View tracker

Nu, fina bloggläsare, är jag hemma igen. Och det känns bra.

På fredagsförmiddagen väntade mamma, pappa och Amanda på Arlanda med blommor, skyltar, flaggor och en ballong. Världens bästa mottagande som betydde så mycket. Även Ebba från West Seattle fanns på plats - så kul! 💗


💗Det kändes så bra att gå in i vårt hus, att känna doften av hemma. Att få plocka upp Finchel som försiktigt nosade på min hand och krama om honom för första gången på ett år. Första helgen hemma spenderade vi i mitt älskade Sandvika, men när vi väl kom hem på söndagkväll och jag fick sova i min egen säng igen kom han och hoppa upp på min mage. Trampade runt och la sig ner. Hans sätt att säga välkommen och det kändes så kul efter ett år av tankar att han hade glömt mig helt. 💗


Nu är det lite mer än en vecka sen jag kom hem. Jag sitter åter igen i mitt favorithus vid mitt smultronställe. Jag är helt slut efter en heldags arbete på kaféet som jag och min syster Amanda tar hand om den här veckan, men mer om det tänkte jag berätta på min nya blogg; therestofmylife. För det här får bli det sista inlägget på den här bloggen. Jag har verkligen älskat att få smita från vardagen och jobbet en kort stund under det här året för att få uppdatera den här sidan med lite bilder och text. Skriva om barnen, restaurangbesöken och resorna. Mellobruncher och spelkvällar. Kul att få dela med mig om mitt år i Seattle till er här hemma och framförallt kul att ha kvar för min egen del att titta tillbaka på när jag blir äldre.

Jag är så tacksam för detta år, för alla minnen och erfarenheter. Det har verkligen varit en inre resa bland allt flygande mellan stater och städer. Nu fortsätter nästa kapitel i mitt liv. Tack till alla er som varit med mig på den här resan, för alla kommentarer och meddelanden - det har gjort mig så glad varje gång jag loggat in och sett en liten notis i hörnet. Tack för mig! 💗 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Äntligen hemma på Svensk mark. Det har varit en intensiv men ändå avslappnade vecka som jag tänkte skriva mer om i ett annat inlägg. Här kommer videon som jag jobbat på de senaste månaderna, igår natt blev den klar. Är så glad att jag varit jobbig och alltid tagit med mig kameran överallt så att jag nu har detta att kolla tillbaka på. Tack till alla som gjort året i Seattle så speciell! 💕📸

Likes

Comments

View tracker

Nu är det nästan dags. Dagen jag väntat på så länge är kommen, och det är med blandade känslor jag sitter på O’hare Airport och skriver.

Jag tänker på allt roligt jag varit med om i år. Alla biofilmer, Alkihäng, restaurangbesök. Fikastunder på Alaska Junction Starbucks. Promenader i Downtown och shoppande vid Southcenter. Jag har rest till LA fyra gånger, åkt rollercoasters på Six Flags, besökt Universal med familjen och vänner och roadtrippat längst Highway 1 till San Francisco. Jag hikeade till Hollywoodskylten, något jag inte ens trodde var möjligt, gick upp for mitt första berg och badade i havet på Hawaii. Jag såg Taylor Swift shake it off på scen, drack kaffe från världens första Starbucks, åkte färja och flög ensam för första gången. Tack vare mina fina släktingar fick jag fira en riktig Thanksgiving i Chicago, jag hängde med Sina’s värdfamilj på julfest och jag gick upp 4.15am för att se soluppgången över Grand Canyon. Jag har gjort småsaker som ätit cream cheese bagels, plockat sushi från rullband och gympade för första gången. Jag dansade på nattklubb i Vancouver, var patriot på IKEA och lagade köttbullar och stuvade makaroner med mina svenska tjejer. Helt spontant träffade jag en amerikansk youtuber mitt på gatan på samma sätt som vi sprang in i Gunilla Persson I Santa Monica. Jag har frusit i Seattle regn utan för Q’s skola och svettats ur all kroppsvätska i Yosemite och Death Valley. Gick på Ellie Goulding konsert och turistade Las Vegas på egen hand. Jag hade ett heltidsjobb på 45 timmar i veckan, tjänade pengar och bodde utomlands.



Året blev inte alls som jag hade tänkt mig. Sämre på vissa punkter men så mycket bättre på andra. När jag åkte till New York och trainingschool för lite mer än ett år sedan var jag nervös och förväntansfull. Jag visste inte alls vad som skulle komma, hur värdfamiljen skulle vara eller vilka människor jag skulle möta. Nu med facit i hand kan jag säga att trots de dåliga stunderna - kvällar med hemlängtan och frustrerande, ensamma och tråkiga dagar - så var det här det händelserikaste året i mitt liv, och ett av de bästa. Eller det bästa, kanske. Trots att det finns saker jag skulle göra annorlunda om jag någonsin får för mig att vara au pair igen, så ångrar jag verkligen inte att jag åkte hit, att jag spenderade ett år i vackra Seattle.

