View tracker

Misstag. Vi gör dom alla ibland, men sen du lämnade mig har jag gjort fler än jag någonsin kunnat föreställa. Jag ångrar dom alla och hoppas att du en dag ska kunna förlåta mig, att du en dag ska komma tillbaka till mig och säga att du vill ha mig och de jag gjort inte har någon betydelse för jag tillhörde inte dig under den tiden. Jag har varit utan dig i exakt en månad, på dagen och saknaden gör ont i mig, vad händer sen? tänk om du kommer över mig, inte vill ha mig och skaffar en annan?Gör du de, då dör jag. Ett liv utan dig är inte värt, ett liv utan dig går inte att föreställa. Att jag för någon dag sedan tänkte på min framtid och tänkte på ett liv med dig, att jag fortfarande har kvar alla bilder, alla meddelanden och halsbandet jag fick av dig vår första jul. Jag kan inte släppa taget om dig vare sig jag vill eller inte och jag hoppas att du inte kan de med mig heller. Jag älskar dig, nu och för evigt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Snart har två månader gått på detta år och jag måste erkänna att de faktiskt har varit ett bra år hittills, givetvis har livet inte varit som en dans på rosor, men har det någonsin varit det under så pass lång tid? Nej inte för mig vad jag kan komma på iallafall. Man möter alltid motgångar i livet, stora som små. Men just nu känns livet rätt passande som på bilden nedan.. Känner inte alls att jag har livet på min sida just nu, nej fy!! Men det måste vara okej att känns så, för att kunna glädjas åt de bra stunderna krävs också de mindre bra, lite det jag tror livet går ut på. Man måste våga känna och man måste låta det vara okej att inte alltid må bra. Livet rullar på oavsett om du mår superbra eller är deppig, det är okej. Det är okej att känna.


Likes

Comments

Att förvänta sig något. Förvänta sig något som man vill, planera något med någon och sedan bli sviken. Att nej jag planerar in något annat efter att jag planerat in något med dig. Den känslan är jobbig, man bli besviken, arg, ledsen och vet inte vad man ska säga. Man vill bara säga en massa fula och taskiga ord till den som svikit en. De känns hemskt att säga, att erkänna, men de är något jag blir ofta, både av familj och vänner. Man börjar tröttna. Tröttna på att vara den som alltid blir satt som nummer två, man börjar tröttna på de personerna och börjar bry sig mindre om dessa. Att vara van vid att ens vän inte bryr sig om att höra av sig eller svara på något för att hen är för upptagen med att vara med någon annan som tydligen verkar vara mer värd än en själv, men som man vet att hen har snackat en massa skit om. Komiskt att se men också otroligt sorgligt, både för att se att personen endast snackar skit för att hen är avundsjuk och för att man själv får se hur lite värd man är för den personen.


Likes

Comments

"Han har ju älskat henne på samma sätt som han älskar mig.", säger hon

"Men det är ni två nu, och det är viktigast och vackrast av allt." svarar jag. "Dessutom kan man aldrig älska på exakt samma sätt mer än en gång. Det är som en sjukdom. Alla gånger är olika, även om en förkylning och feber ofta känns som feber. På något sätt har du påverkat honom på ett sätt som ingen annan har."

Hon ser på mig och jag vet att hon tänker att jag har rätt.


Likes

Comments

Något av de jobbigaste som finns när de kommer till kärlek är 1. Att vara kär på distans och inte kunna träffas när som helst. 2. Vara osäkert kär, och med det menar jag att inte veta vad den andra personen känner om dig.
Dessa känslor kan få en att verkligen gå sönder. För snart 2 år sedan hade jag ett "förhållande" med en kille som bodde ungefär 7 timmar bort. Vi hade tur så det var på sommarlovet så vi kunde ändå träffas en hel del men efter att vi hade varit ifrån varandra ett tag funkade ingenting, vi bråkade bara om allt och känslorna svalnade(iallafall från hans sida) det var riktigt jobbigt ett tag där, han tappade intresset och det kanske var tur eftersom vi uppenbarligen inte klarade av att vara kära på distans. Nog om oss då vi verkligen inte passade ihop. Men de jag försökte komma fram till va att jag gick igenom båda "jobbiga kärlekstyperna" samtidigt och visst de va rent ut sagt ett helvete då, jag blev verkligen krossad av han som lovade att aldrig göra mig ledsen, de var nog det hemskaste. Men vet ni, jag tog mig upp igen även fast de tog alldeles för lång tid. Jag kan skratta och le som om de aldrig hänt, jag kan till och med möta honom utan att känna något speciellt.

Men det är en sak jag fortfarande inte riktigt klarar av, att lita på en kille som bor långt bort, tänk om han gör lika? Hur ska jag kunna lita på honom och hur vet jag att han är seriös? Det skrämmer mig. Men jag har kommit på att de är bara ett sätt för att skydda mig själv, jag skyddar mitt hjärta och mina känslor ifrån att bli sårade. Jag kanske är feg och barnslig men den smärtan jag gick runt med då var verkligen inte kul, och den enda som verkligen förstod den känslan var jag själv, ingen vet exakt hur man känner även om många varit i samma situation och DET va jobbigt att veta att jag vara den enda med den känslan. Då var det ju ingen som förstod mig helt..
Jag önskar jag visste exakt hur jag och alla andra skulle kunna göra för att våra satsa och samtidigt kunna skydda sig själv och sina känslor, men det vet jag inte. För isåfall hade jag satsat på någon jag gillar, men jag vet inte om jag är redo, redo att bli krossad. Men allt kan ju bli tvärt om, han kanske är den rätta för mig, är det värt att prova? Våga satsa för att vinna.

