Header

ivf

Om mindre än 2 månader (om allt går som det ska) har vi genomgått vår första ivf. Jag är så taggad och nervös inför detta och tänker på det hela tiden.
På ett sätt är det skönt att det är flera veckor kvar så man verkligen kan ladda upp och förbereda sig men på ett annat sätt känns det som en sån lååång väntan och jag vill bara få sätta igång! Det känns som när man har ett plåster och man sakta, sakta drar av det. Jag vill bara rycka direkt.
Det jag är mest nervös över är den emotionella biten. Jag försöker förbereda mig genom att tänka på att vara ödmjuk, inte hoppas på för mycket och att peppa mig själv. Vill gå in i den här processen med vetskapen att det kommer bli en lång och kämpig resa som inte har några garantier på att man ens lyckas i slutet.
Det viktigaste tror jag är att inte se sig själv som gravid efter insättningen, det är så himla stor risk att man annars blir så sjukt besviken och ledsen om det inte tog sig. Dock är det mycket lättare sagt än gjort och jag dagdrömmer hela tiden om hur det hade varit om vi lyckades.
Jag hoppas verkligen att vi fixar att göra åtminstone tre försök och att vi är starka tillsammans och inte blir allt för nedslagen ifall vi inte plussar.
Vi får se det som ett äventyr och en resa där vi kommer växa som personer och tillsammans, förhoppningsvis slutar det i en liten bäbis annars får vi glädjas över att vi åtminstone fick chansen att försöka och påbörja en annan resa till att få ett barn.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

ivf

Just nu inför kommande ivf så går jag som tidigare nämnt på synarela som gör att jag är nedreglerad dvs satt i ett kemiskt klimakterium. Detta gör att jag inte har någon mens vilket är så jäkla skönt! Min kropp är på semester! Jag har dock fortfarande ont, men aldrig så ont som jag tidigare hade. Synarelan är dock inte bara positivt utan med klimakteriet kom huvudvärk och värmevallningar på besök! Svettningarna är något extremt och flera gånger om dagen känns det som jag kokas inifrån och svetten bara rinner. Detta stör också sömnen då jag vaknar upp i en svettpöl flera gånger per natt. Men att gå på synarela är så mycket skönare än att vara utan, och det är lite småkul att gå igenom klimakteriet samtidigt som sin mamma, inte många barn som gör det!
Utöver synarela tar jag pravidel som jag tar pga högt prolaktinvärde, jag fick biverkningar av dom tabletterna första dagarna men sen nu känner jag inte av dom alls, förutom lite illamående i samband med att jag tar tabletten. Vi hittade att jag hade högt prolaktinvärde i samband med fertilitetsutredningen och om det värdet är högt kan det bidra till svårigheter att bli gravid så innan vi påbörjar vår första ivf ska detta värdet gått ner!
Sen äter jag också folsyra dagligen som man ska göra när man försöker/är gravid.
Vilket vi också hoppas att jag blir tillsist!

Likes

Comments

ivf

Igår var dagen vi spända och nervösa körde upp till Göteborg. När vi kom in till fertilitetscentrum och anmälde oss i receptionen var jag alldeles skakig och svettig på grund av förväntan. Det var en sådan häftig känsla att komma dit!
IVF har alltid känts som något främmande, långt bort i framtiden, och nu var vi helt plötsligt där, det var vårt nu.
Vi fick prata med en läkare och en barnmorska som gick igenom allt, samtalade och gjorde undersökningar.
Vi fick ett så fantastiskt bemötande så all oro och nervositet släppte direkt när vi fick träffa dem.
Jag fick testa att sätta in en spruta i magen (vilket var jätteläskigt men gjorde inte alls ont) och vi fick så himla mycket information så man var alldeles snurrig i huvudet när vi var klara.
Vad kom vi fram till då?
Jag har fortfarande ett högt prolaktinvärde och ska ta medicin för detta i 6 veckor, därefter ska ett blodprov tas som förhoppningsvis konstaterar att värdet har sjunkit. Om så är fallet kommer jag börja med sprutorna kort där efter och äggplock + insättning sker någon gång i slutet av april/början av maj.
Under denna vänteperiod går jag på synarela som gör att jag är nedreglerad, vilket innebär att jag försätts i ett kemiskt klimakterium och inte har ägglossning eller mens, så förhoppningsvis kommer endometriosen hållas tillbaka och smärtorna minska så att jag bara kan fokusera på att må bra, bli stark och ladda upp inför kommande äventyr!

