View tracker

​Jag vet att det var galet längesen jag skrev något, med tanke på att det faktiskt händer mycket nu.
Ni vet ju hur jag skrivit att jag verkligen inte tror att det skulle funka, iallafall inte med första, enkla kuren.
Nej, det gjorde det heller inte och tro det eller ej, men jag blev så jädra ledsen. Det är så konstigt, för jag var ju verkligen inställd på att det inte kommer bli något plus. Men ändå kändes det som en kniv in i hjärtat när jag tog graviditetstestet.

Så det var bara att hoppa upp på hästen igen! Jag började om med provera, fick mens, hade så in i helvetes ont under dom första dagarna av mensen. Åt dubbel kur av pergotime och nu är jag i dom dagarna som ska vara beräknad ägglossning. Det är galet vad det (biverkningar? symptom?) kan skilja sig från gång till gång, trots att det är samma tabletter.

För två dagar sen så fick jag jättekonstiga flytningar. Det var lixom kritvitt med typ geléklumpar i. Aldrig sett så tidigare, så om någon vet vad det är så kan ni väl lägga en kommentar här nedanför eller skriva mig ett meddelande? Hittar nämligen ingenting när jag googlar. Och nu har har jag också haft crazy ont i mina höfter, som sagt, inte alls likadant som det var med förra kuren.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​God kväll allihopa därute, dags för en liten uppdatering?

Jag har inte skrivit något på länge, just för att det inte funnits något särskilt att skriva om. Jag har ätit mina provera, mensen kom, jag åt mina pergotime och nu går jag och väntar. Väntar på att mensen ska komma av sig självt, eller att den inte kommer så jag får göra ett graviditetstest. 

Trots att jag inte förväntar mig något plus, så är jag ändå förväntansfull. Mest utav allt så hoppas jag självklart att det fungerat och att jag är gravid. Men om inte, så hoppas jag mensen kommer av sig självt, för då vet jag att någonting har funkat iallafall. Förstår ni hur jag menar?

I 3 dagar nu så har jag känt något i livmoder-området. Det har blivit mer och mer för var dag. Det är liksom som en stickande, svidande, nypande känsla på något sätt, men samtidigt molvärk. Som jag sa till min pojkvän - Det känns som träningsvärk som man anstränger så det gör ännu ondare, men ändå på ett svidande sätt. Jättekonstigt, jag har aldrig känt det förut. Men antagligen har det med tabletterna att göra.

Dessutom, vet ni vad jag upptäckt?
Samtidigt som jag började äta provera så slutade jag ju dricka mjölk. Sen dess har jag inte varit sötsugen. Alltså, inte alls! Det känns sååå sjukt, för jag har alltid typ varit sugen på choklad på kvällen och framförallt när jag är hungrig. Nu kan jag sätta mig i soffan, glo på en film och tänka 'ska jag ta lite choklad och cola kanske?.. Njeee, det struntar jag i'. För jag är verkligen inte sugen längre! Sen vet jag inte om det har med mjölken eller tabletterna att göra, men på något sätt så måste ju mina hormoner har ändrats!?




Likes

Comments

View tracker

Alltså det har gått så jädra bra dessa dagarna, trots att jag blödit floder! Trodde jag aldrig.. Till skillnad från hur det brukar vara (mens i flera veckor/månader), så började den avta idag.


Och idag är vi inne på cykeldag 5, vilket betyder att jag började med pergotime idag!

Är så spänd nu.

Om någon av er som läser här har ätit pergotime, kan ni inte berätta hur det gick för er? Både solskenshistorier och... Snöhistorier (?) är välkomna! :)


Likes

Comments

​Dag 2 med mens. Som ni vet har jag ju väldigt riklig mens när jag väl får den, så idag har jag bara legat i soffan och kollat på keeping up with the kardashians.

Jag har sån jädra fobi för att gå ut ur huset när jag blöder, jag tror det beror på den dagen när jag fick åka in till akuten och hade blodbrist. Inte just det att jag var yr och mådde dåligt, utan för att jag gick i skolan då och hade lektion, könde att det var dags att gå in på toa och byta tampong. Väl inne gjorde jag vad som behövdes, drog upp mina byxor och tvättade mina händer. När jag skulle låsa upp dörren så kände jag att det rann, det hade alltså läckt igenom en supersize tampong på ungefär en minut. 

De flesta tror att man överdriver eller ljuger när man berättar om det, men så är verkligen inte fallet. Jag fick ringa mamma så hon kom och kunde köra in mig till akuten. Jag kunde inte ens gå in till min lärare och berätta att jag var tvungen att gå, utan fick smsa en klasskompis som fick säga till honom.

Så jag är sjukt rädd för att lämna huset och jag är sjukt rädd inför imorgon, för då ska jag till jobbet. Så jag ber er, håll tummarna och tårna för mig att det ska gå bra!

Anywho, idag är cykeldag 2 och på onsdag börjar jag min pergotimekur. Jag är så himla spänd och exalterad på om den kommer funka. Jag tror inte det, jag har inga förväntningar heller, men spännande trots allt! 


