View tracker

Idag har varit en lugn dag, jag och Minéa har bara varit hemma hela dagen. Åt frukost, diska och sen hjältes vi åt att baka kladdkaka! Väldigt uppskattat av lillan! ☺️ Efter de hängde vi i soffan och kollade på barnprogram och Minéa somnade i mitt knä och sov i 1,5 timma. Det behövde hon, vaknade på helt fel sida imorse vilket resulterade i en hel del gnäll och dåligt tålamod. När hon vaknade var hon på bättre humör så då passade vi på att slänga ihop en pizza, hon tycker det är jätte kul att hjälpa till i köket, oavsett om det är disk, matlagning eller bakning. Hon står på en stol bredvid och vill alltid hjälpa till och vara med. ☺️ Sen betyder ju "hjälpa" för en 1,5 åring inte riktigt alltid samma sak som det gör för mig, men så länge hon får vara med och göra det hon vill så gör de inget om hon äter upp hälften av ingredienserna jag lagt på pizzan redan! Pizzan blev iaf jätte god tyckte vi båda, Minéa åt som bara den!



​pepperoni, vitlök, oregano, grön paprika, champinjoner, tomat och ananas! 🍕


Omöjligt att få en bra bild på busungen! Glad var hon åtminstone! ☺️ Men hon tyckte maten var god och åt upp nästan allt på tallriken, snodde även min gaffel som syns på bilden! 💗

Nu måste jag verkligen sova, klockan är redan halv 2 på natten 🙊 godnatt!


💕

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Dagen började med att jag och Minéa åt frukost ute i solen☀️. Efter frukosten satt vi ute och lekte i flera timmar på en filt i gräsen, njöt av att bara vara i nuet tillsammans med henne. Tyvärr så är det mycket annat i mitt liv som inte är bra just nu, så dagen slutade med ledsamheter. Är glad att jag iallafall har min dotter i allt de här jobbiga. Jag är ledsen och arg över mycket just nu men Minéa får mig iaf att bli tacksam över att ha henne. Hon är mitt allt💕 vet inte vad jag hade gjort utan henne, hur klyschigt de än låter.

Hoppas att det jobbiga i mitt liv vänder snart och att dom inblandade vaknar upp och inser vad som egentligen är viktigt här i livet.

För mig är det familjen💗



💕

Likes

Comments

View tracker

Ett år sen jag skrev något här sist! Vet inte riktigt varför jag slutade men jag har iallafall bestämt mig för att börja igen, för min och Minéas skull. Det är så kul att kunna gå tillbaka och läsa sen när hon blir större! Mycket har hänt det senaste året, men det kan jag skriva om någon annan dag.


💕

Likes

Comments







Köpte den här fina klänningen till Minéa igår! Så söt, passar bra till sommaren! 💗🎀

Likes

Comments

Det är då, när lugnet har lagt sig och det enda jag hör är dina tunga andetag när jag ligger där tätt intill, det är då jag förstår hur mycket jag verkligen älskar dig. Jag granskar varenda liten detalj, du är de vackraste jag vet.
Jag kan vara hur trött som helst men när du väl har somnat kan jag inte sluta titta på dig.
Jag är beroende av dig!
Som en drog jag aldrig vill sluta använda.

Innan jag fick dig trodde jag inte att en så här stark kärlek ens existerade.
Kärleken jag känner för dig är enorm.
Jag gör allt för dig, min lilla ängel.




Likes

Comments

Varning för långt och detaljerat inlägg!



Den 18/10-2014 hade jag massor med energi, storstädade hela lägenheten under dagen.
Hade lite ont i magen från och till så jag fick lägga mig i ett bad runt 17.
Klockan 20 satt jag och tittade på så mycket bättre på tv men hade svårt att koncentrera mig eftersom jag hade så ont, som en slags mensvärk, speciellt i ryggen.
Så jag tog fram tensplattorna som jag hade fått låna från mvc men jag tyckte inte att de hjälpte någonting, snarare tvärtom.
Tyckte det kändes som att smärtan blev värre i intervaller men vågade inte riktigt tro att det verkligen hade satt igång eftersom det var 6 dagar innan beräknad förlossning.
Det är väl vanligare att man går några dagar över tiden med första barnet tror jag.
Runt 23 la jag mig i ett bad för att kunna slappna av ordentligt och verkligen känna efter om det var regelbundna värkar, och det va de. Tror det var 4-5 minuter mellan.
Gick upp ur badet efter ca 40 minuter och ringde min mamma och frågade om hon kunde köra in oss om det skulle bli värre, vilket hon kunde!

