Elisa, Familjen

Det här året har nog bara innehållit sjukdomar hela tiden. Vi har haft magsjuka, influensa och förkylning minst fyra gånger. Jag har inte så mycket motståndskraft så varenda bacill som Elisa dra med sig hem ifrån dagis får jag. Jag var förkyld med halsont för två veckor sedan och i början på den här veckan började det äntligen att släppa, men i onsdags natt vaknade jag upp med ett rivjärn i halsen och förkylningen kom som ett brev på posten bara några timmar efter. Mathias har nu också fått en gräslig förkylning med halsont, den ända som tycks klara sig någorlunda bra är Elisa som endast har lite snor i näsborrarna. Mathias och Elisa är på dagis och jobbet som vanligt men jag är nästan helt sängliggandes, för ni kan nog räkna ut vad allt snor i halsen gör för kräkreflexen..

Men det finns allt positiva saker med! Elisa har verkligen greppat det här med ordet mamma och att jag är hennes mamma. I måndags var jag tvungen att spendera dagen på sjukhuset pga krångel med cvk och att mina prover blivit dåliga igen så behövde mer dropp. Så när Elisa och Mathias kom hem ifrån dagis hade jag inte kommit hem ifrån sjukhuset än så Elisa hade sprungit runt i lägenheten och ropat "mamma, mamma,mamma". Och när jag la in saker i bagaget i går och var tvungen att gå runt bilen för att sätta mig blev hon jätteledsen och skrek "mamma, mamma". Hon har även börjat att ropa på mig när hon är i ett annat rum. Jag kan verkligen inte bli annat än helt varm i hjärtat. Det är verkligen underbart nu när hon börjar "acceptera" mig mer igen. Nu ser jag verkligen framemot en helg med min två älsklingar.

och vi har gjort framsteg igår när det gäller maten, Elisa hade både ätit på dagis och sen åt hon pannkakor hemma till middag innan läggdags. Det riktigt värmer i hela mammahjärtat. Och sen berättade jag ju aldrig hur det gick med vaccinet. Elisa blev väldigt ledsen precis när sprutan sattes i benet men det var snabbt över när hon fick se såpbubblorna.

Likes

Comments

Elisa, Utveckling

'Vad gör du? Är du klar?' möts jag av när Mathias ringer i mobilen. Funderar ett tag men kan inte alls minnas varför jag ska vara klar. Får fint en påminnelse om att vi ska vara på BVC med Elisa om en timme för vaccin och viktkontroll. Känner hur stressen sköljer över mig, dels har jag pyjamas på mig, men jag har även ett pågående dropp. Men det var bara att koppla bort droppet och ta på sig kläder och åka iväg och hämta Elisa.

På dagis möttes vi av en glad Elisa som körde runt sin älskade nasse i en dockvagn. Hon blev så glad när det både var mamma och pappa som kom och hämtade henne och hon rusade ut för att visa vart skorna stod. På med ytterkläderna och sen mot BVC.

Så fort vi kom dit så hittade hon leksakerna som stod i en back på golvet och hon hittade en boll som hon genast började kasta och sparka på. Sen fick hon bygga lite med klossar och sedan var det dags för en liten längd och vikt kontroll. Hon hade växt 5 centimeter sen vi var där sist så våran aningar om att hon hade blivit längre var inte helt fel. Hon mättes till 79 cm.

Vikten där emot har vi varit ganska oroliga för. Elisa har varit förstoppad till och från sen i höstas och den senaste månaden har vi gått ifrån att äta allt till att inte nästan äta något alls. Och ja det visade sig ordentligt på vågen att hon inte alls varit matglad, ynka 20 g hade hon gått upp på ett halvår. Så idag väger hon 9880 g. Det var en riktigt dipp på kurvan. Men vi kom fram till att hennes förstoppning och att hon varit så mycket sjuk gjort att hon troligen inte har ökat något. Vi ska nu börja med att ge henne lite extra fett i maten för att se om vi kan bryta trenden. BVC var inte speciellt oroliga, men jag blev direkt orolig och kände mig genast som en ännu sämre mamma än vad jag redan gör. Vi skulle tillbaka om ett halvår för att se att det har vänt.

