200 dagar

.

.

150 dagar

.

.

.

140 dagar

.

.

.

130 dagar

.

.

.

120 dagar

.

.

.

116 dagar

.

.

.

Hemma

Nu saknar jag bara 116 dagar till jag lyfter från Juan Santamaría International Airport. 116 dagar är också 16 veckor och fyra dagar, 2784 timmar eller 16740 minuter eller 10022400 sekunder. Om vi bara tittar på sekunderna så tickar de ju snabbast av alla tiderna men 116 dagar är inte alls länge. Snart är min tid i Costa Rica helt över. Mitt utbyte har verkligen varit maxat! Jag har gjort allt från det mest roligaste till det absolut tråkigaste.

Mina första månader minns jag som om de hände igår för de var den mörkaste tiden trots att jag byggde fasaden att allt var toppen med mig. Tack vare den fasaden klarade jag mig igenom den tiden. Nu är jag här någon månad senare och ser tillbaka på det kan jag nästan skratta lite åt mig själv att jag inte vågade ta för mig mer. Mina klasskamrater verkar uppskatta mig mer nu än vad de gjorde innan för nu flyter spanskan likt Amazonfloden som visserligen inte har sin början eller sitt slut i Costa Rica men min spanska flyter likt den ändå. De kan numera prata med mig helt normalt och jag kan äntligen skratta åt deras skämt av förståelse och inte av artighet. Det har skönt att lyssna på lektionerna nu för jag förstår. Dock har jag inget att skylla på när det kommer till undervisningen vilken skulle kunna ses som ett minus av många men jag har lovat mig själv att jag inte ska få underkänt i allt utan att jag som minimum ska få godkänt i alla ämnen och allt över 70 (betygssystemet är 0-100 i Costa Rica där 70 är godkänt) är en välsignelse.

Möjligtvis ska jag få predika på husmötet om två veckor beroende på om jag får ihop min predikan tills dess. Om inte så får det bli om tre veckor. Det är något som jag verkligen är spänd på att få göra. Jag blir glad bara jag tänker på det, så länge jag gör mitt bästa så kommer jag klara det så bra! Mina kompisar stöttar mig med språket under mötena för den bibliska spanskan är mer komplicerad än det spanska slang jag vardagligen pratar. Det är mer formellt och mer invecklad grammatik det gör det svårt för trots att jag talar likt en flod som rinner genom Peru, Colombia, Brasilien, Bolivia, Ecuador och Venezuela. Tack var bibelskolan som jag går i på torsdagskvällarna i kyrkan lär mig båda läsa och skriva fantastiskt bra. Sen får jag en enormt fördjupad inblick i livet som kristen i Costa Rica. Religionen är väldigt stor del av kulturen här och därför är det en bra grund för erfarenheten. Sen går jag självklart inte dit för att analysera och döma utan jag går till kyrkan för att be till och tala med Gud och för att danza i hans närvaro. Att danza är att dansa till musik eller att hoppa av glädje i Guds närvaro. Det är så roligt att släppa loss och se hur glada alla är när vi danzar tillsammans. Översättningen av det spanska ordet "Danza" blir "Dans" på svenska trots att ordet endast äger rum i religiösa tillfällen.


Veckans låttips:

Es Un Honor - Tapon : https://www.youtube.com/watch?v=rKxiIGokBo4

Veckans shoutout:

Denna vecka så kommer jag ge min goda vän Luis Rivas en plats i rampljuset då han alltid hjälper mig med allt från att förstå bibliska texter till att predika på spanska.

Veckans quote:

Tänkte skriva någon riktigt djupt och betydelsefullt men jag kunde varken hitta något bra ordspråk som speglar min vardag eller mina känslor så ska bara säga det som Michael Jackson sjunger i sin låt Man In The Mirror "If you wanna make the world a better place take a look at yourself and then make it (dramatisk paus) changeeeee"

Jag har ändrats något enormt tack vare kyrkan många av mina värderingar jag tidigare haft har ändrats och nu känner mig mer självsäker och självständig än vad jag någonsin gjort innan.

Puss och kram från Din Axel.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Utomhus är det nu helt kolmörkt. Det är bara månens svaga sken som lyser genom de täta molnen. Trots att vi nu börjar komma in i en sommarperiod har molnen tätnat över söderförorten Desamparados. Jag vill berätta om skolan och om den nya fräcka händelsen innan kyrkan som jag fick vara med om för ett par dagar sen.
Först skolan, sedan historien.

Nu har alltså klasserna dragit igång igen och jag har nya klasskamrater att vänja mig vid. Självklart är det mysiga gänget från förra året kvar men vi har blivit separerade från elektrikerna och istället hopbuntade med ekonomerna istället. Det är ingen förlust mer än att vi inte kan skoja på samma lite bisarra sätt längre. Tid är vad det tar och vad det kommer ta att lära känna en helt ny grupp vilket gör lite omogna skämt om det mest opassande lite svåra att få skratt ut av. Jag har börjat förstå att om jag integrerar med de mer och mer varje dag kan vi ha en stark vänskaplig relation när jag lämnar. Bortsett från den lite tillstramade klassen jag går i så har vi fått kemi som nytt ämne. Det är så roligt! Min kemilärare är helt underbar! Så himla glad och entusiastisk. Det som tyvärr sänker allt är att han fått den sämsta lektionstiden att lära ut på. Fredagseftermiddag. Sista lektionen innan vi slutar. Det enda som vi tänker på är vad klockan är och vad vi ska göra under helgen. Det är orättvist för ett så pass fint ämne. Jag kan stolt säga att jag minns mina lektioner på Sturebyskolan med den bästa kemilärare jag haft och någonsin kommer få. Inga namn nämnda men om han får för sig att läsa så vet han vem han är. Första terminen ska vi fräscha upp minnet inom kemin med enkel terminologi och sen avancerar vi under de två kommande terminerna, det är så bra. Då kan jag nog lära mig hur man beskriver en exoterm reaktion och vad den innebär på spanska. Typiskt nonsens kunskap skulle vissa tycka, jag tror att ju mer kunskap desto bättre. Arkitekturen har gått från en rätt bra nivå till 100% professionell nivå. Den nya läraren, eller ja nya och nya, han är ny för oss men verkligen inte ny i ämnet. Sedan 1991 har han haft klasser i arkitektur och säger själv att han inte ska sluta förens han inte kan rita mer. Själv tycker jag det låter som han vill jobba tills han spricker men så länge han trivs och inte, ja, spricker så är det nog okej.

