Nu har jag kommit i en ordentlig svacka känns det som.
Går verkligen från jätteglad till helt förstörd på bara några sekunder.
Idag var det första gången min terapeut såg det med egna ögon.

Jag vet inte vad det är som händer med mig riktigt.
Jag har varit här förut men varje gång blir det värre känns det som.
Ingen ork till någonting.

Tänk om man kunde pausa livet.
Så man hade kommit ikapp med allt.
Men det går inte, det går inte att stanna upp.
Jag vill inse det, för innerst inne vet jag om det.
Men det är svårt, riktigt svårt.
Allt jag vill ha är semester från livet.



Lägger ut nån bild på min katt Zmile. Min motivation att fortsätta kämpa. ✨

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det är nästan en hel månad sen jag skrev.
Ber om ursäkt för det men verkligen inte mått bra.
Inne i en period där livet rent ut sagt suger.
Jag har slutat göra saker som jag innan älskade.
Jag vet av erfarenhet att det kommer ljusna.
Men just nu känns det inte så, inte på långa vägar.

Hur mycket ska jag orka?
Självmordstankar, självskadetankar, mardrömmar om natten, sömnbrist, minnen som jagar mig.

Jag har kommit till den punkten då jag snart inte orkar mer.

Likes

Comments

Idag är en sån dag.
En sån dag jag vill somna och inte vakna igen.
En sån dag jag vill skada mig.
En sån dag jag inte ser någon mening med att finnas, att ens andas.
En sån dag allt jag gör och säger blir fel.
En sån dag tårarna rinner, av att bara säga något.
Ja, idag är verkligen en sån dag..

Ibland vill jag bara släppa taget.
Sjunka till botten.
För då finns jag inte mer.

Likes

Comments

Hej alla fina och underbara!

Hoppas allt är okej med er! Inte skrivit på några dagar, ber om ursäkt för det. Denna veckan har varit väldigt hektisk och inte mått alls bra faktiskt.
I måndags var det färdighetsträning och individualterapi. I tisdags färdighetsträning. I onsdags var jag hos läkaren. Igår färdighetsträning plus var på Ica maxi och Ö&B för att handla kattsaker.

För om en vecka får jag en katt till behandlingshemmet, då är hon leveransklar.
Hon är så otroligt fin. Och hon kan hjälpa mig så mycket i behandlingen.
Något att längta efter, något som gör att man vill kliva upp ur sängen.

Åhhhhhh som jag längtar 😍

Nu är jag på väg till min fina pojkvän på en sista permission. Eftersom jag får katten kan jag inte åka mer så denna permissionen är enda till tisdag. Woho!
Lite break behövs också!
Förresten, igår färga jag håret!
Bild kommer nedanför! 😃👇🏼

I Skåne är det riktigt skitväder, regnar och är kallt. Hur är det hos er?

Puss och kram / Becca

Likes

Comments

Nu ligger jag här igen.
Tagit nattmedicinen, lagt mig i sängen.
Har haft den jävla ångesten till och från hela dagen, den försvinner inte. Aldrig någonsin.
Förföljer mig var jag än är.
Massa tankar flyger förbi.
Så många att jag inte ens hinner notera vad jag tänker.
Det är ett krig, krig i min hjärna.
Krig i hela mig.

Min terapeut håller på att få fram vad jag känner.
För jag vet aldrig vad jag känner, jag trycker undan alla känslor, inklusive glädje.
Jag försöker känna efter vad jag känner precis just nu.
Och jag känner ingenting.
Helt tom.

Ska jag skratta? Gråta? Skrika? Vara arg?
Jag har ingen som helst aning.
Det pågår ett krig inom mig, och jag är rädd att jag kommer förlora.

