Jag kände att det var dags igen. Så många gånger jag bara velat skriva av mig, men inte liksom inte vetat hur eller vart. Så mycket åsikter, tankar och känslor som jag bara vill skrika ut men så mycket lämpligare att skriva här, eller hur? 😉

Mycket har hänt sen sist, det kan jag lova! (Eller nja, inte egentligen) Sist så jobbade jag deltid på T-Snabben, men i Augusti förra året (tror jag?) så började jag jobba heltid på en matbutik här i Huddinge. Så mycket sköna människor, nära till jobbet och jättebra tider. Så det var ju rena drömmen. Men efter att ha jobbat där nu så har det skett väldigt många ändringar, med både personal och butiken och jag vantrivs där. Så förra vecka så sa jag upp mig. Det var nog något av det jobbigaste jag gjort faktiskt. Var så nervös, men lyckades tillslut iaf säga upp mig OCH få allting sagt. Vad exakt det är jag inte trivs med, och med vilka. Väldigt starkt jobbat av mig om jag får säga det själv. Så den 27:e eller 28:e så är det min sista dag. Och OJ vad jag kommer sakna mina favoritbrudar där alltså. Dom som gjort det värt ändå att fortsätta jobba så länge. Men just nu räknar jag ner dagarna.

Och till er som undrar; nej, jag har inget nytt på g. Vilket många tycker är väldigt dumt, men i och med att jag fortfarande bor hemma som kommer jag utnyttja den fördelen. Mamma har sagt till mig att så länge jag sparar alla mina pengar nu, söker jobb och hjälper till hemma så behöver jag inte betala nu. Innan så betalade jag 3 000 varje månad för hyra + mat osv. Så hon är en riktigt ängel som faktiskt stöttade mig i att säga upp mig. Så mycket mer värt att må bra och vara glad på sin arbetsplats.

Jag och Christopher är fortfarande förlovade, han bor här hos oss också. Lite över 6 år har vi hållit ihop nu, och kunde inte vara lyckligare för det.

Våran älskade katt Trassel har fått flyttat ifrån oss, så vi har endast Slumpen kvar här hemma nu ❤
Trassel och Slumpen kom inte alls överrens, och båda katterna kissade inne då dom bråkade och inte trivdes ihop, Trassel rev på tapeterna och klöste på alla soffor och sängar i hela lägenheten så vi ville inte att dom skulle må dåligt. Det är jättetråkigt att han inte längre bor här, men det var samtidigt ett "enkelt" val. Slumpen har varit med oss i över 13 år nu. Han är och kommer alltid vara en stor del av våra liv, och vi skulle aldrig vilja vara utan honom. Men vi får uppdateringar om Trassel väldigt ofta, och han verkar ha det så mycket bättre nu. Han varken kissar inne eller klöser på väggar och möbler längre där han bor nu så det är skönt att veta att han mår bra ❤

Utöver det så är det nog inte så mycket som har förändrats faktiskt, haha. Både på gott och ont. Tanken med att börja skriva igen är som sagt att kunna skriva allt jag känner, skriva om smink, visa foton osv. Mina intressen helt enkelt!

Likes

Comments

Jag är inte bra på att beskriva känslor, ännu sämre på att visa känslor men i lördags var jag med om det absolut finaste som någon människa NÅGONSIN kan vara med om. Jag fick se ett barn komma till livet.

Först och främst; hur sjukt är inte det? Att vi i 9 månader kan bära på ett barn INOM oss, för att sedan när barnet är 9 månader gammal, KLÄMMA ut hen ur oss. Ibland så förstår jag inte hur fantastisk våra kroppar faktiskt är.

Hur som helst, min syster hade gått över tiden med några dagar när hon ringde mig och frågade mig vad jag gjorde. Jag och killen skulle precis göra oss klara för att gå på bio när min syster då sa att hennes värkar började bli med regelbundna och tätare. Jag slängde på mig kläder, gick till Hemköp och mötte hennes sambo. Vi handlade lite dricka och något att äta om vi skulle bli kvar länge.

Vi åker hem till Bella (min syster) som ligger på soffan och klockar värkarna. Efter nån timme så åkte vi in och det tog inte lång tid innan det bara var två minuter mellan värkarna.

Att se någon man älskar, ha så ont, gråta, skrika och tro att hon inte skulle klara av det. Det är något utav det VÄRSTA jag varit med om. Jag önskade för mitt liv att jag kunde få smärtan istället för henne, mitt hjärta gjorde så ont.

