Header

Europa, Balkan

Från Bosnien blev nästa stopp Kotor i Montenegro. Kotor fann jag på Pinterest då jag slog in "Montenegro" som sökord och vips fann jag ett tio-tal bilder på detta fantastiska ställe. Belägen längst in vid Bay of Kotor ligger byn med 22 000 invånare (vilket låter alldeles, alldeles för mycket för det jag såg men å andra sidan bor det nog mer folk runt bergen som jag inte såg) och bara är.. väldigt mysig. Är du inte intresserad av natur kanske detta inte är ett ställe man stannar längre än en dag på då det som man kan se nere i byn knappast behöver mer än 24 timmar. Men för mig var det just naturen som lockade på detta resmål! Häng med:

Kotor ligger som tidigare nämnt vid vattnet och har både småbåtshamn och en hamn där stora (tyvärr) charterbåtar åker in. Står man dock nere vid hamnen är man omringad av höga, maffiga berg. Under sen eftermiddag ligger solen på andra sidan bukten och speglar sig i vattnet. Under en vandring i bergen mötte jag ett australienskt par som tyckte att det liknande Norge med fjorden. Jag har aldrig tänkt så långt men när de nämnde det inser jag ju hur mycket det stämmer. Då förstår ni nivån på detta ställe.

Inne i Gamla stan, som är omringad av en hög mur, finner man de mysigaste restaurangerna och barerna. Souvenirshopar och små matbutiker finns också i varenda gränd.

Om man precis utanför muren blickar upp mot berget bakom är det exakt så lummigt och grönt som i Bosnien. Nästan lite dramatiskt.

Det absoluta måstet under en visit i Kotor är att vandra uppför slottet. Muren som omringar Old Town fortsätter upp för berget och utgör en lång trappa upp till en utsiktsplats som heter duga. Trappan börjar i Gamla stan och för att äntra kostar det €3. Inga höga kostnader alltså. Trappan är brant och jag kan garantera två saker: En svettig promenadsträcka och en helt fantastiskt utsikt! Kolla bara!

Kameran går varm under de timmar jag spenderar på berget. Montenegro är verkligen en färgexplosion i rött, grönt och gult. Otroligt vackert.

Vill man kan man skippa trapporna och ta stigen (som är gratis och med avsevärt mycket mindre folk) "bakom" Gamla stan istället så når man ännu högre upp vilket leder till en ännu mer fantastisk utsikt. Man kan också komma till stigen från trappan via ett hål genom berget (testade första gången jag var upp) och då kommer man till kyrkan på bilden ovan. Kyrkan, och de tillhörande gamla husen, syns inte från byn utan man måste vara precis bredvid den för att se det. Här satt jag ett tag för mig själv och läste och njöt av tystnaden.

Fortsätter man uppåt längs stigen kommer man fram till detta! Ja, inte bara det att man har en helt underbar utsikt. Nä - man kan även få dricka OCH bland annat färsk getost serverat av några lokalbor som är bosatta mitt i berget. Familjen vinkar glatt både på upp-och nedvägen och visar gladeligen upp djuren de har på "tomten". En hund, katt, ko och en åsna. Snacka om att bo ostört. Mitt i berget och långt ifrån civilisationen.

Efter flera timmar vandring når jag och Tayan, en go tjej jag delade rum med på hostlet, det vi siktat på hela tiden. Det är toppen på berget vi sett från byn. Utsikten är fantastiskt och vi ser hela vägen till Adriatiska havet, tre mil bort. Här mår jag som bäst och vi stannar och njuter extra länge. Fram med kex, frukt och vatten medan vi har denna utsikt framför oss.

Har man tur möter man dessa bergsgetter under sin vandring. Första gången vågade vi oss inte förbi dem för vi visste inte hur de skulle reagera så vi stod glatt och väntade på att vi skulle möta några andra fotgängare som gick förbi dem så att vi till slut kunde göra samma sak..

En annan anledning (förutom naturen) till att jag gillar Kotor är de mysiga restaurangerna och barerna. En kväll lyssnar jag tillsammans med två killar från hostlet på en kille på gitarr medan vi dricker vin, en annan kväll hamnar jag och Tayan på en reggaebar och ännu en annan kväll är vi ett tjejgäng från samma hostel som hamnar på en urmysig italiensk restaurang. Trots att Gamla stan är litet finns mycket innanför murarna vilket gör att även kvällarna blir härliga.

