Header
View tracker

Jag har alltid i hela mitt liv trott att jag är bra på att passa tider, och det är jag nog faktiskt (även om jag kan komma sent på grund av lathet ibland..) men idag insåg jag att jag är en tidsoptimist ändå. Varenda gång jag ska någonstans springer jag runt hela huset i sista minuten och fixar mig, klär på mig och äter samtidigt, och idag var det inte annorlunda. Jag hade hela dagen på mig att äta lunch men istället vid kvart i två, med fyrtiofem minuter kvar tills jag behövde åka hemifrån, kom jag på att det kunde vara mysigt att äta på ett café trots allt. Sagt och gjort skyndade jag mig dit, så att jag var där strax efter två bara för att inse att klockan var för mycket så det slutade med att jag fick äta min grekiska sallad med händerna i bilen på väg till pick up...

Har varit oförklarligt trött hela denna vecka, eller ja kanske inte så oförklarligt ändå eftersom jag inte sovit mer än fyra-fem timmar per natt... När vi var på Jurien Bay i helgen brände jag hela min baksida kropp riktigt illa, och under måndagen hade jag små blåsor längs låret. För en som alltid sover på rygg eller sida är detta ett stort problem eftersom att bara jag satte mig ner så skrek jag av smärta, och inga smärtstillande hjälpte och heller inte aloevera kräm. Idag är det dock mycket bättre så jag ser fram emot att få sova nu, även om klockan bara är strax efter åtta här... GODNATT!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

När jag var på camping weekenden i helgen så var det en av tjejernas sista helg här i Australien innan hon imorgon åker hem till Tyskland igen. Och självklart frågade jag henne vad det bästa med hennes resa hade varit hittills och hon började berätta om utflykterna hon gjort och sen nämnde hon såklart skydivingen men sen sa hon ärligt att det bästa av allt var att hon hade fått vänner som hon aldrig annars hade valt.

Hon beskrev det på ett väldigt fint sätt; hemma finns det så många olika människor man har möjligheten att lära känna, där man bor, via skolan eller olika idrottsföreningar men här måste man öppna sina vyer och våga träffa människor man kanske inte skulle välja annars. Det finns inte överdrivet många Aupairer i Perth, och av de som finns är det många som redan har sin vänskapskrets och inte är intresserade att lägga den energin som det tar att ständigt träffa nya människor. Så man blir begränsad med vilka ens vänner är och hon var väldigt tacksam för det, då det för henne innebar det att hon lärde känna personer med intressen som inte alls liknade hennes egna. Hon beskrev det som att hon fick chansen att lära sig om olika kulturer och testade nya saker som hon insåg att hon tyckte om. Idag är dessa vänner närmare henne än vad hennes vänner hemma är, och de var mycket mer lika henne än vad hon insåg från början.

Jag känner igen mig väldigt mycket i det hon berättade för här har jag verkligen träffat människor som inte alls liknar mina närmsta vänner i Sverige. Och det är så sjukt kul för man lär sig så mycket och hittar en gemensam grund där man liknar varandra sen får man hela tiden göra nya saker som man innan inte tänkt på att göra.

För även om det kanske inte hade varit dem människorna jag valt att umgås med hemma från början så är jag så glad att över att jag har gett alla en ärligt chans för det är faktiskt dem som jag trodde att jag inte skulle klicka med som jag umgås mest med.

​SAKNAR ER <3 

Likes

Comments

View tracker

Imorse efter att jag lämnat barnen på skolan mötte jag upp en annan Aupair, Miriam, som bor i samma område som jag för att ta oss till Swan River och Blue Boat House. Ett båthus som ligger ute i vattnet som man kan komma till via en brygga som går ut ungefär 10-20 meter, man får inte gå in i båthuset men det är väldigt populärt att fota utanför. Speciellt vanligt är det att nygifta par fotar sig där precis efter sin ceremoni som bröllopsfoton. Vi hade dock svårt att förstå storheten i det hela men nu har vi i alla fall sett det och tagit bild på det, och inte bara nog med det utan vi fick till och med stå i kö... När vi sedan är på väg därifrån utropar Miram "Dolphin" och när jag vänder mig om ser vi två delfiner hoppa ur havet cirka 15 meter därifrån vi står, oturligt nog hann vi inte få upp kamerorna i tid.