Likes

Comments

En tuff period har det verkligen varit.
Gråt, skrik, ilska, skam, skuld, återfall i självskadandet.
Ett trauma jag var med om för 6 år sen när jag bevittna ett brott pappa gjorde börjar ännu en gång jaga mig.
Minnen, flashbacks, dissociationer, mardrömmar.
Nu har folk börjat lägga ut det igen.
Vem är det som lider?
Det är jag.
Jag vill bara att det slutar nu..
Låt mig få lugn och ro.
Låt mig få göra min traumabearbetning.
Jag påminns om det dagligen, varje dag i 6 jävla år.
Ni behöver inte ge mig extrapåminnelser.


~ jag vill lära mig att leva, inte bara överleva.

Likes

Comments

Idag är en sån dag.
En sån dag jag vill dra täcket över huvudet, gömma mig från omgivningen. Bara försvinna ett tag.
Jag har ett fysiskt handikapp med (kan berätta mer i ett annat inlägg), det gör att jag inte kan gå längre sträckor, inte stå för länge osv.
Nu har det blivit värre så måste nästan alltid sitta i rullstol om vi ska gå ut och röka t.ex.
Alla verkar så besvärade.
Blir bortglömd många ggr.

Då kommer jag till den delen igen.
Att jag bara är till besvär.
Varför skulle någon ens hjälpa mig?
Varför skulle jag förtjäna att bli hjälpt?
Nej. Jag förtjänar inte det.


Jag vet att jag inte borde tänka så, jag vet det väl.
Men ändå kan jag inte tänka annat.
Det är dom tankarna som snurrar, dom förföljer mig.
Jag förtjänar ingenting..

Likes

Comments

Hej alla underbara.

Inte skrivit på ett tag, haft ganska mycket med mig själv och mitt mående.
I fredags skulle jag egentligen haft individualterapi, men terapeuten var sjuk.
Hade verkligen behövt det men ingenting att göra åt..
I fredags åkte jag på permission till min pojkvän. Skönt. Idag blir det att åka tillbaka till behandlingshemmet.
Idag blir det inte så mycket annat.
Kanske spela nåt spel eller se film när jag är tillbaka ikväll.

Psykisk ohälsa är så vanligt.
Det pratas så lite om det.
Det är svårt att veta hur man bemöter folk som mår psykiskt dåligt.
Hur man ska prata. Hur man ska göra om personen mår dåligt.
Men bara finns där, lägg en hand på ryggen eller axeln, ge oss en kram.
Våga fråga hur vi mår, och våga stanna kvar och lyssna på svaret.
Ni behöver inte säga något alls, en kram kan rädda någons liv.
~ Det är okej att inte vara okej.

Likes

Comments

Helluuuuu!

Nu var det måndag igen, på ett sätt är det ganska skönt. Terapi och vardagen är igång.
Denna helgen har varit sjukt jobbig, två återfall och massa gråt och skrik..

Tänk om jag bara kunde må bra nångång.
Tänk om jag kunde vakna på morgonen och vara glad över att leva.
Tänk om jag kunde gå en hel dag utan min värsta fiende Ångest.
Tänk om..


Ny dag. Ny vecka. Bara att ta nya tag.

Hoppas allt är bra med er!

~ Ibland måste man gråta, för att kunna le.

Likes

Comments

Igår blev en jobbig dag.
När jag skulle lägga mig kom allt ikapp.
Hann inte tänka så mycket innan mina armar blev blodiga.
Jag tog ett återfall i mitt självskadebeteende.
Jag klarade nästan 7 månader och det är jag så otroligt stolt över.

Men jag är så besviken, arg och ledsen på mig själv.
Varför kan jag aldrig ta hjälp i tid?
Innan någonting händer.


Jag minns knappt någonting förrän efteråt.
Impulsiviteten, den är hemsk.
Ibland är den bra, men oftast så är den inte det.

Jag är så trött på allting.
Trött på att vakna på morgonen, trött på att fejka att jag är glad, trött på att aldrig göra rätt, trött på att inte ta hjälp i tid av personalen, trött på att finnas till, trött på att andas, trött på att vara trött.
Men mest av allt, trött på att vara jag.


~ jag ler inte för att lura er,
jag ler för att lura mig själv att allting är bra.

Likes

Comments