Om vi nu bortser från både lite småtokiga lärare och tysta klasskamrater och fokuserar egoistiskt nog bara på mig själv. Jag har under en tanks a lång tid funderat på att göra något roligt med mitt hår. Flätor av något slag? Raka mig flint? Locka håret med papiljotter? Jag har ingen aning. Därför ber jag Dig om hjälp.

Vad ska jag göra med mitt hår?



Veckans låttips:

This Is Gospel: https://www.youtube.com/watch?v=jO2_3pVd5k0

Veckans shoutout:

Min gamla kemilärare får platsen, ska inte nämna några namn men Du vet vem Du är och jag är så otroligt tacksam för att Du lärde mig det jag kan inom kemin och många andra naturämnen.

Veckans quote:

"Progress daily" - John Hill

Egentligen betyder det att bara göra idag så pass bra att gårdagen blir avundsjuk. Fortsätta simma trots att det tar emot. Det är bra.


Min historia lite underliga historia kommer i ett annat inlägg.


Puss och godnatt!

Likes

Comments

Nu har det blivit dags för mig att skriva en predikan för kyrkan. Hur läskigt kommer det att bli? Hur läskigt som helst. Jag ska inte predika för en fullsatt kyrka utan jag ska predika för mina kompisar på kyrkomötet. Det kanske låter skönare men det är där vi döms som mest. Bland vänner. Vänner dömmer och för att de är mina vänner så säger de rakt ut vad de tycker. Vilket i nio av tio fall är precis vad de ska göra. Men att skriva en predikan om offergåvor när jag inte ens avslutat det första av de fyra evangelierna i Bibeln, det kan bli klurigt. Jag har inte svårt att tala inför folk, det är inte scenskräck utan jag blir bärår redigt nervös när jag måste prata om något jag inte har full kunskap om. Skrämmande.

Det här är alltså bara en notis, kanske kommer slänga in notis-inlägg lite nu och då under mina kommande fem månader här för att Du ska kunna följa min vardag närmare.

Likes

Comments

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon ut i hundrade år! Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon ut i hundrade år! Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon ut i hundrade år! Javisst ska hon leva, javisst ska hon, javisst ska hon leva ut i hundrade år!

Ett fyrfaldigt leve för min älskade mamma som fyller år idag, hipp hipp, HURRA HURRA HURRA HURRAAAAA!!!!

Först vill jag bara säga att det hade varit så mysigt att komma in med frukost på sängen och sjunga för dig idag mamma, men det blir lite svårt då jag varken är hemma eller äter frukost samtidigt som du. Det finns vissa tidsskillnader mellan oss som kommer bli krångliga att lösa men trots det kommer vi träffas igen till din nästa födelsedag och fira tillsammans med pompa och ståt!

Årets födelsedags fest behöver inte ha lika stort partaj som i fjol men partaj borde det bli! Hoppas alla grattar dig stort på din dag och att du äter en riktigt god måltid till middag!

Puss och grattis igen från din älskade lilla Axel nere i Costa Rica!



Nu till det vanliga inlägget!

Som jag sagt till många och troligtvis skrivit här på bloggen så har jag och några till utbytesstudenter skrivit en del @sonjapaaventyrs bok som ännu inte har släppts. Min del kommer jag däremot hålla hemlig tills vidare och många av minnena och historierna som kommer berättas i den boken är skrivna av mig. Det som jag njöt mest av var att läsa de andra skribenternas tankar och svar på Sonjas välformulerade frågor. Framtiden, håll i dig för det finns många potentiella skribenter som kommer skaka dig ordentligt. Sättet de formulerar sig på och hur de ser problem från olika synvinklar med deras olika bakgrunder. Det är vad jag finner häftigast.

Något jag däremot inte ser fram emot är att behöva åka hem. Jag har börjat inse att jag älskar mitt liv här, min familj, mina vänner och folket. Jag älskar verkligen det Costa Ricanska folket. För att använda mig av ett av deras uttryck så är de "Pura Vida" vilket i det här fallet betyder att de är kanonbra. I andra fall kan uttrycket "Pura Vida" användas som tackfras, t.ex. om jag går över och en motorcykel stannar så kan jag höja handen och säga "Pura Vida" istället för "Gracias" som då betyder "Tack". Bortsett från tackfras används även uttrycket som ett svar hur jag mår, t.ex. om jag blir frågad hur jag läget är med mig och jag inte har en toppendag svarar jag "Pura Vida", då förstår personer att jag inte mår extra bra just den dagen och att det inte är läge att retas. Det finns många andra förklaringar på just det uttrycket men direkt översatt betyder "Rent Liv" vilket jag ser som en ganska schysst översättning. Jag kommer sakna att kunna säga "Pura Vida" till den lilla farbrorn som tackar mig för jag hjälpte honom att bära matmasarna till hans bil, till taxichauffören som tackar för att jag gav honom 50 colones extra för taxiresan för hans växel inte räckte eller bara till kassörskan som frågar hur jag mår av ren artighet och jag svar att jag mår finfint och sen när jag får min växel säger jag Pura Vida och hon ler stort för jag har lärt mig ta del av deras fina kultur som de är så stolta över.

Å Costa Rica vilken underbar plats, en dröm som gått i uppfyllelse och som kan levas igen. En dröm som jag kan ta med mig hem. Nya dagar passerar och snart är det dags. Men först, en halv termin i skolan och sen är adjö till sommarvärme och hej till snö. Fruset och kallt är det därifrån jag är men trots det är jag fortfarande i Sverige kär. Det finns ett hem som väntar tryggt, men vita lakan bäddade snyggt. Ett täcke av dun och en kudde så mjuk, den svenska sommaren kommer spenderas som "sjuk". Bara ligga och njuta av hur kallt det är och inse att även i Costa Rica är jag kär.



Veckans shoutout:

Den går till AFS för att systemet fungerar helt perfekt, jag vet att många utbytesstudenter kommer säga emot mig men de som AFS gjort för mig är mer Du kan tro. 