Likes

Comments

Europa, Balkan

Efter att jag spenderat tre dagar i Dubrovnik var nästa mål att ta mig till Bosnien. Då, som tidigare nämnt, det inte går några tåg i den södra delen av Kroatien fanns ingen annan utväg än att ta bussen. Bussresan kostar cirka 120 kr - en sträcka på ungefär 14 mil som ska ta 4 timmar. Anledningen till den långa åktiden är (förutom vägarnas kvalité) att man först åker ut ur Kroatien, in i Bosnien, sedan ut ur Bosnien, in i Kroatien och till slut in i Bosnien igen vilket medför ett par stopp vid gränsen. Ja, ni förstår. Det tar tid. Dessutom var bussen 2 timmar sen redan in på stationen vilket medförde ännu mer vänttid. Klockan 22 rullar jag in i ett becksvart men otroligt varmt Mostar.

Morgonen efter vaknar jag upp här! Bland alla hustak som står tätt, tätt och med ett berg längre bort som står rakt upp mot himlen. Solen gassar på redan vid åtta och jag äter frukost i värmen på balkongen. Jag bor på Hostel Adi för 93 kr/natten som ligger bara några minuters promenad från Gamla stan. Kvinnan, som tillsammans med sin son äger stället, välkomnade mig kvällen innan med kaffe, kakor och en bosnisk bakelse. Fast klockan var närmare halv elva på kvällen och jag var trött efter bussresan satt vi uppe på innergården (med vindruvor hängandes i taket) och hon visade mig tips om staden. Hon kunde inte prata flytande engelska så hon blandade bosniska, tyska och sedan lite teckenspråk på det. Så fruktansvärt trevlig kvinna som verkligen ville hjälpa och visa mig allt man kan göra i Mostar.

Efter frukost i stolen styr jag benen mot Gamla stan och den berömda bron Stari Most. Jag möter människor på caféer som dricker morgonkaffet, några öppnar precis sina butiker och vissa, som jag, strosar runt med en kamera runt halsen. Gågatan är ganska tom på folk vilket är skönt. Jag har nämligen hört att det kan vara väldigt full med folk mitt på dagen.

Gamla stan är mysig och kryllar av butiker med fina hantverk och bosniska restauranger.

Till slut är jag framme vid vattnet för bästa utsikten på bron! Stari Most byggdes redan på 1500-talet men är främst känd från kriget i Bosnien då den förstördes. Den byggdes sedan upp igen och idag är den nog sevärdhet alla turister i Mostar stannar och kollar på.

Nedanför bron rinner floden Neretva som är precis så grön och levande som bilderna tidigare visat. Mostar är fantastiskt grönt och lummigt vilket gör den otroligt mysigt att vistas i.

Två gånger under dagen gör sig en man redo för att hoppa från den 24 meter höga bron. Johanna, en tjej jag delade rum med på hostlet, berättade att de som hoppar är specialtränade inför det. Man betalar tydligen en viss summa pengar för att gå en utbildning och får under den utbildningen provhoppa på en lägre plats bredvid. Under tiden avråder tydligen "ledaren" en att hoppa då det i värsta fall kan leda till döden. Men vissa, som mannen på bilden ovan väljer att hoppa ändå.

När det är dags för mat äter jag på denna mysiga restaurang som ligger bredvid bron.

Jag beställer in Cevapcici (kunde absolut inte uttala det utan fick peka på menyn vad jag ville ha), en bosnisk specialitet. Överraskande gott faktiskt! Jag som har svårt för kött i andra länder men lovade mig själv inför resan att jag måste testa lokala maträtter. Cevapcici består av ett bröd, Lepina, fyllt med kött som serveras med pommes frites, lök och Ajvar.

Jag är en strosare vilket betyder att mestadels strosar jag bara runt, utan något mål. Hittar jag något intressant stannar jag, annars går jag bara vidare. I Mostar var det mest det jag gjorde och många gånger hittade jag såna här vackra gränder. Så häftigt. Och så olikt Sverige.

Jag hittar många fina butiker jag sticker in huvudet i. I en fastnar jag en halvtimme då ägaren och jag kommer in på turismen i Bosnien. Hon berättade att turismen i landet är påväg upp och såna "som mig" (Skandinavie/Nordeurope) kommer mer och mer vilket gjorde henne glad. Innan, när jag berättade att jag var från Sverige lös hon upp och sa att "En dag vill jag bo i Sverige. Allt verkar så bra där. ".

Här syns träningstrampolinen på andra sidan sjön. Lite sugen blev man faktiskt på att bada, konstaterade både jag och den norska tjej jag satt en stund intill vattnet med.

