig själv och förverkliga en av de många drömmar som jag burit runt på. Men det har inte bara varit en dans på rosor. Snarare tvärtom. Jag har råkat ut för hemska flatmates, jag har legat sjuk i körtelfeber utan tid till återhämtning, jag har opererats och bokstavligen jobbat hela tiden för att ens ha råd med den skyhöga hyran. Men jag flyttade ut från mina flatmates och hittade ett nytt mysigt hem som jag delade med minst lika mysiga människor. Jag blev till slut frisk efter ett trettiotal besök hos vårdcentral, sex kurer av antibiotika samt oberäkneliga återbesök hos läkare. Till slut fick jag även en högre position på jobbet. Med det ville jag bara säga att allt går. Bara man kämpar lite. Det löser sig, klyschigt eller ej men det är sant. Varje gång jag ska göra något nytt eller har det kämpigt tänker jag tillbaka på den tiden. Jag kan om jag vill.

Jag har även lärt mig en sjukhelsikes massa kulturer och alltifrån lokal mat till huskurer man ska trycka i sig när man är sjuk till festkulturer i olika länder. Visste ni till exempel att man att man pratar både franska och tyska i Schweiz? (Okej, det vet säkert de flesta men det fick jag lära mig av Freda som jag bodde med ett par månader) samt att italienare i stort sett BARA äter sött till frukost? Efter noggrann efterforskning av italienarna jag bott med samt min bästa vän från Italien, Riccardo, har jag kommit fram till att en favoritfrukost för en italienare är: En liten espresso (som man gärna sveper på en klunk), massa småkakor som du doppar i någon sliskig dricka samt nutella. När jag var sjuk i körtelfeber hjälpte dessutom mina brasilianska roomates mig med en huskur som funnits i flera generationer i deras hemland. En annan gång satt jag och en tjej Argentina vid frukostbordet en morgon på vårt gemensamma hostel i Köpenhamn och diskuterade politik. Jag, totalt okunnig och ointresserad av det, tyckte det var så otroligt intressant att höra någon berätta med egna ord om deras politiska situation i landet.

Det finns inget mer intressant än att sitta och diskutera olika kulturer och jämföra länderna emellan. I vissa fall är skillnaderna enorma - i andra fall finns det knappt några. Genom att endast diskutera får man sig en allmänbildning som kallas duga och jag lovar, det kommer man ha med sig på ett eller annat sätt i framtiden.

Likes

Comments

Tågluff

Måndag den 6:e juni, Sveriges nationaldag, påbörjade vi vår tågluff tillsammans. Cornelias första, min andra. Målet var Östeuropa (egentligen räknas dessa länder tydligen till Centraleuropa men vi säger Östeuropa istället) och länder varken hon eller jag varit i innan. Dessutom länder med kanske inte de populäraste resmålen i Europa (bortsett från Prag och Budapest möjligtvis). Vi älskar båda att resa och har som mål att besöka så många länder som möjligt. Faktum är att vi nu har besökt mer än hälften av alla länder vi sett, tillsammans. En tågluff var dessutom det perfekta sättet att bocka av lite länder, lära känna nya kulturer och upptäcka nya platser.

Jag vet inte vad med resandet som lockar mest för mig egentligen. Jag älskar känslan av att vara på resande fot, känslan av att utforska något nytt och träffa nya, intressanta människor. Jag gillar att kolla in vackra byggnader, få se kända landmärken med egna ögon och få en egen uppfattning om ett ställe. Resandet får mig att känna mig levande.

Pirriga och övertaggade (Cornelia gick upp och duschade 05:00 på morgonen liksom) lastade vi på ryggsäcken på ryggen för första gången och begav oss från Uppsala till Arlanda.

12:30 gick flyget mot vårt första stopp: Gdansk, en hamnstad högst upp i Polen. En uppåtsvingare 2016 vilket var en stor del till att vi valde att starta där (Okej, flygbiljetten kostade cirka 300kr dessutom. En annan anledning till varför vi valde att starta där)

När vi landat sprang vi runt som yra höns på tågstation utanför flygplatsen pga 1. Biljettautomaten var på polska 2. Biljettautomaten tog bara kontanter 3. Vi letar febrilt efter en bankomat och efter ett bra tag hittar vi äntligen en 4. Vi springer tillbaka till perrongen och inser att den bara tar 20-lappar. Vi hade självklart bara 100-lappar. 5. Vi springer till ett växelbås som tydligen INTE tar växel, vilket var konstigt. 6. Vi hittar till slut en butik vi kan köpa en dricka och på så sätt få växelpengar 6. Vi springer tillbaka till automaten och inser nästa dilemma - vad ska vi ha för biljett? Vi köper ju självklart fel men får åka med ändå. Efter en 20-minuters färd till Gdansk hinner solen spricka upp och väl framme bestämmer vi oss att promenera till vårt hostel. Det är ju ändå "bara" 2,5 kilometer dit. Efter ca 1 kilometer i hetta ger vi upp, stannar på en busshållsplats och lyckas hoppa på en buss mot vårt hostel. Väl framme checkar vi in på ett helt okej rum, fyllt med Ikea-möbler, och byter snabbt om innan vi hoppar på bussen mot innerstan igen. Vi lyckades boka ett hostel som låg en bra bit utanför men med bussnätet skapade det inga större problem. Väl framme i centrum strosar vi runt med hamnen som mål.