Veckans låttips:

Med er vill jag dela låten Thank You eller Gracias av Sherwin Gardner som är en kristen reggaeartist:

https://www.youtube.com/watch?v=qvi7bC0g6QA

Veckans quote:


Likes

Comments

Att börja med att säga att alla vet vem Povel Ramel är går inte. Det finns massvis med folk ute i världen som inte vet vem han är eller ja var. Numera lever han tyvärr inte men det gör däremot hans musik! Den lever i mig trots att det var längesedan jag lyssnade sist. När hans samlingsalbum "Det bästa av Povels mångsidor" kom ut år 2006 med ett år innan han gick bort, det året vare året vi köpte den CD:n med fem skivor fyllda med låtar. Med vi menar jag min älskade lilla familj hemma i Sverige. Vi köpte CD:n på Bokia i Katrineholm för det var ju trots allt Povel. För att återkomma lite till verkligheten och titeln av det här inlägget så finns det en låt på samlingsalbumet som heter "Gräsenklingblues" och där börjar Povel såhär:

"Det är måndag morgon, mitt huvud känns så tungt"

Det är väl ungefär så de flesta känner på måndagsmorgonen påväg till jobbet. Det gör även jag ska Du veta. Trots den behagliga temperaturen, mysiga kulturen och de roliga människorna jag lever med så är det jag känner. En tyngd i huvudet inte av samma anledning som Povel har i låten men bortsett från våra anledningar vi har så har vi båda två smärtan. Hans fantastiska sång fortsätter:

"Ja jag sa just det att det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt när jag sitter här, med ett glas grapefruktsjuice sjungande the Gräsenklingblues"

Mitt liv liknar ändå Povels hittills, han dricker grapefruktsjuice och jag dricker apelsinjuice, båda två är citrusfrukter, båda pressade till juice, ser Du likheten? Det kanske är världens långskott men det är nästan samma.

Resten av texten är svår att relatera till för mig men det är klyftig och rolig så jag tipsar verkligen att lyssna på den.

Åter till det vanliga lite mer vardagliga livet så har jag den glada nyheten att berätta att jag minsann har fått äran att skriva till en bok som kommer ges ut av en av mina godaste godaste vänner @sonjapaaventyr någon gång efter utbytet är avslutat.

Det här blev inte särskilt långt men mina ord på svenska börjar långsamt bytas ut mot spanska vilket är till stor fördel för mig här i Costa Rica men det kommer kosta mig dyrt när jag kommer hem igen då jag börjar gymnasiet och måste återvända till det svenska lite mindre dramatiska språket.

Gräsenklingsblues: (observera att det finns ett hack i ljudspåret ungefär vid 1:14-1:15) http://kjell.duna.no/bulk/kjell/musikk/Povel Ramel - Gräsenklingsblues.mp3

Veckans shoutout:

Sean Michael Seldorf Flaherty, tyvärr behöver han lämna paradiset men han kommer alltid finnas i mitt hjärta som en av de härligaste personerna jag träffat under mina nästan 17 år här på jorden.

Veckans låttips:

Det naturliga vore väl att ge Povel rampljuset men hade tänkt att ge en nyfunnen artist som heter Lecrae chansen att skina med sin låt "Messengers" https://www.youtube.com/watch?v=zxW3stJHdJk

Veckans quote:

"Bara en enda ros på ett evigt klänge, så är livet, trist varar länge, men underbart är kort - alldeles för kort." - Povel Ramel, det finns inte mycket jag kan säga mer än att bara hålla med Povel just i det här.

Det var allt för mig, puss på er allihop!

Snapchata mig om ni vill ha en oförglömlig tid <33

Likes

Comments

Då var nytt år för er som läser det här, för mig är det fortfarande 2016, det är det roliga med tidszoner.

Jag lever kvar i året då alla började kasta plastflaskor och jubla när de landade stående.
Jag lever kvar i året då YouTube fick massvis med buggar och "rensade" gamla konton.
Jag lever kvar i året då jag flyttade.
Jag lever kvar i året då vi födda år 2000 fyllde 16.
Jag lever kvar i året då jag blev ett år äldre.
Jag lever kvar i året då jag var funktionär på Vässarö för första gången.
Jag lever kvar i året då min blogg startades.
Jag lever kvar i året och kommer leva många år till.
Tack till alla er som gjort 2016 så underbart för mig och många andra! Det finns inga ord för hur tacksam jag är.

Puss och gott nytt på er alla!

Vi kan 2017 med storm, är ni redo? Jag är nämligen inte det.

Likes

Comments

Personligen tycker jag perspektiv är det bästa som finns, det går inte att vända och vrida på något för mycket, förutom möjligtvis en avocadosmörgås, den kan rasa samman. Något som jag har märkt inte rasar samman är erfarenheter, det är något som jag som person alltid kommer bära med mig. Min största erfarenhet hittills i livet är den här resan, däremot ska jag inte bara skriva om min resa och mitt perspektiv. Min goda vän @sonjapaaventyr skrev häromdagen ett inlägg på Facebook kort om sina hittills åstadkomna erfarenheter under hennes utbyte. Därefter följde massvis med underbara kommentarer, gruppen är privat och därför kan jag inte dela inlägget med världen, därför tänkte jag kopiera det hit. Till bloggen.

"Lyssnar på Silvana och drömmer på franska. Bygger en och annan bonhomme de neige lite då och då. Skriver en massa brev på svenska som jag ska skicka innan jul. Stavar förfärligt på alla språk jag en gång kunde. Kan förhoppningsvis snart ett till, men stavningen lär inte bli bättre. Fryser om tårna då jag envisas med sneakers i snödrivorna. Försöker flörta på franska, lyckas sällan. Har ett blåmärke på knät som jag fått efter att ha försökt knäa in skåpsdörren flera gånger om dagen. Tänker på svensk sommar. Älskar min värdfamilj. Har fina vänner världen över. Har gråtit framför många. Skämtat med fler. Skrattat inför flest.

Hur mår och vad gör ni? Berätta!"

Kommentar 1:

"Saknar hur smidigt och enkelt allt är i Sverige, saknar tunnelbana och buss och att inte ha någon tid man måste vara hemma. Saknar falukorv med makaroner och knäckebröd. Blir förvirrad av att prata svenska, framförallt irl. Försöker undvika att få samma hemska hosta som 90% av min skola har, tror jag lyckas ganska bra. Längtar megamycket tills vi får snö här, just nu är det bara fruktansvärt kallt. Har inte heller vinterskor så försöker överleva på converse haha. Längtar så mycket till vårt läger efter att vi kommer hem igen, det ska bli så kul att få träffa alla och höra alla roliga och mindre roliga historier!"

Kommentar 2:

"saknar lussebullar och julmust, i utbyte mot lussebulle är det tamales, istället för julmust dricker jag mangojuice, det är inte alls långt kvar till jul och jag njuter något enormt! Istället för att tårna blir isbitar kokar de som strykjärn för jag envisas med att används DrMartens istället för flip-flops, en av de sakerna du nämnt har du och gemensamt, fina vänner världen över! och liksom Rut sa så är det så konstigt att prata svenska, eller snarare forma svenska ord. Det finns en AFS-volontär som pratar norska med mig och trots att jag förstår nästan allt han säger är det svårt att svara på svenska. det språk jag växt upp med, helt otroligt."