Likes

Comments

Vi gick upp kl 05, som vilken annan dag skulle kännas extremt ocharmigt, men inte idag!
Vi båda är så förväntansfulla och nervösa, ska bli så himla häftigt att börja med ivf och hamna i erfarna och kunniga händer. Vårt lilla äventyr, som känns som det största i livet.
Jag tycker att det är helt fantastiskt att ivf finns och ännu mer fantastiskt att man i Sverige får göra tre försök gratis, så tacksam!
Idag ska vi få information om hur allt hädan efter kommer gå till, jag ska göra en gynundersökning och Tobias ska lämna lite prover.
Nu ska vi ladda med peppande musik och massa god matsäck!

Likes

Comments

Det har med bloggskrivandet gick inte så bra..
Men nu ska vi äntligen påbörja en ny resa och jag ska göra mitt bästa att uppdatera här så jag någonting i framtiden kan blicka tillbaka på allt.
Imorgon ska vi nämligen iväg till fertilitetscentrum i Göteborg för första mötet inför IVF.
Jag är så förväntansfull, rädd, osäker och glad att vi ska få påbörja detta. Ska bli spännande att höra hur vår plan ser ut, kommer vi börja med ivf direkt? Eller blir det en längre nedreglering? Kommer det gå? Hur många försök kommer vi orka?
Så många frågor, och imorgon får jag svar på några iallafall.
Vi har försökt på naturlig väg i lite mer än 1,5 år och det har varit den jobbigaste tiden i mitt liv. Man har slungats mellan rädsla, förhoppning, sorg, hopplöshet.
Det känns helt fantastiskt att få komma vidare ett steg och påbörja detta äventyr och en ny resa.
Jag räknar ner timmarna och snaaart får vi påbörja detta!

Likes

Comments

Nästa vecka, på onsdag närmare bestämt är det äntligen dags att påbörja vår fertilitetutredning!
Vi har inför detta mötet lämnat blodprover och min sambo har lämnat spermaprov.
Mitt blodprov visade lite för högt prolaktinvärde så igår fick mitt huvud genomgå magnetröntgen för att se om det kan vara en tumör som orsakar högt värde. Förhöjning av prolaktin leder också till nedsatt/ingen fertilitet så jag har två faktorer som drar ner chansen att lyckas få en liten knodd. Men det verkar som högt prolaktinvärde går att få ner med hjälp av tabletter så det känns väldigt skönt att det går att göra något åt.
Spermaprovet visade nedsatt antal spermier men att de var normalsnabba iallafall.
Mer info lär komma nu på onsdag och jag längtar så att få komma dit och prata med vår läkare och se vilket tillvägagångssätt vi ska ta för att lyckas få ett barn.
Jag hoppas att det ser relativt positivt ut för oss och att 2017 blir året vi får ett plus ❤️

Likes

Comments

Har varit en tung vecka, har haft ovanligt ont och en ny slags smärta. Gjort så himla ont i högra sidan av magen, känns som att någonting ständigt går sönder i magen, och vid minsta rörelse och steg hugger det något extremt i sidan. På detta har jag också haft ett fruktansvärt illamående, så pass att jag hulkat på toaletten, konstant mensvärk och den klassiska tröttheten. Så med andra ord har det varit en tuff vecka, och tuffare lär det bli när min mensvecka börjar i helgen. Det är så mycket ångest inför mensdagen, går runt och oroar mig, gråter och stressar över att mensmonstret ska komma. Typ som att veta att domedagen ska ske om fem dagar, så känner jag inför min mens.
Finns inget jag är så rädd för som för min mens, min egna kropp. Min kropp har förrått mig, och det är en främmande och obehaglig känsla att inte känna sig ett med sin kropp, inte kunna lita på sin kropp, inte kunna älska den.
Jag känner mig trasig på insidan dels av smärta och dels av ofrivillig barnlöshet.
Jag hoppas att jag någon gång i livet blir kvitt endometriosen och slipper lägga 1/3-1/4 av mitt liv på att vara sjuk..

Likes

Comments

Den senaste veckan har känts så himla bra! Har inte behövt ta någon medicinering och har såklart haft ont i magen men på en mycket mer hållbar nivå!
Jag har känt mig pigg, full av energi och närvarande, vilket är så himla skönt!!
Dessa veckor kommer inte så ofta så det gäller att verkligen njuta av att få känna sig normal.
Tror att det snart är dags för utredning är en bidragande faktor iallafall psykiskt.
Sen har jag också varit helt ledig från jobbet i en vecka vilket också det var så himla skönt!
Att få vila ut och ta det lugnt är så himla viktigt för mig, då jag har märkt att enda sedan jag fick endometrios mycket lättare går in i väggen, blir stressad och deprimerad.
Vet inte om det är sjukdomen i sig som bidrar till det, eller ifall det är all ångest, oro och tankar som man får på köpet när man fick diagnosen.
Antagligen är det en härlig blandning av allt som bidrar till en konstant full bägare.
Men har iallafall den senaste veckan mått bra (eller så bra man kan må med en kronisk sjukdom).
Det är nog den bästa känslan i världen när man har klarat av ett endoskov och legat helt förlamad av smärta i en vecka, att sakta men säkert börja bli levande igen. Endometrios har iallafall gett mig någonting positivt och det är tacksamhet.
Kan bli så glad när det äntligen går att gå på toa utan att få dödslängtan pga smärta, eller att vakna och känna sig pigg. Sånna småsaker som helt plötsligt betyder allt för en. Så tack för det endo..
Men endometrios är som en trisslott; plötsligt händer det att man mår bra!
Då är det bara att njuta

