View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ett besök i Lund idag, tre veckor efter M operation.                                                                      Träffa läkaren och kontaktssk. Neurologisk undersökning som alltid och fick info om den nya cytostatikan M ska börja med ikväll. Konstigt nog så kändes det inte så hemskt att vara där idag. Börja tänka på om jag börjar bli en avtrubbad människa, som bara gör utan att känna för att klara av livet. På något sätt känner jag att det är så, men sen å andra sidan inte. M har mått så himla bra efter operationen, så på nåt sätt blir allt så mycket lättare. Och att vi har varit i Lund ett antal gånger nu kanske också gör sitt till.

Nu jäklar ska den hållas i schack, den jäkla fucking cancern!

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Spontanmiddag på Ricardos i helgen. Himla myspys ställe och väldans god mat. Borde bli bättre på spontangrejer, inget planerat blir nästan så mycket mer uppskattat.
Sen va M å jag barnvakt till syrrans minsta killar. Det är lite skillnad på ålder på våra och deras. Var ålder har sin njutning😃. G som är fyra år berätta om Jesus, haha. -När Jesus va vuxen kom det några killar och skruvade upp honom i händerna, så han såg ut såhär!( G visar hur Jesus hänger på korset). Tänk vad som försiggår i hans lilla huvud😅
Får se vad han tycker om den storyn om 10 år😉

När livet är som det är just nu, så ska man ju njuta av stunden. Helst av allt vill jag sticka iväg utomlands nånstans. Kollar många resor. Får se var vi hamnar..........

Likes

Comments

Just nu är min hjärna på ja, halvfart om ens det. Om jag inte skulle känna igen symtomen från min utbrändhet för 10 år sedan hade jag nog vart livrädd just nu. Glömmer saker jag ska göra, säga och allmänt stressad inombords, känns som en dimma i huvet. Dement vid 40 års ålder😱, baahh!!

Stresshjärna, I know.

Vill tillbaka till detta fantastiska ställe! Varmt och fuktigt visst men så himla fint å vilket folk som lever på Bali.❤️

Likes

Comments


Rätt mysigt och oerhört vackert.
Färgerna i naturen är slående just nu!
Förr i tiden så var hösten mörk å allmänt trist period. Men kanske blir så med åldern. Ganska skönt och kura ihop sig i soffan med gott samvete, tända brasa å bara va. Sommaren är med så fantastisk men rätt skönt när hösten och lugnet infinner sig.

Likes

Comments

Jäklar vilken gangsta jag är gift med😍

Idag, tre dagar efter operation så åker vi hem❤️. Vårt härliga hus, soffan, sängen/kudden...... få koka sitt eget kaffe, få torka smuliga köksbänkar och göra läxor med barna sånt en vardag hör till. Tack å lov för vardagen! Men guldkanten måste få ha ett litet hörn💕. Kirurgen fick bort det mesta av " den jäkla inkräktaren". Den hade växt på ett spretigt sätt den här gången, så lite finns kvar. Till mina alldeles egna högre makter ber jag att den nya starkare cellgiften ska ta den jäveln.

Säger som min far: Carpe Diem❤️


Likes

Comments

Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen.
Livet, livet......
Det är konstigt hur man på nåt sätt kan funka, fortsätta framåt. Hur olika man tar till sig och reagerar.
Vi har haft väldigt härliga dagar efter beskedet i Lund förra gången. När jag kommit hem så lyser hela nedervåningen med massa ljus, maten är klar. Känns som vanligt, ja vårt liv före cancern helt enkelt.
Jag tog det mer chockartat, beskedet i Lund. Fanns inte i min fantasi att "den jäkla inkräktaren" kunnat växa fast M fått både strålning och cellgifter.
Men M tog det med ro på nåt sätt.
Det är väl det som är styrka i ett äktenskap, att man lyfter varann när den andre är svag.

I torsdags åkte vi till Lund för inskrivning. En dag med undersökningar, samtal med narkosläkare och kirurg. Inte annat än man är lite imponerad av kirurgen Henrietta. 32 år och hjärnkirurg. Hade haft fördomar om jag inte redan visste att hon och Gregor va operatörerna förra gången med.

Dagen!! Tack och lov för en tidig operation. Väntan å ångest inför är tillräcklig som den är. Att vandra ur sjukhuset och ha sin älskling på näthinnan, bilden av min oerhört vackra man ligga i en säng rullad av två sköterskor ner till op. Inte veta hur allt ska bli sen, är en fasansfull känsla. För mig säkert ingenting mot vad M känner. Som tur är fick han en liten goe shot strax innan💕

Likes

Comments

Strupen snörps åt ju mer hon pratar.
Hennes skånska dialekt tränger fram i rummet.
Hon snackar en massa, bara en massa.
Säg nu då; säg provsvaren på MR!!
Såå.........ja, vart ska man ta vägen i denna värld eller i det lilla rummet vi befinner oss i, jag och M och den kvinnliga läkaren. 
Hon säger att tumören har vuxit. Den är 1,5 cm stor, den är på samma ställe den satt innan operationen.
Känslorna inombords svärmar över, kan inte kontrollera tårarna som börjar rulla nerför kinderna. Blir så trött på mig själv!
Det är ju jag som ska va den starke, jag som ska klappa å ge styrka i detta.
M sitter lugnt men ser ut som andan är uppe vid axlarna.
Läkaren berättar sakligt. Hon är väldigt tydlig och empatisk. Berättar att neorologkirurgen ser att det går bra att operera igen. Den sitter tydligen inte så nära talcentrum, mer åt känselcentrum. Vi ska få samma kirurg som förra gången. Gregor, en mycket förtroende ingivande man. Skönt det! Inom två veckor blir det operation.

Ingen cytostatika 3:e dos idag som planerat. Ingen hemfärd med tanken att M ska fasta en timme före cytostatikan ikväll, och fasta en timme efter. Blir en hemfärd ifrån Lund med tankar som bara irrar i huvet och en hård klump i magen.

Livet är inte rättvist har jag alltid påmint barnen. Men finns det inga gränser!?!? Är det inte nog med vad min kärlek har gått igenom innan i livet. Han är en riktig Super Man för mig❤️ Fast jag vet att han är liten inombords ibland och ibland bara vill flippa. Så har han en enorm styrka, så stark inom sig som jag är otrolig imponerad av. Ååå vad jag älskar honom, älskar honom så det gör ont i mig💕💕💕

Likes

Comments