Kommentar 3:

"Vaknar tidigt och är sur, dricker konstig mjölk till frukost, blir skjutsad till skolan och saknar spårvagnar något enormt. Saknar friheten av att kunna göra saker helt helt själv. Kollar ut över bergen och dimman och blir varje dag förstummad av hur vackert det är. Skrattar mycket i skolan, mest åt mig själv, ofta åt saker som är så otroligt osmart i detta land men som fransmännen tror är smart fast det inte funkar. Äter fruktansvärt god mat. Beställer kaffe och brioche på franska. Får hemlängtan. Tvekar på mig själv. Blir överlycklig sekunden efter. Känner ibland att allt är möjligt, nästa ögonblick är allt möjligt.
Kram!!! <3<3<3<3"

Kommentar 4:

"Lyssnar på snook och kristina från duvemåla, blir alltid lika förvånand över det svenska språkeht, min klasskamrat tycker att jag låter som stitch från lilo och stitch haha. ska göra en presentation om lucia och är rädd att jag kommer börja gråta när jag visar videon från luciamorgon. Jag försöker med mycket små medel ändra föräldrarnas idiotiska syn på kill- och tjejleksaker, då det bara finns leksaker. Precis som frida äter jag himmelskt gott i bamba och än så länge har jag bara gråtit på bussen till skolan. Livet leker!"

Kommentar 5:

"Saknar framför allt bokstäver. Men också jämställdhet och Felix köttbullar. Jag är fortfarande fett lost men det var jag i Sverige också så det är inga problem. Fattar också språket mycket bättre nu vilket är väldigt skönt. Jättekul att läsa om hur alla har det, och hoppas att alla får en jättemysig jul! <3"

Kommentar 6:

"Äter pasta varje dag, kollar på film med mina värdsyskon, lyssnar på julmusik och gråter när jag tänker på pepparkaksbak med familjen där hemma. Fryser nästan ihjäl i min vårjacka. Trodde att Italien skulle vara varmt.
Som Julia skriver saknar jag jämställdhet. Jag saknar Pk-sverige där mina vänner inte skrattat åt rasistiska skämt och där frågan "jobbar din mamma" är helt absurd.
Jag tar bussen till skolan och älskar friheten av att bo i en stad
Pratar värdelös italienska och har inte koll på någonting.
Raderar bilder på min telefon och hittar videor av gamla vänner i Sverige. Gråter lite, men nuförtiden skrattar jag ännu mer.
Älskar alla AFS:are. De gör livet här så mycket enklare.

God jul <3"

Kommentar 7:

"Springer i minusgrader, saknar vettig natur så mycket och har haft ångest över allt möjligt. Lärt en tjej från Puerto Rico åka skridskor, hatat amerikansk skolmat och att man inte kan vara ute någonstans själv efter att det blivit mörkt. Saknar att inte kunna gå vart jag vill och när jag vill, att kunna gå ut på rasterna och slippa ljuga för min värd pappa om vem jag umgås med för att han inte gillar att jag är så mycket med tjejer. Sett min historielärare gråta över valet, blivit kär i New Mexico och kan fortfarande inte slita blicken när tunnelbanan går från radhus till skyskrapor. Cyklat överallt, svurit på svenska och blivit kallad Pewdiepie fler gånger än jag kan räkna. Lärt känna världens bästa hund, frusit röven av mig och tinat upp igen av hur varma och välkomnande alla här är. Kännt mig mer hemma här än någon annan stans, skrattat till magont, haft en rapbattle och blivit väldigt mycket modigare. Slösat alldeles för mycket pengar på konserter och köpt en vinylspelare. Dränkt mina sorger i amerikanska netflix och emorevival. Tröttnat på trapmusik, lärt mig älska mexikansk mat och insett mer och mer hur svårt det här kommer bli att lämna.

Kramar till er alla för att vi hjälper varandra igenom detta!"

Kommentar 8:

"ost två gånger om dagen?"

Kommentar 9:

"Jag har hittat bästa kompisar från 3 olika kontinenter, har lärt mig älska grönt te och att uppskatta egentid, har blivit kär och blivit hjärtekrossad, har insett hur mycket jag uppskattar kollektivtrafik i Sverige. Tycker precis som alla att det är så jobbigt att inte kunna gå överallt man vill för man behöver skjuts för bussar är ju inget som finns här. Har blivit sjukt irriterad på hur folk tänker kring feminism och hur folk skämtar om våldtäkter, hbtq och rasism och hur mycket slutshaming och dömande människor det är i denna vita bubbla. Men hörni, fatta vad coolt ändå att vi är där vi är! Skickar massa kraft till alla som har det jobbigt och ta hand om er!"

Kommentar 10:

"Äter gott och ännu mera gott, fått uppleva en italiensk matkultur 100x större en vapiano. Ser fina killar varenda dag som bjuder mig på glass och kaffe. Tyvärr har det också slutat med ett brustet hjärta då och då. Saknar väl korvstroganoff och julmust om något, men det funkar helt klart lika bra att varje kväll få skjuts till gelaterian för att sippa på en esta the och lyssna på ett språk som en gång var som musik för öronen, en gång som huvudvärk men numera ett språk som jag pratar. Jag är inte heller den enda som lärt mig att uppskatta svensk kollektivtrafik där man faktiskt vet vilken station man är på, är i tid samt inte behöver vänta i en timme på nästa buss. Jag har fått vänner över hela världen som har delat med sig av sin kultur som ingen annan gjort förut för mig. Hur muppiga värderingar de än har här enligt mig, ÄLSKAR JAG ITALIEN, och kunde inte varit nöjdare än vad jag är"

Kommentar 11:

"Lyssnar också på Silvana, speciellt dagar då energin saknas. Vissa dagar är helt utan energi, andra dagar är jag stolt över hur energisk och självsäker jag blivit. Efter 3 månader fattar jag fortfarande inte varför spanjorer äter lunch klockan 3 eller senare. Brödet här är vitare än snö. Madrid kan vara världens finaste stad, Spanien världens finaste land. Älskar min värdfamilj och mina vänner. Skolan är väldigt jobbig men jag klarar mig. Saknar kaffe med påtår, folk här dricker bara en liten kopp. Saknar att kunna gå ute i natten ensam eller med vänner, här är det inte vidare kul för du blir sannerligen rånad. Älskar madrid metro. Pratar snart flytande spanska vilket är fett coolt. Saknar egentligen inte Sverige och diggar allt här så mycket! Kram"