Så det är med exalterade och lite sorgsna känslor jag spenderar mina sista timmar på flygplatsen. Jag kommer sakna min andra hemstad, alla vänner, restauranger, affärer, naturen och den amerikanska kulturen och öppenheten. Q och L! Men det känns ändå så bra att få komma hem nu. Jag vill varken stanna kvar och jobba eller resa runt bland delstaterna längre. Nu vill jag hem till familjen, till Sandvika, fika, fruskot och Finchel. Till mitt hus och rum.


Tack för allt, USA. Min dröm om att bo här gick i uppfyllelse och jag är så tacksam för att jag fick chansen att prova på. Nu vet jag hur det är och jag vet var jag vill leva resten av mitt liv.

Sweden - here I come!

Likes

Comments


Ojoj, vilken onsdag
. Så många känslor och händelser på en och samma dag. Imorse började jag och Sina med att åka upp i Willis Tower, Amerikas högsta byggnad. Åh vilken utsikt det var! Chicago är så vackert. Från toppen kan man se fyra stater; Illinois, Indiana, Wisconsin och Michigan. Carol, en av mina släktingar här, berättade att om man vet var man ska titta så kan man till och med se hennes hus därifrån! 🔭🚪

Efter det blev det lunch på Panera Bread och sen sprang jag runt och försökte hitta de resterande presenterna till Sverige. Inte att rekommendera i denna värme, allåts usch vad jag har svettats dessa veckor! Minnena av Thailandsvärmen är ingenting i jämförelse känns det som! ☀️

Nästa projekt var att springa tillbaka till Hostellet och boka shuttle från flygplatsen till hotellet. Sen i måndags har jag bott på Hosteling International och det är verkligen att rekommendera! Jag har tidigare bott med dem två gånger i LA, men tycker den här lokalen i Chicago är ännu fräschare och trevligare. Sängarna och rummen är stora, god frukost med bagels, flingor, OST och nåt fikaliknande. Det roliga med hostels (förutom priset) är ju också att man träffar nya människor. Den här gången hittade jag en kompis i hon som sov i sängen över mig. Hon var från Korea och har varit i USA i åtta månader som praktikant på skolor, och är nu ute och reser i några veckor innan hon ska hem och plugga igen. Fatta hur många historier det finns på ett sånt här ställe? 🌏✈️

Anyway, tillbaka till shuttlen. Kunde inte hitta rätt numer till hotellet så tog hjälp av både Sina och mamma och pappa som försökte googla runt, och jag hade inte mer än 20 minuter på oss att ringa och boka eftersom vi var tvungna att åka till flygplatsen så att Sina kunde komma i tid till sitt flyg. Efter mycket frustration och lite panik löste det sig tillslut, och då var det dags att mobilt checka in till mitt flyg dagen därpå för att få en bra plats. Blaha, long story short; jag var inte på det gladaste humöret när vi lämnade stället, speciellt inte eftersom vi båda hade tre väskor att släpa på till tunnelbanan. Jaja.


40 minuters tågresa och vi var på flygplatsen. Det blev ett ganska hastigt hejdå eftersom vi båda skulle till två olika håll och hade en tidsplan att hålla. Och så är det ju sååååå konstigt att säga hejdå till någon man träffat flera gånger i veckan i ett år, och nu kommer det dröja flera månader innan vi ses igen. Men jag vet att vår vänskap kommer hålla avståndet, det ska jag se till!💕

Sprang sedan upp till platform 1 där jag väntade på min shuttle i fem en fem minuter. Sen 10. 20. 30. I 40 minuter stod jag där och väntade innan jag gick till BUS INFOn och frågade damen som satt där vad jag skulle göra eftersom jag inte har nån amerikansk mobiltelefon längre. Hon suckade och sa att hon inte hade något med det och göra och pekade med fingret mot några betaltelefoner. Tack för hjälpen! Some people… Apparaterna funkade inte så jag kunde inte få tag i hotellet. Gick tillbaka och frågade en man bakom disken om han visst hur de fungerade men han hade ungefär samma inställning som den första damen, så jag gick där ifrån var så hääääär nära på att bryta ihop. Jag var trött, helt genomblöt av svett, hade tre unga väskor och släpa på. Kunde inte beställa en uber eftersom jag varken hade internet eller ett amerikanskt bankkonto längre. Hur skulle jag ta mig till hotellet?? Som tur var stod det en grupp kvinnor lite längre bort som väl såg att jag såg lite uppgiven ut, så de fråga om jag var okej och en av dem låna ut sin mobil. Det finns hopp för mänskligheten ändå! Haha. 🏩🚋