Jag vet som sagt inte vad man ska göra eller vad som är rätt och fel. Men jag vet en sak och det är att jag, precis som många andra tog mig upp igen. Från de mörkaste där han krossat dig totalt till att kunna se ljuset där du kan se honom utan att känna det minsta, DET ÄR STYRKA!! Och de finns inom oss alla oavsett vad man själv tror, vissa behöver bara hjälp att hitta sin styrka. Fortsätt alltid kämpa och låt ALRIDG någon trycka ner dig.


Likes

Comments

Minns denna tiden på året för 2 år sedan, de var veckorna innan jag själv och massa andra 97:or skulle skicka in sin gymnasieansökan. I år är de 99:ordnas tur(och säker en del 00:or & 98:or) att välja gymnasium. Är de inte rätt sjukt att början på ens framtid börjar nu, snart, i höst iallafall. Man ska välja vad man vill bli, bestämma sig vad man vill göra i sitt liv. Nu låter de som om detta är något livsavgörande och självklart är det inte så allvarlig, men ett stort val i livet är de. Man ska alltid komma ihåg de aldrig är för sent för att läsa till något nytt om de inte känns bra och man har alla möjligheter att läsa om eller läsa vidare. Det man vill nu är inte alls säkert du vill jobba med om 10 år! Alla möjligheter finns. Är garanterat ingen expert på detta men gymnasieval men tänkte försöka mig på att ge några råd och kanske kan hjälpa någon iaf.

~Vad tycker du är kul och vad är du intresserad av?
~F
RÅGA mycket, inga frågor är för dumma!!
~Be om att få hälsa på i en klass och se hur det är på de programmet du funderar på.
~Välj det DU känner för, försök att inte låta andra påverka dig.
~Gå på magkänslan, innerst inne tror jag man vet vad man vill men de är så mycket runt om som påverkar en hela tiden. Jag minns att de gjorde mig väldigt förvirrad iallafall.
~Se det inte som något livsavgörande, de är en liten del i livet, absolut inte hela livet!!

Hoppas de kan ha vart lite till hjälp, om inte annat önskar jag er stort lycka till i ert val och hoppas de kommer bli bra för er vad ni än väljer.
Kan berätta att jag var sjukt osäker inför mitt val, men de blev riktigt bra och nu går på ett helt underbart program med världens bästa klass där jag verkligen känner att jag har hamnat rätt. Lycka till fina ni<3


Likes

Comments

Något jag inte tänker på allt för ofta är hur lyckligt lottad jag är som har de personer jag har runt omkring mig. Mamma, min älskade mamma som alltid finns där för mig hur dumma saker jag än ställt till med och som alltid vill mig mitt bästa. Pappa, kungen i mitt liv som alltid vill att om hans barn ska ha något så ska dem ha det bästa. Mina vänner, de som får mig att känna mig levande och som jag kan berätta allting för, som förstår mig och visar att dem bryr sig om mig. Min syster, hon som jag bråkat med så många gånger men som jag verkligen inte vill byta ut mot något i världen. Min pojkvän, han som jag älskar, som får det att pirra till lite extra i magen och som jag gör vad som helst för, även min bästa vän som jag verkligen kan visa mitt sanna jag för, berätta vad som helst för och som jag aldrig skulle kunna hålla några hemligheter från.

Jag mår dåligt när jag tänker på hur många det egentligen är som sitter där ute ensamma, som inte har någon som bryr sig om en. Jag tänker på de som blir mobbade eller har föräldrar som är alkoholister eller som slår sina barn. Nu i juletid (detta gäller alla högtider) så finns det barn som sitter där hemma och gömmer sig för sina föräldrar som inte kan ta det lugnt med alkoholen, som dricker alldeles för mycket och inte alls tänker på sina barn.

Min familj, eller ja släkt över huvud taget, är helt friska och det finns verkligen ingenting att klaga på. Vi har mat på bordet varje dag, vi har rent vatten som vi både kan tvätta oss i och dricka av, vi har tak över huvudet och folk runt omkring oss som vi mår bra utav. Det är fantastiskt hur bortskämda vi är utan att vi ens tänker på det. Har jag t.ex. inte duschat på två-tre dagar så vill jag inte gå utanför dörren innan jag har duschat så att jag ska kunna känna mig ren och fräsch, jag kan inte heller sova på tom mage utan jag måste ha ätit något innan jag sover.

Visst är det sjukt hur själviska och bortskämda vi är? Detta är inte ens något jag tänker på när jag i matsalen väljer att slänga all mat på tallriken eftersom att maten vi får smakar skit rent ut sagt men jag väljer att gå hungrig en hel dag eftersom att jag vet att när jag kommer hem så finns det alltid god mat, antingen i kylskåpet eller i frysen.

Detta är verkligen en tankeställare. Jag är så otroligt lyckligt lottad över de liv jag har fått så ni anar inte. Jag kan inte ens sätta mig in i hur det skulle kännas att ha det som barnen i Afrika. Så sluta klaga och va glada över det ni har. Det finns alltid någon som har det mycket värre där ute och som har mer otur än du själv. 


Likes

Comments