Kommentar 12:

"Saknar pk-Sverige och buss 753. Saknar min skola, familj och vänner. Men har inte hemlängtan. Förundras över hur lite vi svenskar faktiskt vet om hur amerikaner fungerar (om man kan generalisera så mkt). Älskar min värdfamilj men irriterar mig på min italienska värdsyster (dubbelplacering). Skrattar. Mycket. Skaffar kompisar. Äter pestopasta, en granola bar och fruit snacks till lunch vanje dag. Ser fram emot Track till våren. Gråter en skvätt då och då, ibland för att jag inte vill lämna, ibland för att jag saknar hemma. Stressar över att det bara är 200 dagar kvar. Har inte höga förväntninga på julen.
Jag tänker på er alla, vi är sååå bra som klarar av detta <3"

Kommentar 13:

"I hela min uppväxt har jag varit ett 'fan' av USA. Kollat miljontals high-school/college filmer/tv-serier och drömt om att en dag få vara i min egna "Amerikanska dröm". Drömmen är dock nästan krossad då landet jag haft så stora tankar ramar in människor i lådor och folk verkar inte ha något emot lådan de hamnat i. Jämlikhet i det här landet är något som inte existerar. Tjejer här verkar inte ha något emot att bli behandlade som sex objekt och killarna gör inte direkt saken bättre. Allt folk pratar om är 'she is a hoe' 'that guy is a virgin'. Allt high-school går ut på är för killars del att ha sex med allt som rör sig, medans tjejer ska hålla sig till en. Att folk i det här landet tror att växthuseffekten är ett påhitt är skrämmande på så många sätt.

Nog med hatet, har haft otroligt mycket kul, fått ett gäng fina vänner, har varit på fest när snuten kom så blev tvingad att hoppa över några staket och löpa över ett majsfält och äter fruktansvärd god snabbmat alldeles för ofta. Halva mig älskar USA och halva mig hatar USA.

Har aldrig tidigare varit stoltare att vara Svensk än vad jag är idag!"

Kommentar 14:

"Gosar med mina hundar och min katt. Blir glad varje gång en klasskompis kommer med en vettig kommentar. Vet inte om jag tänker på engelska eller svenska. Har med mig sandwiches till lunch i skolan. Fryser varje morgon i min systers Jeep, men det blir varmt varje eftermiddag. Äter mängder med god mat, framförallt mexikansk. Har plötsligt blivit löpare. Saknar att kunna gå eller ta tunnelbanan vart jag vill. Uppskattar villaområdet mer än jag trodde. Har vänner jag trivs otroligt bra med. Förvånas av att solen skiner nästan varje dag trots att mer än 100 dagar gått. Julpyntar och bakar lussebullar helt utan snö. Saknar egentligen inte Sverige som så. Älskar min värdfamilj så mycket. Är kär i San Fransisco och får hjärtklappning varje gång vi åker dit. Försöker lämna hemmafester innan polisen kommer. Är genuint lycklig, har det bättre än jag någonsin kunde hoppas. Vi är alla så otroligt bra."

Kommentar 15:

"Älskar min värdfamilj även om kulturerna och språket krockar ibland. Har många vänner som under väldigt kort tid blev mina bästa vänner. Har fått vänner från jordens alla hörn. Lärt skolan kör svenska versionen av stilla natt. Saknar Stockholms pendeltåg med alla förseningar. Saknar att det var acceptabelt att att gå och cykla överallt och äta sallad och gå till gymmet någon gång ibland. Saknar jämställdheten i Sverige, blir tokig på att alla ser som ni andra säger att tjejer ska hålla sig till en kille medan killen ska ha så många tjejer som möjligt. Hatar att en liten felsägning kan tas så fel och ett helt drama blossar upp. Eller att någon såg prata med någon från motsatta kön och plötsligt så dejtar man. Saknar friheten av att kunna ta tåget och spendera dagen på en annan plats utan att behöva be om skjuts. Saknar min familj och vänner i Sverige. Saknar Sverige men ändå inte, är kluven på om jag vill lämna eller inte. Gråter inombords över att det är mindre än 200 dagar kvar men är fortfarande glad över att jag får krama om min familj om mindre än 200 dagar. Men hörni vi är fan bäst som gör detta, och många som försöker förstå hur det är att leva i en annan kultur än sin egen kan bara förstå en liten del men ingen av oss är ensamma i våra tankar och upplevelser. Fy fan vad vi är bra"

Kommentar 16:

"Äter kött, dricker konstiga örtdrycker, väntar timtal på bussar, blir rånad, äter ännu mer kött, äter förfärligt söt yoghurt, snittar fem timmar sömn per natt men sover siesta, lär mig gilla Argentinsk musik, äter svinbillig mat, spenderar ändå för mycket pengar på konstiga saker(är jag ensam?), äter mer kött, blir bränd i solen varanann dag, lever sommarlovslivet nu i 3 månader till, köper ut åt polare, bryter ben i kroppen, är i tv, är kallad viking isället för ture, sticker ut från mängden så enormt (är 193 och folket här snittar 170 och är mörkhåriga), spelar mängder med fotboll, ser 2 hemlösa hundar per gata, träffar folk som skryter om hur otrogna de är (??), dansar konstiga tangoliknande danser, äter ännu mer kött, försöker övertala folk att det finns en viss miljöpåverkan från allt köttätande vilket de inte verkar tro på.

Saknar tidtabeller för bussar, folk som kommer mindre än 1 timma försent och inte ändrar humör 4 ggr på 10 min, att kolla på filmer som inte är dubbade ( inte bara tv och bio utan netflix också), stabilt internet, folk som inte är 100 procent på att dom har rätt hela tiden, ha de kläder jag vill i skolan, skollunch, gator som inte är superlortiga, folk som fattar vad man säger, rum som man inte delar med två andra dudes, osv"

Kommentar 17:

"Bättre sent svar än aldrig! För tillfället skräddarsyr jag mina dagar, två timmar teater, två timmar dans, skola, familjetid och andra extra aktiviteter. Oavsett om jag lägger mig klockan 9 eller 1 på morgonen så har jag alltid den där lilla stunden, 13 minuter, av lugn så jag tittar på julkalendern och öppnar den lilla luckan. Ena stunden saknar jag Sverige, att enkelt ta sig överallt och kunna göra det som behagar mig utan att ständigt sätta de fyra syskonen och föräldrarnas önskan framför min egen. Samtidigt vill jag inte hem, här är jag trygg, mina vänner här borta är alldeles underbara och dansen är precis som i mina drömmar jag haft sen jag var liten. Med rolig mat, galen familj, intressanta vänner och mysigt väder tar jag en dag för taget i denna drömvärld<3"