När det väl var dags så tror jag att jag var mer nervös än henne. Hon var inte öppen helt och inte helt redo för att trycka, men hon gjorde det ändå. Barnmorskan försökte få henne att andas lugnt och inte trycka, för det var både dåligt för henne och för barnet.

Det var där jag fick panik. Jag trodde inte hon skulle klara det, jag blev nästan ARG på henne för att hon tryckte. Jag grät samtidigt som jag bad henne att andas. Hennes kropp anpassade sig oh öppnade sig och det var då dags.

Hon krystade, skrek, grät och led. Huvudet är ute. Då bröt jag ihop. Det är min SYSTERSON. Det är en av de viktigaste människorna i mitt liv som just nu föds. Känslan är obeskrivlig och jag kunde inte göra något annat än att gråta.

Innan förlossningen så trodde jag att jag både skulle spy och svimma, haha.. Men jag tog det bättre än väntat. Jag var inte alls känslig. Jag kollade när han föddes, när navelstränges klipptes, jag kollade på moderkakan och jag kollade tom när dom sydde några stygn.

Jag tror jag grät i säkert 20 minuter efter att han var ute. Jag var så stolt. Så stolt över att ha få varit med och vittnat det absolut finaste med livet. Stolt över min syster som var och är så stark. Så stolt över att ha få hållit hennes hand när hon har haft som ondast.

Likes

Comments

Likes

Comments

Idag så testade jag två läppstift från makeup revolution som jag fick i mitt paket från nordicfeel igår. Dom kostar endast 45kr! Jag beställde två olika läppstift: Divine och Treat.

Det första jag la märke till var att jag var tvungen att lägga på flera lager för att det skulle bli såpass mycket pigment som jag ville. När jag väl fått på det som jag ville så såg det faktiskt riktigt bra ut, men bara i någon minut och sedan la sig det verkligen i vecken. Efter bara fem minuter så såg det fördjävligt ut men det var väl lite det jag förväntade mig av ett läppstift för 45kr. Trots allt så var färgerna riktigt fina, men som sagt synd att de inte höll särskilt länge!

Likes

Comments

​Hej där!

Angelica Johansson heter jag, 19 och bor söder om söder. Jag jobbar i en matbutik vanligtvis och sedan händer det ibland att jag extraknäcker som fotograf. Min idé var från början att starta en youtube-kanal som skulle handla om mina intressen: makeup och foto helt enkelt. Efter många försök att filma mig själv sitta och försöka prata, visa och förklara så insåg jag att jag skulle göra det så mycket bättre i text. Inte nog med att jag aldrig kan hålla mig till ett manus, prata lagom långsamt eller titta in i en kamera så började jag dessutom stamma och jag tror aldrig jag har hört mig själv säga "öhh", "såatteh" eller stirra rakt ut i luften, så mycket förut. Så för allas bästa så börjar jag med en blogg istället! 

Nu till bloggen innehåll:
Mina intressen är som sagt makeup och foto. Foto har väl alltid varit mitt intresse, sedan jag fick min första kameramobil så har jag gillat att fota, och i gymnasiet (tog studenten förra året, 2015) så gick jag estet bild/form/foto. Där hade jag alltså två fotokursen och sedan var jag med i skoltidningen där jag främst av allt fotade. 

Mitt intresse för smink har absolut inte alltid funnits. För bara några år sen så tyckte jag smink och allt som hade med smink att göra, var äckligt. Jag kunde inte hålla i ett läppstift, ännu mindre ha PÅ mig ett läppstift för jag tyckte det var så äckligt. Det låter skumt men jag vet inte hur det började. Men med åren så har jag använt mer och mer smink och det senaste två året så har det väl eskalerat lite kanske. Jag spenderar alldeles för mycket pengar på smink, alldeles för mycket tid på sminkvideos på youtube och ja, ni vet säkert hur det är. Men jag är alltså inte utbildad inom makeup utan har helt enkelt lärt mig själv under åren genom att titta på när andra gör det, youtubevideos, blivit sminkad själv av muas osv. Men jag är absolut inte bäst på att sminka mig, men har helt klart utvecklats!

Hoppas ni kommer tycka om min blogg och vad den har att bjuda på! Hade det gott så länge så hörs vi! 


Likes

Comments