Hej alla fina!

Idag är det måndag vilket innebär att terapin är igång igen, visst, helger är med terapi men menar med individualterapi och färdighetsträning. Det tar verkligen på krafterna asså.. Nu när jag snart varit här i 3 månader börjar man gå in på saker man aldrig pratat om tidigare, det man lagt locket på. Inget roligt alls, men ingen som sa att det skulle vara enkelt..

Finns det någonting som Ni vill att jag ska skriva om? Något Ni saknar? Något Ni vill veta mer om mig som jag ska gå in på mer ingående?

Nu ska jag snart ta nattmedicinen sen sova, om jag nu kan sova.. Godnatt på er!


Puss och kram / Becca

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej alla fina läsare.
Hoppas ni mår bra!

Idag är det söndag och jag har varit på permission hos min fina pojkvän. Haft en del ångest men det är som jag brukar så är ganska van..
I eftermiddag åker jag tillbaka till behandlingshemmet för imorgon är en ny vecka vilket innebär massa terapi igen. Tar på krafterna men skönt att äntligen få hjälp!

Nu ska jag va social med pojkvännen sista timmarna.
Ha en underbar söndag!

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Hej alla fina!

Jag är verkligen så dålig på att blogga nu för tiden. Vet inte om det är för jag har så mycket. Bor ju på behandlingshem, det betyder massa terapi. Ingen rast och ingen vila.
Allt här på behandlingshemmet går bra, sjukt jobbigt med allt man gräver i som man aldrig pratat om. Läskigt att man inte kan fly längre..
Här är helt awesome personal och även awesome patienter, vi är som en enda stor familj.

Nu på fredag åker jag eventuellt till min pojkvän på permission. Skööööönt! Får blogga mer senare om jag orkar.

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Hejsvejs alla Beccas läsare!

Hoppas ni mår bra! Idag har jag stulit fina Beccas blogg för ett inlägg, tänkte berätta lite mer om mig själv för er som inte vet vem jag är. Jag heter Louiza Mathiassen, är nyss fyllda 18 år och är vanligtvis en glad och sprallig tjej, men har kämpat och krigat med psykisk ohälsa sen hela min barn och ungdomstid. Jag bor på samma behandlingshem som Becca, kom hit för ungefär en månad sen. Jag har en blogg jag med, där bloggar jag om mitt mående, mina djur, (häst och hund) lite skönhet och annat. Men mest fokus på ångest, hur det är för mig att leva med det, och hur jag på mitt sätt klarar att hantera den på bästa sätt. Kanske hittar du något sätt som passar dig med!

Hoppas vi ses hos mig! 😃

Bloggar ni så kan ni följa mig här---> @Louiza

Eller min bloggadress www.louizas.se .

Kramis från Louiza!

Likes

Comments

Hej alla underbara!

Efter nästan ett helt år är jag tillbaka. Jag har haft mycket med mitt eget och därför inte orkat driva bloggen.
Det har hänt sjukt mycket sen senast. Som det såg ut då så inväntade jag behandlingshem.
Och nu äntligen har jag fått komma till ett, ett år senare. Jag flyttade in den 10/4 (i måndags), finjagården bor jag på.
Det känns otroligt skönt samtidigt som jag är rädd.
Men detta kommer gå bra, det måste gå bra!

Jag har även fått en otroligt fin pojkvän som jag varit tillsammans med snart 4 månader. Vi trivs jättebra tillsammans. Jobbigt att vara utan honom nu när jag är på behandlingshem men vi ger inte upp!

Hoppas allt är bra med er :)

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Jag vet ingenting längre.
Jag vet inte hur jag mår.
Jag vet inte hur jag känner.
Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill.
Jag väntar fortfarande på besked från kommunen om dom betalar behandlingshem.
Min framtid ligger i deras händer.
Det är dom som bestämmer om jag ska må bättre eller inte.
Folk frågar hur jag mår, jag ler och säger "bra".
Varför egentligen?
Jo för att ha något att säga.
Jag vet ju inte ens hur jag mår.
Och svarar jag att det är dåligt kommer följdfrågan varför, och det har jag inte svaret på heller.
Varför gav jag inte upp när jag hade chansen?
Livet..jag tror inte det var menat för mig.