Försökte sova en stund för att samla kraft ifall att, men värkarna gjorde för ont, tillslut fick jag koncentrera mig och nästan andas mig igenom dom. När klockan var 01.45 gick vattnet, i sängen! Min första tanke var att jag bajsade på mig, diarré! Haha! 🙈 Men det visade sig ganska snabbt att det bara var vattnet!
Från att vara jätte trött fick jag helt plötsligt massor med energi och blev super taggad på att jag faktiskt snart skulle föda! Äntligen!
Jag skulle bli mamma!
Satt i badrummet och bara log och var super lycklig, men samtidigt blev jag väldigt nervös, jag visste ju inte alls vad jag hade att vänta eftersom jag aldrig hade gjort de förut! Hur ont skulle de göra?

Min sambo fick lite smått panik och skulle packa ner det sista i BB väskan, han hade inte koll på någonting trots att jag hade skrivit en lapp! Haha! Han sprang runt som en yr höna här hemma!
Jag sa åt honom att jag tror nog att vi ska ringa förlossningen nu, och jag kommer ihåg att det var då det blev så verkligt att vi faktiskt skulle ha barn närmsta timmarna! Så vi ringde in och berättade läget och dom tyckte att vi skulle komma in. Så jag hoppade in i en snabb dusch och efter de ringde vi min mamma, som blev lagom nervös när jag berättade att vi skulle åka in!
Hon var nog här på 5 min (tar nog 10 i vanliga fall).

Halv 3 skrivs vi in på förlossningen och jag blev påkopplad ctg och dom kollade värkar och så. Hade vid de här laget panik och var dödsseriös när jag sa till barnmorskorna att jag ville ha kejsarsnitt!
Tänkte att det här skulle ju aldrig gå! Redan då gjorde de så här ont, jag kommer ju dö! Hade väldigt ont och mådde illa under värkarna.
Eftersom jag var så rädd erbjöds jag en morfinspruta så jag skulle kunna slappna av mer mellan värkarna.
Kejsarsnitt var ingenting jag skulle välja i normalt tillstånd, jag hade sagt innan att jag ville föda så naturligt som möjligt men vi får se när jag väl ligger där, men epidural var helt uteslutet iallafall!
Fick vänta på sprutan tills hon hade vaknat till i magen, fick den vid 4.
Tyckte verkligen att det var tufft då, värkarna var väldigt starka och kom väldigt tätt, det var verkligen skillnad från när vi var hemma!
När jag låg ner under en värk mådde jag extremt illa och fick hela tiden springa upp på toa och spy. Sprang fram och tillbaka hur många vändor som helst!
Efter 20 min började jag känna att morfinet hjälpte, jag blev mycket lugnare och kunde slappna av på ett annat sätt.

Klockan 5 kom barnmorskan in och undersökte mig, var då öppen 5 cm.
Fick massa energi och kände mig taggad! Nu var det bara hälften kvar!
I samband med de fick jag börja använda lustgas, och jag sa att jag bara ville ha litegrann eftersom jag mådde så illa. Men jag kände ingen effekt alls. 20/80 tror jag det var. Andades ändå knappt i masken utan skrek mest och snurra runt i sängen!

Kvart i 6 var ja uppe på toa och tyckte att de tryckte på precis som om jag behövde bajsa, men hade hört och läst att de kunde kännas så innan de var dags att krysta. Ringde på barnmorskan som kom och undersökte mig, visade sig att jag var helt öppen!
Äntligen! Nu var det inte långt kvar!
Nu skulle hon bara komma ner lite till innan jag kunde börja krysta.
Blev påkopplad ctg igen men dom hade svårt att hitta hjärtljuden.
Blev jätterädd och ledsen och var helt övertygad att hon inte mådde bra där inne.
Var beredd på att barnmorskorna skulle köra iväg mig på akut kejsarsnitt. Trodde barnmorskorna bara var professionella och lugna för att inte stressa mig. Men det visade sig sen vara lugnt, hon låg så långt ner så hjärtljuden inte hördes så bra pga de.
Då kopplade dom istället på en sån där elektrod på hennes huvud.

