Det går lite i ett nu. Vi flyttar den 1 april & jag har redan organiserat bland milles leksaker, bland sakerna i matkällaren, i köket och i vardagsrummet. Har packat ner allt som ska till tippen eller till loppis. Även en del saker som julstjärnor och sådant är nere i lådor. Hur länge till var det nu? Ett tag .

Likes

Comments

Hela tiden positiva och negativa saker som går om varandra. När vi sitter i köket och förbereder maten pratar vi om det som gått bra, mitt i allt det går huvudsäkringen. Och inga nya sådana fungerade. Tex. Såhär har det varit sedan nyårsskiftet. Händer något bra, då händer något mindre bra kort därefter. vi får väl njuta av och hoppas att det som händer och sker, att det positiva tar över det negativa.

Likes

Comments

Nytt år och det känns i kroppen på något vis. Jag har mycket att se fram emot och jag trivs med livet.


Denna vecka har varit effektiv, hetsig, snabb, tråkig, rolig, fantastisk och kanske det mest klyschiga: alldeles underbar.


Igår hade vi fest med jobbet, för Gabriel som ska ut och luffa i Thailand och Bali. Blev en hejdundrandes tillställning med mycket dans, skratt och sång.


Idag har vi gjort mest ingenting. Köpt korv, fikat hos Jimmy&Stina, och ikväll är det kalas för River. Älskade, älskade unge.


För övrigt väntar jag, Tomas & Mille på något. Det handlar inte om barn, men kan bli en stor förändring ändå. #hejateamsnickaretorp

Likes

Comments

Hämtade Tinus lite efter två igår, och körde direkt till Höör för att gå och strosa i den där affären som framkallar inspiration deluxe.

Åkte sedan ner till mamma och pappa för att basta, återfå lite värme i den annars så kalla luften. Kyla är inget för mig. Inte alls.
Begav oss sedan till Wokhouse för att avnjuta den middag som framkallar spritt i benen, lycka.

Kom hem, la oss på soffan och kollade på 5 avsnitt av skam, så nu blev vi färdiga med den säsongen också.

Efter frukosten imorse vankades det Ola-träning och grymt pass, känns i benen nu. Frågade mamma igår om hon kunde göra någon lättare mat till oss efter passet, hon gjorde allt på bilden nedan till oss. världens bästa mamma.

Tack till Tina för en fantastisk helg. Jag älskar dig.

Likes

Comments

Ett jullov är snart förbi och det är tillbaka till gamla rutiner som gäller. Skönt och jobbigt på samma gång. Men det blir nog bra.

Igår hade vi kalas för millemannen som fyllde 11 år. Pizzabullar, kaffe, tårta och chokladbollar i mängder. När gästerna åkt, och allt var städat var det soffläge och finmiddag för oss två. Somnade sådär runt midnatt och sov gott i stort sett hela natten. Skönt att vakna upp pigg.

Körde ett snabbt träningspass, och efter det har jag konstaterat att jag gjort 850 fällknivar sedan den 2 januari och målet var 10.000 detta året. Heja mig.

Idag blir det umgänge med Tina som kommer på besök. Shopping, bastu och mat. Livet på en pinn.

Likes

Comments

En del dagar är helt enkelt inte någon dans på rosor. Idag är en sådan dag.

Likes

Comments

Vilket nyår vi hade!
Vi sågs 16.00, och från början tänkte jag att det här blir nog lite tidigt. Men det visade sig att det var alldeles klockrent.

Minglade, åt god mat, drack mysig dryck och spenderade tolvslaget med mannen i mitt liv.

Igår var det inte så mycket med oss, därför blev det bara lugn och ro deluxe.

Idag har jag jobbat på hemmaplan och nu är det slut på innebandyuppehållet och det är träning idag igen. Andra halvan startar redan på måndag då det är DM-match på bortaplan.

Likes

Comments

För någon dag sedan började jag att läsa igenom mitt bloggarkiv från 2016, men jag blev bara tom, så jag slutade när jag kom till mars. Då hade jag hunnit med att läsa deprimerande texter om otillräcklighet, ångest, livsglädje i höjd med en trottoarkant och bara ren och skär osäkerhet. Nu i efterhand känns det i kroppen som om jag var långt, långt ner, men att jag ändå var längre ner än vad jag själv förstått, i vissa läge. Sen ibland föll jag ner på ren rutin, för jag lärde mig hantera det, istället för att stöta på wn ny känsla jag skulle lära känna.

Det var fest, träning morgon och kväll, det blev kaos i hjärnan och misslyckande med viktnedgång gång, på gång, på gång. Jag trodde och tror kanske lite fortfarande, att lyckan satt/sitter i fluffet på magen. Skulle jag bli smal, skulle jag också få känna på lyckan. Det blev tvärtom på något vis.