Kommentar 18:

3 timmar träning om dagen, och #1 all-state conference 1st team, #1 i skytteligan, och MVP priser. Fotbollen har precis tagit slut och privat träning börjar snart. Med en stor julgran, dekorerad med fula amerikanska homofobiska skämt.. Vaknar upp till varm choklad och den svenska julkalendern och kan inte vänta att få åka till NYC och träffa familjen den 3e januari. Har precis kommit hem från sjukhuset efter att ha lunginflammation i båda lungorna, och har fått se hur den amerikanska sjukvården är, Fått betydligt mycket med mediciner, och röntgen bilder än vad jag någonsin fått innan. Hör mitt namn uttalas fel flera gånger om dagen, och lär ut svenska raggningsrepliker ännu fler!"

Kommentar 19:

"Jag lyssnar på julmusik på alla möjliga språk och när en svensk julsång spelas och min värdbror är hemma är det tävling om vilket språk som ska höras. Familjen är underbar även om det kan vara lite svårt att lära känna min värdsyster. Jag har vänner från världens alla hörn. Min enda saknad är lussebullar men jag får väl baka dem i Juni i stället antar jag"

Kommentar 20:

"Jag va hemma i Sverige sex dagar förra veckan för att gå på min mormors begravning. Det va så skönt och overkligt att vara tillbaka för en stund. Det skönaste var nog att fatta vad alla sa utan att anstränga sig. Skönt att kunna andas ut igen liksom. Sen i söndags är jag i Tyskland igen och skolan känns så mycket bättre efter att jag va borta men värdfamiljen känns mest oengagerad. Jag vill se Tyskland och dess kultur men har knappt kommit utanför byn. Annorlunda att ha en 11-årig-pubertetsskrikande värdsyster som inte blir nöjd vad jag än gör. Jag saknar vörtbröd och julmust och respekt på privat utrymme. Har svårt att hitta aktiviteter utanför skolan men kämpar på med det också. Har börjat vänja mig vid att ALLT är dubbat på tvn och Netflix.

Älskar att bo nära skogen och att upptäcka nya saker och ord varje dag."


Det här är alltså ungdomar de flesta i min ålder, som är på olika platser världen över men i samma situation som mig. Vackert är vad det är, deras tankar, deras sätt att skriva, deras perspektiv.

Veckans shoutout, den går till alla som kommenterat, självklart är de inte ordning:
@ruthagwall ,

@sonjapaaventyr ,

https://m.youtube.com/channel/UC6ZDmM0VIJPd1F4hCJwX8xg ,

Alvar Johannson har tyvärr ingen blogg men skrev däremot oerhört bra! I allmänhet är du otroligt skön grabb som jag lätt skulle kunna spendera mer tid tillsammans med när jag kommer hem! ,

@UtbytesEbba ,

@petrausa ,

@TureiArgentina ,

https://www.youtube.com/channel/UCx1FJ3jzKrsUfyBCmv_BEzw ,

@palmeniusa ,

@Klarasoderstedts ,

@sophiealmkvist ,

almalaudon.blogspot.se ,

@holaelena ,

@johannaistaterna ,

https://m.youtube.com/channel/UC_E491UXvfLoRIIc5ZGHlHQ ,

https://m.youtube.com/channel/UCQbpY84A5uO87tdAk11m18g ,

Veckans låttips:

Holz (ja det betyder trä på tyska) https://www.youtube.com/watch?v=wjXUBG15eZ8

Veckans quote:

"Wake up to find out that you are the eye of the world" - Internet


Likes

Comments

Inte för det har gått tid från mitt senaste inlägg men känner personligen att jag måste berätta något, för Dig, för din förälder, för alla. Nu har jag fått bågar, inte en båge alltså inte motorcykel utan glasögon. Kul tycker vissa, andra säger att jag ser ut som min pappa. Det är helt sant, själv har jag inte bestämt om det är bra eller inte men det känns väldigt skönt att använda de. Ingen mer oförklarlig huvudvärk, inga mer missförstånd med tunnelbanan och framförallt så slipper jag känna att mina ögon kliar efter att jag skrivit ett inlägg här, snapchatat med kompisar eller bara enkelt tittat på TV. Det är en frihet.

Tack till optikern för att ha get mig billiga men ändå snygga bågar. Det är fel att säga billiga men de är iallafall de billigaste som inte var barnstorlek. Nu vill Du säkert se en bild på mig i dem, tro det eller ej, jag ska lägga upp den första bilden någonsin på bloggen just i detta ögonblick, en selfie.

Kort info är att min älskade pappa heter Mattis.

Glöm inte bort att kolla in veckans låt!



Veckans låttips: https://www.youtube.com/watch?v=BIhC51GVqXg ,

Skön låt trots att jag inte förstår ett ord av vad de säger så gillar jag den

Veckans quote: "Saker sker hela tiden i livet, det är du som väljer att se på de negativt eller positivt" - Erik Bergquist

Vi hade pratat i knappt en timme i telefon om allt mellan huruvida pannkakor gjorda på Oatly är godare än pannkakor gjorda på Icas havredryck till varför man tänker som man gör. Till dig Erik som troligtvis inte kommer läsa det här förens om ett par dagar eller om någon vecka vill jag bara säga att trots att du inte minns att du sagt det för du var så trött så kommer jag ihåg det, och ja, jag har lagt mycket vikt i det du sa. Jag älskar dig.

Veckans shoutout: Sjukt bra hål-i-väggen i San José, billig pizza, glad personal och framför allt så hade fotbolls emblem från hela världen IFK Göteborg sken stort. Var är hammarbyloggan tänkte jag.



Nu var det slut i rutan

Likes

Comments

Jag menar inte Gud som i "HERREGUD!!!!" utan jag menar Gud som i Gud, du vet, Gud. Varför Gud? Vad babblar du om Axel? Troligtvis är det så Dina tankar går nu. Då ska jag berätta för Dig vad jag menar. Jag har blivit omfamnad av Gud, i mitt hjärta. Det som saknats har tagit sin rätta plats. Det var Gud som saknades. Det var ett tomrum som länge har ekat. Det var ett tomrum som nu är fyllt. Det var tomt. Det var mörkt. Det är Gud som blivit ljuset och som tagit upp tomrummet. STOPP AXEL, NU GÅR DET FÖR LÅNGT! Nej, om Du fortsätter lyssna ska jag förklara vad som hände.

