Har gjort så många fel i mitt liv, ja de är nog enklare att säga alla fel än de som lyckats blivit rätt.
Jag har sårat människor som sett mig som sin bästa vän, ja till & med syster.
Jag har ignorerat & inte brytt mig när jag själv har haft de för mycket.
Jag har stött bort människor jag egentligen ville ha i mitt liv.
Kan skriva en bok om allt, men inte här & inte nu.
Men det finns vissa människor som tar mig för den jag är, som älskar mig fast jag kan vara dum i huvudet ibland. Jag är så otroligt glad för allt ni gör för mig, mina allra bästa vänner. Jag vet att ni 2 sitter & läser detta. & jag behöver heller inte skrivs era namn, för ni vet så väl.
Tack för att ni står ut med mig, tack för att ni är just ni. Vill aldrig leva utan er 2.
Utan er är jag ingenting, jag älskar er.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Har precis bestämt mig för något fantastiskt.

Om Tobiasregistret:
Det är hos Tobiasregistret man söker.
Varje dag drabbas någon i Sverige av en livshotande sjukdom som kan behandlas med blodstamceller.
Blodstamceller är de celler som bildar blod. De finns framför allt inuti benen, i benmärgen. Genom att ge en sjuk människa nya blodstamceller kan de bilda ny frisk benmärg och nytt, friskt blod.
Men för att det här ska fungera, krävs att givare och mottagare har samma HLA-typ. Enkelt uttryckt är HLA en sorts markörer på cellerna, som hjälper kroppens immunförsvar att känna igen främmande celler.
Ungefär en fjärdedel av alla som behöver en stamcellstransplantation kan få sina nya stamceller av en familjemedlem. För övriga patienter behöver man söka efter en obesläktad givare via Tobiasregistret. Trots att det i dagsläget finns över 30 miljoner givare registrerade runt om i världen finner ca 30% av dessa patienter aldrig en givare.
I Tobiasregistret finns tiotusentals potentiella givare av blodstamceller – och deras HLA-typ – registrerade. Så det är till oss som sjukvården vänder sig när någon behöver en transplantation av blodstamceller. Finner man ingen i det svenska registret söker man vidare till liknande register i resten av världen.
Man anmäler sig till registret via vår hemsida, efter att man fyllt i en hälsodeklaration får man ett topsnings-kit hemskickat som man topsar insidan av kinden och skickar tillbaka till oss. När vi fått dina tops skickar vi dem på analys. Analysresultaten lagras sedan hos oss i en säker databas. Efter detta är du sökbar för alla patienter världen över som är i behov av en obesläktad givare. Om/när du får en träff med en patient som behöver din hjälp kontaktar vi dig inför nästa steg.
Läs mer under så fungerar det/Ingreppet.
Registret ägs och förvaltas av Stockholm Care AB, som i sin tur ägs av Stockholms läns landsting. Sedan starten 1992 har mer än 800 sjuka hittat givare och fått blodstamceller tack vare registret.
Flera tusen personer, både från Sverige och utlandet, söker varje år efter givare bland de personer som finns registrerade hos oss. Liknande register finns dessutom på andra håll i världen, och sammanlagt är mer än 30 miljoner personer registrerade som potentiella stamcellsdonatorer.
Men mycket arbete återstår, för trots alla som anmält sig som givare och trots alla som räddas, finner uppemot en tredjedel aldrig den givare de behöver.
Tillsammans kan vi ändra på det.

Likes

Comments

I år tar alla 98:of studenten, precis som jag också skulle gjort.
Jag skulle också ha lämnat in min sista uppgift nu, skrivit mitt sist prov och klarat alla ämnen.
Men här sitter jag. Utan studentmössa.
Asså jag är inte så ledsen över att jag inte gick klart skolan, att jag inte får ta själva studenten eller att jag inte får uppleva den där dagen ingen kommer ihåg men aldrig glömmer om ni fattar vad jag menar.
Jag blir ledsen för att jag också hade kunnat stått där, se en ljus framtid med ett garanterat jobb.
Kunna ta emot all glädje från familj & vänner hur stolta & glada dom är.
Jag kan inte relatera till mina kompisar som pratar student. För jag kom aldrig så långt.
Mitt mående, min diagnos hindrade mig.
Jag hoppas så att denna månaden går fort så jag snart slipper se alla bilder på Instagram, Facebook & Snapchat när alla har fått sina mössor.
Jag hoppas att jag snart slipper känna mig så värdelös...