Likes

Comments

graviditet

Bara att skriva rubriken känns konstigt, jag kan egentligen inte ta in att jag är just det, ofrivillig barnlös. Det är så tungt och svårt att greppa och väldigt svårt att identifiera sig med för mig.

Jag och min sambo har pratat om barn redan från första början när vi träffades. Vi båda älskar barn, drömmer om en familj, och jag framförallt har alltid sett mig själv bli mamma i tidig ålder. Efter att vi varit ihop i ca 1 år så bestämde vi oss för att börja försöka bli gravida. Jag slutade med p-piller, fick tillbaka min mens och trodde naivt att vi skulle plussa direkt. Första månaden kände jag efter i hela kroppen, letade efter alla små signaler och tecken, mör jag inte lite illa? Mina bröst ömmar väl lite mer än vanligt? osv.. jag var så säker på att jag var gravid så jag började tänka på vilken månad bebisen skulle komma, köpte bäbiskläder och kollade på mammakläder, och sen kom mensen.
Jag var i en sån chock och så ledsen, så tror jag låg och stirrade i taket hela dagen och grät. (Vilket nu 1,5 år senare känns så avlägset att jag var så naiv). Vi fortsatta försöka och all min lediga tid la jag på familjeliv.se och lösteom tidiga tecken, knep på att lyckas bli gravid osv. Och varje månad var jag så säker, men varje månad kom också mensen. För varje mens som kom blev jag inte bara mer ledsen, orolig och stressad utan jag började också känna en sådan smärta, och få problem med magen. Mensen ändrade beteende, hade ofta rikliga bruna flytningar och väldigt ofta väldigt ont i magen, så pass att jag regelbundet fick åka in på gynakuten och vårdcentral.

Smärtorna förvärrades och graviditetstesten fortsatte visa negativt hur mycket jag än stirrade på dom.
Ett år efter vi försökt fick jag äntligen diagnosen endometrios och det kändes så jäkla skönt att få svar på vad det var som hände i min kropp. (Hur jag fick diagnosen är också det en lång historia som jag kommer skriva om).

Nu har det gått ca 1,5 år sedan vårt första försök. Jag har insett att vi antagligen inte kommer bli gravida på naturlig väg, vi har pratat om och försökt förbereda oss på andra alternativ till barn, som ivf, adoption eller äggdonation.
Sakta men säkert börjar man acceptera att det inte kommer vara lätt för oss, men det är en stor sorg. Det är en daglig kamp och en osynlig börda. Och jag tror att det är svårt för andra människor som inte är/har varit i denna situationen att förstå.
Men på ett eller annat sätt kommer vi bli en familj, det är något som lugnar mig. Det känns jobbigt och tungt nu, men när vi väl har vårt barn kommer vi vara så lyckliga över vår resa till just vårt barn, och den här olyckligheten kommer vara ett minne blott.

Likes

Comments

graviditet

Förra veckan fick vi äntligen positiva nyheter. Vi har stått i kö för fertilitetsutredning och var beräknade att påbörja utredningen i slutet av februari nästa år. Men eftersom jag blivit mycket sämre sedan min titthålsoperation ringde jag och pratade med gyn om vad man kunde göra, för så som jag lever nu med så mycket smärta funkar inte.
Hon skulle höra med sina kollegor om vad det fanns för alternativ, och lite senare ringde hon uppochner berättade att....

Vi får påbörja utredning redan nästa månad! Den 7 december har vi vårt första läkarbesök och innan dess ska lite prover lämnas in. Jag är så himla lycklig över att vi får börja med detta tidigare! Har känts som en så seg och tung evighetsväntan men nu helt plötsligt är det bara någon vecka kvar, tills ett nytt kapitel i livet kan börja.
Känns väldigt nervöst men också fruktansvärt spännande att påbörja utredning och senare förhoppningsvis ivf.
Så läget nu känns hoppfullt, det är skönt att ha något att se fram emot, och jag hoppas av hela mitt hjärta att utredningen går så bra som möjligt, att det barare min endometrios som spökar och att man inte hittar något mer hinder/fel på oss. Men det får tiden avgöra!

Likes

Comments