Innan jag berättar måste du få lite bakgrundsinformation. Jag på bor en gata, med ungefär 30 grannar varav 70% har barn i åldern 3-17, av de så är det endast några få som är ute och leker. Jag är en av de som är ute och leker. Så även min lillebror Alejandro. Vi har två gemensamma kompisar, Laurence eller som han kallas på gatan Chino som är 12 år gammal och en nybliven tonåring Andres. Vi fyra utgör "The Big Bad Gang" även fast jag är den enda som är Big av oss fyra. Iallafall, vi var ute och spelade fotboll, vi hade en god tid och några andra grannbarn var med och spelade. Det som utgjorde de två målen var en cykel och en toffla, det andra målet var en pinne och ett leka-block. Oklara regler men jag och Andres spelade i samma lag. Vi två gjorde ett flertal mål innan alla tröttnande, då hämtade Chino en PET-flaska och så spelade vi eller lekte Bottle-Flip-challange, en lek väldigt enkel, rolig och för flera personer. Efter att Chinos flaska totalt förstörts så gick vi och köpte tre nya, alla idrott men en liten summa. Det fanns pengar över men de gick åt snabbt till chips och lite godis. Timmarna flög iväg i takt med flaskorna, det var dags att säga hejdå till Chino så vi följde honom till hans hus och ut från huset kom inte bara hans farmor för arthälsa utan även några unga tjejer som fnittrade när de gick förbi. De mötte en grupp med ungdomar som såg redo ut för att ha pyjamasparty. Självklart skulle Chino börja skoja med dem. De skojade tillbaka och sen luftade en av de en sten och kastade mot oss, mest påa känt för Chino hade skämtat tanks osmakligt om dem. Stenen träffade nästan mig, jag som inte alls hade någonting att göra med deras verbala slagsmål. Då blev jag så där skämtsamt arg, och lyfte ett litet gruskorn och låtsades kasta det med all min kraft men det landade bara någon meter framför mig, då skrattade alla, de kastade en till sten, nära att träffa igen, då hämtade Andres leka-blocket och gormade att om de kastar en sten till då skulle d e få se på andra bullar. Jag tog leka-blocket och marscherade över till gruppen med bestämda steg med Andres och Chino tätt bakom. En av de kortaste i tuppen mötte mig halvvägs och frågade "Ska du slå någon som är hälften av din storlek?" jag svarade skämtsamt att jag inte skulle nå så långt ner med stenen och alla skrattade igen. Sen frågade en av de som stod längre upp i backen när jag skulle följa med henne till kyrkan. Jag svarade utan att tänka. "ALDRIG HAHAHAhah..aha..." ingen skrattade, hon frågade mig varför och återigen utan att riktigt tänka på vad jag sa svarade jag att jag inte tror på Gud trots att jag gör det. En dam i sina bästa år smög då fram till oss, argsint men med värme i blicken. "Får jag säga dig något unge man?" "Ja vad är det du vill säga?" "Du ska inte fråga om Guds existens, du vet innerst inne att han exsiterar, att han finns" "Men..." "Inga men!". Sen fortsatte hon om hur jag var profet över nationerna och att jag skulle utföra underverk och att jag skulle predika Gud ord. Hon avslutade med att jag inte skulle tacka nej till chansen att gå till kyrkan me d en ås ung och så vacker fröken. Jag svarte något i stil med att jag kommer gå till kyrkan for att söka den Gud du talar om för att återfå honom i mitt hjärta. Efteråt tackade hon för sig och gick sin väg. Därefter bad ungdomarna en bön tillsammans med mig. Det var då jag kände kramen. Guds kram. Jag förstod inte vad som hände, hela kroppen kändes tom men samtidigt fylld. kändes som jag svävade fast jag visste jag hade båda fötterna på marken. Det var magiskt. Jag sov inte en blund den natten. Dagen efter gick jag till kyrkan med ungdomarna och återigen med jag kramad av Gud. Dagen efter gick jag igen och nu är jag officiellt välkomnad i kyrkan av pastorn inför fullsatt kyrka. Alla ryggade tillbaka när jag nämnde hur gammal jag var men de jublade när jag sa att jag accepterat Jesus i mitt hjärta.

Jag ska gå dit varje lördag och söndagkväll för att få mer information och för att bli fylld av Guds kärlek.

Puss och hej, Gud älskar dig.

Bottle flip: https://www.youtube.com/watch?v=kArQUaR73fc

Veckans sång: Jambo Bwana - https://www.youtube.com/watch?v=kArQUaR73fc

Veckans citat: Jesus är världens bästa återvinnare - Min pastor

Veckans shoutout: @daledophoto på instagram

Likes

Comments

Återigen har jag satt mig vid datorapparaten för at skriva. Det är inte vilken vanlig dag som helst idag utan det har blivit jullov för min del och jag har nu satt mig upp vid sängkanten, ställt datorn på det lilla rullbordet och värmt maten som stod i mikron. Tv:n är påslagen också, min nya favorit kanal är påslagen "Tooncast" och just nu spelas ett avsnitt av Pokémon series XY, självklart på spanska vilket gör det mer trovärdigt, känns nästan som det spelas på original språket japanska för rösterna är pitchade och de pratar lite för snabbt. I serien får vi följa Ash Ketchum eller Satoshi som han kallas i Japan på sin resa att bli en Pokémon mästare. En serie med över 947 avsnitt och ett flertal filmer så kan jag med enkelhet säga att det äventyr jag genomför nu inte alls är på samma nivå som hans. Troligtvis skulle mitt äventyr vara ungefär en 40 minuters episod på SVT1. Ett radioprogram med fyra olika delar som knyter samman i den sista och en 300 sidor lång bok. Vilket äventyr han har utfört men än har han en lång väg att gå. Han måste fånga de alla.

Åter då till mitt äventyr även om vi kanske skulle kunna prata om Satoshis äventyr dagen lång så är det trots allt inte det min blogg handlar om. Under mina mer eller mindre fyra månader här har jag hittills hunnit besöka ungefär alla sju provinser. Jag bor i provinsen San José så den är mer än välbesökt de andra sex provinserna, Puntarenas som gränsar till Panama är den provins som jag mest nyligen besökt, igår för att vara mer exakt. Jag återkommer till gårdagens äventyr. Limón den längsta provinser som gränsar till Panama och sträcker sig hela vägen till Nicaragua i norr besökte vi förra helgen. Alajuela som även den gränsar till Nicaragua men inte Panama har jag också besökt. Likaså Cartago är en välbesökt provins för min del. Däremot har jag nog inte besökt Heredia ännu. Det blir nog en annan dag.