Såhär hade min studentmössa kunnat se ut...

Likes

Comments

Lycka. Vad är lycka? Hur känns lycka? Hur blir man lycklig?
Vissa jagar lyckan, vissa har gett upp lyckan & vissa vet inte hur lycka känns.
Jag är alla tre.
Hela livet har jag jagat lyckan, den där lyckan som kommer från saker man uppnår.
Jag hittade den aldrig.
Gav även upp lyckan, länge kändes det hopplöst & att jag aldrig skulle få bli lycklig.
Det är också så att med min borderline vet jag inte känslan. Jag kan ju inte skilja på alla känslor.
Men jag tror, att just nu är jag just det order. Lycklig.
Jag har haft en fantastisk helg med min mamma, mina två storasystrar, bonus pappa & pojkvän.
Jag & Tobbe ska bli sambos inom snar framtid.
I fredags åkte jag med honom i lastbilen när han jobbade vilket också är så jäkla roligt.
Framtiden ser ljus ut & där tror jag lyckan kommer in. Min framtid är ljus, inga människor som bara tar energi finns kvar, jag har en pojkvän jag vill leva mitt liv med & få barn med. Jag har värdens bästa familj & vänner.
Just nu, i detta nu. Det jag känner, känslan jag känner just nu tror jag verkligen är lycka.

Likes

Comments

Idag kommer min kärlek äntligen hem! Inte träffats sen söndags..
Solen skiner, varmt ute, ska snart träffa hjärtat & åka med honom i lastbilen en sväng.
En bra dag helt enkelt.
Idag mår jag bra❤️

Bilden är från igår när jag & Emilia badade☀️

Likes

Comments

Min pojkvän ligger ute på jobb men fick iallafall ha hans bil. Så den fick sig en tvätt så passade på att ta lite bilder.
Visst är den fin? HEM är helt klart en favorit här i livet🖤

Likes

Comments

"Du är ju inte din diagnos, du har den bara"
"Du kan ju inte skylla på att du har borderline"
"Det är väll inte så farligt"

Ärligt talat, jo.
Jag har alltid undrat varför jag mår dåligt. Jag har flängt till kurator efter kurator. Psykolog efter psykolog.
Alla frågar, "ja men Alice vad är det du mår så dåligt över?"
Jag vet inte. Jag har bara alltid känt en känsla av tomhet, alltid känt att jag lever i en bubbla.
Det känns som att adhd är mycket enklare att komma undan med. Men jag har ju många av dom sakerna de med adhd har!
Precis som dom med adhd blir jag inte arg, utan förbannad. Jag älskar inte, jag avgudar. Jag blir inte ledsen, jag blir förkrossad.
Sen från minut till minut ändras mitt humör, från arg till glad, glad till ledsen & ledsen till arg osv. Så är de hela dagarna.
Jag & vi med borderline kan inte hantera våra känslor. Vi vet inte exakt hur känslorna känns, det är bara så jäkla rörigt.
Sen om vi ska fortsätta, jag har väldigt svårt att ha många vänner. Eller vänner som kommer & går. "Stanna nära eller håll dig borta helt" det är verkligen så. Jag kan inte förlåta någon som sårat mig för den människan kommer jag aldrig någonsin, vad som än händer kunna lita på igen. Tankarna om att det skulle hända igen är för stora. Är det mig det är fel på? Borde jag ändra på mig?
Det är så mycket, jag skulle kunna skriva en bok om hur mycket min diagnos påverkar mig HELA tiden & kanske är de just de jag ska göra, skriva en bok.
Kanske är de en bok om "hur det är att leva med borderline" som alla behöver läsa, läsa för att förstå.
Det är inte enkelt, det är det aldrig..

Likes

Comments

Skuld, skam & en känsla av otillräcklighet.
Kunde jag gjort något annorlunda? Gjort något så det aldrig blev som de blev. Kunde jag vart snällare, trevligare, duktigare? Hade mardrömmen aldrig blivit sann då?
Att leva med någon som försökt lämna, lämna sina vänner, familj, mig. Det gör ont i hjärtat, smärtan minskar aldrig. Den är konstant & jag önskar mest av allt att all skam & skuld skulle försvinna för det är tungt att bära på varje dag.
Jag har verkligen valt fel vägar i mitt liv, just nu har jag klivit ut ur den mörka skogen & går istället bredvid den väg du & alla andra önskar jag var på. Jag försöker verkligen men det är tufft, klarar inte av alla krav & önskningar från alla.
Men jag måste vara stark & de ska jag fortsätta vara.

