View tracker

Det är inte många som vågar säga det rätt ut,

jag är lycklig!

Det är ju så mycket mer bekräftande att söka tröst och sympati än den respons man får när man är lycklig. Det är ju inte helt okej att säga att man är lycklig för det retar alltid upp någon eller något litet troll vars avund börjar växa för att nån har något som hen själv inte har.

Fast det är inget som stoppat mig i att högt våga säga att jag är lycklig.

Det som hindrat är rädslan, den stora rädslan i att mista det som gör mig lycklig. Jag vågar nu se det, vågar känna det och vågar säga det högt.

Vi har så mycket att vara tacksamma för, sådant som vi tar för givet, men som många söker efter. Våga ge det till dem, utmana dig själv och dina rädslor och se vad för glädje det kommer fram när rädslan var helt obefogad.

Kloka ord som jag hörde häromdagen och som jag ska påminna mig om är

Problem

Kan du göra nåt åt det?

Ja!

Gör det då! Inte?

Då har du inget problem!

Allt handlar om hur du tänker och att du tar ditt eget ansvar i saker och ting! För ingen annan gör det åt dig!

Jag är lycklig!

Och jag älskar det!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Denna sommar 2016, som man hade så mycket förhoppning och förväntan om.
​Den har verkligen inte gett så mycket glädje som man hade önskat och hoppats på. Visst har det funnits små glädjeämnen i vardagen man uppskattat, men mest har sommaren bjudit på tunga besked och sorg. Knappt har man hunnit smälta det ena innan nästa stampat in och gjort sinnet ledsamt och gjort vardagen lite tyngre. ​Tyvärr präglas vårt liv just nu av väldigt mycket sorg och förlust över människor som vi haft en god relation till, men som lämnat detta liv.
​Sorg är inget som går över man lär sig bara att leva med det. 

Utöver detta så har jag även aktivt valt att ta avstånd till personer som stått mig nära, men som jag inte står nära hos. En sådan relation är bättre att lämna än att låta sig förtäras av den.
​Däremot har jag funnit vänner som verkligen är vänner och som bryr sig om en och som jag bryr mig om väldigt mycket. Säger som den ena vännen som är en relativt ny vän i mitt liv, att vi måste vara själsliga systrar.
​Vi tänker likadant och har en förståelse för varandra utan att behöva säga ett ord till varandra. Du vet vem du är <3

Nästa sommar och semester skall jag inte ha några förväntningar om alls. 

Likes

Comments

View tracker

Tiden springer iväg och att uppdatera er går väldans dåligt. Vad har hänt sedan sist? Jo, jag har börjat på nytt arbete i januari på socialtjänsten och jag bara älskar det! Fritiden ägnas åt hästarna då dottern fått egen ponny nu att utvecklas med. Hon är grymt duktig på att ta hand om henne och stiger upp varenda morgon och tar sitt ansvar. Helgerna ägnas åt träning för div 3 dressyr med ponny laget och den 23/4 är det tävlingspremiär.

Just den helgen verkar allt hända, vår kalender är fullsmockad och nu gäller det att med omsorg välja allt man vill vara med på. Trevligast vore det att ägna tid då med de man firat jul med i 20 års tid när de nu nått sin dröm och ska öppna upp en helt ny gård. Jaja, vi får se hur det blir med tiden den helgen, dottern och tävlingen går i första hand. För det är ju familjen som räknas och de som är viktigast för mig. 



Likes

Comments

Jösses vad det var längesedan jag bloggade!

Mycket har hänt sedan sist, men det mest spännande är att jag fått nytt arbete och med det nya utmaningar! Skräckblandad förtjusning inför det och det kommer bli så bra!

Enda nackdelen med att börja nytt är ju att man lämnar något annat bakom sig. Hann fästa mig en hel del med både kunder och arbetskamrater. Det får bli små besök hos dem istället.

Året har börjat bra med att åka upp till vårt älskade paradis i Jämtland. Dottern och jag har varit på spa i Storhogna medan maken och sonen karvade i Klövsjös backar. Det kom även en hel del snö igår och la sig som änglapuder överallt. Så idag så har det varit sådär magiskt vackert ute. Idag har vi spelat bowling och bara varit inne och njutit medan kylan och solen grasserat ute.

