Skönt att andra odlar så slipper jag...


Nu har vi kommit till den tiden på året då folk som odlar grönsaker har börjat skörda.

Och i de sociala mediernas tidevarv måste skörden givetvis dokumenteras i jakten på lajks.

Jag vet inte hur det är med dig, men på mig slår det slint i huvudet när det dyker upp en bild på en skrumpen morot och två jordgubbar med en caption i stil med "inget smakar godare än det man odlat själv" eller "ekologiskt och närodlat, bara att gå ut i trädgården och plocka!"


Ja, det slår slint i huvudet på mig och jag vill daska den skrumpna moroten i huvudet på vederbörande och vråla: "HÅLL KÄFTEN GRÖNSAKSPRETTO!!"


Oklart varför egentligen, jag kan inte komma på en enda förklaring till varför jag känner så här. Jag är vanligtvis en väldigt lugn och sansad person men de här bilderna får mig att se rött.


De får mig att andas snabbare och mumla saker för mig själv, saker som "jordgubbarna jag köpte på Ica var också jävligt goda skaruveta!"


Kanske (förmodligen) har det att göra med min noll förståelse för odling. Waste of time i min värld. Det i kombination med bror duktig-tonen många anlägger när de visar upp sina två tomater som de lagt hundratals kronor och timmar på att driva fram.

Men tja, det är ju ändå tur att NÅN vill odla. Så jag har nåt att köpa på Ica...






Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Han och jag om morgnarna. Edward och Fredrik sover en stund till.
Jag kokar ägg och kaffe. Gör gröt och skivar jordgubbar.
Han har druckit välling. Ibland vill han ändå ha ägg, men inte idag.
Idag vill han ha sina nappar. Plocka med dem, smaka på dem.
Vi sitter så. Tysta. Jag med min frukost, han med sina nappar. Det ligger ett lugn över oss. Ett samförstånd och en gemenskap. Han kan inte prata än, men det behövs inte. Vi vet precis var vi har varann i den stunden. Den varar inte länge, kanske fem minuter. Men jag bär den med mig betydligt längre än så.

Likes

Comments


Under juli månad bor jag och familjen i ett charmigt litet hus i Enskede.
Tanken var egentligen att hyra stuga nånstans lite mer lantligt. Men då jag behöver jobba 3 av 4 veckor i juli och erbjudandet om huset i Enskede dök upp så bor vi nu här en månad. Och jag får prova på det här med att PENDLA till jobbet.
När jag förklarade upplägget för två nära vänner hånskrattade de rått och hjärtligt med inslag av att inte kunna andas i cirka tio minuter.
Tydligen räknas inte sträckan Enskede-Odenplan som pendling. (Men det tar faktiskt hela 22 minuter. 45 minuter inklusive promenaderna till och från t-banan. Dörr till dörr så att säga)

Hur som helst. Nu sitter jag här. På en jäkla perrong i Bagarmossen. Missade preciiiiis t-banan (den lämnade perrongen när jag sprang nerför rulltrappan).
Nästa går om tio minuter. Ovärt. Icke livskvalitet.

Jag vet att folk ser olika på det där. För mig är livskvalitet att kunna promenera/cykla till jobbet. För andra är det att kunna "öppna dörren" (vad menar man ens med det?). För mig som är uppväxt i tjotahejti där bussarna gick en gång i halvtimmen är det livskvalitet att inte hetsstressa för att hinna med en viss buss/t-bana/tvärbana. Mina ungar kan stanna och stirra på en sopbil i fem minuter på väg till förskolan.

Visst är det härligt att bo i hus, det är det verkligen. Ca fyra månader om året. (maj juni+augusti, september. Juli är ju folk alltid bortresta). Kanske kunde pendlingen vara värt besväret om det var härligt 12 månader om året. Men så länge det är kolmörkt halva året i Sverige kommer jag med största sannolikhet inte ändra uppfattning i den här frågan.

Jahapp. Nu har t-banan dykt upp. Sitter här och skumpar fram.
Pendlar.

Likes

Comments


Jag har kommit på mig själv med en viss grej när jag handlar kläder. När jag står med det nya plagget på mig i omklädningsrummet så försöker föreställa mig själv i vissa situationer när jag bär det här plagget.

Situationen är ofta Stureplan. Jag liksom föreställer mig en soft kväll på sommaren när jag glider ner på stan för att hänga med mina kompisar.
I mitt scenario är vi många kompisar, ett helt gäng! Vi dricker drinkar, pratar och skrattar.

Problemet med det här att jag aldrig hänger på Stureplan längre. Det här var mitt liv för 10-15 år sedan. Nu är jag ju småbarnsmorsa!
Jag går hem efter jobbet, sätter på mig mjukisbyxor och leker med mina barn på golvet.

Men det minns jag aldrig när jag står i provhytten och provar kläder.

Nej, då gör jag min spegelmin, suger tag i min egen blick, snurrar ett varv, nickar åt mig själv och tänker "yes den här får det bli!"

Likes

Comments

Jag är i Vasaparken. En keps kommer plötsligt seglande genom luften och landar med en dov duns på marken. Jag tittar upp. En mamma och en pojke står bakom staketet uppe på gummiberget. Pojken har kastat sin keps. Mamman suckar.
- Är det din keps? säger jag till pojken. Jag kan plocka upp den!
- Nej det behövs inte, jag kan gå runt! Svarar mamman snabbt.
Jag plockar upp kepsen och räcker upp den. Mamman rycker åt sig den medan hon mumlar nåt som låter som "ok då".

Och jag undrar i mitt stilla sinne: Är det så svårt att säga tack?