Likes

Comments

En pappa skriver till våldtäksmannen som våldtog hans dotter:

Hej du.
Just nu sitter du förmodligen i lägenheten med rumskompisarna och flinar.
För det där som hände för två månader sedan, i leran bakom ett skjul vid en tågstation, är väl glömt. Sannolikt har du lyckats med konststycket att förklara för både föräldrar, vänner, arbetsgivare och flickvän varför du var försvunnen i två dygn när polisen hämtade dig tidigt på morgonen och inte släppte dig förrän kvällen därpå?
Och visst är det korkat, alltihop? Kom igen, hon tyckte ju att det var kul, min dotter, den dumma subban.
Det är solklart för oss alla, grabben. Du har intelligens av raketingenjörs rang.
Eller inte.
I veckan jobbade du säkert som vanligt, hos en arbetsgivare som ännu inte vet vem du verkligen är. Förmodligen sitter du i lägenheten med rumskompisarna, och flinar. För kom igen, det var ju kul. Hon ville ju, fast hon hade sagt motsatsen. Man vet ju hur brudar är. Dumma i huvet.
I kväll cyklade du förbi vårt hus. Är det jag som är paranoid eller var det så? Ditt ansikte har bränt sig in på min näthinna, så om det inte var du, var det din tvilling.
Vi vill vara ifred efter det som hänt.
Och du kan vara lugn. Jag tänker naturligtvis inte göra dig illa, så länge du håller dig borta. Jag har inga planer på att sitta i fängelse för något som en retarderad jävel har gjort.
Men jag tror på karma. Och där ser det just nu riktigt illa ut för dig. Men det är väl skit man får ta för en kul påsättning, eller hur?
Egentligen skulle jag vilja sitta öga mot öga med dig just nu. Försöka förklara att det värsta du gjort är att du slitit en del av min dotters hjärta och – tro – ur henne.
Hon var den som alltid älskade människor.
Hon var den som trodde gott om de flesta.
Hon var den som alltid hade plåster i väskan för den händelse att någon skulle göra sig illa.
Hon var den som alltid sprang fram och frågade hur det gick, om någon snubblade.
Hon var den som tröstade gråtande barn, flyttade sniglar för att ingen skulle trampa på dem, som hjälpte gamla tanter över gatan.
Nu är hon den som tappat leendet och en stor del av tron. Det är hon som förlorar sin arbetsinkomst när hon går på undersökningar och oändliga förhör. Det är hon som har blivit blockerad som blodgivare, på grund av dig. Det är hon som tvingas äta lugnande och antidepressiva och inte kan sova, hon som umgås med konstiga tankar dygnet runt.
Du förstår inte vad du har gjort, din dumme jävel.
För dig var den där stunden en seger, slutet på en kul kväll. Med våld förstörde du en annan människa för livet, fysiskt och psykiskt. Och du förstår inte. För att du är för dum.
Därför kommer jag att påminna dig.
Det gör inte ont.
Men sedan kommer karma.
Och karma gör ont.
Stelnade flinet nu, eller fattar du fortfarande ingenting?

Likes

Comments

Börjar väll lite smått med 10 fakta om mig.

1. Mina föräldrar gick isär när jag var ca 18 månader gammal.
2. Jag är pappas prinsessa.
3. Har nästan bara killkompisar eftersom dom är så mycket enklare att ha & göra med än brudar.
4. Mitt äldsta syskon fyller 31år i juli & mitt yngsta fyllde 5år i januari.
5. Älskar piercingar & tatueringar så har blivit lite av varje & mer kommer.
6. Mina beroenden är cigg & kolsyrad dricka.
7. Är tillsammans med värdens finaste & bästa kille som för övrigt heter Tobias & är 97:a.
8. I somras fick jag reda på att jag har EIPS (emotionell instabil personlighetsstörning) som enklast kallas borderline.
9. Jag vill arbeta som taxichaufför i någon storstad när jag har åldern inne för & ta taxilegitimation.
10. Är en väldigt djup människa som tänker alldeles för mycket på saker jag borde släppa.

Likes

Comments