För snart två veckor sen så bad min underbara sångpedagog mig att stanna kvar efter att vi hade haft lektion. Jag stannade snällt kvar och väntade med spänning på vad hon skulle säga. Hon sa till mig att den 22/11 så va de konsert på kulturskolan och hon ville att jag skulle komma. Hon sa till mig att jag skulle vara fin klädd och fick inte komma försent. Efter detta så gick jag och va nervös i vecka innan jag fick veta vad som skulle hända.

Och så kom dagen som jag hade väntat på , jag gick iväg på kvällen och satte mig i publiken som jag hade blivit tillsagda om att göra. Längst framme vid scenen va det två platser resaverade och där skulle jag sitta. Efter en stund så hörde jag så gick det upp en kille i från en organisation som heter Lions och dom skulle dela ut ett stipendium. Den första eleven som han ville se uppe på scen va jag! Så jag fick ett stipendium 3.500 kr. Jag blev verkligen glatt överraskad och kan fortfarande inte fatta vad som hände. Det är verkligen så overkligt för mig.

Jag blev verkligen så glad och kommer naturligtvis att leva på detta väldigt länge! Här nedan kommer en bild på när jag får ta mot min check.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag vet verkligen inte vad som händer,tittar ut över horisonten och försöker ljuset. Men de mörka molnen skymer och jag har så otroligt starka tankar på att skada mig själva. Jag önskar att horisonten vara kunde komma närmare mig eller att jag vågade ta steget för bi för att slippa känna den smärta.
Finns inget ljust och jag lider så otoligt mycket.Håller ihop för att vara stark och vill inte att folk ska bli oroliga för mig. Tankarna på att skära sönder min arm är starka men vill verkligen inte gör det. Försöker att med hjälp av film få fokus på annat men går verkligen inte😢Är så rädd att horisonten ska försvinna för mig och att mörket ska ta över!
Tänka fan inte ge vika, det är bara en tanke! Vill bara nå ljustet!❤

Likes

Comments

Mina kära följare förlåt för att jag inte har skrivet på ett tag,men mitt liv är ganska mycket kaos just nu.
Det har varit kaos för att jag inte har mått så bra och känner att jag inte riktigt har orkat skriva. Ångesten har varit ganska påtaglig den senaste tiden och all min kraft har gått åt att försöka låta bli att skada mig mm.
När mående vacklar så måste man försöka tänka på sig själva och ta hand om sig. Jag har verkligen försökt att ta hand om mig själva för att kunna komma tillbaka med nya krafter . Inget har väl funkat som har velat den sista tiden. Och nu måste jag börjar förbereda mig inför min resa nästa Lördag. Man vill ju såklart må bra när man ska åka utomlands en vecka. Jag kommer att åka till Turkiet en vecka och för mig är de ett sätt att återhämta mig så att jag kan må bra och börja jobba igen och få rutiner på mina dagar.
Jag har nämligen inte kunnat jobba för att jag mår som jag gör och jag vill egentlig inte nått annat att jobba eller plugga. Efter min resa så ska jag försöka börja om igen. Det har varit en tuff period med mycket kaos och jobbiga tankar, men jag tänker inte ge upp hur tufft och svett det än är.
Jag önskar också att jag börjar blogga mer när jag kommer hem.
Så verkligen förlåt för att jag inte har skrivet på ett långt tag😉 Ta hand om er så hörs vi igen innan jag åker iväg . 
Ha de bäst fina ni💓

Likes

Comments

Idag har det varit en hemsk dag och jag har verkligen kännt att jag har velat ge upp. Ångesten har plågat mig, men även mina tankar på skada mig själva är så stora att jag snart inte kan stå i mot.
Jag vet om att jag kommer få ännu mer ångest om jag gör det, och frågan är då, är det värt de? Och svarat är ju ganska självklart nej.

Om jag skulle göra det så skulle jag skämmas över att gå till Eko imorgon och jag vet inte hur jag ska förklara de. Ingen av dom som jobbar där har den problematik va jag vet. Och jag är naturligt rädd för alla frågor. Fan jag vill inte att dom här tankarna ska finns över huvud taget!
Men nu finns dom och de är bara att försöka stå i mot.... KÄMPA!

