Amsterdam

Hej gÀnget! I söndags kvÀll satte jag mig pÄ ett tÄg för att tre timmar senare anlÀnda till AMSTERDAM för att möta upp mamsen och fÄ lite miljöombyte! Jag har aldrig varit hÀr förut sÄ nÀsta morgon, efter tre koppar kaffe och tvÄ croissanter gav jag mig ut pÄ lÄngpromenad för att fÄ ett grepp om staden.

Jag följde kanalerna vÀsterut frÄn hotellet och möttes av rosor, spÄrvagnar, tusen cyklister frÄn alla hÄll och en sommarhimmel

KĂ€nnetĂ€cken 1 & 2 för Amsterdam: kanaler och cyklar! ÖVERALLT

Jag gick lÀngs med vattnet och kollade pÄ fina hus

och idylliska husbÄtar

Tycker dessa trÀd med hÀngande grenar Àr sÄ sjukt romantiska!!!

Efter nÄgon timme eller tvÄ av strosande nÄdde jag Vondelpark, en mycket stor och mycket kÀnd park hÀr

Mycket fint.

Plötsligt var det eftermiddag och jag styrde stegen mot De Hallen som Àr en stor byggnad full med hipstriga foodtrucks. Som en person som Àr extremt dÄlig pÄ att fatta beslut (sÀrskilt trött och hungrig) hade jag alldeles för svÄrt att vÀlja sÄ istÀllet gick jag rakt igenom och ut pÄ andra sidan... Men tur var det! DÀr ute var det marknad med mat, fruktstÄnd och en del second hand. Köpte ett tunnbröd med spenat och fetaost innan jag fortsatte stadsvandringen. Gick förbi detta fina:

PÄ kvÀllen var jag helt slut i fossingarna

Puss o kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vi rullar tvÄ resvÀskor var över de ljusa stenplattorna. Jag har helt missbedömt temperaturen, mina nya jeans klibbar obekvÀmt mellan benen. Som vanligt Àr det lilla torgliknande omrÄdet runt ingÄngarna till tÄgstationen Chùtelet-Les Halles fullt av folk. En ung kille skrÄlar Hey Jude i en mikrofon till omaka gitarrackord och runt omkring honom har mÀnniskor slagit sig ner pÄ stentrapporna för att lyssna. Framme vid hissen luktar det starkt av urin. Mammas ettriga uppmaningar om att akta sig frÄn baciller under barndomen gör sig pÄmind sÄ jag trycker pÄ pilen nedÄt med armbÄgen för att inte fÄ nÄgot Àckligt pÄ fingrarna. Min kompis tar ett demonstrativt grepp om sin handvÀska och tittar pÄ mig med eftertryck:

”HĂ€r ska man hĂ„lla hĂ„rt i sina grejer.”

”Mm” det enda jag orkar tĂ€nka pĂ„ Ă€r hur varm jag Ă€r.


Det gÄr snabbt att komma ner till metrostationens anslutningshall. Jag minns att jag lÀst att 750 000 mÀnniskor passerar stationen varje dag, en osannolik siffra, men nÀr jag blickar ut över folkvimlet framför mig slÄs jag över hur hÀpnadsvÀckande mycket folk dÀr Àr. MÀnniskorna som strömmar fram mellan tÄgspÄren och rulltrapporna fÄr mig att tÀnka pÄ sÄdana dÀr fiskstim i BBCs naturprogram - de som rör sig som stora grÄaktiga moln i grupper om tusentals individer, perfekt synkade med varandra. Alla pÄ stationen rör sig mÄlmedvetet, inte ens turister i flaxande trekvartsbyxor verkar vara osÀkra pÄ vart de ska nÄgonstans.