Likes

Comments

Elisa

I morse när jag vaknade satt jag och kollade igenom min instagram sen Elisa var liten. Har hon ens varit så liten?! Drömde mig verkligen bort till hur det var precis när hon kom, man var nästan vaken dygnet runt och man fick inget att funka. Det var en underbar tid, men en väldigt tuff och jobbig också. Man inser när man tänker tillbaka på hur mycket man har utvecklats som förälder och att man nu har funnit sin roll.

Jag längtar så mycket efter maj och när lillebror kommer. Tänk att vi faktiskt ska ha en sån här liten krabat igen!! När man kollar på bilderna på Elisa så har man verkligen glömt bort hur små dem är och allt dem behöver hjälp med. Men förhoppningsvis nu när man har infunnit sig i rollen som förälder så kommer det att gå lite lättare. Jag ser verkligen fram emot att vi ska få bygga upp nya rutiner med två barn och att vi ska hitta den vardagen som fungerar för oss. Min förhoppning är att vi ska arbeta in rutinerna väldigt snabbt för att få så nöjda barn som möjligt.

Längtar så efter varma sommar promenader och alla lekplatser vi kan besöka i sommar. Längtar med efter att se lillebror växa upp och bli en egen individ precis som Elisa är idag. Och sen kunna se när dem växer upp vilken nytt dem kommer ha av varandra. Det kommer att skilja 20 månader mellan dem om lillebror tittar ut när han ska. Nu ska jag fortsätta kvällen med att drömma.

Likes

Comments

Familjen

Vilken natt detta har varit..Elisa vaknar vid 00 i ren panik och bara skriker. Hon har en del mardrömmar om nätterna så vi är ändå vana vid att hon skriker högt men hon brukar vara lätt att söva om. Mathias går in till Elisa i vanlig ordning och jag ligger i sängen med illamående och värk i ryggen. Det blir tyst där inne och Mathias kommer tillbaka och vi tror båda att hon sover men tar inte många minuter innan ett ännu högre skrik kommer och en ledsen tjej. Hon skrek och grät fram och tillbaka i säkert 20 minuter så jag bestämmer mig för att gå in till Elisa och Mathias för min rygg håller bokstavligt talat att ta kol på mig.

När jag kommer in i rummet så blir Elisa tyst direkt och jag sätter mig med henne i en stol vi har i hennes rum. Eftersom jag är ganska oförmögen att bära henne mer än några minuter så brukar jag lägga henne intill mitt bröst och kela henne på ryggen och i håret och det uppskattats och hon somnar nästan i min famn. Lyfter över henne till sängen där jag stoppar om henne och går ut. Hinner inte mer än ut innan hon blir ledsen. jag bestämmer mig för att gå och lägga mig för min rygg gör så ont att jag måste andas igenom attackerna. Somnar som en stock men vaknar strax därefter av en ledsen Elisa.

Ryggen gör nu så ont att jag hoppar runt i sängen så bara värma vetekudden och ta ytterligare mer alvedon. Elisa och Mathias kommer in till våran säng och Elisa får kolla lite i telefon för att lugna ner sig och efter över en timme så somnar Elisa emellan oss och Mathias somnar med. Äntligen kan familjen få lite ro tänker jag och försöker hitta en bekväm ställning för ryggen som nu gör så ont att jag gråter. Jag klarar inte av att ligga still och far runt som en jojjo och sammandragningarna och värken avlöser varandra.

Jag går upp och vandrar omkring i lägenheten och kopplar på min TENS för att hoppas på mer smärtlindring. Inget hjälper och jag kryper ner i sängen och gråter ännu mer för smärtan är brutal. Tillslut hittat jag en ställning som gör att jag åtminstone kan ligga still. Elisa och Mathias snarkar i kör och jag ligger där i mörkret och kollar på min älskade familj.

Bara en kort stund efter ringer klockan och det är dags för Mathias och Elisa att åka till dagis/jobbet. Jag går upp efter ett tag till dem och när dem åkt börjar jag spy något hejdlöst och somnar faktiskt sen i sängen av ren utmattning. Detta var en hemsk natt och jag hoppas på att vi alla ska kunna sova i natt.