Shuttlen var 50 minuter försenad fick jag reda på när jag tillslut kunde ringa hotellet. Så lite mer än en timme försenad klev jag in på hotellet. Men all frustration jag känt under dagen flöt av mig när jag klev in på hotellrummet och bara fick slappna av. Alltså alla borde få möjligheten att bo på hotell själv nån gång! Och imorgonbitti väntar det bästa av allt, hotellfrukost! 🍩☕️

Nu ska jag sova. Är så trött efter idag men har försökt hålla mig vaken i hopp om att få sova på planet imorgon. Så, sista natten i USA för den här gången. God Natt. ❤️🇺🇸

Likes

Comments

Igår morse kom vi fram till Chicago. De senaste veckorna har jag velat lite fram och tillbaka om det verkligen var värt att åka hit istället för att bara åka hem direkt efter LA. Men så fort jag fick gå runt här på gatorna, bland höghusen och alla vackra trädgårdar som finns utspridda mellan byggnaderna, så känner jag att det var värt det. Det var här jag klev ur flygplanet för snart två år sen och på riktigt bestämde mig för att jag måste bo i detta land mångång i mitt liv, och därav tog sista steget och sökte som au pair.


Sina tog bussen till sina släktingar i Wisconsin runt lunch, så jag tog en promenad med karmarna till Navy Pier och resten av downtown. Älskar det blågröna vattnet som rinner i kanalen! På kvällen mötte jag upp mina amerikanska släktingar för Chicago Deep Dish Pizza och det var så mysigt! Det är alltid så kul att träffa dem, de är så trevliga och lätta att prata med. Hoppas verkligen de kan komma och hälsa på i Sverige igen snart. Efter middagen beställde de in Lava Cake med glass, alltså kunde det blivit ett bättre avslut på mitt år? Jag uppskattar verkligen att de tog sig tiden att komma in till downtown med olika tåg för att träffa mig. 💛


Likes

Comments

Nästsista stoppet på vår resa var också den sämsta, enligt mig. Lake Havasu, en sjö i Arizona där det främst bor pensionerade par och som ofta har besök av collegestudenter på spring break. Och visst var det fint men det var så jäkla varmt! Trodde nästan jag skulle svimma eller torka ut totalt av den där värmen, usch! Runt tio på kvällen när vi skulle sova var det 37 grader. 37!!! Kröp inte ens i sovsäcken utan sov i linne och shorts hela natten utan att frysa. Var så glad nästa morgon när vi satte oss i bilen med AC och körde mot Hollywood och Santa Monica! 

Att se Hollywood och Walk of Fame för fjärde gången var inte lika häftigt som första och jag tror att det här var sista gången jag besökte Los Angeles på ett bra tag. Tycker det finns mycket finare ställen och städer i USA och det känns verkligen som jag gjort mitt här. På kvällen gick vi alla ut och åt en sista middag tillsammans och resten av haglen passerade fort! På lördagen hängde jag med mig själv, promenade bland annat till Venice Beach och åt pizza från svenska pizzerian REDS. Den största delen av gänget var på Universals men eftersom jag varit där två gånger på så kort tid kände jag att jag helfe lägger pengar på annat. Söndagen spenderades på Santa Monica Beach och Pier med några tjejer från gruppen och på kvällen åt vi middag på Panera Bread, vilket är en restaurang som serverar soppor, mackor och sallader. Fattar inte hur jag aldrig ätit där tidigare under mitt år? SÅ gott.


11.05 på senkvällen gick planet från LAX till Chicago och just nu befinner jag mig på HI hostel i downtown. Mer om det i nästa inlägg!

Likes

Comments

Höjdpunkten på den här resan. Eller kanske till och med höjdpunkten det här året. Vet inte om jag skrivit om det förut, men det var min mammas gamla scrapbooks om sin resa till USA, till bland annat Grand Canyon, som fick mig att ens börja drömma om det här landet när jag var yngre. Och nu fick jag se det med egna ögon. Jag kan försöka beskriva det i alla adjektiv jag kan komma på men det finns liksom inga ord som kan beskriva känslan jag hade där uppe. Det var så stort och så vackert. Bombar med bilder istället!... även om de inte gör rättvisa.