Två strandiga och sandiga äventyr har genomförts de två senaste söndagarna. Det första bar av till den södra delen av Limón där vi planerat att besöka Puerto Viejo och Manzanilla men där vi endast besökte Manzanilla för det inte fanns tillräckligt med tid för Puerto Viejo. Det var inget jag önskar ogjort, Manzanilla var mer än perfekt. En milslång, stekhet sandstrand där det konstigt nog inte var så mycket folk. En brännande sol stod högt på himmeln nedanför fanns det salta havet med oss utbytesstudenter i. Där hade vi det bra, där kunde vi legat och guppat hela dagen lång. Ungefär vid ett-tiden bestämde sig vår kommittéledare för att det var dags att guppa sig till stranden och äta lunch, vilket vi gjorde mest med respekt mot henne trots att ingen av oss egentligen var hungriga. Det fanns en stor restaurang med hög musik och massor av folk som krävde 23% av priset på alla måltider i "skatt", drycken räknades självklart inte in. Den vegetariska rätten kostade 3600 colones (skatt ej inräknad)

3600 + 0.23 x 3600 = 4428 colones (som förövrigt avrundas till 4430 colones)

Det kanske inte låter sådär extra dyrt men tänk då på att i svenska kronor är det ungefär 73.51 kronor, men glöm inte att en normal skollunch i Servige kostar mer eller mindre 10.22 svenska kronor enligt en undersökning genomförd av LRF (Lantbrukarnas riksförbund) i slutet av år 2015. Det är inte priser som gäller helt och fullt idag men om vi jämför med Karolinska sjukhusets personalmatsal där en lunch med dryck kostar 77 kr med kort- eller kontantbetalning priset går ner för personal och personer med Sodexo-gästkort till 72 kr. Jämförelsevis så är priset på strandrestaurangen inte helt överdrivet, eller? På restaurangen Karolina ingår trots allt dryck, salladsbuffé, soppa, bröd och kaffe. Det gör det inte på strandrestaurangen. Där kostar en burk "Coca Cola®" 1500 colones utan skatt, med skatt blir det:

1500 + 0.23 x 1500 = 1845 colones

Det blir en betydligt större kostnad då 1845 colones har ett värde av 30.63 svenska kronor. Låt oss säga att jag vill dricka kaffe efteråt på strandrestaurangen för att få lite mer energi för att leka i vattnet senare. Kaffet kostade 1800 colones

1800 + 0.23 x 1800 = 2214 colones (som förövrigt avrundas till 2215 colones)

Med ett pris på 8487 colones med skatt inräknat, restaurangen räknar skatt med varje produkt och inte i klumppris, 8487 colones är värda hela 140.89 svenska kronor. Jag kan köpa två luncher på Karolinska sjukhusets restaurang, 13.7857143 skolluncher i Sverige för samma pris. Det är inte vad jag har råd med. Det kan jag säga att det ville inte heller min kommittéledare pröjsa heller. Vi reste oss demonstrant upp och tågade iväg till den lilla restaurangen nedanför med betydligt bättre priser. Där åt vi men avnjöt inget kaffe för det fanns inte tid för det. Vi skyndade oss sedan tillbaka för att bada lite mer och sen var det dags för hemgång.

Det andra äventyret hade en entré kostnad på 16 USD (147.59 kr) för turister eller personer med utländskt ursprung medan det endast kostade 1600 colones (26.56 kr) för lokalbefolkningen. Det är stor prisskillnad men som jag tidigare har nämnt kanske inte på bloggen men i privata konversationer med er därhemma så är den största inkomstkällan här turismen. Där har ni beviset. För att inte fastna i pengaspåret även här så kan jag sågätt det var värt vartenda litet öre för nu har jag sett apor, tvättbjörnar och tropiska fåglar. Inte bara det utan den vackraste strand jag någonsin kunnat drömma om. Det var klarblå himmel, lagom stora vågor och det bästa var att jag var där med kompisar, det hade ju självklart varit magiskt med familjen men med kompisarna kunde jag ha kul på ett annat sätt. Det var underbar temperatur i vattnet och solen brände inte lika hårt som i Limón vilket var skrämmande tillfredställande för dagens gång. Ingen bränd hud, inga röda märken som kliar i timmar och framförallt inte massvis med krämer att smörja med. Stranden heter Manuel Antonio och har sin lokalisation i en av de sju provinserna, kan du gissa vilken? Om du gissade Limón hade du fel, lika fel hade du om du gissade, Alajuela, Heredia, Cartago, Guanacaste eller San José, däremot om du gissade Puntarenas så *DINGDINGDING* "Ten points for Gryffindor". Puntarenas är det alltså. Vackra vackra Puntarenas. Dit vill jag åka igen och snart, nödvändigtvis inte till den stranden för det var väldigt dyrt att äntra parken men andra delar. Som tur är så har jag två månader framför mig med miljontals möjligheter, en resa till Puntarenas går nog att klämma in utan större kostnad.

Nu har det blivit dags att avsluta för min del, hoppas Du som tidigare läst och flöjt min blogg med nöje har njutit av det här inlägget lika mycket. Pussar och bamsekramar från en glad blåögd typ i Costa Rica.

Veckans låttips:
My band - D12

Veckans quote:
"Trump är ett skämt som gick för långt" - @ruthagwall

Veckans shoutout:
En underbart bra vlogg och intressant material

(Ovanstående är en ny grej jag tänkt börja med, dels för att det är roligt och för att ni ska fatta lite mer med

Källor:

Pokémon information: https://en.wikipedia.org/wiki/Pokémon_(anime)'

Skolmatspris. http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article21877218.ab

Valuta omvandlare: http://sv.coinmill.com/CRC_SEK.html

Valuta omvandlare: http://sv.coinmill.com/CRC_calculator.html#USD=16

Valuta omvandlare:http://sv.coinmill.com/CRC_calculator.html#CRC=1600

10 points meme: http://knowyourmeme.com/photos/30318-10-points-fromfor-gryffindor

Veckans...

...låttips: https://www.youtube.com/watch?v=LCFz3isPdB4

...quote: http://nouw.com/ruthagwall/profile

...shoutout: https://www.youtube.com/channel/UCL9voUNUd_DJXVcUDkzx_8A

Likes

Comments