View tracker

Ända sedan jag flyttade från Houston har jag varit ganska nere, och runt jul blev det bara värre och värre. Satte mig ner och pratade med mina värdföräldrar om hur jag kände mig, men vi kom inte riktigt fram till något, även om rematch var ett alternativ. Vi har pratat mer om det lite nu och då, och för drygt en vecka sedan kom vi fram till att rematch är den bästa lösningen. Det har varit ett sånt himla svårt beslut att ta, främst för att de alla är så himla fina - både barnen, mina värdföräldrar samt morföräldrarna, som vi bor hos här i South Carolina, Jag har haft stor tur som hamnade hos just denna familj, och jag är så tacksam för allt de gjort för mig. Även om jag har varit nöjd med familjen, så har ju boendesituationen inte varit den ultimata. Nu har jag tillbringat lika mycket tid här i South Carolina som i Houston, och om jag skulle stanna med denna familj skulle jag bo här i en månad till, för att sedan flytta till Washington DC och börja om helt från början med att skaffa kompisar, lära känna staden osv.

Så tidigare i veckan mötte jag och min värdmamma upp Megan, min LCC här i SC för att officiellt gå in i rematch, och igår matchades jag med en familj i Houston, som jag flyger till redan nu på tisdag. Allt har gått så jäkla fort, och känslorna har varit heeelt upp och ner. Kommer sakna hela familjen, inklusive fina lilla Tucker.


Familjen jag matchade med har två små pojkar, och bor mer centralt i Houston än vad jag bodde förut. De reser väldigt mycket, vilket innebär att jag kommer få se väldigt mycket av USA, vilket jag är så taggad för. Det kommer bli annorlunda, och kanske svårt. ​Men det här kommer bli bra. 


Charleston / Patriots Point / The Grove

Dör sötdöden! / Bath time! / Lilla B var så stolt när han lärde sig gå!

Tube riding i December, galet! / Tokungar❤️ / Julafton

Filmmys med G / Hela familjen på julafton / En nyvaken B

Hikes!

E och jag målade matchande naglar inför nyår / B fyllde ett! / Lilla E❤️

Lilla B vill göra allt som E & G gör! / Alltid lika glad / E & G och deras påhitt...

Snow days! / G hade ritat "A draaagon, Mickey Mouse, a lion and a spider!" / Morgonprommis med lillskrutten

"Mommy, your drink smells like gaaarbage!"

​Kommer sakna dem så💕

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Stormen Jonas slog till på hela östkusten i onsdags, så skolan har haft snow days (inställda lektioner pga vädret) ända sedan dess. Längre norrut, typ New Jersey, New York och hela the DC area, var det galet mycket snö, här kom det tre inches, men alla blev helt lyriska haha. Nu är det dock bara lite slask som ligger på vägarna, så imorgon är skolan igång som vanligt igen.

Vi byggde en snögubbe som G döpte till Sophia, och som sedan tyvärr blev attackerad av hunden och ettåringen...

Sedan hittade vi en släde som mormorn och hennes systrar hade i Minnesota på 50-talet, sååå gullig!

Visade barnen hur man gör en snölykta, himla mysigt❄️

Kändes nästan lite som Sverige när det snöade, men det är rätt skönt att det är över nu, har liksom vant mig vid att inte behöva ta på mig en jacka när jag går ut haha.

Likes

Comments

View tracker

Igår började jag dagen med att spräcka heeeela glaset på telefonen. Vet inte hur många gånger jag har tappat den i asfalten, men nu när jag tappar den på heltäckningsmattan spricker hela skärmen?

Inte nog med det, när jag hade hämtat barnen från skolan och skulle till lekplatsen, upptäckte vi att två stora träd hade vält och totalt mosat hela klätterställningen och gungorna. Vad är oddsen att de enda träd i hela området som välte landar rakt på lekplatsen?! E & G ville stanna i alla fall för att titta på när de sågade bort träden, det var väldigt spännande😉

Likes

Comments

I söndags var det som sagt dags för mitt tredje LCC-möte här i SC, vi möttes upp på ett jättemysigt coffeehouse. Efter att vi skildes åt bedtämde jag mig för att stanna kvar och strosa runt lite grann, när man ändå var där liksom. Åker aldrig in dit efter jobbet, tar liksom över en timme så det känns ganska ovärt.

Åkte först till Haywood mall, och jag var inte den enda som hade den tanken haha, heeelt fullt på parkeringen.

Zenana outfitters / Aeropostale / Tommy Hilfiger

Såå söta lappar (vad heter det haha?) till resväskor, sen så blev det även en tripp till world market för att köpa ballerinakex och favvochokladen

Likes

Comments

Denna vecka har mina värdföräldrar varit i DC och letat hus, så jag har behövt börja jobba en timme tidigare än vanligt på morgnarna för att passa lilla B medan barnens mormor tar dem till skolan. Det har varit jäääkligt svårt att gå upp vid 7 istället för lite efter 8, men samtidigt skönt att sluta tidigare (eftersom jag jobbar max 9 h per dag).

