Så... det gick ju sådär med att uppdatera, haha! Jag har helt enkelt haft lite fullt upp😅Maximilian har inte varit här så ofta det senaste, delvis för att det blir jobbigt för en liten bebis att åka bil varje dag och för att han har varit sjuk.
Idag var han här en liten stund, och han har varit sååå efterlängtad! Häromdagen så blev han 4 månader gammal och fick smaka på sin första smakportion, det blev med smak av mango! Han var sådär med konsistensen och skeptisk till smaken, men det gick ner ändå... typ.
Just nu så fattas han här, jag/vi längtar tills han kan sova här i lägenheten tillsammans med oss. Han fyller ett slags tomhål och ger mig en mening med vardagen. Så ni kan nog tänka er hur tråkiga dagarna är utan honom.
Imorgon är det dags för BVC, och efter det ska han hit en liten stund!

Ha det gott

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Så, här kommer det!
Jag ska nu försöka formulera om varför jag har avlastning... då detta är ett känsligt ämne så ska jag försöka lägga fram det på rätt sätt, så vi får se hur detta kommer att gå. Jag kommer dock inte skriva ut om allting, för respekt av mitt privatliv(och faktum att det finns "ormar" här i världen som kan prata runt).
Jo, som många utav er vet har jag en bakgrund med psykisk ohälsa. Under många år så har jag mått dåligt, och på detta har jag Aspergers syndrom som gör att jag lätt fastnar i onda cirklar, och gör att jag lättare blir tröttare då intryck är väldigt svåra för mig att filtrera.
När jag blev gravid så gick jag på mediciner, bland annat Venlafaxin och Lamotrigin. Valet för mig var självklart från början, jag ville behålla min bebis❤️
Så jag fick sluta tvärt med Lamotrigin, och med tiden trappa ur Venlafaxin. Jag mådde apa.
Graviditeten gjorde att jag mådde bättre, jag fick som en ny slags motivation här i livet. Min lille Maximilian förändrade mitt liv❤️
Men jag visste att i och med att jag har en bakgrund och har svårigheter, så sökte jag hjälp. Jag visste att jag inte skulle klara utav detta på egen hand, även fast jag inte visste exakt hur svårt det skulle bli, så visste jag att det skulle bli svårt.
Min underbara familj ställde då upp för mig, och då jag inte mått bra efter graviditeten(nej precis, jag har inte vandrat omkring på rosa fluffiga moln och älskat livet sedan dess att Maximilian föddes) så är jag otroligt tacksam över deras insatser!
Jag har känt sån stor skam och mått dåligt över mig själv som inte klarat utav detta själv, för jag har känt det att en mamma SKA kunna ta hand om sitt barn.
Nu börjar det lägga sig dock, då jag läst mycket och förstått att föräldraskapet inte alltid är så jävla roligt. Jag är ju rätt så fantastisk ändå, som sökte hjälp och såg till att skapa ett så bra liv åt Maximilian som möjligt. I ena stunden är han hos min familj och får massvis med kärlek, i andra stunden är han hos mig och Anton(hans pappa) och får det. Hur bra har han det inte då?
Självklart är inte detta så som jag hade tänkt mig att det skulle bli, och jag har mått så fruktansvärt dåligt över att det inte är som jag önskar att det ska vara. Men livet är så, det blir liksom aldrig som man har tänkt sig. Och jag tänker inte skämmas över det.
Ha det gott

Likes

Comments

God kväll på er!
Puh... försöker varva ner lite. Det har varit en lång dag, och jag försöker komma ner i varv genom att gå ut på promenader, ägna min tid åt scrapbooking och kolla avslutningsvis Netflix. Allting för och liksom sysselsätta mig och hålla mig på andra tankar.
Det är jobbigt då det är så mycket på en gång i mitt stackars huvud, och då jag har Aspergers så kan jag inte riktigt filtrera bort oönskade tankar, och hänger gärna fast mig och stannar liksom där. Det är väldigt energikrävande och tynger ner mig mer än vad jag är kapabel till och visa och, men jag gör mitt bästa för och jobba bort det samt klara utav det.

I alla fall... nog om det. Dagen har varit bra annars!
Jag och Maximilian var i min lägenhet på förmiddagen fram tills eftermiddagen då vi åkte hem till min familj igen. Det är mysigt att vara hemma hos mig, och umgås som familj👪Så varje gång vi åker tillbaka till min familj så är det tungt för både mig och Anton, men det är en känsla jag liksom vant mig vid.
Dessutom så vet jag att det är för det bästa, det är så här för stunden och jag är så glad och tacksam över att min familj ställer upp för oss❤️
Just nu ligger jag och kollar på The Client List med Maximilian sovandes på mig, hur mysigt som helst!
Ha det gott

Likes

Comments

Just nu är jag och Maximilian i min lägenhet. Vi kom hit för kanske 2-3 timmar sedan, och har umgåtts lite tillsammans med Maximilians pappa/min pojkvän(Anton)👪❤️
För en liten stund sedan åkte han iväg till stan, så jag och Maximilian är här i ett par timmar till innan vi åker hem till min familj igen. Maximilian sitter i sin baby-sitter och halvsover, jag har precis ätit och kollar på The Big Bang Theory. Det är så jag vilar mitt sinne lite.
Ha det gott

Likes

Comments

​Hej!
Detta blir då första inlägget. Efter mycket funderingar så har jag bestämt mig för att återigen börja blogga. Då livet har varit rätt så tufft de senaste månaderna så känner jag att skrivande är en bra terapi. Jag kan börja med att presentera mig för er som inte riktigt vet vem jag är. 
Jag heter Emma och är 23 år gammal, jag är mamma till Maximilian och har diagnosen Aspergers syndrom. Detta innebär en del svårigheter, och jag har därför avlastning hos min underbara familj. Detta är nånting jag inte velat vara öppen med för att jag har skämts så mycket. Jag har skämts nåt så innerligt över faktum att jag känt mig otillräcklig och ansvarslös. Men efter mycket mod och tänkande så har jag kommit fram till att jag inte ska behöva skämmas, för det finns inget att skämmas för. Jag har Aspergers, och andra medföljande svårigheter. Att jag valt att ta hjälp, är jävligt bra utav mig då jag vill min sons bästa.
Jag kommer uppdatera er mer om varför jag har avlastning, hur föräldraskapet kan funka för mig som har Asperger och en utmattningsdepression. Men fram tills dess så önskar jag er välkomna, och en trevlig dag!
Ha det gott
  
 

Likes

Comments