Likes

Comments

Jag låg inlagd.
Jag minns inte vilken avdelning, 84 tror jag.
Jag låg i dendär sjukhussängen som så många gånger förut.
Det var ganska sent, jag hade fått medicinen.
Tankarna snurrade.
Och hjärnan var kaos.
Jag låg i sängen, lyssnade på musik och grät.
Jag var van vid att ha det såhär.
Jag skrev sms, men som jag valde att radera gång på gång.
Det var lika bra att skita i det.
Jag la ifrån mig telefonen.
Sen tog jag den igen, men jag struntade i det.
Det blev inte bra.
Det var det smset som skulle bli mitt sista.
För jag hade bestämt mig, jag skulle dö.
Jag skulle lämna alla, utan att ha skickat det smset.
För då skulle ingen hinna ringa avdelningen.
Ingen skulle hinna få mig att ändra beslutet.
Dom skulle få ha den glada Becca i sitt minne, inte ett sms med mina sista ord.
Personalen gick nattrundan för att se så vi sov.
Jag låtsades.
Ville inte ha massa frågor om varför jag var vaken.
Dom gick ut ur rummet tillslut.
Jag samlade mod till mig, med tårarna som rann reste jag mig sakta från sängen.
Jag skulle hänga mig, där på den avdelningen.
Såg allting framför mig.
Precis då fick jag ett sms där det stod
"jag älskar dig moster"
Det var från min systerson.
Han räddade livet på mig den kvällen.
Hur fan kunde jag vara så egoistisk?
Hur fan kunde jag tänka på att lämna min familj?
Det är problemet, jag tänkte inte.
Min systerson är och förblir min hjälte.
Han är den som fick mig att välja livet.

Likes

Comments

Hej!

Inte skrivit på ett tag så ville bara berätta att jag lever 😉
Har inte hänt så jättemycket.
Var på möte i torsdags på öppenvården med min sjuksköterska och arbetsterapeut. Jag har äntligen fått över min sjuksköterska på min sida angående behandlingshem. Haha.
Så nu hänger allt på läkaren om han vill skriva remiss 😊
I fredags var jag på begravning för min svåger och fy vad jobbigt det var.
Hållit allting inom mig så det bara brast.
Imorgon ska jag till öppenvården och hämta mina mediciner sen ska jag till min bror och hans sambo och mysa med deras bebis på en månad 😘

Jag har förresten färgat mitt hår rosa 😉

Hoppas ni har det bra!

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Här kommer svaren på frågestunden!
Bättre sent än aldrig ;)


1. Hur är det att leva med borderline?
Svar: Jag brukar kalla det svart och vitt. Antingen är man arg, ledsen, trött på livet, orkeslös. Eller är man glad, energisk, älskar livet och inget kan stoppa en. Ibland skiftar det på några sekunder. Ibland har man alla dessa känslor samtidigt. Och relationer i mitt fall går inget vidare, jag blir rädd och flyr. Våra känslor är mycket starkare än för någon som inte har diagnosen.

2. Hur var din barndom?
Svar: Ska jag vara ärlig minns jag inte min barndom. Men det folk har sagt till mig så var den väldigt kaotisk. Mycket bråk i hemmet.

3. Har du några syskon och isf hur många?
Svar: Ja, jag har tre systrar och en bror.

4. Vad har för drömmar i framtiden? Några framtidsplaner?
Svar: Min absolut största dröm är att bli undersköterska och jobba inom psykiatrin. Jag brinner ju för att hjälpa andra :)

5. Har du jobbat med något innan du blev sjukskriven och isf med vad?
Svar: Jag har sommarjobbat två somrar. Ena sommaren på konstmuseet och andra sommaren inom äldrevården.

6. Vad är det bästa som hänt dig i ditt liv?
Svar: När socialen sa att jag hade fått lägenhet efter 4 års runtskickande till vänner och familj.

7. Om du helt skulle bortse från din ohälsa vad skulle du vilja göra då? Vad är din största dröm?
Svar: Jobba jobba och åter igen jobba!

8. Hur påverkar ditt fysiska handikapp din vardag? Har du personlig assistent eller så?
Svar: Hmm detta var en klurig fråga! Jag har ju vant mig vid mitt handikapp och så. Men jag har ju antingen vanlig rullstol eller permobil. Jag har svårt att städa och laga mat pga armarna och handlederna. Jag har ingen personlig assistent då hjälpbehovet är så pass litet.

9. Om du kommer till Sthlm någon gång, vill du träffas då?
Svar: Ja det skulle ju inte vara helt fel. Så varför inte? :)

Likes

Comments

Hej!

Vill först be om ursäkt för att svaren på frågestunden inte kommit, har haft mycket att göra.
Men dom kommer inom kort!


Igår var jag på en workshop om psykisk ohälsa.
Gick faktiskt bra och var otroligt intressant och ett framtida samarbete med Hjärnkoll Skåne hoppas vi på!

Sen har jag och en kompis nu vår inbokade första föreläsning, redan på tisdag på en gymnasieskola. Underbart, eller hur?
Där kommer vi prata om våra liv, diagnoser, hjälp att få och hur man kan leva med det.
Så håll tummarna att ungdomarna lyssnar på oss trots att vi är så unga!

Ha en bra lördag och mys nu ordentligt.

Puss och kram / Becca

Likes

Comments