Min plan höll iallafall i två dagar. Sen lossnade tejpen och off-knappen sköt ut som en påtänd raket. Det behövs så lite för att trigga igång mitt förnekande.
Men, nu kommer ja ta hjälp för jag pallar inget mer. Jag står still och bara trampar utan att komma nån vart. Jag behöver vägledning och nån som talar om för mig hur jag ska tänka och agera. Dessvärre är väntetiden lite lång inom vården, men hoppas få tid så fort som möjligt. Eftersom jag är "riskpatient" så borde det gå ganska fort ändå, men man vet aldrig.

Dags att bege sig till jobbet, är rejält trött efter veckans dåliga sömn så det känns som om denna fredag kommer bli lååång. Har iofs ganska mycket att göra idag så hoppas ändå att tiden flyger fram.

Ha en trevlig dag ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

En natt med riktigt dålig sömn. Jag vet egentligen inte själv hur jag mår. Det har blivit för mycket. Ångesten är större än på länge och det känns som att allt dödar mig sakta inifrån. Kniven i bröstet skär djupa sår, samtidigt som hjärnan snart exploderar som en kylartank på en kokande motor.
Tänk att en så positiv känsla kan förvandlas till det djupaste mörker...

Jag kommer stänga av, trycka på off-knappen och tejpa fast den hårt. Ignorera allt vad känslor heter. Jag kommer köra mitt eget race, leende mot världen så ingen ser hur djupt ärrad jag är och bara flyta fram med flytvästen hårt fastknuten. Om det vore möjligt hade jag även tryckt på delete och raderat allt i min hjärna och glömt mitt liv och börjat på noll.

Det spörs hur länge min plan håller, troligtvis inte länge, men iaf idag måste jag få andas lite... 







Likes

Comments

Ja! Nu håller jag verkligen på att bli galen! Galen på mig själv, galen på världen, galen på livet, galen... Galen på allt!

Tiden är knapp och jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag ska äta till middag. Är jag sugen på det? Eller det? Eller kanske det? Nä, kanske sugen på det? Eller inte?
Vem fan vet!?!
Inte jag...

Som sagt, jag håller på att bli totalt galen!

Likes

Comments

Efter tisdagens glapp i Off-knappen verkar den ha gått ur funktion helt. Tillbaka till verkligheten och alla dessa tankar. Alla dessa funderingar hit och dit som gör mig nästintill galen. Alla dessa känslor som oxå gör mig galen, fast kanske på ett mer positivt sätt än jag själv fattar? Jag kommer aldrig bli klok på mig själv, det är en sak jag vet säkert. Tänk om jag kunde vara lika säker i allt annat. Va lätt allt vore. Men med mina livserfarenheter så ska det inte vara lätt. Det som inte dödar det härdar var det nån idiot som en gång sa. Gör det det egentligen? Blir man verkligen stark av motgångar? På sätt och vis kanske, i vissa aspekter, men man kan allt bli jävligt svag oxå...

Just nu känner jag mig svag. Med en sprudlande känsla inombords. Knepig kombination kanske, men jag verkar gilla knepiga kombinationer konstigt nog.
Som sagt, jag kommer aldrig bli klok på mig själv.
Go natt världen! ❤

Likes

Comments

Jag hade stängt av. Stängt av känslorna hur jag egentligen mår, stängt av känslorna jag känner, stängt av mitt sanna jag. Jag hade tryckt på Off-knappen.
Men verkligheten kommer ikapp, och till slut orkar man inte hålla knappen intryckt nog hårt.

Idag brast det. Rejält. Jag vet inte när jag grät så innerligt sist. Jag gråter ganska ofta, det gör jag, framförallt när livet känns tungt. Men det är skillnad på gråt och gråt.
Jag vet inte hur mycket jag orkar ta, hela tiden är det något. Droppen som fick bägaren att rinna över var att jag försökte nå vårdcentralenen i morse. Å det kan man ju försöka med! Det är totalt omöjligt att komma fram till dom. Ringde varannan minut i en och en halv timme, men bara "-vi kan inte ta ditt samtal".  Då, då kom allt! Jag var arg och förbannad, jag var ledsen, jag hade ont.
Efter jag samlat mig och ringt till farmor bestämde jag mig för att åka till akuten i Torsby, där har de iaf ingen telefonsvarare som en vän senare i eftermiddag sa.

På akuten blev jag väl bemött, dock lång väntetid, men de kan ja leva med. Fick mig ju ett par nya skor under tiden i väntrummet 😜
Prover togs, fler prover ska lämnas imorgon och jag blir kallad på ordentlig undersökning denna vecka. Gött att de för en gångs skull tog en på allvar. Hoppas nu de finner felet och jag får hjälp för det, för nu är ja trött på krånglande mage och magsmärtor! 