Ibland känns det som att folk i sin strävan att klara allt själva inte kan ta emot ens den enklaste gest all vänlighet. Den här mamman verkade bli besvärad av att jag hjälpte till. Fick lite "mind your own business"-vibbar av henne.
Jag har varit med om liknande situationer förut. Det är som att folk är ovana vid att mötas av vänlighet eller artighet. Därför bemöter de vänlighet med misstänksamhet.
Undrar lite om det kan vara så att vissa känner att de visar sig svaga om de behöver ta hjälp av någon?

I fallet med mamman och kepsen blir det ju bara dumt. Jag stod ju precis där, så i mina ögon hade det varit rent nonchalant av mig att INTE plocka upp kepsen. Och mamman...allt hon hade behövt säga för att framstå som en person med hyfs var ju...Tack!

Likes

Comments

Vid frukostbordet imorse stället Edward i vanlig ordning frågor kring bilderna på morgontidningen.

Edward: Vem är han? (Pekar på Trump)

Jag: Han är USA:s president. Och en riktigt dum gubbe.

Edward: Vem är hon? (Pekar på Wonder Woman)

Jag: Det är Wonder Woman. (Further explanation unnecessary)

Edward sitter tyst en stund. Tänker. Sedan säger han:
Men kan inte Wonder Woman stoppa den dumma gubben?

Briljanta unge!!!
Om det ändå vore så enkelt...

Likes

Comments

Alfred har inte badat det senaste halvåret.
Innan ni ringer soc kan jag dock försäkra att han rengjorts. Tvagats. Med tvättlapp. Mer eller mindre frivilligt.

Men badat. Nej, se det har han icke gjort.

Som liten ullegullig bebis älskade han att bada. Så mycket att han ibland fick bada bara pga älsket.

Så fick han vattkoppor i november. Och efter det vägrades baljan. Oklart varför då vi inte tvingat ner honom i ett ofrivilligt bad när han var sjuk.

Efter ett halvår av tvättlappstvag hade jag gett upp försöken att locka honom till baljan.

Tills brorsan badade igår. Jag och Alfred hade varit på Ica och när vi kom hem satt Edward i badet. Alfred rusade in och var nära att plumsa i med kläderna på.

Sedan satt de där. Trångt som sattan i den där lille baljan, men de var urlyckliga båda två.

Detta inlägg har noll sensmoral. Jag är mest glad att den lille badar igen...

Likes

Comments

Det här memet är verkligen jag i ett nötskal.
Just nu lite extra tror jag.
De senaste åren har för att vara väldigt oprecis och svävande varit lite knöliga. Det har varit en trasslig härva kan man säga. Jag tänker inte i detta nu gå in på detaljer kring detta men kort sagt har jag lagt ned oändligt med tid och energi på att tänka, grubbla och obsessa över detta.

Under våren har jag tagit tag i det som skavde, rett ut och tagit kommando. Jag mår just nu därför fantastiskt bra. Har inget som skaver eller behöver redas ut.

Och vad gör hjärnan då? Jo, exakt som i bilden på Leo!! Hittar nån gammal awkward situation från 2009 som jag istället kan våndas lite över. Vafan liksom!!

Nä, detta måste det bli ändring på. En sak jag lärt mig genom åren är att om man blir medveten om hur man tänker - "får syn" på egna tankemönster som inte gagnar en: då kan bryta det tankemönstret. Det krävs tålamod och eviga påminnelser. Men det går!! Tex hade jag en period när jag inte kunde släppa jobbet när jag var ledig. Men längtade efter att hänga med min lille son när jag jobbade. Det krävdes en hel del för att styra om, men jag var benhård med att så fort jag började tänka på jobb hemma eller på hem/fritid när jag jobbade så styrde jag om tankarna. Och oj, vilken förändring!


Nuvarande tankeprojekt kanske inte är riiiiiktigt lika seriöst. Men ändock viktigt! Thou shalt not obsessa över piniga grejer som hände i förhistoriska tider.

Tjing!

Likes

Comments

Hej bloggis!

Jag tog en liten bloggpaus. En paus från bloggandet. En blaus. (It's a thing - lovar!)

Nu är jag tillbaka!
På min sistfödde sons 16-månadersdag av alla dagar.

Jag vet. 16 månader tänker ni, det är väl inget att uppmärksamma.
Nej, det är förvisso helt rätt. Men när det nu ändå råkar vara den dagen så kände jag att "hyllas den som hyllas bör".

På bilderna ser ni honom leverera sina "million dollar smiles". Det han själv inte är helt medveten om är att han mer liknar kusinen till ett visst träsktroll än något annat.
Men jag gillar det. Att han ser sådär tokig ut. Och att folk blir så in i själen glada när han bränner av sitt "million dollar träsktrolls-smile".

Likes

Comments

Vi har kämpat ett tag med utbrott från en viss ung nästan 4-åring. Och jag VET att de beror på inre konflikter, utvecklingsperioder mm. Men det gör dem icke mindre irrationella. Här följer några exempel på raseri-triggers från dagens hämtning på förskolan och vägen hem:

1. Jag kommer till dagis för att hämta. (Att jag bara har mage!)
2. Jag står inte på exakt rätt ställe när monsieur ska gå ner för trappan (borde jag ju fattat)
3. Jag trycker på knappsatsen när jag ska betala på Ica. (Jag borde bara ha tagit sakerna och gått)
4. Jag släpper dörren till porten när vi kommit in, trots att han ville göra det (önskan var icke uttryckt)

Som tur är har han sedan en skål ostbågar och några avsnitt Paw Patrol varit helt fantastiskt glad. Som bevis på det bifogar jag en film på när han demonsterar hur man ska bli kvitt sin hicka (ni som känner till hur Fredrik gjorde när han skulle hålla andan i jacuzzin första gången vi träffades kan se vissa likheter...)

Likes

Comments