Likes

Comments

Låg i sängen igårkväll och tyckte att det var så konstigt att jag inte känt några riktiga smärtor än, som jag på ett sätt hoppades på att få så jag visste att jag skulle få en blödning. Blev lite orolig över att det inte skulle komma något alls!


Vaknade upp och gick på toa, kollade i trosorna, men ingenting hade kommit. Tills jag torkade mig.. Så välkommen mens, du har varit efterlängtad 😄 


Så om 5 dagar börjar jag (ÄNTLIGEN) med enkel dos av Pergotime. Vilken lycka! 

Likes

Comments

God morgooon! ​

Idag är sista dagen med provera, så vi får hoppas det kommer en blödning inom de närmaste dagarna nu. Jag har inte haft ont i brösten nu de senaste dagarna, men har haft lite ont i livmodern, men tro sjutton det när min kropp får kämpa så ;)


Jag har också fått veta att mjölk/mejeriprodukter innehåller hormonstörande ämnen. Jag vet inte hur pålitligt det är, men jag gick iallafall och köpte mjölkfria alternativ till mjölk, haha, alltså havre och mandelmjölk. Jag bara känner att jag måste maximera chanserna i den mån jag kan!


Likes

Comments

Sju dagar med provera, jag känner verkligen hur det händer saker med kroppen. (Ni som inte vet, så är provera ett syntetiskt hormon man äter för att få en blödning.) Igår till exempel, jag blev sjukt känslig, tyckte jättesynd om mig själv, frös, hade ont i brösten och det började ömma i tjejmagen! Så låg jag och tänkte, halvt gråtandes, varför det inte var såhär jobbigt sist jag åt provera för 4 år sen, men så hittade jag detta inlägg här ifrån bloggen och då kändes allt lite bättre! 😊


Likes

Comments

​Idag ör det den femte dagen med provera. Jag har sjukt ont i mina bröst, låg i soffan igårkväll och tyckte synd om mig själv - jag kunde ju knappt röra mig - så antar att något händer med kroppen nu iallafall. Jag är sååå spänd på hur det kommer funka med pergotime, om dom kommer funka. Jag tror faktiskt inte att dom kommer göra det, men jag har ändå lite hopp inom mig. Nu ska jag iallafall ta en kopp kaffe, sen gå ut och försöka få bort ogräs mellan stenplattorna ute på vår uteplats 🌞

Likes

Comments

Det var så länge sen jag skrev här inne. Jag har inte glömt, jag har haft saker att skriva om. Jag har bara inte orkat. Jag har haft sån jädra tuff period i livet just nu, mått oerhört psykiskt dåligt och har haft en väldans massa ångerst! 


Hur som helst, here i am. 


Idag var jag hos min gynekolog och vet ni vad? Jag fick pergotime utskrivet. Känner redan lite nytt hopp inom mig, fastän jag vet att jag inte får ha för höga förväntningar. Så nu ska jag bara äta provera för att få en blödning, sen är det dags :D

Likes

Comments

Jag vet att det inte handlat så mycket om själva behandling osv den senaste tiden. Men jag tror det är viktigt att få med känslor, tankar och allt annat som sker runt omkring. Inte minst för att ni ska få en helhet, utan det är viktigt att prata om och att prata om känslor är väl lite tabubelagt?

Men ni vet ju om att både min syster och min kusin väntar barn? Och ni vet att ingen annan än min närmsta familj (dvs mamma, mina två systrar och min bästa kompis med deras respektive) vet om vad jag går igenom?..

I lördags var jag hos min mormor och där var också både min familj och mina kusiner, mer eller mindre alla var samlade. Min syster valde då att berätta sin stora nyhet, vilket jag visste om redan innan vi åkte dit. Jag visste att det skulle vara oerhört jobbigt för mig, men valde att svälja det och visa min glädje jag faktiskt känner för dom bägge två.

Men på något sätt, jag vet fortfarande inte varför så växte en stor ångest inom mig. Jag blev frustrerad, ledsen och avundsjuk som kom som och exploderade som en bomb i mitt hjärta. Det värsta som bara kunde hända, hände. Jag började störtlipa. Jag är verkligen inte den personen som visar känslor, jag sväljer istället allt och lägger mina känslor åt sidan, alltid.

Men rivandes efter min jacka och på med skorna stod jag i mormors hall med sån panikattack, som jag omöjligtvis kunde svälja. Allt runt omkring mig försvann. Jag sprang ut och min syster (som är gravid) sprang efter. Kan ni förstå hur jag skäms nu i efterhand? Jag kände mig som en full fjortis. Jag kunde inte förklara mig när vi kom tillbaka, utan låtsades som ingenting.

Hade jag ens sagt något, hade dom tyckt jag var patetisk, fjantig och omogen. Ett jävla miffo. Det är det som är så svårt, att förklara sig. Jag kan verkligen inte med ord berätta hur jag känner, inte för er, inte för någon. Det går inte, det är en känsla man själv måste uppleva. Att längta efter ett barn efter 7 jävla års försök, att känna sig såhär misslyckad, att veta att man kanske aldrig kommer kunna uppleva känslan man längtat efter hela livet - att få bli mamma.

Likes

Comments