Var länge sen jag såg soluppgången hehe, har vant mig vid att vakna senare

Imorgon blir det dock back to normal eftersom mina värdfamiljer kommer hem vilken sekund som helst nu. Väldigt skönt, denna dag har varit helt galen...

Efter att jag slutar imorgon väntar långhelg, eftersom det är Martin Luther King Day på måndag! Ska bli så så skönt, funderar på att fråga au pairerna i Greenville om de vill hitta på något.

Nu tänkte jag bädda ner mig i sängen och kolla på Harry Potter, blev så jäkla deppig imorse när jag såg att Alan Rickman hade dött...

Likes

Comments

Har börjat stanna vid lekparken ett tag efter att jag hämtat barnen från skolan. Väldigt bra att de får springa av sig lite innan vi åker hem och äter mellis och gör läxorna!

Likes

Comments

​"Rain makes corn, corn makes whiskey, 

Whiskey makes my baby feel a lil' frisky"

Love it. 

Likes

Comments

Mormorn: Does anyone want eggnog?

E (6 år gammal): Meeeeee!

Jag: I'm sorry honey, you can't drink that.

E: Why not?

Jag: Because it's got stuff in it that isn't really good for children.

E: But why can you drink it?

Jag: Because I'm an adult.

G (4 år gammal): You're not an adult, silly Annika! You're just a veeewy vewy tall kid!

Likes

Comments

Idag åkte min värdmamma iväg till DC, så jag fick sluta tidigare eftersom jag skjutsade henne till flygplatsen. Efter det mätte jag upp min LCC med familj, plus en av tjejerna i min LCC-grupp för att gå på en hockeymatch. Greenvilles (närmsta staden) Swamp Rabbits spelade mot Florida Everblades. Alltså vad är grejen med alla konstiga namn på lagen här haha?

Kul var det iaf att träffa lite folk hehe, det gör jag ju inte allt för ofta här uppe i bergen haha..

Så. Gott.

Likes

Comments

Att vara au pair och ta hand om tre barn är allt annat än lätt, därför är jag så tacksam att jag kom till en bra familj som verkligen behandlar mig som en familjemedlem.

Samtidigt är hela den här situationen så svår.. När jag lämnade Sverige var jag ju helt inställd på att jag skulle bo i Houston i ett år, men det ändrades ju som bekant ganska snabbt.

Fyra månader (när fan hände det liksom?!) av mitt au pair-år har snart gått, det är liksom en tredjedel. Två och en halv av dem tillbringades i Houston, en och en halv har tillbringats här i South Carolina. Jag älskade Houston och träffade så fantastiskt fina människor, och det finns inget jag hellre vill än att åka tillbaka. Flera av dem jag kände har redan åkt hem till sig, och flera åker snart hem. Här har jag inte lärt känna en enda människa i min egen ålder, och det är jäkligt svårt. Två LCC-möten har jag varit på, men det var bara tre tjejer utöver jag själv, och jag klickade inte riktigt med någon av dem, så det har inte blivit av att vi umgåtts. Dessutom bor de över en timme härifrån, så det blir ju inte av att man ses lite spontant och tar en fika liksom. Visst har jag ju min egen bil, men det är så långa avstånd här, så det blir liksom inte av att jag åker någonstans. Dessutom vill jag inte att det blir Houston all over igen, där jag lär känna människor som jag sen måste lämna.

Planen är ju att vi ska flytta här ifrån South Carolina till Washington DC, men mina värdföräldrar har inte hittat något hus där än. Det innebär i praktiken att jag kommer bo kvar här i minst en och en halv månad till, och det är något jag verkligen verkligen inte vill. Hela familjen är så snäll, och mormorn hjälper mig om dagarna nu när alla tre barnen är hemma, men jag känner ändå att nej, här vill jag inte vara.

Alltså jag inser ju att jag låter fruktansvärt gnällig, men samtidigt så inser jag att jag har haft sån tur med min värdfamilj (det finns många skräckexempel man har hört om). Nej usch, det är verkligen i Houston jag vill vara. Har mått så jäkla dåligt de senaste veckorna, men är så tacksam för alla där hemma (och i Australien😉) som har orkat med att lyssna på mitt gnäll och kommit med pepp och råd. Ni är guld värda.


Satt ner med mina värdföräldrar för ett par dagar sedan och bara pratade ut, vilket jag var jättenervös inför innan. Nu såhär i efterhand ångrar jag att jag inte gjorde det tidigare, för allt känns så mycket bättre, och det känns verkligen som en stor tyngd föll från bröstet. Både min värdmamma och min värdpappa var så himla förstående, stöttande och empatiska, och det känns verkligen skönt att ha alla korten på bordet. Så nu får vi se vad som händer... ​

Likes

Comments