Vid halv 7 var värkarbetet i full gång, så häftigt att kroppen började krysta av sig själv! Märklig och mäktig känsla! Fick värkställande dropp pga korta värkar, hade dock värkar nästan konstant men dock för korta. Värkarna gjorde extremt ont och var väldigt intensiva, jag hann aldrig riktigt andas och återhämta mig emellan.
Vågade inte riktigt krysta i början, var så rädd för hur ont det skulle göra och tänkte "ne trycker jag för hårt spricker ju allting där nere!"
Men efter några värkar gick jag in i mig själv och intalade mig själv att de ändå skulle göra lika ont även om jag bara krystade lite åt gången. Tänkte att de är lika bra att ha de gjort snabbt! I efterhand gjorde de inte alls så ont som jag trodde, värkarna innan var mycket värre, det var ändå skönt att kunna hjälpa till.
Ju längre ner hon kom kändes en otrolig brännande smärta, gjorde så ont kommer jag ihåg!
Krystade sista gången och kl 06.49 den 19/10 kom hon ut!
Det första jag sa var "min dotter, åh min dotter" med tårar i ögonen. Vid de laget hade jag inte ens sett att det var en flicka, haha ☺️
Fick upp henne på mitt bröst, så varm och lugn, skrek bara till en gång när hon kom ut!
Sen låg vi och tittade på varandra och jag kunde knappt tro de var sant. Det är en sån kontrast att först ha den smärtan till att helt plötsligt få upp ett barn på bröstet, ditt barn. Världens bästa stund, bästa stunden i mitt liv! Hoppas att jag aldrig blir så senil så jag glömmer de 💗

Så förlossningen med Minéa var vad jag skulle säga utan smärtlindring, morfin som bara var lugnande, ingenting mot smärtan, lustgas som inte hjälpte alls, och dessutom väldigt låg. Kan stolt säga att jag har fött naturligt! 💪 precis det jag ville! Jag ville göra de "på riktigt".
Trots att jag inte tål smärta särskilt bra.

Minéa fick hon heta, det namnet hade vi bestämt redan från vecka 20 eller något sånt.
Hon vägde 3245 g och var 49 cm lång när hon kom ut.
Från första riktiga känning tills att hon var ute tog förlossningen 11 timmar.
Minéa är en liten stjärntittare, hon tittade uppåt när hon kom ut! 😍

Trots smärtan och allting skulle jag i efterhand göra om de alla dagar i veckan, det var det häftigaste jag någonsin varit med om. Utan tvekan! Jag älskade att föda, känslan är verkligen obeskrivlig. 💕💗


Likes

Comments

I över 6 månader har jag haft dig hos mig!
Den lyckligaste tiden hittills i mitt liv.
Jag hade aldrig kunna föreställa mig hur livet skulle bli efter du kom. Det känns som att jag själv har växt enormt mycket. Även fast jag fortfarande är barnslig så har jag fått ett helt nytt sätt att se. Känns som att jag förstår mer, speciellt förstår jag hur jag själv hade de när jag växte upp. Du kommer aldrig att behöva känna och gå igenom det jag har gått igenom, det lovar jag dig! Du ska vara trygg och få massor med kärlek. Jag vill bli din bästa vän som kommer till mig oavsett vad det är, även fast du vet att jag kanske blir arg. Jag ska göra allt jag kan för att du ska få det bästa.

21 år var jag när jag tog gravtestet (19 februari), bara några dagar innan jag fyllde 22. Din pappa var 18, skulle fylla 19 i mars!
19 oktober på en molnig söndag kom du.
Förlossningen gick bra, det gick ganska fort för att vara första gången tror jag.
Från första känning kl 20 på lördagen, tills att du kom ut 06.49 på söndagen.
Och nu är du 6 månader och är full med energi!

Får fortsätta skriva ikväll eller någon annan dag för nu vaknade du! 😘












Likes

Comments