Därefter gick vi till närmaste park och hade en liten picknick med blåbär, is-kaffe, quesadillas och pastasallad. Innan vi slutligen gick en promenad längs vattnet och sen vände hemåt för att hämta respektives värdbarn från skolan.

Kön till att fota sig med båthuset..

Miriam gör sig redo för foto samtidigt som hela kön bakom oss iakttar hennes varje rörelse.

Var alldeles för lat (och rädd) för att gå längre ut på bryggat så mitt vatten blev grönt, men här sitter jag i alla fall framför det berömda huset!

Bilden visar området där satt vi och åt lunch, samtidigt som de svarta svanarna cirkulerade kring oss.

​Så mysig dag och min kärlek till denna stad växer bara när man sitter där vi vattnet i värmen och pratar med en person från ett annat land och man inser att vi på ett sätt delar detta äventyr tillsammans. 

Likes

Comments

1. GE DET TID. I början kommer man att känna sig lite i vägen och man kan inte alla rutiner, heller vågar man inte (i alla fall inte jag) bara gå och plocka i kylskåpet och äta vad man vill även fast familjen sagt att det är okej. Men det ger sig, efter bara någon vecka känner du dig, om du har en bra familj, som en del av familjen och allt kommer att börja flyta på. 

2. PRATA MED FAMILJEN. För att få en fungerande vardag är det, enligt mig, viktigt att man pratar med familjen, berättar hur ens egna uppfattning är och vad som man förväntar sig av familjen. Till exempel så jobbar min hostmum olika tider varje vecka så vi har gjort så att varje söndag sätter vi oss ner och kollar igenom hennes arbeten för den veckan så jag kan planera mina dagar/kvällar. För jobbar jag en kväll kan jag få ledigt en eftermiddag någon annan dag ibland. Till exempel förra veckan arbetade jag på onsdagkvällen men fick istället ledigt hela fredagen efter att jag har lämnat barnen i skolan så att jag kunde komma iväg i tid till min campingweekend! Våga be om ett schema, eller om föräldrarna alltid är sena hem förklara för dem att du har planer och att du kan senarelägga dem bara de meddelar om de behöver att du arbetar längre i tid. 

3. FRÅGA OM DU ÄR OSÄKER. Var inte rädd för att fråga för mycket, föräldrarna uppskattar mer om du frågar än hela tiden gör fel för att du inte vet helt enkelt. Det tar tid innan man får in rutinerna och vet vad som är tillåtet och inte tillåtet, vad barnen äter, hur deras rutiner ser ut, i vilken ordning saker görs och så vidare. 

4. VÅGA TA KONTAKT. Man har otroligt mycket fritid om ens barn går i skolan, och på dessa sex timmar kan man göra massa saker med lite planering. De allra flesta aupairer lämnar sina barn vid skolan runt klockan nio vilket gör att man kan starta dagen tidigt eftersom att alla redan är vakna och uppe. Våga skriva i olika Facebook grupper för aupairer i ditt område och träffa dem, ditt år kommer bli så mycket roligare med nya vänner. Och framförallt TACKA ALDRIG NEJ till en utflykt även om det ni ska göra inte faller dig i smaken, för allt man gör här är så mycket roligare än vad det är hemma, även om det bara handlar om att ta bussen till närmsta stad. 

Likes

Comments

Att hoppa fallskärm, eller som det på engelska heter: skydiving, är nog bland det absolut roligaste jag någonsin gjort. Trots att jag är oerhört höjdrädd så var jag inte så nervös innan, eller det är i alla fall det jag försöker inbilla mig.. Jag som normalt sett kissar två gånger på en dag kissade fyra gånger på timme precis innan vi skulle hoppa så lite nerver fanns nog med i bilden ändå. Vi var fem, utav oss nio tjejer som var med på campingresan, som hoppade fallskärm och vi valde den högsta höjden på 14 000 ft. Vilket jag kan rekommendera alla att göra eftersom att man redan är så högt uppe så man ser ingen skillnad på 10 000 och 14 000 ft, samt att man då fick en minuts "free-fall" istället för 30 sekunder.