Till slut kommer vi fram till ett torg som fullständigt kryllar av turister men vi orkar inte i det läget bry oss utan slår oss ner på en restaurang för att äta middag och dricka drinkar. Solen började gå ner och temperaturen sjönk - men vi brydde oss inte heller i det för vi hade semester och hade precis startat vår tågluff genom Europa. Vi sitter ett bra tag på restaurangen och strosar sedan igenom Gdansk centrum innan vi åker tillbaka till vårt hostel.

Dag 2 i Gdansk vaknar vi upp pigga redan vid halv åtta. Solen skiner genom fönstret och vi gör oss i ordning innan vi äter resans första grötfrukost - köpte nämligen små förpackningar med havregryn från London som är i perfekta portioner och det enda du behöver tillsätta är vatten och vips så har du en frukost. En stund senare var vi i centrum igen med kartan i högsta högg. Vårt första stopp var ett monument vi ville se. Lättare sagt än gjort. Trots att vi båda har bra lokalsinne och hittar enkelt gick vi fel säkert fem gånger. Till slut fann vi monumentet - som var en stor besvikelse. Allt var på polska och vi förstod inte mer än årtalet i stort sett. I solen traskade vi sedan vidare - genom gamla stan, förbi vackra byggnader som påminde om Amsterdam och till slut kom vi fram till hamnen.

Stannade till på ett mysigt och fint inrett café där vi drack kaffe och juice i morgonsolen. Hade vi inte varit så mätta hade vi provat på deras frukostbricka med marmelader, oliver och annat smått och gått - den såg nämligen himmelsk ut. Självklart var det dyrare här (Eller ja dyrt och dyrt. I Polen är ingenting dyrt jämfört med svenska priser men dyrt jämfört med normala polska priser - javisst!) på grund av att det var så turisttätt men det var värt det.

Efter lite vätskepåfyllning fortsatte vi runt bland byggnader men efter ett tag blev vi leds på det också och sökte oss till ett lunchställe. Hamnade på samma torg som kvällen innan och avnjöt en fräsch sallad i solen. Temperaturen steg nog uppemot 26 grader så sallad och en kall dricka var perfekt i värmen. Drygt en timme satt vi där vilket min arm fick ta stryk av - solen tog mer än vi trodde. Efter lunchen fick vi en liten dipp - Gdansk var inte riktigt det vi förväntat oss och vi började känna att energin började tryta (mest troligt på grund av solen) så vi började leta efter ett grönområde där vi kunde slå oss ned, läsa en bok, spela lite spel och bara ta det lugnt innan tåget mot Warzsawa skulle gå. Lättare sagt än gjort - i Gdansk centrum var det inte jättetätt med parker och efter mycket om och men bestämde vi oss för att ta bussen tillbaka till vårt hostel, hämta våra väskor och sedan sätta oss vid en mindre park vi sett vid en av busshållsplatserna vi hoppat av vid.

Sagt och gjort, när vi hämtat våra väskor satt vi oss ned i parken, spelade ett par omgångar yatzy och njöt av solen. Ett par timmar dödade vi i värmen och begav oss sedan mot tågstationen. Enligt Interrails app skulle ett tåg gå vid sex-tiden och det var även det vi dagen innan köpt sittplats till (Gratis var det! Kul överraskning för resekassan, vi var inställda på minst 50 kr iallafall) men när vi väl är på stationen finns inte EN enda digital skylt. Allt stod på pappersskyltar som säkert hängt där i 100 år (Not really, but still..) och dessutom var allt på polska. Efter mycket springande upp och ner samt försök till att förstå språket så chansade vi på en plattform och hoppades att tåget skulle gå. Och vilken tur vi hade! Utsatt tid rullade tåget in på perrongen och vi kunde snabbt stiga på och hitta våra platser. Innan resan hade jag inga som helst förväntningar på Polen och främst inte på deras tåg men vilken positiv överraskning det blev! Tåget var superfräscht, hade sköna säten samt uttag vid stolen.

Likes

Comments