Likes

Comments

​Det var ett tag sedan jag bloggade sist, men inte har jag varit sysslolös för det. 
Sedan sist så har familjen här hemma minskats i storlek, äldsta sonen med flickvän har flugit ut ur boet och börjat sin resa i ett eget bo. Saknar dem något fruktansvärt samtidigt som jag njuter varje stund av deras lycka. 
Yngsta sonen har flyttat ut delvis, han har börjat på internatskola och är borta måndag till fredag, vissa helger kommer han inte ens hem då han åker till sin älskade flickvän i Skåne, men sedan finns det ju de helgerna hon kommer hit och familjen är sig nästan lik. För helt likt kommer det aldrig att bli igen och det ska man vara glad för, för det är ju livets gång när den går som den ska. 
Då kommer vi just till det här med tid och gång, för sedan vi fick barn så har det blivit knapert med egentiden, dels för sig själv och dels med varandra. Nu har denna härliga egentid då återvänt och vi har verkligen utnyttjat den för oss själva, men inte med varandra. Tänk vad fort man blir blind för tid med varandra när något nygammalt öppnades upp... 
Nu ska ni inte tro att vi glidit ifrån varandra eller så, nej vi är lika kära och galna i varandra som alltid ❤

Det som hänt är att vi har så olika arbetstider, maken med sitt måndag till fredag arbete och jag med mina knasiga tider där jag arbetar varannan helg och varje jämn vecka även mycket under veckan, sedan mer ledig varje ojämn vecka. Jag är ledig när maken arbetar och vice versa... Detta innebär att minsta lilla sak som planeras in under en helg gör att den helgen då blivit "förstörd" och tiden med varandra mindre. Under jaktsäsong så kan jag ju säg att det är inte många helger som inte är bokade till det.När jag kollade in lite grann om när vi är lediga tillsammans nästa gång under en lördag så rann tiden väldigt fort iväg framåt och oj vi hamna en bit in i januari innan vi kan få en hel lördag med varandra... 

Så vänner, om ni känner att man är aningen avog till att hitta på saker, bli inte ledsna det beror inte på er eller saken utan det beror helt enkelt på att jag vill vårda vårt äktenskap för efter mig själv så är maken och familjen det absolut värdefullaste i mitt liv. 




Likes

Comments

Jag har senaste tiden debatterat mycket mot folk som sprider (i mina ögon ren) skit! Med det menar jag sådant som anknyter till SD politik och ren och skär rasism.
De som delar saker som gör att de tror sig vara mer värda än någon annan oavsett vart deras rötter är eller vart de är födda.

Visst jag är fritidspolitiker själv och har mina åsikter, även om jag inte alltid håller med det egna partiets åsikter så är det ändå något som jag kan framföra till dem och det når ända upp till ledning. Nog om det, det som gör mig så himla upprörd är bristen på sunt förnuft och empati hos folk!

EMPATI - en utrotningshotad egenskap!!!

Sunt Förnuft - en tappad egenskap!!!

Många sitter bakom sina datorskärmar och gapar över - hjälp våra egna! Med vadå? undrar jag. Sedan när blev det statens uppgift att ta hand om vardagen och arbetssökandet för våra egna? Vi har det oförskämt bra i Sverige med ganska få hemlösa om vi jämför med andra länder. Våra hemlösa erbjuds hjälp, men de faller ofta tillbaka till någon form av missbruk och klarar inte att ta emot hjälpen och drar sig undan samhällets utsträckta händer.
Har vi daltat sönder våra ungdomar så de inte kan ringa på jobb och bostad? Och ska då vi föräldrar kräva att staten gör det åt dem? Brist på bostäder? Det är från ställe till ställe, man kan flytta. Alla behöver inte bo i städerna och om ni vill bo kvar där, starta byggfirma då och börja bygg bostäder.

Jag vet att jag har ganska tuff attityd i ovan skrivna text, men det är helt enkelt för att jag är så trött på handlingsförlamade människor som sitter bakom sina datorer och "gapar"! Vad är det ni gör som är så bra för stat och samhälle, mer än sitta bakom era skärmar och klaga?

Sedan kommer vi till dem som för att döva sina dolda skuldkänslor som vänder kappan efter vinden och tror att det är deras räddning... BAHHH!!! De har inte läst på så mycket, där är det stor okunskap!!! Att tro sig hitta livräddande trådar för att hålla saker uppe kan bli en död för det som man tror sig rädda. Fast att även med det lära ut att alla inte är lika mycket värda oavsett vart man råkar vara född, det säger rätt mycket om vart mänskligheten är på väg...
Ingenstans!!!