Sen blev det middag i solnedgången... Alltså, hur häftigt är inte det här?! Att äta pizza vid Grand Canyon, det trodde jag aldrig jag skulle få uppleva.


Torsdag morgon klev vi upp 4.30 för att köra våra tio minuter från campingplatsen till den fantastiska kanjon för att se soluppgången. Magiskt.

Likes

Comments

På måndag eftermiddag kom vi fram till Las Vegas. Det enda jag visste om staden innan var att det dricks mycket alkohol, att folk spelar om pengar och att what happens in Vegas, stays in Vegas. Kanske inte staden för mig, det vill säga. 🙈 Så mina förväntningar var inte skyhöga, snarare lite ångestladdade då jag visste att jag var tillsammans med en grupp tjugoåringar som älskar att festa och dricka. Men det blev faktiskt en av mina favoritstopp på denna roadtrip!

På kvällen åt vi take out middag från Hooters på hotellrummet eftersom vi inte fick plats i restaurangen då hälften av oss var under 21, vilket är åldern för att köpa alkohol här i USA. Sen åkte vi runt i två timmar i en limousinebuss och gjorde lite stopp på speciella ställen, till exempel "Welcome to Las Vegas" skylten och vid ett kapell där människor gifter sig. Vi blev avsläppta vid ett av hotellen och jag stannade kvar i nån timme innan jag tog en taxi till hotellrummet och hängde där istället.



På tisdagen åt jag frukost med Sina och en tysk tjej på ett trevligt litet ställe som hette Bruxie, där jag beställde en Waffle Sundae! SÅ GOTT. Sen spenderade jag resten av dagen själv med att promenera längst gatorna och titta på alla vackra byggnader och gå in de de superlyxiga hotellen och kolla på människor. Det kändes så bra att få egentid efter att ha spenderat fria dagar med människor alla timmar på dygnet. Att bara få gå runt själv utan att behöva prata med någon eller lyssna på alla som bara pratade tyska med varandra. Det är så mycket skönare att vara själv än att känna sig ensam i en grupp med människor, så det här kan ha varit bästa dagen på hela veckan!


På eftermiddagen gick jag mot andra hållet, ifrån hotellen, för att få en bättre bild på "Welcome to Las Vegas". 40 minuters promenad i 40 graders värme var iiiinte så kul, men väl värt det när jag kom fram och fick se skylten! Frågade några tjejer bakom mig i kön om de kunde ta en bild, måste ju ha lön för mitt slit att ta mig dit. 😉 På vägen tillbaka fick jag sms både från min värdmamma och Paulina som frågade om vi kunde skypea; Q hade tydligen saknat mig kvällen innan och ville gärna prata 💜! Har skrivit några vykort som jag ska skicka till dem och jag hoppas kunna face timea igen när jag väl kommit hem till Sverige.


Eftersom alla andra i gruppen tänkta lägga pengar på alkohol och shower på kvällen bestämde jag mig för att lägga x antal dollar på all you can eat buffé istället! Blev läskigt glad när jag såg all mat och efterrätter som väntade på att bli uppätna där inne 🙈 Dyrt med så värt det!

Likes

Comments

Tidig morgon som började redan 3.30 då vi plocka ihop våra saker och körde iväg till Death Valley för att hinna se det innan lunch eftersom temperaturen där kan bli uppnot 50 grader i skuggan. Klockan sju stannade vi för fruost och efter det gjorde vi små stopp här och där, bland annat vid Bad Water som är den lägsta punkten i hela USA. Det betyder alltså att allt annat, all civilisation och mänsklighet är över, till och med havsytan, så när vi stod där nere var alltså alla i USA över oss.


Min go to pose under denna resa.........

​Det var sååå häftiga vyer från alla platser vi åkte till! Men tyvärr för varmt för att stanna längre än några minuter.. 

Likes

Comments

Trots att dagsklimatet var runt 40 grader och strålande sol märkte vi snabbt att natten ändå kunde bli rätt kall, och när jag vakna till runt 1am fick jag snabbt försöka få fram en extra tjocktröja och filt från väskan att rulla omkring mig. Efter en frukost på bagels och flingor rullade vi in i the National Park och stannade var 30 minut för att titta på några av dess undervärk.

Från en av Yosemites utkiksplatser.

Yosemite Waterfall

Vi stannade till vid en skog och hikeade ner till dessa stora sequoiaträd, eller mammutträd. De var flera meter långa på brädden och kan bli runt 3000 år gamla!


Vår guide berättade att det finns människor som försökt klättrat upp det här berget utan några som helst redskap..! Some people...

På kvällen lagade vi tacos och somnade ännu en kväll under bar himmel. 

Likes

Comments