Likes

Comments

Familjen

Idag tog jag mig utanför dörren och åkte iväg och var som vilken annan mamma som helst. Vi hade planerat i några veckors tid att vi skulle gå på barnloppis med Zandra, Aili och Jonas. Så ett ex antal timmar tidigare än vad jag är van vid att komma upp ur sängen satte vi oss i bilen och styrde den mot barnloppisen.

Kaos där inne var bara förnamnet så vi gick familjerna separerade och kollade. Det var så mycket folk att jag var helt snurrig. Dels så är jag inte van vid att vistas i så stora folkmängder den sista tiden och sen gillar jag det inte förövrigt heller. Kände det inte riktigt gick att titta i den takten ja själv önskat att jag skulle kunnat göra, men lite kollade vi och fick fick allt med oss en del saker hem, både till Elisa och lillebror i magen.

Efter loppisen styrdes bilen hem till oss där det bjöds på pannkakslunch. Jag och Zandra hade kommit fram till att de skulle bli så bra att äta pannkakor för det älskar ju tjejerna. Ja den pannkakan fick vi allt äta upp då Aili inte ens smakade på maten och Elisa åt en halv pannkaka å lite bär. Men vi andra åt och jag måste säga att det jag fick i mig så smakade det väldigt gott.

Efter det hade vi två familjer som var riktigt trötta så det blev ett hejdå och hela våran familj somnade gott i sängen/vagnen.

Likes

Comments

Familjen

När man drabbas av hyperemisis gravidarium så är det inte endast man själv som blir drabbad, utan hela familjen. Eftersom jag insjuknade så fort så slets Elisa ifrån mig ifrån den ena dagen till den andra. Från att det har varit Elisa och jag hemma i över ett år till att Mathias fick ta hela ansvaret. Det var inte lätt för Elisa att acceptera i början att jag knappt var tillgänglig. Varje gång jag skulle åka iväg till sjukhuset blev hon jätte ledsen och när jag sedan kom hem och orkade vara med henne en liten stund så blev hon bara arg. Det tärde på mig något fruktansvärt psykiskt att jag inte kunde vara den mamman jag ville åt mitt eget barn. Att jag stundtals var så svag att jag inte ens orkade lyfta upp henne.

Men när jag fick hemsjukvård så ändrades det sakta. Hon blev mer glad och jag blev åter igen mer accepterad. Nu var det ingen som skulle ta hennes mamma ifrån henne. För mig betydde det väldigt mycket att få vara hemma och vara sjuk så jag i alla fall kunde vara nära min familj och att jag kunde spendera korta stunder i sängen med Elisa. Hon är idag pappas flicka till 100 och jag får inte alltid trösta när hon är ledsen, men ju mer jag orkar vara uppe ju mer får jag vara hennes mamma. Skuldkänslorna över att inte kunna finnas där för sitt barn äter upp mig stundvis. Jag känner så mycket skuld i allt även fast jag vet jag inget kan göra åt det.

Det hela har inte heller varit lätt för Mathias. han har fått sköt allt här hemma, Elisa, städa, laga mat och försöka vara en egen individ också. Ibland har han fått hjälpa mig när jag inte orkat ta mig upp ifrån golvet och burit in mig i sängen. Jag vet inte hur många timmar jag och Mathias har spenderat tillsammans på toaletten. En klippa, en underbar pappa, en fantastisk man, ja det finns inte ord för hur tacksam jag är att ha just HONOM i mitt liv.

Så att vara så svårt sjuk som jag varit/är drabbar som sagt inte bara mig utan hela familjen. jag längtar så tills lillebror är ute och vi ska kunna börja bygga upp våran vardag och vårat liv igen.

Likes

Comments

Bilder, Elisa, Utveckling

Jag vet inte riktigt vad som hände, men när Elisa blev ett var det som man passerade någon magisk gräns. Man gick ifrån att hon varit ett spädbarn till att bli ett barn. Jag följde hennes utveckling via appar varje månad fram till den dagen hon blev ett, det kändes på något sätt inte lika viktigt längre. Kanske har det med den stora utvecklingen att hon började gå istället för att krypa? Eller att hon funnits i livet i över ett år och man har blivit mer säker på sin föräldraroll?