Jag kanske i min enfald trodde att världen lärde sig något av ett förödande världskrig, men när man ser att Sverige är på väg att bli rasismens centrum igen som det var för 100 år sedan så undrar man...
Både när jag läste arbetsvetenskap i Halmstad och konflikthantering i Göteborg så talades det om Sverige som rasismens högborg på 1920-talet. Detta är det något som inte nämns så mycket om i våra historieböcker, men det är bara till att googla på rasbiologi och se vad som går att hitta och verkligen läsa det också och inte bara rubrikläsa.
(Eller är det något vi hittat på nu så här i efterhand bara för att det ska låta bra ELLER??? (IRONI!!!)

Klagas på att politiker inte lyssnar och om de nu skulle lyssna så är det fel och då heter det att man fiskar röster från någon annan... Hallå!!! Det ÄR politik!!!

Jag blev politiker just för att jag ville förmedla ut en röst från väljarna. Jag har många gånger röstat emot det som skall vara bästa alternativet för pengarna inte räcker då väljarna vänt sig till mig och berättat deras sida av saken, jag har även röstat för sådant som inte skall vara så bra, men som väljarna vill ha eller har en annan önskan om. Jag har såklart även förmedlat ut till folket om varför förslaget kommit.

Jag lyssnar på folket, samlar in fakta, funderar och tar ett beslut efter det om hur jag skall lägga min röst. Det är så jag fungerar som fritidspolitiker.
Sedan finns det många gånger jag blivit rädd för mångas okunskap och som sitter på viktiga stolar i beslutsprocesser. Vad gör vi åt dem?

Jag är frustrerad!
Jag är rädd!!!
För vad skall det bli av allt detta hat som sprids?

Ska vi bidra igen till bilder som detta?
Varning för starka bilder!!!



Bildresultat för auschwitz


Likes

Comments

​Läste en blogg igår som verkligen bekräftade det jag vet om SD, och det skrämmer mig så otroligt när allt fler väljer att lägga sin röst där. För den politik de för är inte den trygghet och integrationsfrågor folk tror att de röstar för när de lägger sin röst i urnan på SD. 
Nej det är en välkänd politik de för, exakt samma som en viss mustaschprydd man förde med start på 1920-talet. Retoriken de kör med nu är istället för uniformer som imponerade då är nu istället snygga kostymer och välsmord taktik att säga det du vill höra. 

Läs denna blogg och ta en funderare igen på vad nästa val skall föra oss hän, vill vi ha de stängda gränserna? För de gäller även för oss att ta sig ut och resa. Det gäller att vara etisk svensk, ni är många därute som lägger er röst på SD fast ni inte är etiskt svenska i grund och botten, ni och jag är bland de första som åker ut ur det land vi kallar vårt hem. För i etisk svensks ögon är vi inte svenska, och kommer aldrig att bli. Vi ses som parasiter! 

http://jesperwhu.blogg.se/2015/july/darfor-lamnade-jag-sd.html

Likes

Comments

​Ja jösses vad tiden springer iväg, jag såg en sommar framför mig som inte såg så ljus ut. Hade kommit överens med min läkare om att vara sjukskriven hela sommaren direkt när universitets termin var slut. Detta då jag var (är) ganska kraftigt utbränd efter 4 år med studier på mer än heltid, arbete nästan på heltid, politisk aktiv på deltid, ideellt engagemang på heltid och därtill så har jag ju faktiskt familj och häst som skall ha sitt. Veckan har ju bara ett visst antal timmar och dessa utnyttjade jag verkligen till max. 
Hamnade som tidigare berättat i en djup depression på grund av att jag brände dygnets timmar på alla vis som det går och nu arbetar jag mig upp ifrån​ denna depression och läkaren tyckte då att jag skulle vara hemma hela sommaren och få tid till att återhämta mig.
Fast nu blir det ju inte alltid som man planerat... jag fick arbete, och det gick fort.
​Intervju på onsdagen, besked på fredagen och började på måndagen. Nu arbetar jag på en gruppbostad som drivs i privat regi, en aning skillnad mot offentlig och det är bara positiv skillnad! Att arbeta med funktionshindrade/nedsatta människor är så underbart att det inte går att beskriva.
Och det bästa av allt, jag ​har sagt upp mig från VTD!
Detta kommer bli en toppensommar att vara där, med tider som gör att jag får ut min egen vila som läkaren fortfarande hävdar att jag behöver... har väl inte kommit till den insikten själv ännu, men jag tror mer på att arbeta med det man trivs än att gå hemma och dra fötterna efter sig. Jag mår bra av att vara igång!

Sommarens början i övrigt har varit trevlig trots att vädret inte varit det bästa, studentbal, student, avslutning från grundskola, midsommar, ja det har varit glada dagar med släktingar och goda vänner.

