Header


Tiden är inne för mig att gå vidare.

Tiden är inne för mig att fly.

Fly så långt bort från borgen jag kommer.

Bortåt mot bergen, uppåt mot skyn.


Marken har länge varit mig bostad.

Ängen har länge varit min säng.

Men vad vet väl jag vart gräset är grönast,

om mina vingars tag inte ökar i mängd.




( Denna dikt är inte avsedd att på något sätt romantisera depression eller någon typ av självskadebeteende, utan har endast fått sin inspiration ur osäkerheten i att lämna det gamla och välkända bakom sig.

Detta anser jag dock vara avgörande för att kunna vidga sina vyer och vara med om nya fantastiska upplevelser, vilket är summan av kardemumman i denna text.

Även diktens titel är ett försök i att framhäva detta.

All kärlek, - Aurora )



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments


Är jag inte ensam i denna värld, när enbart känslan av ensamhet visar sitt tryne?

Är jag inte alldeles själv, bara för att mitt kött och blod står mitt ibland oss?

Är inte ensamheten subjektiv och rörlig som vinden, eller är det bara mitt hjärtas sång?


En känsla är inte fakta men ändock alltid sann. Olydig som stormen och definitiv som hårdaste sten.

Oundvikligt ärlig men fri som himlens för evigt skiftande moln. Alltid påväg och alltid bara min.


Så är jag inte det jag själv upplever och är?

Är jag inte ensam i denna värld, när enbart känslan av ensamhet visar sitt tryne?


- Linnéa Aurora Josefin Johansson



Likes

Comments