Det vankades innebandy på Hovet, sporten som jag för övrigt ville kräkas på, och vi förberedde oss på bästa möjliga vis med sarg, banderoller och vimplar. Sen var det dags för den obligatoriska promenaden, och där i hallen stod någon som fick mig att flacka med blicken och känna en rodnad från en annan värld. Vi pratade lite flyktigt, struntade i att kramas då jag inte visste varför han var där, eller om han ville krama 'dagisfröken'.

Hursom, matchen spelades och efter kom mika tre hjältar fram, och jag fick en puss i pannan av Petter, min krigare. Bakom honol stod en herre vars blick flackade och en viss misstänksamhet synliggjordes runt om honom.

Kvällen löpte på, jag skrev ihop något på messenger och skickade iväg till 'mannen i foaljen'. Och jag fick snabbt ett svar. Sen slutade det aldrig, det bara fortsatte dag in och dag ut.

Jag blev riktigt sjuk, så tid var det enda jag hade. Han jobbade så tid för mig var nog det sista han hade, men han skickade godmorgonsms, han undrade hur det var, uppmanade mig till att äta och sova. Omhändertagande fast på avstånd.

Hela tiden bubblade det inom mig av lycka, men för någon som hela tiden gått på helspänn och hela tiden ifrågasatt om någon verkligen skulle kunna falla för tjejen med fluff, så var det en process i sig att försöka förstå hans signaler. Det blev rätt uppenbart när det ringde på dörren och utanför stod världens bukett från honom, 'mannen i foaljen'.

Efter den bestämde vi att vi skulle ses, bara det i sig var en liten risk då han hade barn, som dessutom jag hade han om i skolan. Därav namnet, 'dagisfröken'. Jag jobbade ej på dagis, men när han pratade om mig med andra, användes detta namn. Folk visste vad han tyckte, folk visste att han tittat, nu i efterhand känns det som att alla visste, men jag förstod ingenting.

Vi träffades och det var som att komma hem. Att läsa i mars-akrivet och framåt, är bara ren och skär lycka. Att få vara medom allt det jag varit med om under detta år, det har varit fantastiskt.

Vi har haft enormt höga toppar, men intealls speciellt djupa dalar. Vi har diskuterat, jag har funderat på hur hans hjärna inte kan fundera som min, och förmodligen tvärtom. Men det har också gjort att här ligger jag nu, mer säker än någonsin på att jag träffat mannen i mitt liv. Och vet ni vad? Han fanns mitt framför ögonen på mig, 07.30 och 17.30 varje dag, i flera, flera års tid. 'mannen i foaljen',  Tomas min kärlek.

Det har också hänt andra, sådär magiska händelser i år. Älskade Harry kom till världen, det har varit övernattningar med Tina, hotellvistelse med Tina & Linus, Ullared med Emelie, även med Tina. 1-årskalas för Ellie, har fått följa med på hennes utvecklig. Jag har fått se och höra Agatons utveckling, River har börjat skolan, Rio utvecklas enormt. Har fått följa nära och kära på ett bra och nära avstånd. Jag har också fått vara med och följa Emelie & Daniels bygge, och få vara med om der färdiga resultatet. Fantastiskt. 
Absolut att jag hade velat umgås mer med vänner, men jag hinner inte alltid. Nu bor jag där jag bor med, har en sambo och bor med ett barn. Honom kan man inte alltid lämna bort, eller låta vara hemma själv. Jag har ett nyårslöfte, men det håller jag för mig själv ett litet tag till.

Jag vill iaf bara säga tack detta året, 2016. Du har varit övervägande bra & nu ser jag fram emot vad 2017 har att erbjuda.

Jag har varit med om fler fantastiska resor, äventyr, känsloe och händelser, och jag ber om ursäkt om allg inte står nämt här. Men oavsett, så är jag lycklig och tacksam över allt jag fått vara med om detta år, och all den kärlek jag känt. 

Vill också rikta ett tack till alla dem som stöttade mig när livet var som värst. 

Likes

Comments

Likes

Comments

det har varit en fantastisk jul på alla sätt och vis, och ändå är där någon form av osäkerhet och tomhet som söker mig emellanåt. Undra när jag ska få bukt på den?


Julfriandet i fredags hos mam&pap var precis lika perfekt som vanligt. God mat, kärlek, klappar och glädje. Stolt över min familj.

I lördags mådde jag inte så bra inne i kroppen, kände mig mest dålig och värdelös. Tomas jobbade stenhårt för att peppa upp mig, och det löste sig tillslut. Firade jul hos Stina&Jimmy. Likadant där. Fantastisk mat, kärlek och glädje.

I söndags hade vi besök av Tomas mamma och man. Då struntade vi i julmat utan satsade på soppa med vitlöksbröd. Det var ett magiskt beslut.

Igår, då stack vi och tränade på morgonen och sedan firade vi jul i badhuset i Tyringe med hela släkten. Riktigt roligt och festligt.

Nu är det tisdag, och det är den där lyckan i kroppen att få vakna när man vill, och ändå känna att det är min dag idag.

Likes

Comments