Mostar är en trevlig stad som jag är glad över att jag gjorde en avstickare till. Väldigt vänliga och hjälpsamma människor, god mat och mysig stad som uppfyller mina krav om en perfekt "strosarstad". 4 timmar (om bussen såklart är med på noterna) från Dubrovnik vilket absolut går att göra fram och tillbaka på en dag. Har man längre tid i staden finns det fantastiska utflykter som går utanför staden så som olika vandringar och vattenfall.

Tips: Köp glass i Gamla stan! Två kulor för 8 kr styck. Helt fantastiskt smakade den!

Likes

Comments

Balkan, Europa, Tips

Jag har väldigt svårt för att ligga på en strand en hel semester. Jag blir uttråkad, rastlös och tycker oftast det är alldeles för varmt att bara ligga där och göra... ingenting. Så blev det även denna gång då jag spenderade sammanlagt fem dagar i Dubrovnik.

Jag gillar natur och att komma bort från alla människor och vandra är helt fantastiskt. Därför föll valet på Mount Srd denna soliga dag. Nära Old Town i Dubrovnik kan man hoppa på en linbana som går direkt upp mot toppen på två minuter. Men varför betala för det när man kan vandra upp gratis istället? För det första så är jag extremt rädd för lin-och bergbanor vilket gjorde valet ännu enklare. Dessutom har jag fått höra, och såg det även med egna ögon, att det alltid är kö till linbanan. Du står dessutom tätt, tätt ihop inuti den och får knappast lika bra utsikt som när du vandrar. Dessutom rör man ju på sig!

Leden börjar först när man tagit sig upp för hela Dubrovnik och står på den stora vägen som går ovanför staden. Där får man leta sig fram till starten då den knappt syns och inte är större än ett litet kryphål. Långt nedanför, fortfarande nere i byn, lyckades jag gå fel och hamna vid en återvändsgränd och där möter jag två tjejer som gjort precis samma sak som mig. Det visar sig att de är två finlandssvenska tjejer bosatta i Finland så vi bestämmer oss för att ta följe upp. Och tur var väl det! För starten är nästintill osynlig så vi fick fråga några lokalbor om hjälp, annars hade vi nog letat bra mycket längre till. Trevligt är det dessutom att få sällskap och vi diskuterar allt ifrån skillnaderna mellan Sverige och Finland till restips världen över.

Första biten upp är rätt lummig och man ser inget förrän man kommit upp till höjden som visas på bilden ungefär.. Leden går inne i en skog men så fort man kommit upp en bit öppnas det upp och man har sedan en fin utsikt resten av vägen.

Leden är enkel att gå på och inte alls brant. Man klarar sig med ett par träningsskor men ska du försöka promenera upp i flipflops kan du lika gärna ta linbanan (Ja, det är det värsta jag vet..). Solen gassade medan termometern visar 30 grader och vi stannade ett flertal gånger för att fylla på med vatten och ta bilder över Dubrovnik som ligger vackert nedanför.

Vattnet är klarblått och Adriatiska havet blänker i solen.

Uppe på toppen är utsikten helt makalös! Dubrovnik är en fantastisk stad och gärna ett ställe jag besöker ännu en gång. Old Town som syns nedanför har mysiga kafeér och restauranger, butiker, barer och sist men inte minst - den omtalade muren som omringar stadsdelen.

Blickar man åt andra sidan ser man bara berg och skog. Från den vinkeln ser det inte ut som att man är så högt upp som man egentligen är.

Såklart finns det en restaurang högst upp, vid namn Panorama, som har som namnet avslöjar en helt fantastisk panoramautsikt över havet.

Vi lyckas få ett bord med bra utsikt och beställer in dricka i värmen innan vi börjar promenera nedåt igen. Runt klockan ett är vi nere i Dubrovnik igen och alla tre är fast beslutna om att vandringen var värt hela vår förmiddag. Det är gratis, man får fri motion och dessutom ett minneskort fullt av fantastiska bilder.

Likes

Comments

Balkan

"Och i samma veva som bussen rullade över gränsen blev vi överrumplade av en färgexplosion i rött, gult och grönt. Redan då visste jag att Montenegro skulle bli fantastiskt" - Skrivet i min resedagbok samma dag som jag besökte landet för första gången.

Likes

Comments

Någon gång i vintras började jag få upp ögonen för Balkan-länderna. Främst Montenegro som fick mer och mer plats i media och som ofta beskrevs som "det nya Kroatien". Vilket självklart fick mig att bli ännu mer intresserad då jag fattade stort tycke för Kroatien när jag var där för två år sedan.