Likes

Comments

Förlåt för att jag inte har skrivet på ett tag, men mitt liv har verkligen varit upp och ner den senaste tiden. Jag kämpar själva med mitt helvete samtigit som jag försöker att stötta två av mina kompisar.
Jag har inte den kraften som jag hade behöver just nu för att orka fortsätt leva. Alla säger att jag är så stark och fixar detta med, och hur fan kan dom säga så? Ingen vet hur svårt det är även om dom säger att dom förstår.
Man kan aldrig förstår en annan människa om man inte har varit där själva. Blir förbanad riktigt arg när alla runt om säger men du är så STARK, haha det är bara vad ni ser.
Varje kväll just nu har jag tankar på att skada mig själva på ett eller annat sätt men hur ska jag förklara det för mina kollegor?  Plus att jag vet att de inte inte hjälper i längden utan bara för stunden. Men att slippa att ha ont i själen en lite  stund kan ibland faktiskt vara rätt skönt. Jag ska naturligtvis fortsätta att kämpa i mot dessa destruktiva tankar men svårt och jobbigt.
Jag måste försöka vara stark för mina två vänners skull, och jag hoppas att dom finns för mig när jag behöver dom. Jävla skit att man ska behöva må dåligt nu när C är borta i 4 veckor.. Fast jag vet om att detta fixar jag ändå !
Så nu har man fått skriva av sig lite så kanske man kan sova gott så att man kommer kl 6.30 imorgon för att jobba..
Kommer att fortsätta kämpa alltid💗
Natti natti på er💗🌼

Likes

Comments

Hoppas att ni har haft en bra helg var ni än har varit. Min helg har varit underbar och trevlig på många sätt. Här i byn har de varit lite fest vilket va uppskattat av oss som bor här.
I fredags gästades vi av Nordman med flera och igår så hade vi också fint besök. Så med andra ord en TOPPEN HELG 😉😉😉😉😉

Likes

Comments

​Idag har jag verkligen ett inre kaos av känslor, jag vet inte varför jag känner som jag gör men idag är det en sån dag. Har varit svårt att hålla ihop på jobb men jag har gjort vad jag kan för att hålla ihop, och jag lyckades. Valde dock att sitta mycket själva för att slippa att vara social vilket idag är jobbigt och jag känner jag obekväm med att vara social. En känsla som inte brukar infinna sig oss mig. Fick lov idag att sitta ute i solen istället för att sitta inne på jobb men jag orkade inte sitta ut och vara social. Det är sjukt mycket känslor i luften just nu och jag vet inte vad dom beror på. Kan ha med att göra att man ska vara på ett nytt ställe nästa vecka och det är naturligtvis lite nervös och pirrigt. 

Men det som är skönt är ju att jag känner alla som jobbar där så på de sättet känns det bra. Men jag hatar när mina känslor bara tar över som dom faktiskt gör just nu. Jag brukar inte gråta men nu rinner tårarna, och varför dom gör det kan jag inte svara på. Det känns väldigt SKIT just nu. Jag brukar kalla det för ett ADHD-kaos vilket mina känslor är just nu. 

Hade så många planer idag men orkar inte ta tag i något ting utan vill bara dra täcket över mig och tycka synd om mig själva men vad skulle det hjälpa? När det är ett sånt kaos i skallen så kan det vara skönt att bara få lov att vara och slippa att vara social.  Vet också om att det inte hjälper mig att inte göra något, för att jag mår egentligen inte bättre av det.  Utan skulle egentligen gått i mot den känslan och göra exakt tvärt om.

För att dämpa både ångesten och det kaos som finns inom mig. Men svårt när kroppen inte vill som jag vill, fan varför ska det vara så just idag när jag på något sätt behöver min energi för att orkar med allt som jag behöver göra.... 

Nu sitter jag också och funderar på om jag ska gå iväg ikväll på konsert, vill jätte gärna men min kropp och mitt psyke vill inte gå iväg utan vill bara vara hemma och glo på tv. Men samtidigt hade det varit skönt att få träffa människor som man tycker om. Önskar bara att jag kanske hade haft något att gå med för att det hade varit lättare att haft någon att gå med. Dels för att det inte blir lika jobbigt då. Så jag får väl ta mig en funderar på det och se vad jag kommer fram till. 

Just nu sitter jag ute och bloggar och det är underbart att sitta ute och bara vara, skönt för att det är inte så många hemma vid denna tiden på dagen så man kan sitta i fred och skriva utan att någon frågar varför jag sitter här. En härlig stund att inviga helgen på. Att sitta och skriva ett blogg inlägg skapar lugn och ro inom mig. Det blir ett väldigt långt in lägg idag , och förstår om man inte orkar läsa hela. Därför så ska jag nu sluta att skriva på just detta in lägg utan jag börjar på ett nytt. 

Ha de bäst och va rädda om er<3 Puss och kram

Likes

Comments

Musiken har alltid varit viktig för mig och jag har alltid gillat musik. Att kunna sätta igång sin favorit låt är ju helt underbart eller? Men för mig fick musiken också en annan viktig funktion under mina år i skolan. I stort sätt under alla år i skolan så blev jag både mobbad och misshandlad av mina klasskamrater. Vilket är hemskt för ingen ska behöva gå igenom sånt skit. Men så hittade jag sätt att lyckas över leva detta. Jag hittade musiken och gjorde om den till min styrka istället. Och använde musiken för att på något kunna överleva dom tuffa dagarna i skolan. Musiken blev också en hjälp vid inlärning av engelska. Jag hade jätte svårt för engelska i skola, men när jag hörde en låt på engelska så va inte så svårt att lära mig. Så min lärare sa till mig att jag skulle välja ut min favorit låt på engelska och sjunga den för honom istället. Detta gjorde ju att jag faktiskt klarade av min engelska. 