Man kan inte undgå att se hur mycket det är som sker med ett barn när dem väl lärt sig gå. Deras verklighet blir på en helt annan nivå och det är klart att det naturligt kan ske mer saker då. Man har tillgång till precis allt i sin egen höjd. Och det har hon verkligen visat att hon har. Är och pillar på alla saker hon kommer åt. men hon gör det med försiktighet. Det är sällan vi behöver säga till henne för att hon är ovarsam med sakerna. Böcker har fortsatt att vara det stora intresse. Kolla i samma böcker och upprepa samma djur/saker. Hon har lärt sig väldigt många djurläten och kan nästan alla stora kroppsdelar på sin egen och andras kroppar.

Pratar gör hon hela tiden, men det är inte så många rena ord än, mest låter det som hon skulle tala ett vilt främmande språk. Men det är så härligt att lyssna på ändå och se hur mycket hon kämpar för att göra sig förstod. Men vi har fått några ord; äpple, äta, hej, öga, ack(tack), koooou(sko), ja, nej och ogurt(yoghurt). (finns säkert fler jag missat)

Hon har även fått sitt alldeles egna humör. Vi är inne i "kan själv"-period med precis allt just nu. Man får inte hjälpa till med något och om man gör det får man höra det ordentligt. Fel på rösten är det inte, hehe! Även om hennes humör kan sticka iväg åt alla håll och kanter så har hon fortsatt att visa att hon är en väldigt kärleksfull person. Man får många pussar och kramar och nu behöver man inte be om dem utan hon kommer fram själv och vill pussa än eller kramas.

Hon sover för det mesta hela nätter, men självklart har vi perioder då det vaknas upp 1-2 gånger per natt. Men dem hela nätterna är fler än dem med uppvaknande. Vi har varit bortskämda länge med att hon sover hela nätter så vi är som zombies hela familjen när hon vaknar på natten.

Ska bli spännande nu dem kommande månaderna och se hur mycket hon lär sig av dem andra barnen på dagis. Och som Elisa skulle avslutat det hela "maaa maaa" (ger slängpussar)

Likes

Comments

Bilder, Familjen

30 september var sista gången jag skrev här. Det är bra länge sen, 4,5 månad sedan närmare bestämt. Jag har läst på facebook under minnen, blogginlägg ifrån när jag bloggade och kan inte förstå hur liten Elisa har varit (?) Men blogg intresset har inte dykt upp för än idag då jag läste mina sista tio skrivna inlägg och jag insåg att jag måste kika in här och skriva lite, för det har hänt en hel del...

Den 16 september plussade jag med vårat andra barn. Efter en tids ignorerande av både spyor och illamående och noll aptit så bestämde jag mig för att ta ett test. Stensäker på att jag absolut inte var gravid för vi försökte inte ens få barn. Så det där testet skulle jag bara få överstökat men så fel jag hade, där kom det upp "gravid 2-3" veckor. Kan ni gissa om jag blev snopen! Det var inte riktigt vad jag räknat med, men plötsligt föll sig alla mina symtom väldigt klaffande på en graviditet. Så med den vetskapen insåg vi att inom 9 månader kommer vi ha två barn.

Sist när jag skrev så höll jag på med körkortet, jag hade gått en intensivkurs över sommaren/början på hösten. teorin hade hade jag klarat men kuggat två uppkörningar och skulle ha min tredje den 10 oktober. Men så blev inte fallet. Lördag den 8 oktober blev jag akut inlagd på sjukhuset pga uttorkning och näringsbrist. Sedan jag plussade hade jag börjat spy mer och mer och den dagen jag blev inlagd var jag i så dåligt skick att jag knappt orkade prata. Jag har åter igen denna graviditet drabbats av Hypremesis gravidarium, extrem gravidillamående. Så allt som hade med körkortet fick jag lägga på hyllan och får helt enkelt ta upp det när barnet i magen är ute.

