Utomhus är det nu helt kolmörkt. Det är bara månens svaga sken som lyser genom de täta molnen. Trots att vi nu börjar komma in i en sommarperiod har molnen tätnat över söderförorten Desamparados. Jag vill berätta om skolan och om den nya fräcka händelsen innan kyrkan som jag fick vara med om för ett par dagar sen.
Först skolan, sedan historien.

Nu har alltså klasserna dragit igång igen och jag har nya klasskamrater att vänja mig vid. Självklart är det mysiga gänget från förra året kvar men vi har blivit separerade från elektrikerna och istället hopbuntade med ekonomerna istället. Det är ingen förlust mer än att vi inte kan skoja på samma lite bisarra sätt längre. Tid är vad det tar och vad det kommer ta att lära känna en helt ny grupp vilket gör lite omogna skämt om det mest opassande lite svåra att få skratt ut av. Jag har börjat förstå att om jag integrerar med de mer och mer varje dag kan vi ha en stark vänskaplig relation när jag lämnar. Bortsett från den lite tillstramade klassen jag går i så har vi fått kemi som nytt ämne. Det är så roligt! Min kemilärare är helt underbar! Så himla glad och entusiastisk. Det som tyvärr sänker allt är att han fått den sämsta lektionstiden att lära ut på. Fredagseftermiddag. Sista lektionen innan vi slutar. Det enda som vi tänker på är vad klockan är och vad vi ska göra under helgen. Det är orättvist för ett så pass fint ämne. Jag kan stolt säga att jag minns mina lektioner på Sturebyskolan med den bästa kemilärare jag haft och någonsin kommer få. Inga namn nämnda men om han får för sig att läsa så vet han vem han är. Första terminen ska vi fräscha upp minnet inom kemin med enkel terminologi och sen avancerar vi under de två kommande terminerna, det är så bra. Då kan jag nog lära mig hur man beskriver en exoterm reaktion och vad den innebär på spanska. Typiskt nonsens kunskap skulle vissa tycka, jag tror att ju mer kunskap desto bättre. Arkitekturen har gått från en rätt bra nivå till 100% professionell nivå. Den nya läraren, eller ja nya och nya, han är ny för oss men verkligen inte ny i ämnet. Sedan 1991 har han haft klasser i arkitektur och säger själv att han inte ska sluta förens han inte kan rita mer. Själv tycker jag det låter som han vill jobba tills han spricker men så länge han trivs och inte, ja, spricker så är det nog okej.

Om vi nu bortser från både lite småtokiga lärare och tysta klasskamrater och fokuserar egoistiskt nog bara på mig själv. Jag har under en tanks a lång tid funderat på att göra något roligt med mitt hår. Flätor av något slag? Raka mig flint? Locka håret med papiljotter? Jag har ingen aning. Därför ber jag Dig om hjälp.

Vad ska jag göra med mitt hår?



Veckans låttips:

This Is Gospel: https://www.youtube.com/watch?v=jO2_3pVd5k0

Veckans shoutout:

Min gamla kemilärare får platsen, ska inte nämna några namn men Du vet vem Du är och jag är så otroligt tacksam för att Du lärde mig det jag kan inom kemin och många andra naturämnen.

Veckans quote:

"Progress daily" - John Hill

Egentligen betyder det att bara göra idag så pass bra att gårdagen blir avundsjuk. Fortsätta simma trots att det tar emot. Det är bra.


Min historia lite underliga historia kommer i ett annat inlägg.


Puss och godnatt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu har det blivit dags för mig att skriva en predikan för kyrkan. Hur läskigt kommer det att bli? Hur läskigt som helst. Jag ska inte predika för en fullsatt kyrka utan jag ska predika för mina kompisar på kyrkomötet. Det kanske låter skönare men det är där vi döms som mest. Bland vänner. Vänner dömmer och för att de är mina vänner så säger de rakt ut vad de tycker. Vilket i nio av tio fall är precis vad de ska göra. Men att skriva en predikan om offergåvor när jag inte ens avslutat det första av de fyra evangelierna i Bibeln, det kan bli klurigt. Jag har inte svårt att tala inför folk, det är inte scenskräck utan jag blir bärår redigt nervös när jag måste prata om något jag inte har full kunskap om. Skrämmande.

Det här är alltså bara en notis, kanske kommer slänga in notis-inlägg lite nu och då under mina kommande fem månader här för att Du ska kunna följa min vardag närmare.

Likes

Comments