Likes

Comments

När glöden som en gång sakta gick sin väg för att slockna, plötsligt fått liv igen och bildat en stor brasa.
När minnen, känslor och lust plötsligt fått fyr igen, då vet man att det alltid fanns glöd kvar.
Då vet man, att hur lång tid det ändå går, så kommer den alltid att få syre och tändas till gnistor och flammor igen. Det räcker med små andetag, en flämtning, och det blir en riktigt stor brand.
En riktigt stor brand går inte att släcka, den är stark och låter ingen bemästra den. Den far sin egen väg och slukar allt i sin makt. Man blir maktlös, förvirrad och svag, kippar efter andan... Den bränner allt som finns omkring en och till slut vet man inte vart man ska ta vägen. Det finns flera vägar att välja på sin flykt, men aldrig kommer du undan, den smärta branden gett...

Likes

Comments

Söndag. Grått och trist väder. Ligger ihopkrupen under täcket i soffan och ruggar. Hastigheten är inte hög idag.
Är på sätt och vis skönt att jag är lugn idag, men det är stora kontraster mot veckan som varit då jag gick på som en Duracellkanin hög på extacy.
Till veckan som kommer ska jag inte stressa så, det lovar jag mig själv. Det kommer ta en sketen ände annars.

Jag har så lätt att stressa upp mig, det är en ful ovana jag har. Jag har jobbat på det i flera år, men det är lättare sagt än gjort att ta det lungt när hjärnan lätt förvandlas till kaos så fort det dyker upp något som inte hör min inrutade vardag till. Och det har varit mycket för mig just nu. Grubbel, känslor, födelsedagspresenter hit, födelsedagsfirande dit och så allt som ska fixas inför det. Det är kanske inte så uppstressande för många, men för mig blir det stora saker. Som bara att göra en tårta, hur svårt kan de va? Själv får jag grav prestationsångest.  Kommer den smaka bra? Ser den bra ut? Duger den?
Som sagt, det blir så stora saker av ingenting! Om ja ändå nån gång kunde lita på mig själv, inse att jag gjort ett bra jobb och att även om tårtan är lite sned å vind så går inte världen under.
Hm.. har mycket att jobba på märker ja.

Hur är det med er? Är ni självsäkra i det ni gör? Stressar ni upp er så fort ni ska prestera något? Är ni nöjda över vad ni gör? Hur tänker ni?

Likes

Comments

Ida bjöd mig på en välförtjänt paus från livet idag. Blev bjuden på otroligt god lunch på Moccacino , besökte några loppisar och så hjälpte hon mig med diskberget som va kvar sen sist jag skrev. Så oerhört tacksam för det!

Ville bara berätta om vilken fin vän ja har ❤

Likes

Comments

Vaknade med känslan av att inte vilja mer. En känsla då allt går i svart, då att kliva ur sängen känns som att bestiga Mount Everest med brutna ben och att ljuset som strålar in när man drar upp rullgardinen skär som knivar i ögonen. Man vill bara krypa ner under täcket igen och bara försvinna. Helst för alltid.

När man vaknar med känslan av att inte vilja finnas mer är det svårt att vända den. Tankarna dras automatiskt till de mindre positiva. Man börjar fantisera om hur det faktiskt skulle vara, att lämna jordelivet. Hur det skulle kännas, om alla bekymmer försvinner eller om allt finns kvar. Funderingar som man egentligen inte borde fundera på, men som dagar som denna kommer på svepande band. 
Idag är som sagt en sådan dag och tankarna har varit många. Men ni behöver inte oroa er, jag tänker inte sätta andra i den sits jag själv suttit. Att lämna alla anhöriga med frågor för livet, det kommer jag inte göra, det är bara en sån där sketen dag med sketna tankar som jag har ibland.

För att få mig på andra tankar satte jag igång med att storstäda. Och de som känner mig väl vet att när jag storstädar då städas det! Har bytt gardiner i hela huset, putsat fönster, tagit ner allt på och i skåpen och torkat och diskat, rensat skafferiet, dammtorkat, dammsugit, skurat. tvättat mattor, strukit och hängt upp gardiner osv..  Ett tag såg det sjuttioelva gånger värre ut än innan jag startade. Inte för att jag brukar ha speciellt stökigt annars, så det är inte så svårt att dra ihop till kaos, men nu var det som om en tromb gått fram. Och halvvägs mitt upp i allt så tar orken och lusten totalslut!  Så himla typiskt mig, att jag aldrig lär mig...
Nu sitter ja här, utsliten från topp till tå med ett diskberg som jag helt enkelt inte orkade med.

Blev dagen bättre av mitt frenetiska städande då? Nej, inte ett dugg! Så idag har jag åter, för minst hundrade gången, lärt mig att inte få såna påhitt när jag mår dåligt för det blir så uppskruvat och stort allt jag tar mig an och det sliter mer än det gör nytta.

Ska försöka sova nu. Antingen blir det lätt som en plätt, eller så kommer ja ligga sömnlös hela natten och fundera. Hoppas på det förstnämnda...

Sov gott! ❤

Likes

Comments

Att älskas utav dig är det vackraste för mig.

Likes

Comments