Eftersom jag inte tog någon semester under sommaren insåg jag att en resa genom södra Europa kanske ändå fick vänta till 2018. Dels på grund av semestern (man vill ju åka när det fortfarande är fint väder) och dels på grund av mitt planeringsbehov. Ska jag resa vill jag researcha lång tid innan, jämföra städer och länder för att sedan besluta mig för det bästa. Om än jag är öppen för spontanitet är planering A och O för mig.

När sommaren led mot sitt slut (och min kropp också kanske. Nej inte så hemskt som det låter, jag var bara trött efter en lång jobbsommar) så beslöt jag mig för att ta två veckors ledigt i början av september. Fortfarande bra väder men med mindre turister. Planeringen började i samma veva som jag lämnade in ansökan om semester. Gamla resetidningar och sökningar på Pinterest och resebloggar stod för de mesta av min tid. Ska man göra en bra research kan man inte bara luta sig åt en sökmotor. Chansen att hitta något mer intressant ökar ju stort om man använder sig av fler. Sagt och gjort - Pinterest sökningar liknande "Tips for Balkan", reportage i resetidningar och sökningar på Google gick varmt veckorna innan. Till slut hade jag fastnat för ett par ställen jag ville besöka. Jag visste att jag bara hade två veckor på mig och för att slippa flänga runt och stressa bestämde jag mig för 5 olika ställen, med chans till att stanna eller besöka något närliggande område då jag hade fler dagar att utnyttja.

Flyg ner hade jag redan börjat luska i och enklast var att flyga Stockholm - Dubrovnik då jag först och främst landar längst ner i Kroatien och har nära till de destinationer jag beslutat mig för, men allra främst för att det var billigast och smidigast. Direktflyg från Sverige till Montenegro och Bosnien är få, för att inte tala om Albanien dit de ännu inte går några flyg alls från Sverige (Nästa sommar börjar de dock med direktflyg!!).

Eftersom jag har två tågluffar i bagaget och fullkomligt älskar möjligheterna med ett Interrail-kort var tanken först att det skulle bli tredje gången gillt. Kort om Interrail: Du köper en "tågbiljett" och väljer bland annat mellan 5 resdagar inom 15 dagar, 15 resdagar inom en månad osv. Detta kort kostar ett par tusenlappar men det enda du behöver lägga till sen är alternativa sittplatsbokningar på tågen. Förutom kostnaden, varför är Interrail så bra då? JO, för att du kan sedan ladda ner en app och se alla tåg som ingår, se tidstabeller för tågen (offline!) och du får även andra erbjudanden på till exempel olika boenden eller buss och båt i olika länder. Därför var tanken även denna resa skulle bli en tågluff från en början men ju mer research jag gjorde, ju svårare insåg jag att det skulle bli.

Till att börja med: Tågrälsen i Kroatien sträcker sig endast till Split, vilket ligger i norra delen av landet, och mina resplaner var planerade att börja i södra Kroatien. När jag sedan kollade upp länderna omkring insåg jag att tågen är få, nästan obefintliga, och efter ytterligare research insåg jag att 10 av 10 reviews online inkluderade "resa med bil" eller "resa med buss" i dessa länder. Jag, livrädd för att åka buss i länder med halvtaskiga vägar, hade inget val längre. Det blev lite som ordspråket "ska man vara fin får man lida pin". Fast "vill man resa och uppleva saker får man riskera lite". Så buss blev det.

Dubrovnik (Kroatien) - Mostar (Bosnien) - Kotor (Montenegro) - Budva (Montenegro) - Sveti Stefan (Montenegro) - Dubrovnik (Kroatien)

Till slut föll valet på dessa destinationer. Ska man sitta på en buss mellan platserna man vill besöka får man kapa listan rejält. Sparade såklart bara det allra bästa kvar.

Likes

Comments

Europa, Tips, Balkan

När jag var i Dubrovnik förra månaden strosade jag runt i Old town då jag plötsligt hamnade framför denna skylt. Då jag gjort research för Dubrovnik innan hade jag mina aningar om vad det var för något, men var inte helt hundra, så jag följde gladeligen efter pilarna. 

Och det var som jag trodde! Beskrivningen ledde till Buza bar genom ett hål i muren. Detta är kanske Dubrovniks mest kända bar då man har, precis som skylten säger, en helt fantastiskt utsikt över Adriatiska havet och kanske det allra bästa: möjligheten att beställa en öl och sedan hoppa rakt ner i havet från baren.

Det är mycket folk men en väldigt lugn och avslappnad stämning. Bara en mur skiljer baren och Old town ifrån varandra men det känns som flera hundra meter.

Här kan man spendera timmar blickandes ut över havet. 

