View tracker

Jag vet ingenting längre.
Jag vet inte hur jag mår.
Jag vet inte hur jag känner.
Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill.
Jag väntar fortfarande på besked från kommunen om dom betalar behandlingshem.
Min framtid ligger i deras händer.
Det är dom som bestämmer om jag ska må bättre eller inte.
Folk frågar hur jag mår, jag ler och säger "bra".
Varför egentligen?
Jo för att ha något att säga.
Jag vet ju inte ens hur jag mår.
Och svarar jag att det är dåligt kommer följdfrågan varför, och det har jag inte svaret på heller.
Varför gav jag inte upp när jag hade chansen?
Livet..jag tror inte det var menat för mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag låg inlagd.
Jag minns inte vilken avdelning, 84 tror jag.
Jag låg i dendär sjukhussängen som så många gånger förut.
Det var ganska sent, jag hade fått medicinen.
Tankarna snurrade.
Och hjärnan var kaos.
Jag låg i sängen, lyssnade på musik och grät.
Jag var van vid att ha det såhär.
Jag skrev sms, men som jag valde att radera gång på gång.
Det var lika bra att skita i det.
Jag la ifrån mig telefonen.
Sen tog jag den igen, men jag struntade i det.
Det blev inte bra.
Det var det smset som skulle bli mitt sista.
För jag hade bestämt mig, jag skulle dö.
Jag skulle lämna alla, utan att ha skickat det smset.
För då skulle ingen hinna ringa avdelningen.
Ingen skulle hinna få mig att ändra beslutet.
Dom skulle få ha den glada Becca i sitt minne, inte ett sms med mina sista ord.
Personalen gick nattrundan för att se så vi sov.
Jag låtsades.
Ville inte ha massa frågor om varför jag var vaken.
Dom gick ut ur rummet tillslut.
Jag samlade mod till mig, med tårarna som rann reste jag mig sakta från sängen.
Jag skulle hänga mig, där på den avdelningen.
Såg allting framför mig.
Precis då fick jag ett sms där det stod
"jag älskar dig moster"
Det var från min systerson.
Han räddade livet på mig den kvällen.
Hur fan kunde jag vara så egoistisk?
Hur fan kunde jag tänka på att lämna min familj?
Det är problemet, jag tänkte inte.
Min systerson är och förblir min hjälte.
Han är den som fick mig att välja livet.

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Inte skrivit på ett tag så ville bara berätta att jag lever 😉
Har inte hänt så jättemycket.
Var på möte i torsdags på öppenvården med min sjuksköterska och arbetsterapeut. Jag har äntligen fått över min sjuksköterska på min sida angående behandlingshem. Haha.
Så nu hänger allt på läkaren om han vill skriva remiss 😊
I fredags var jag på begravning för min svåger och fy vad jobbigt det var.
Hållit allting inom mig så det bara brast.
Imorgon ska jag till öppenvården och hämta mina mediciner sen ska jag till min bror och hans sambo och mysa med deras bebis på en månad 😘

Jag har förresten färgat mitt hår rosa 😉

Hoppas ni har det bra!

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Här kommer svaren på frågestunden!
Bättre sent än aldrig ;)


1. Hur är det att leva med borderline?
Svar: Jag brukar kalla det svart och vitt. Antingen är man arg, ledsen, trött på livet, orkeslös. Eller är man glad, energisk, älskar livet och inget kan stoppa en. Ibland skiftar det på några sekunder. Ibland har man alla dessa känslor samtidigt. Och relationer i mitt fall går inget vidare, jag blir rädd och flyr. Våra känslor är mycket starkare än för någon som inte har diagnosen.

2. Hur var din barndom?
Svar: Ska jag vara ärlig minns jag inte min barndom. Men det folk har sagt till mig så var den väldigt kaotisk. Mycket bråk i hemmet.

3. Har du några syskon och isf hur många?
Svar: Ja, jag har tre systrar och en bror.

4. Vad har för drömmar i framtiden? Några framtidsplaner?
Svar: Min absolut största dröm är att bli undersköterska och jobba inom psykiatrin. Jag brinner ju för att hjälpa andra :)

5. Har du jobbat med något innan du blev sjukskriven och isf med vad?
Svar: Jag har sommarjobbat två somrar. Ena sommaren på konstmuseet och andra sommaren inom äldrevården.