Den frihets känslan som man kände uppe i luften är något som inte går att förklara, det kändes som att man flög och man ville aldrig komma ner på marken (sanden) igen. Man ville insupa var en enda lilla del av det man kunde se och ta vara på varje sekund där uppe, och adrenalinrushen var brutal. Sen skadar det ju inte att utsikten var helt fantastisk också, lite skillnad från det man hade sett i Sverige så att säga. Vill bara göra det igenigenigen.

Förväntansfulla och lite små nervösa tjejer som försökte ta en hoppbild men misslyckades gång på gång...

Här kände jag mest "LETS DO IT, KOM IGEN NU", var så oerhört redo och ville inte stå och ta en massa foton.

Här har vi precis hoppat ut ur planet. Det gick knappt att andas där uppe och absolut inte med näsan så alla bilder är med mig och en öppen mun.. Ser ut som att jag skriker men egentligen försökte jag bara andas, haha.

"HiUtsikten, så fin från ovan. Här "seglade" vi mest runt och jag fick testa på att svänga själv.

"High Five" för en lyckad landning och ett bra skydive!

Likes

Comments

Idag har varit en sån där dag som man inte kommer att komma ihåg om en vecka, eller ens imorgon. Hela förmiddagen har gått åt till att fixa små saker från det att jag lämnade barnen på skolan tills lunchtid. Jag började med att ta mig till banken som olyckligtvis var stängd och inte öppnades förrän om ytterligare en halvtimma så då satte jag mig i bilen och skrev två vykort; ett till morfar och ett till Rebecca. Där efter sprang jag in en snabbis på Big W, bästa butiken som har absolut ALLT. Behövde införskaffa mig ett par tunnare byxor som jag kan ha på mig ute just nu så jag inte exponerar mina ben för solen då de börjat få små blåsor på de delar jag brände mig på. Sen hade banken öppnat och jag sprang dit för att vara först i kön, det är alltid kaos hos bankerna på måndag eftersom att de är stängda under söndagen. Råkade igår, när jag var som tröttast, spärra mitt bankkonto så behövde åka dit för att få en ny kod till dels internetsidan men också mitt bankkort. Snabbt in en kortis på apoteket efter för att köpa Aloe Vera kräm, sen postkontoret för att skicka mina brev och tillsist avslutade jag med en ChaiLatte på mitt favoritfik.

Och nu ligger jag helt slut i min säng och kan inte röra mig, tror jag ska ta en powernap eftersom att jag sov så himla dåligt inatt. Hade först jättesvårt att somna och sen när jag väl lyckades somna kom Astrid in vid tre på morgonen för att hon hade en mardröm och inte ville sova ensam. Självklart fick hon då sova i min säng med mig, bara det att jag inte kunna hitta min andra kudde så hon fick min kudde och jag fick sova utan..

​"Om jag hasar mig ner under här, kan du ta ett foto av mig då?"

Likes

Comments

Som jag berättade i fredags så var jag iväg och campade i helgen med andra Aupairer från Perth, dels med alla som jag åkte tillsammans i bilen med och senare på kvällen anlände ytterligare fyra tjejer. Det jag dock inte då visste med mig innan var att det varken skulle finnas eluttag eller internet på denna campingplatsen, inte ens vanligt 4G fungerade så därför har det varit svårt att uppdatera bloggen.

Vi har badat (läs: doppat benen) i havet, ätit frukost på café, fått ett ton av myggbett, haft barbecue-grillkvällar, druckit vin, sett solnedgången från sanddynerna, hoppat fallskärm (det får nog bli ett eget inlägg...), haft massor av photo-sessions, spelat spel, och jag har bränt mig längs hela ryggen, rumpan, öronen, nacken och i knävecken. Den sista punkten trots 50 i solskyddsfaktor... Kan varken sitta eller ligga för tillfället så står just nu upp och skriver det här inlägget så det första jag ska göra efter att jag har lämnat barnen imorgon bitti är att åka och köpa alovera kräm och vaniljyoghurt. Yoghurt är det bästa husmorstips jag kan ge er, till alla er som inte hört det förut, lägg på de delar där du har bränt dig i cirka 20 minuter och duscha sedan av dig det/torka bort den. Det svalkar ner kroppen och gör så att brännskadan inte gör lika ont!