Likes

Comments

..att veta att den enda du behöver ta hänsyn till är dig själv. Är du sugen på skräpmat? Gå och köp det. Är du trött när alarmet ringer på morgonen? Sov ut.

..att sätta sig på en restaurang, utan wifi på mobilen och med en bok i handen. Beställa in mat och ett glas vin samtidigt som tankarna försvinner bland människorna som går förbi. 

..att det jag upplever är bara MINA egna upplevelser och ingen annans. Om man är fler påverkas man lättare av varandra och är det någon som inte gillade stället ni just besökt så kommer man att påverkas, vare sig man vill eller inte. Nu kommer mina historier bara vara mina och ingen annans. Jag kommer att berätta om mina tankar, mina upplevelser och endast mina egna känslor när jag berättar om ett resmål när jag kommer hem. 

..att du måste, måste, måste ta för dig. Reser du ensam har du ingen annan att förlita dig på och behöver du hjälp med något måste du fråga. Jag känner att för varje gång jag reser ensam så växer jag som person. För varje gång vågar jag fråga mer och för varje gång blir det lättare och lättare. 

..att du träffar enormt spännande människor. Att lyssna på den politiska situationen i Argentina, att få berättat för dig hur det är att fly från ett land i krig eller att höra på historier från en tio-månaders lång resa genom Europa är fantastiskt. Aldrig har livet och kulturen utanför Sveriges varit så intressant för mig som när jag flyttade utomlands för snart fyra år sedan. Det är dessa historier som får mig att vilja resa ensam varje gång. Självklart kan du få det berättat för dig om du reser i grupp, men chansen är större är det händer om du reser ensam. Du kan dessutom träffa människor nästan överallt. På ditt boende, på bussen, på gatan, på en restaurang, på stranden. Och alla har minst en historia att dela med sig om. 

..att du växer enormt mycket som person. Du lär dig hantera situationer du aldrig kanske varit med om, du lär dig lita på dig själv i svåra lägen och du lär dig främst hur du själv fungerar. Reser du ensam har du dessutom all tid i världen till att fundera och reflektera om saker du aldrig kanske haft tid till innan. 

..att du inser att det finns så mycket mer utanför din inrutade vardag.

Likes

Comments

Tips
Filt

Det absolut bästa och mest användbara jag haft med mig på mina tågluffar är en filt. En tunn, liten 9-kronorsfilt från IKEA. Mer än så behövs inte. Perfekt att dra över sig på tåget när det drar kallt och perfekt att ha på hostlet när sängarna känns ofräscha. Kan användas när man vill sitta i gräset en solig dag eller som jag så många använt den till: som en extra jacka när jag väntat utomhus på tågstationer sena kvällar.

Extern mobilladdare

Kanske det mest självklart för let's face it: Någon gång under resans tid kommer man att hamna på ett tåg helt utan uttag. Eller ett hostel där det enda uttaget finns vid dörren och du delar rum tillsammans med tre andra personer som alla också vill ladda sin mobil.

Resedagbok

Jag är så otroligt glad att jag inför min första tågluff köpte med mig en tom dagbok som jag sedan fyllt på med mina resehistorier. Varje dag under resans gång skriver jag om vad jag gjort, mina känslor och olika upplevelser. För att sammanfatta allt när du är hemma gör oftast att många känslor uteblir och du glömmer saker. Det är fantastiskt att bläddra tillbaka i boken och minnas varenda detalj från den dagen.

Pocketböcker

Även om man inte är en bokmal är det bra att ha med sig något att göra medan man sitter på tåg och medan man väntar. För man kommer att spendera lång tid på resande fot och när man gått igenom alla sociala medier fem gånger om är en bok det bästa sättet att koppla av och fördriva tid på.

En ryggsäck för dagsutflykter

Jag skulle aldrig klara av att resa länge med en handväska hängandes över axeln. Varje dag går man oftast långa svängar och en ryggsäck gör det enkelt att vandra på som vanligt. Fyller upp den med kamera, vatten, snacks, laddare och andra nödvändigheter. Dock viktigt att tänka på ficktjuvar så ett tips är att bära ryggsäcken på magen vid folktäta platser. Jag använder min Fjällräven Kånken som är i perfekt storlek men till nästa resa funderar jag på någon annan ryggsäck med stöd vid höften.

Bekväma skor

Med tanke på hur mycket man promenerar är bekväma skor ett MÅSTE. Jag brukar ha med mig mina joggingskor och ett par sneakers. Utan de skulle mina fötter inte orka med mer än en dag. Sedan packar jag alltid ner antingen ett par tofflor eller flipflops att ha om man besöker stranden eller till att ha på sig i korridorerna på sitt hostel.

Likes

Comments