6. Vad är det bästa som hänt dig i ditt liv?
Svar: När socialen sa att jag hade fått lägenhet efter 4 års runtskickande till vänner och familj.

7. Om du helt skulle bortse från din ohälsa vad skulle du vilja göra då? Vad är din största dröm?
Svar: Jobba jobba och åter igen jobba!

8. Hur påverkar ditt fysiska handikapp din vardag? Har du personlig assistent eller så?
Svar: Hmm detta var en klurig fråga! Jag har ju vant mig vid mitt handikapp och så. Men jag har ju antingen vanlig rullstol eller permobil. Jag har svårt att städa och laga mat pga armarna och handlederna. Jag har ingen personlig assistent då hjälpbehovet är så pass litet.

9. Om du kommer till Sthlm någon gång, vill du träffas då?
Svar: Ja det skulle ju inte vara helt fel. Så varför inte? :)

Likes

Comments

Hej!

Vill först be om ursäkt för att svaren på frågestunden inte kommit, har haft mycket att göra.
Men dom kommer inom kort!


Igår var jag på en workshop om psykisk ohälsa.
Gick faktiskt bra och var otroligt intressant och ett framtida samarbete med Hjärnkoll Skåne hoppas vi på!

Sen har jag och en kompis nu vår inbokade första föreläsning, redan på tisdag på en gymnasieskola. Underbart, eller hur?
Där kommer vi prata om våra liv, diagnoser, hjälp att få och hur man kan leva med det.
Så håll tummarna att ungdomarna lyssnar på oss trots att vi är så unga!

Ha en bra lördag och mys nu ordentligt.

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Kommer nu ha en frågestund.
Skriv era frågor i en kommentar så sammanställer jag dom i ett inlägg.
Ni har till ikväll på er! :)

Bara att fråga, jag är 100 % ärlig!

Likes

Comments

Hej!

Jaha.. Fick ett oväntat besök av polisen igår då folk var oroliga över mitt mående.
52 dagar självskadefri åt helvete.
Aja, poliserna var iallafall trevliga och jag slapp följa med.
Deras enda krav var att någon håller uppsyn och att jag inte får vara ensam hemma.
Idag är det upp och ner, självskadetankar finns där men inte lika intensiva.
Skickade till min sjuksköterska som sa att hon ska prata med min läkare imorgon angående planerad inläggning.
Vill verkligen inte men det blir nog bra tillslut.

På fredag blir det workshop med Hjärnkoll Skåne, jag längtar som in i men samtidigt läskigt med så mycket folk. Haha!

Ja just det. Jag och en kompis ska ut och föreläsa på skolor då vi skrivit till en massa och vissa har nappat.
Så blir mycket med det också nu :)
Ändå skönt att det händer grejer så man slipper tänka så mycket.

Nu ska jag ta det lugnt till läggdags och imorgon händer inte ett skit vad jag vet ^^

Ha en fortsatt bra dag!

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Livet är så skört.
Morgondagen kanske aldrig kommer.
Så lev varje sekund som att det var din sista.


Skriver inte så ofta men jag lever iallafall, haha!
Har mycket nu med mitt projekt, intervjuer med tidningar, ska på workshop nu på fredag med Hjärnkoll.
Ja händer mycket :)
Hoppas allt är bra med er!

Kärlek och respekt <3

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Jag är så himla trött på att aldrig räcka till.
Allt jag gör blir fel.
Allt jag säger blir fel.
Ingenting är bra nog.
Aldrig att man får höra hur duktig man är.
Ingen frågar längre om man vill umgås.
Det är mig det är fel på, jag har förstått det nu.
Hela jag är ett misslyckande.
Rakbladet lockar.
Men jag kan inte.
Jag har varit självskadefri i 48 dagar.
Inte skadat mig sen 17 december.
Tankarna dödar mig och jag vill bara bort.
Hjärnan är kaos.

Likes

Comments

Igår kom beskedet att min svåger hastigt har lämnat oss.
Jag hamnade i chock.
Hans skratt ekar i huvudet och våra sjuka skämt bara vi förstod.
Alla minnen dyker upp som ett bildspel.
Igårkväll släppte chocken och alla tårar kom.
Kan inte förstå det.

Hoppas du finner frid nu efter all skit.
Jag hoppas du har det bra.
Vi ses på andra sidan svåger & tills dess håller jag minnena nära hjärtat.
Sov gott du fina ängel, jag kommer sakna dig tills dagen vi ses igen. <3

Likes

Comments