Hur ska jag ens börja?

Vi har flyttat till Sverige för i Serbien var jätte svårt att leva och det var svårt utan pappa. För min pappa har jobbat här i typ 2 år. Han har ju visst varit hemma ibland typ 2 veckor och kom varannan månad så i två år. När min pappa har börjat jobba i Sverige, så trodde alla att vi har mycket pengar men det hade vi inte. Jag fick jätte mycket hat från mina klasskamrater som jag trodde att de var mina vänner. De bråkade med mig flera gånger, pratade skit bakom min rygg och så. Då kunde jag bara tro en enda person min bästavän som jag har växt upp tillsammans Nikoletta. Hon var alltid vid min sida.

Så har jag flyttat till Sverige 3 juli 2015, från Serbien. Det var varmt när vi landade på Skavsta. Min pappa bodde i ett arbetsboende med hans kollegor. Han hade ett rum med ett stort säng och ett säng för en person, på den sängen sov jag första kvällen. Min bror sov med mamma och pappa på stora sängen. Nästa dag på morgonen så åt vi frukost och pappa skulle till jobbet. Vi har lite fixat till rummet för vi kunde knappt få plats där. När pappa kom hem så hade han en kompis med sig. När han har sett rummet vi sov i han blev arg och har sagt att vi kan inte bo där, att vi är ett familj. Vi måste ha eget rum med brorsan, vi måste ha ett eget kök för vi delade med pappas kollegor det och att vi helt enkelt måste  därifrån. Så har vi åkt från Nyköping till Katrineholm, till Stefan. Han hade ett sommarstuga på 25 kvadratmeter. I det var ett badrum, kök och vardagsrum ihop och ett litet sovrum. Vi tyckte om det (det var allafall bättre än det enda rummet). Nästa dag har vi flyttat dit. Det var jätte trevligt där men trångt. Jag var i många gruppchatter, men mina klasskamrater tog bort mig från alla grupper. Det kändes jätte dåligt. Jag kände att jag är tom, att jag hade inga vänner, ingenting.

Under sommaren så har jag träffat det snällaste människan på Jorden Monica Hassle. Henne har Carina fixat som är en bra vän till Stefan. Monica har lärt mig och Edvard lite svenska före skolan. En dag så har Carina, mamma och jag åkt till Södra skolan att fylla in ansökan till att börja på hösten.

Jag började på IKE. Jag hade en enda vän Latif. Jag gick på IKE två månader. I november har vi fått ett lägenhet (äntligen). Efter de två månaderna har jag bytt till förberedelse klass, där hade jag inga vänner. Dagarna gick bara så kom jullovet. På jullovet var jag 1 vecka i Serbien. När jag var där så var jag mest med familjen och Nikoletta. Men när jag träffades med klasskompisar, så var inte så kul för mig för jag var arg på alla. Hur kunde de vara så elaka. Det ska jag aldrig förstå. Vi har åkt tillbaka till Sverige.

Första dagen hade jag musik lektion och rektorn kom in och sa att jag ska följa med henne. Jag var jätte glad och samtidigt var jag också jätte nervös. Jag kom in i klassrummet, sagt hej och satte mig på en plats där ingen satt. Jag presenterade mig, sen har alla sagt sina namn och väntade att lektionen skulle ta slut. När vi gick ut på korridoren så ställde jag mig i ett hörn, jag var jätte nervös. Jag tänkte: tänk om de frågar något som jag inte förstår. Så stod jag kvar i hörnet. Första personen som jag pratade med var John, han frågade vilka ämnen gillar jag. Så han var första personen som jag pratade från klassen. Sen kom Emilia, så har vi prata lite. Jag tänkte att det ska vara lätt att passa in i klassen. Men jag är jätte blyg så det var svårt, men jag har försökt. Det var svårt med språket på lektionerna och att börja prata med nya människor. Det finns en tjej i klassen som spelar volleyboll , Elvira. Tack vare henne har jag hittat jätte bra vänner och det är hon med. För jag började också att spela volleyboll. I klassen blev bara bättre och bättre.

Nu har jag jätte många bra vänner och det känns bra. 😃



Likes

Comments