Tänkte dela med mig av lite bilder som får beskriva helgen på ett bättre sätt!

På vägen hem bestämde vi oss för att ta ett stopp vid The Pinncacles (som ni kan se på bilden nedan), en öken full med kalkstenar som har funnits där hur länge som helst men ingen vet varken när de bildades eller hur. Och sedan stannade vi längs motorvägen och tog den självklara "varning för wildlife" bilden!

Likes

Comments

Likes

Comments

(Jag har världens fobi för fåglar och just nu är det bird swooping season här i Australien vilket gör att jag alltid är på min vakt. Därför tänkte jag nu dela med min av mina bästa Magpies (fåglar som attackerar förbi passerande med målet att picka ut dina ögon) tips:

  1. Det första tipset är väldigt simpelt och någorlunda enkelt att följa: ÅK INTE TILL AUSTRALIEN UNDER SEPTEMBER-OKTOBER då detta är swooping season. Undviker du dessa månader behöver du aldrig känna rädslan över att gå ut och ständigt kolla över din axel efter fåglar då de attackerar bakifrån.
  2. Undvik att gå vid Magpie nästen, det finns ett drygt 300 meter från där vi bor och jag har ALDRIG någonsin efter jag upptäckte det gått åt det hållet. Ska jag ditåt tar jag alltid bilen. Detta eftersom att Magpies är listiga små varelser som känner igen dig, har de en gång attackerat dig är det trovärdigt att de kommer att attackera dig igen istället för att ge sig på någon annan. Går du vid deras bo:n känner de sig hotade och pickar dig. Speciellt om de kan känna av att du är rädd. BIG nono på att gå nära ett näst.
  3. Bär ALLTID hjälm, det finns en speciell hjälm som gör att du ser super löjlig ut, men hellre löjlig än biten av en fågel. Hittills har jag inte hittat vart man kan införskaffa en sådan men den är väldigt lätt att skapa själv. Dock är säsongen, tack och lov, alldeles strax slut och därför känns det lite onödigt att sätta mig och klura på hur jag bygger ihop en.
  4. Ta bilen överallt. Detta är det tipset jag använder mig främst av själv, förutom när jag går ut med hunden tar jag bilen ÖVERALLT. Till och med till barnens kompisar 250 meter bort. Vägrar att bli attackerad.

Bilden beskriver mina känslor varje gång en fågel sveper över mig.

Det mest förvånande är dock hur omtyckt denna ras är hos Australienarna, de är absolut en synd att ha ihjäl en Magpie och att prata illa om dem är inget man gör..

Likes

Comments

Nu ska jag alldeles strax sätta mig i bilen för att åka och hämta upp de andra aupairerna så vi kan börja vår färd mot Juiren Bay, där vi ska campa. Med lite tur i trafiken borde det inte ta mer än tre timmar i alla fall, så då har vi gott om tid att lära oss sätta upp ett tält innan det hinner bli mörkt. Vi har gjort några bestämda planer helt än för helgen men vi pratar om att på hemvägen kanske stanna och sandsurfa, eller snorkla. Det vi dock har bokat är att vi ska göra Skydiving över Juirien Bay på lördag förmiddag. Är fruktansvärt höjdrädd, men ändå kunde jag inte hålla mig från att välja högsta höjden.. Hoppas att det släpper uppe i luften så jag vågar hoppa! Har precis fyllt i alla papper klart, och en utav punkterna var "Parachuting is dangerous, please sign below that you are aware of the fact that you can die.", väldigt rak på sak är de i alla fall.

Är så exalterade över att det ska bli min första camping utflykt i Australien, och min andra någonsin (den första hade jag tidigare denna sommar).. Är dock lite rädd för alla ormar och spindlar som finns ute i det vilda här, har fått ett jättestort spindelbett på benet från när jag var ute och arbetade i trädgården förra veckan. Turligt nog var den inte giftig för mig, men om den hade bitit ett litet barn hade det varit svårt att rädda dess liv..

​Hoppas i alla fall inte att jag stöter på en av dessa ute i skogen...

Likes

Comments