Här ser man också hur otroligt mycket musiken kan göra... Den va inte bara min hjälp vid jobbiga stunder utan även när det kommer till lektioner i skolan. Dom åren som musiken blev viktigare än någon sin va under min år i årskurs 6,7,8 och 9. Det va under dessa åren som dagligen blev slagen eller mobbad varje dag vilket verkligen va ett helvete. Försökte att skolan att reagera på det som pågick men dom gjorde inte så mycket utan sa att jag bara skulle skit i dom, men hur lätt är det? 

Fick inget stöd av mina lärare men jag hittade stödet i musiken och det blev min räddning, och är fortfarande. Att få lov att sjunga en gång i veckan ger mig hopp och styrka. Att ha musiken som en snuttefilt har varit skönt för mig. Så när jag sjunger varje vecka så blir det ett sätt att hämta kraft. 

Så med detta inlägg hoppas jag att ni kan förstå att musiken kan hjälpa en människa på många olika sätt. Jag hade inte orkat gå i skolan om inte musiken fanns. Men jag hade inte heller orkat kämpa med min psykiska ohälsa om inte musiken fanns. Att kunna sätta igång en låt sjunga med kan få min ångest att försvinna och det är så skönt. Musiken är mitt liv!

Puss och kram på er och ha en bra kväll<3

Likes

Comments

Igår satt jag och titta på film när jag va liten och ni fanns med i mitt liv, då förstod jag hur viktiga ni är för mig. Jag är så glad att har haft er i mitt liv. Ni har varit som mina extra föräldrar och ni har alltid funnits där. Jag kan väl lätt säga ett liv utan er är så tomt. Jag saknar er hela tiden och jag försöker att leva på så gott jag kan men inte lätt med sorgen som jag fortfarande har efter att du morfar lämnade mig<3 Men även saknade efter dig mormor är så otroligt stor. Det finns så mycket som jag hade önskat att ni fick se. Mormor du missade så mycket de året som du lämnade mig. För just de året så tog jag studenten ,fyllde 20 år och flyttade hemifrån. Det va så jobbigt att du inte fanns med oss. Morfar du fick vara om det vilket va underbart och jag minns så väl när du kramade om mig när jag hade tagit studenten och den bilden har jag kvar i i mitt huvud. Önskar så att man kunde spola tillbaka tiden så jag kunde visa för er hur långt jag har kommit. Att ha kommit så långt som har gjort är så stort för mig. Jag bor själva och klarar de super bra,önskar att fick se min fina lägenhet.

Men ni kommer alltid att finns med mig vad som än händer<3 Älskar er mest på hela jorden och det kommer jag alltid att göra. Ni är så fina och jag är tacksam att jag har fått ha er med så länge som jag fick. Jag hoppas att ni har det bra tillsamman nu och att sitter på ett moln och spelar kort. Ta hand varandra så ses vi igen någon gång. Och just det ni får hälsa till Kg som också är där upp bland molnen.

puss och kram till er alla tre och ni kommer alltid att finns med oss här på jorden vad som än händer.


Love you<3

Likes

Comments

Jag känner mig så sjukt förvirrad inför mitt val, jag har väl gjort ett val på ett sätt men det känns inte bra! Min magkänsla säger att jag ska stanna kvar på Änga men samtidigt att må som jag gör där för att hen är där känns inte rätt. Så vad ska jag gå efter? Ska göra det som känns bäst för mig naturligtvis men vad är bäst för mig?

Jag tänker samtidigt att nya utmaningar är ju inte fel, för att man utvecklas på de sättet. Och att känna att man utvecklas är ju super härlig känsla. Men samtidigt så känns det så jävla fel att byta ställe igen. Försöker att se mig själva borta på Eko men svårt för på något sätt så tryckeriet jag. Att känna att man kan något så bra som jag kan tryckeriet är en underbara känsla och jag älskar det verkligen. Så det är också anledningen till att jag tvekar.

Men när jag idag pratade med L så vad jag förstod så skulle jag ändå få behålla lite tryckeri uppgifter vilket är skönt. Fast att ha eko som så kallad utgångspunkt känns väl sådär. Jag vet om att P jobbar där och jag känner alla deltagare som är där men det känns konstigt. Just för att jag har så svårt att se mig själva hålla på med livsmedel hela dagarna.

Jag kommer att sakna min kollegor på Änga och kanske speciellt L, eftersom att jag känner jag kommit väldigt nära henne. Så det känns tungt på många olika sätt men måste försöka tänka på vad som är bäst för mig. L försvinner ju inte bara för att jag byta ställe. Och jag kommer ändå att ha kvar lite tryckeri jobb ;) Så imorgon på mötet så är det bara att försöka att vara så positiv som möjligt även om det naturligtvis finns massor av känslor.

Nu får jag önska er alla en fortsatt bra Måndags kväll och va rädda om er<3 Puss och kram

Likes

Comments