Det var en hemsk månad oktober som nästan enbart spenderades på sjukhuset. Jag var inlagd helt tre gånger och sedan var jag där var tredje dag och fick dropp. Jag rasade fort ner i vikt och min totala viktnedgång idag sen jag blev gravid är 12 kg. Under min sista inläggning beslutades det att jag skulle få en cvk i halsen och hemsjukvård så att jag skulle slippa spendera mera tid på sjukhuset. Jag har än idag hemsjukvård med dropp tre gånger i veckan och har inte gått upp ett gram än även fast jag är i v27 nu. Men jag har slutat att gå ner i vikt nu och står nu kvar på mina -12 kg. Jag mår idag något lite bättre även fast jag fortfarande är väldigt dålig.

Men det allra viktigaste, det är ändå att bebisen i magen mår bra. Och det visade sig på RUL att vi väntar en liten lillebror som är beräknad till 19 maj. Även om resan är lång dit så längtar jag till maj då lillebror kommer ut och vi äntligen kan vara en familj igen.

Mathias fick i Oktober gå hem på föräldraledighet med Elisa. jag har tyvärr inte kunnat spendera så mycket tid med min familj, men dem sista två månaderna har jag orkat vara vaken mer och faktiskt vara delaktig med Elisa och Mathias.

Med Elisa har det hänt mycket. Hon har vuxit upp och blivit ett riktigt barn med sin egen vilja och har börjat på dagis. Hon är inte våran lilla tjej längre utan våran stora bestämda tjej. Allt som har med Elisa att göra tänkte jag skriva om i ett eget inlägg.

Men nu har vardagen infunnit sig här i lägenheten, ja vi flyttade till en lägenhet i december som jag nämnde i ett av dem senaste inläggen. Mathias jobbar och Elisa går på dagis. Vi har även hunnit med att vabba en hel del den här månaden sen hon började dagis. Dagis baciller är inte att leka med.

Men nu tänkte jag runda av och säga på kärt återseende.

Likes

Comments

Familjen

Nu har en sten lättat ifrån bröstet då vi i torsdags skrev kontrakt på en lägenhet. Jag har vet om ett tag att vi har haft möjlighet att få den, men man ska inte ropa hej innan allt är klart. Så i slutet av november går flyttlasset för oss in till Linköping igen. Det är med väldigt blandade känslor som vi lämnar det här fina huset och den här fina naturen här ute. Men jag försöker att intala mig det som är orsaken att vi faktiskt inte har råd att bo kvar här. Men det kommer vara en lång process att inse och finna sig i det som komma skall.

Det som är väldigt positivt är att lägenhet vi har fått tag på blir inte ett jättestort nedlyft ifrån huset. Lägenheten har nämligen en öppen spis i vardagsrummet och det är dubbeldörrar av glas ifrån vardagsrummet till hallen och ena sovrummet. Lägenheten är även ljust målad/tapetserad och sovrummen är stora och rymliga. Jag har tyvärr inga bilder än, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Så nu kommer det bli en hel del pyssel med att packa och fixa en massa andra saker man måste göra inför en flytt. För oss blir det här den 3:e flytten på tre år så nu tänker jag inte röra mig ur fläcken på flera år. Nu ska vi bygga upp vårat liv där och känna att man äntligen kan komma lite till ro.

​Bjuder på några höstiga bilder på Elisa

Likes

Comments

Bilder, Elisa, Utveckling

Elisas 1-års kalas firades en del i efterskott för vi kunde inte riktig få ihop det runt 1-årsdagen. Dagen var verkligen en kanondag ifrån början till slut. Dagen började med pannkakslunch och Elisa var helt tokig och ni ser ju hur fin hon blev. Men lite hamnade i munnen 😂

Dagen fortsatte sen med bus och Elisa slocknade i vagnen en stund på eftermiddagen. Under tiden hann resten av gästerna droppa in och det blev paketöppning och fika. Nu i efterhand har jag insätt att jag helt glömde ta kort på Elisa med tårtorna och ljusen vi hade köpt kom inte ens fram. Men innehållet i paketen har varit så uppskattade. Vi niger och bockar för alla presenter vi fick den dagen.

En nöjd tjej som fick sitta i morfars knä och läsa bok

Likes

Comments