I söndags tvingade jag ut familjen på utflykt... Den gick till Smålandet i Markaryd. En älgpark med verklig närkontakt med älgarna och bisonoxarna om man väljer att åka tåget genom parken. Efter besöket där så åkte vi ner till Isaks flickvän och gratulera hans svärmor på födelsedagen, vi var ju ändå bara några mil från dem och tyckte det passade bra. 

Denna vecka skulle jag ha "semester" innan jag börja arbeta på schema, det blev ingen semester, bara några lediga dagar då jag tagit extra pass på jobbet.

Nu skall jag ut till solen och njuta av dess värmande strålar och byta lina på torkvindan...



Likes

Comments

Skolavslutningsvecka och första året jag inte kommer höra den sjungas i Kinnareds Kyrka sedan mina barn började skolan. Imorgon måste vi tyvärr välja bort det då det krockar med sonens utspring från högstadiet. 
Tur farmor ställer upp och lyssnar till dotterns sång i kyrkan nu när det krockar så olyckligt. Det är stort för en liten tjej att sluta fyran med.

Denna veckan tänkte jag skulle vara lugn vecka då jag haft varje dag inplanerad in i minsta detalj, men jag har absolut inte känt mig stressad över något. Full koll, imorgon eftermiddag görs all mat och det vet jag inte tar lång tid. Häftig känsla att laga och planera mat för 50 personer, inte känna sig stressad och veta att allt tar cirka 3 timmar och då har man trollat fram en dignande italiensk buffé.

Att stå som student, lämna en värld av struktur som man befunnit sig i sedan man började förskoleklass vid sex års ålder. Det ÄR skrämmande, alla studenter känner likadant, så gjorde även jag den dagen jag stod där som student.
Att ha hela livet framför sig utan att veta vad det är som väntar en där ute, är det arbetslöshet eller vad?

Det jag kan säga är att nu börjar äventyret som du själv formar!
Nu börjar livet och det är bara du som styra det!

Samtidigt är det några personer man säger farväl till nu som har funnits i ens liv i sex år, sönerna har ju haft samma klassföreståndare båda två, så de har funnits med oss på denna banan genom högstadiet med två barn på raken.
Jösses! Vilken trygghet de har skänkt oss genom dessa år. Jag beundrar dem stort för deras insatser för våra barn.
De gör ett jättejobb där ute!
Tack alla lärare för ert tålamod, er förmåga att lära ut och för allt ni gjort/gör för våra barn! 

Tack!





Likes

Comments

Jag bryr mig inte om vem eller vad du arbetar med. Jag vill veta vad du längtar efter, och om du vågar göra det ditt hjärta drömmer om.
Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du är villig att riskera allt för kärleken, för dina drömmar, för det äventyr det innebär att leva.

Jag bryr mig inte om i vilken position planeterna står i förhållande till dina stjärnor. Jag vill veta om du känt sorg, om livets motgångar gjort dig öppen eller om du krympt ihop och slutit dig av rädsla för kommande smärta.

Jag vill veta om du kan nalkas smärtan, min eller din egen, utan att försöka gömma den, förminska den eller fixa den. Jag vill veta om du kan nalkas glädjen, min eller din egen, - om du kan dansa, vild av lycka som fyller dig ändå ut i fingerspetsarna, utan att bekymra dig över att vara försiktig eller realistisk och utan att tänka på vilka begränsningar det innebär att vara människa.

Jag bryr mig inte om med vem eller vad du har studerat. Jag vill veta vad som bygger upp dig inifrån när allt annat faller sönder. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du tycker om sällskapet som ensamheten bjuder.

Jag bryr mig inte om vem du känner eller hur det kommer sig att just du är just här. Jag vill veta om du kan stå mitt i elden med mig utan att rygga tillbaka. 
(Oriah Mountain 1999)

Med dessa ord avslutades en kurs som varit en resa för mig där jag hittat mig själv.
​Där jag gråtit dygnsvis och sovit av total utmattning i dygn. Där jag ända för varje tår både sörjt och känt lycka för att tro på mig själv. Där jag längre inte kommer låta någon få trycka ner mig för att de själv är rädda för sitt inre.
Min resa har delats med helt okända personer från början till att vara de som kommit mig närmare än någon annan än mer än min make någonsin gjort.
Vi ​har nu spridits för vinden till nya äventyr i våra liv, dock kommer vi aldrig glömma varandra och det vi gått igenom. 

Tack till livet och dina utmaningar för att jag fick uppleva detta <3

Likes

Comments