”DĂ€r!” min kompis pekar pĂ„ en skylt med texten RER och börjar kryssa sig framĂ„t igenom folkmassan. Jag skjuter rullvĂ€skan framför mig och följer efter hennes lĂ„nga steg. HalvvĂ€gs igenom hallen stannar vi upp för en dam i 60Ă„rs Ă„ldern som blockerar vĂ„r vĂ€g. Hon stĂ„r böjd över en liten pojke som hon hĂ„ller fast i ett hĂ„rt grepp om axlarna. Hennes massiva kroppshydda svallar nĂ€r hon skakar honom. I falsett skriker hon att han minsann inte kan springa runt hĂ€r och hĂ„lla pĂ„ med dumheter. Vi gĂ„r lĂ„ngsamt runt scenen med vĂ„ra vĂ€skor, tittar chockat pĂ„ hur den lilla pojken i brunaktiga shorts och för stor pikĂ©tröja blir ömsom skakad, ömsom utskĂ€lld av damen. I handen kramar han en röd plastboll, kanske Ă€r det en för vild lek med den som utlöst damens ilska. Pojken kan inte vara mer Ă€n tre Ă„r gammal, hans ögon Ă€r glansiga och uppspĂ€rrade, pĂ„ grĂ€nsen till grĂ„t. NĂ„gon meter bakom honom sitter en ung kvinna i skrĂ€ddarstĂ€llning pĂ„ en kartongbit pĂ„ marken. I famnen vaggar hon ett spĂ€dbarn medan hon vaksamt hĂ„ller blicken pĂ„ hennes lille pojke som skakas av frĂ€mlingen. MĂ€nniskoströmmen manar oss bort frĂ„n scenen och vidare mot nedgĂ„ngen till vĂ„r perrong. Vid vĂ€ggen stannar min kompis och börjar rota runt i sin handvĂ€ska med stressiga rörelser, hela tiden pĂ„ sin vakt sĂ„ att ingen förbipasserande ska kunna rycka hennes grejer.

”Var det inte sjukt hur tanten skakade den lille ungen?” frĂ„gar jag. Bilden av hans skĂ€lvande kropp har etsat sig fast pĂ„ nĂ€thinnan.

”Jo sĂ„ jĂ€vla Ă€ckligt, vadfan kan han ha gjort henne liksom? Att man inte har nĂ„gon skam i kroppen.” Orden mumlas upprört ner i vĂ€skan.


Nere pÄ perrongen svÀr vi över hur mycket folk dÀr Àr.

”Du fĂ„r gĂ„ in först, sĂ„ langar jag in vĂ€skorna till dig sen.” sĂ€ger jag.
Gnisslandet frĂ„n spĂ„ret Ă€r för högt för att jag ska höra om hon svarar. TĂ„get stannar och jag hinner precis fĂ„ in vĂ€skorna och ge min vĂ€n en snabb puss pĂ„ kinden innan dörrarna slĂ„r igen och klĂ€mmer mitt ”ses snart!” i luften mellan oss.


Jag gÄr upp samma vÀg som vi kom, in i det stora utrymme av organiserat kaos som utgör Chùtelet-Les Halles. Jag hinner inte mÄnga steg innan jag tvÀrt fÄr stanna för att inte trampa pÄ ett litet krypande barn bland alla ben som kryssar fram över cementgolvet. Barnet fÄngas snabbt in i sin pappas starka armar, min blick möter hans grönbruna och jag slÄs av hur ung han ser ut att vara. Ungen sprattlar och kÀmpar för att fÄ komma loss och fortsÀtta sin upptÀcksfÀrd men hÄlls fÀngslad i ett fast grepp i sin pappas famn. VÄr ögonkontakt bryts snabbt och han tittar ner, med en mjuk handrörelse stryker han bort nÄgra ljusbruna lockar frÄn den lilles panna. Bredvid sitter en ung kvinna med ryggen krökt och benen invikta under kroppen. Runt axlarna bÀr hon en tunn leopardmönstrad sjal. Jag inser att jag betraktat familjen för lÀnge just som hon vÀnder upp huvudet och stirrar rakt ut i luften framför sig.

”Please madame, please” mumlar hon. Hennes ord, ord hon sagt sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger förut, tappar all sin kraft nĂ€r jag precis som alla andra innan mig vĂ€nder bort huvudet och fortsĂ€tter gĂ„ genom hallen. PĂ„ vĂ€g till utgĂ„ngen passerar jag flera andra familjer som sitter lĂ€ngs med vĂ€ggarna pĂ„ konstellationer av kartongbitar och filtar för att undvika direktkontakt med den rĂ„a cementen. FörĂ€ldrarna Ă€r unga och i deras knĂ€n kravlar smĂ„ barn. Vissa av mödrarna ammar spĂ€dbarn i sina famnar och somliga Ă€ldre barn Ă€r uppe och springer, dock aldrig mer Ă€n nĂ„gra meter bort frĂ„n sina förĂ€ldrar. Vid sidan av trappan jag ska upp för stĂ„r en liten pojke och suger pĂ„ en nappflaska samtidigt som han förstrött pillar runt med ena handen i sin pappas trassliga hĂ„r.


NÀr jag kommer upp Àr det inte eftermiddagssolen utan en kÀnsla av skam som brÀnner i mig. Skammen över att jag gjorde precis som alla de andra 750 000 resenÀrer som vistas i Les Halles varje dag. Jag passerade. Jag tittade pÄ de smÄ barnen som lever dÀr nere i skiten och sedan gick jag. Jag skÀms över att jag vant mig vid synen av barnen som har Paris underjord som hem och lekplats, jag skÀms över att deras plastbollar och nappflaskor, smutsiga klÀder och jordglobsstora ögon blivit en del av metrons kuliss.


PÄ vÀgen hem gÄr jag lÄngsamt. Ner för Rue du Louvre och över Pont des Arts till jag nÄr Saint Germain des PrÚs, mitt kvarter. HÀr flödar det av mÀrkesbutiker, historiska uteserveringar och mÀn i hatt och kostym. NÀr jag gÄr tÀnker jag pÄ min barndom, den mjuka tid som precis tagit slut. Jag tÀnker pÄ hur fri frÄn vÄld den var och hur skyddat och tryggt jag levt. Sedan tÀnker jag pÄ Anna och Melker, Klara och Tor, Julia och Maximilian, barnen som jag tog hand om nÀr jag jobbade pÄ förskola förra Äret. Barnen som kröp upp i min famn med sorgsna ögon varje morgon nÀr deras förÀldrar vinkade hejdÄ, som testade grÀnser till jag höll pÄ att bli tokig och som skrek till migrÀnen blev ett vanligt inslag pÄ eftermiddagarna. Barnen som lÀrde mig att alla smÄ rultiga kroppar, iklÀdda blommiga tights och mjuk manchester, bÀr pÄ unika personligheter.


NÀr jag kommer hem till lÀgenheten ser jag att reklambladen för de olika kandidaterna till borgmÀstarvalet den 11 och 18 juni ligger kvar pÄ bordet sen jag tömde postboxen igÄr. Huvudkandidaterna ler och lovar med vÀlformulerade texter bÄde skattereformer och en hÄrdare invandringspolitik. Och sÄ givetvis frihet, jÀmlikhet och broderskap. Vems frihet? Vilken jÀvla jÀmlikhet? Systerskapet dÄ? Ingen av kandidaterna ler med ögonen. Jag slÀnger flygbladen i papperskorgen, sÀtter pÄ vattenkokaren. Snabbkaffet löses virvlande upp i koppen.


Min bakgrund, min nationalitet, mitt utseende, min utbildning och min ekonomiska och sociala trygghet Àr alla enorma privilegier som gavs till mig som ett paket pÄ posten dagen jag föddes. Mitt paket har gett mig möjligheten till att sjÀlv styra över mitt liv och min framtid. Barnen som vÀxer upp i Paris metro fÄr inget sÄdant paket av bekvÀma privilegier levererat till sig vid födseln. IstÀllet fÄr de ett kvitto pÄ att omvÀrlden sviker dem nÀr den inte anstrÀnger sig för att deras mÀnskliga rÀttigheter ska respekteras.


Frankrike har skrivit under barnkonventionen om att alla barn har samma rĂ€ttigheter och lika vĂ€rde, att alla barn har rĂ€tt till liv och utveckling. ÄndĂ„ sitter barnen och familjerna i Paris tunnelbana lĂ„ngt utanför det franska samhĂ€llets skyddsramar. Flera av mödrarna Ă€r inte mycket Ă€ldre Ă€n vad jag Ă€r, och medan jag nu njuter av min nyfunna frihet efter studenten sĂ€nks de allt djupare ner i hopplösheten. Kring deras ben kravlar barn som vĂ€xer upp i underjorden av en av vĂ€rldens mest romantiserade stĂ€der, helt utan framtidsutsikter.

VÀrlden Àr min. Men den borde vara deras ocksÄ.


Likes

Comments

Har spenderat i princip hela helgen med Émilie lagandes storslagna vinmiddagar och bruncher, solat bakis liggandes i sĂ€ngen, kollat dirty dancing och spelat sĂ€llskapsspel. Göttigt!

Likes

Comments

Paris

Detta hittade vi pÄ i söndags! Tog tÄget till Versailles för att kolla pÄ Marie-Antoinettes gamla boning

Slottet och dess trÀdgÄrd var minst sagt stÄtlig

Tittut

Vi gick runt i trÀdgÄrden en stund innan vi slog oss ner med varsin kaffe pÄ en grÀsmatta tillsammans med massor av andra picknickande mÀnniskor.

Puss o kram

Likes

Comments

Paris

Hej<3 Jag har haft finbesök hÀr i nÄgra dagar! :)) Vi har promenerat runt en massa (jag har pekat pÄ varenda snirklig balkong och pampigt fönster och ba ihhhh Àr det inte fiiiiiint), Àtit god mat och bara hÀngt och dÀrmed har kameran fÄtt vila lite. Men hÀr Àr iallafall nÄgra cute bilder frÄn en kvÀll nÀr vi satt vid Seine i kvÀllssolen med öl, chips och varandra

Bredvid oss pÄ kajen hade nÄgon en födelsefest och folk verkade sÄ glada och sjöng jag mÄ hen leva och sÄ var dÀr ett liveband som spelade :)

puss o kram

Likes

Comments

Paris

Onsdag och hÀng med David som ska Äka hem till Sverige soon :( Vi satt i tuilerierna hela dagen och brÀnde nÀsorna

Och promenerade runt med juicepaket tydligen

Mycket nöjd med nya skor :)))))

NÀr vi började kÀnna oss hungriga tog vi metron till 16e arr dÀr vi köpte ost vin och baguette och kÀkade i Davids lÀgga

mmmmmmmmm

Sen gick solen ner och himlen blev sÄdÀr mördande fin

Puss o kram

Likes

Comments

Paris

This girl kom till Paris i helgen!!!! Trots
kortvisit hann vi med en grym utekvÀll, en asnajs brunch, fika, mat, shopping, museum och kvallehÀng! Imponerande ÀndÄ!

HÀr pÄ museum pÄ centre Pompidou dÀr fotoutstÀllningen var sÀmst och Matisse (naturligtvis) var bÀst

Skoja! Utsikten var allra bÀst. TACK staden för att du ser ut sÄhÀr och lever upp till all romantisering

Efter museevistelsen promenerade vi runt

Och stannade till för att Àta en spann glass. Dels för att det var typ 35grader hela helgen men framförallt för att glass Àr det godaste som finns

Efter att ha vinkat av soffesol begav jag mig till tuilerieparken och mötte upp ett gÀng. HÀr: Milou och regnbÄge

Och hÀr: naken kvinna i brons

Puss o kram

Likes

Comments

Paris

Ser ljuset glimta rosa mellan husen sÄ jag springer, vill hinna med. Vill hinna se. En gubbe sÀger "ska vi ha springtÀvling?" En tvÀrgata spurt och han försvinner och jag hinner, kanske tack vare honom? Se rosa glimt bli en rosa explosion. TÀnker att mellan kl 21 och 22 Àr det verkligen avgasernas prime time

  • Paris

Likes

Comments